Vanliga frågor om mutualismen
Var kommer mutualismen ifrån?
Det fanns i 1800-talets Lyon, Frankrike, arbetarorganisationer där arbetarna hjälpte varandra genom ömsesidiga överenskommelser vilket förenklade livet för dem alla; dessa kallade sig själva mutualistiska. De fungerade ungefär som fackföreningar, men hade ett större och djupare samarbete än fackföreningar normalt har. Detta influerade den frihetlige socialisten Pierre-Joseph Proudhon, som kom att se sådan ömsesidig hjälp och frivillig kooperation för alla medlemmars bästa som ett önskvärt sätt att bygga socialismen; helt enkelt för att socialismen är något människor själva vill ha och ser som en optimal organisationsform - inte för att de blir tvingade till den. Proudhon var alltså en av de tidigaste anarkisterna, som kom att använda termen "mutualism" för att beskriva det sätt man bör organisera sig på och arbeta för att uppnå friheten som anarkismen förespråkar, och jämlikheten som socialismen förespråkar. I USA hade en man vid namn Josiah Warren vid ungefär samma tid utvecklat en liknanade modell, och med framgång prövat idéerna i några mindre samhällen (Utopia och Modern Times). Ur Warrens idéer kom den amerikanska individualanarkismen att utvecklas, vilken i grunden hade mycket gemensamt med mutualismen, och senare - när Warrens och Proudhons idéer i ännu högre grad vävdes samman - kan sägas ha blivit en enda ideologi. Amerikanerna Benjamin Tucker och William B. Greene kallas t.ex. vanligtvis för individualanarkister, men kan lika gärna kallas mutualister, även om det var en vanligare beteckning i Europa medan individualanarkist var vanligare i USA.
Ni är socialister. Vill ni att alla ska äga allt?
Nej. Vi vill att alla ska ha rätt till vad de producerar; och sedan göra vad de vill med detta. Socialismen blandas idag tyvärr ofta ihop med kommunismen - kommunismen förespråkar att alla äger allt, medan socialismen enbart förespråkar en ekonomisk modell utan exploatering, eller "utsugning". Det finns alltså en mängd olika socialistiska ideologier, med en mängd olika metoder för hur man bäst tror att man uppnår socialismen - mutualismen är en av dem, kommunismen en annan och den klassiska socialdemokratin ytterligare en.
Så ni är emot exploatering. Hur kan ni då vara anarkister, eller ens frihetliga, om ni vill förbjuda att kapitalister tjänar pengar på andras arbete?
Det vill vi inte. Det är en vanlig uppfattning i vårt statliga samhälle att man så fort man är emot något per automatik vill förbjuda det; det är däremot inte fallet med anarkistiska ideologier. Vi anser tvärtom att exploateringen bara blir möjlig då alternativen till att bli exploaterad, dvs arbeta utan att bli exploaterad, genom tvång hålls borta från människor. Detta har i kapitalismen sin grund i de egendomsförhållanden som klassamhället byggts upp på, med grund i det historiska faktum som kallas den primitiva eller ursprungliga ackumulationen (dvs när människor fick sin egendom stulen av stater eller "stormän" genom våld och tvång). Denna orättfärdiga uppdelning av stulen egendom hålls kvar hos en klass människor som inte kan anses vara dess rättmätiga ägare genom alla möjliga typer av statlig reglering. Tidigare nämnda Benjamin Tucker koncentrerade sig i huvudsak på att kritisera vad han menade vara de "fyra stora monopolen" under kapitalismen; dvs jordmonopolet, valutamonopolet, patent/copyrights och tullar/skatter - men det finns många, många fler regleringar genom vilka staten ser till att den utsugande ordningen bevaras.
Vad vi vill är alltså inte att förbjuda eller lagstifta mot kapitalistisk organisation, med kapitalisten som herre och arbetaren som undersåte. Tvärtom vill vi ta bort de förbud och den marknadslagstiftning som gör att många människor tvingas in i en sådan ordning. Däremot ska naturligtvis varenda kapitalist som får någon att frivilligt gå med på att lönearbeta för denne, i frånvaron av statliga monopol och privilegier, ha rätten att anställa dem; frivilliga kontrakt är vad hela mutualismen baseras på. Istället för att förbjuda exploateringen, som vissa socialister vill, vill vi alltså ta bort de grunder som gör exploateringen möjlig. Vi vill helt enkelt att arbetarna ska ges möjligheten att välja bort kapitalismen om de vill; inte tvinga dem att göra det för att vi anser att det är bäst för dem! Vad som är bäst för dem är deras eget beslut.
Vi vill däremot mena att mutualismen i realiteten kommer att omöjliggöra kapitalismen på samma sätt som kapitalismen omöjliggör feodalism. Den mutualistiska socialismen, baserad på små egenföretagare och större arbetarkooperativ, är helt enkelt att föredra för arbetarna ur deras rent egoistiska intressen. Precis som ingen idag väljer att arbeta som träl under en feodalherre, kommer antagligen ingen imorgon att välja att arbeta som löneslav under en kapitalist. Inte för att det är förbjudet, utan helt enkelt för att bättre alternativ finns att tillgå. För det behöver man inte under kapitalismen förbjuda träldom för att upphäva den - människor väljer själva att hellre lönearbeta än att vara trälar, då det är ett bättre alternativ - liksom man inte behöver förbjuda kapitalism och exploatering för att etablera socialismen - människor kommer själva att välja det mutualistisk-socialistiska framför det kapitalistiska, om de anser att det är ett bättre alternativ.
Men Proudhon skrev ju att "egendom är stöld". Håller ni inte med honom om det?
Det gör vi absolut. Det är däremot ett citat som ständigt rycks ur sitt sammanhang, och därför framstår som någon typ av kommunistiskt slagord. Citatet kommer från Proudhons bok "Vad är egendom?", och det syftar till jordegendom. Den klassiska liberalismen och kapitalismen innebär ju att man har äganderätt till all jord man blandar sitt arbete med. Proudhon menar däremot att jorden inte skapats av människor, och därför inte kan ägas av dem; att blanda sitt arbete med den ger visserligen en rätt till jorden, men bara en rätt till besittning, så länge jorden är i kontinuerligt bruk. Detta är grunden för principen om besittning och bruk, som är den mutualistiska synen på jordäganderätt. Proudhon skiljer alltså på possession, dvs besittning, och propriété, dvs egendom - där han menar att det första är den rätt till jorden arbetet ger arbetaren, medan det andra är en stöld från alla andra människor (som annars kunde ha använt jorden) baserad på statlig intervention i ekonomin. En bonde som brukar sin jord har alltså full rätt till jorden han arbetar på och de produkter som arbetet skapar; medan en stor jordägare som lever på jordränta som produktiva bönder tvingas betala till honom inte har någon som helst rätt till jorden. Den rätten ligger istället hos bönderna, dvs de som faktiskt besitter och brukar jorden. Deras rätt till besittning kränks av jordägarens "rätt" till egendom. Egendomen, när det gäller jord, kränker alltså producentens äganderätt till vad han producerar; det är en avgift som tas ut från producentens frukter av sitt arbete enbart för att jordägaren "äger" jorden han producerar på. Egendom är alltså, kort sagt, stöld - precis som Proudhon skrev 1840. Övrig egendom som är ett resultat av arbete, köp eller gåva är däremot helt legitim; det är arbetarens rätt att erhålla sitt arbetes fulla produkt - enbart i fallet jord (och, naturligtvis, övriga naturresurser) uppstår konflikten mellan ägande och besittning, där besittning bör vara vad som avgör vem som har rätt till jorden.
Detta finns besvarat här: http://mutualism.blogg.se/2009/march/mutualism-socialism-och-liberalism.html
Är inte anarkism bara en utopi?
Detta finns besvarat här: http://mutualism.blogg.se/2009/april/anarkismen-en-ouppnaelig-utopi.html
Fler frågor? Ställ dem i kommentarerna så svarar jag efter förmåga ;)
Vill bara tacka för ett gott initiativ, återigen en bra text som referensmaterial (vilket för övrigt ger dig mer bloggläsare ;P).
Intressant.
Tänkte bara på en grej. Om anarkism blir verklighet, borde då inte anarkister acceptera att olika samhällen kommer att vara olika utformade? Vissa kommer att vara mutualistiska, andra kapitaliska, några kommunistiska etc.
Johan:
Visst är det så! Det tas bland annat upp här: http://mutualism.blogg.se/2009/march/anarkokommunism.html
Mutualismen är EN idé om hur man bör utveckla ett anarkistiskt samhälle för att bäst bevara friheten och jämlikheten; anarkokommunismen är en annan, och anarkokollektivismen en tredje. Det finns otaliga idéer om hur man bör organisera ett samhälle på fri basis - och en anarkist erkänner allas rätt att själv välja vilken just hon föredrar.
Jo det låter rimligt. Det kan ju även vara så att vissa områden lämpar sig bäst för olika sorters system, då olika områden har olika mycket naturresurser och sånt. Precis som olika kläder lämpar sig för olika klimat.
Hittade förövrigt en kort video (16 min) som anarkister av alla slag borde kunna hålla med om: embedded&v=P772Eb63qIY&gl=SE" rel="nofollow">http://www.youtube.com/watch?eurl=http%3A%2F%2Fjimpan.wordpress.com%2F2009%2F01%2F05%2Fliberalismens-tva-ansikten%2F&feature=playerembedded&v=P772Eb63qIY&gl=SE
Stefan Molyneux är en filosof som genom logik och följdriktlighet har uppnått anarkistiska idéer, han gillar dock inte att uttala sig som en anarkist. Hans åsikter är dock otroligt intressanta, hans annorlunda väg till anarkismen har även gett honom intressanta vinklingar och synsätt.
Johan:
Precis, olika människor förespråkar olika saker, och olika saker passar olika bra i olika omgivningar. Det är något anarkister alltid förstått, och något man kan hoppas att övriga människor snart förstår; jag är bäst lämpad att styra över mig, och du över dig.
Marcus:
Jo, Molyneux har ofta väldigt intressanta synpunkter på saker och ting; hans analys av staters inblandning i krig, t.ex. staters och företags intressen i Irakkriget medan folkets intresse vore att inte delta i krig, är väldigt intressanta. Hans "War, Profit and the State" är en bra redogörelse för varför staten är en nödvändighet för storskaliga krig, genom dess möjligheter att externalisera risker och kostnader. Då staten och de inblandade företagen ånjuter fördelarna, men nackdelarna läggs på folket, blir krig, som normalt är ekonomiskt irrationellt, plötsligt det mest rationella valet som finns. Som Moyneux skriver:
"It has been often said that war is the health of the state – but the argument could also be made that the reverse is more true: that the state is the health of war. In other words, that war – the greatest of all human evils – is impossible without the state."
Den texten är även inkluderad i hans mästerliga bok Practical Anarchy i hans "Anarchy" serie. Finns för övrigt gratis på hans hemsida :)
www.freedomainradio.com/free
Hej! Jag undrar om du skulle kunna skriva mer specifikt vad gradualistiska anarkister gör för att uppnå anarki? Det skulle även vara intressant om du knöt det till lokala saker man själv kan göra.
Vad anser du om JAK medlemsbank? Är det inte ett så stort problem att arbetarkooperativ måste följa kapitalismens lagar att det egentligen inte gör någon skillnad? Anarkism är aldrig någonting som tas upp i media, skulle det göra en stor skillnad och isåfall, hur kommer man in i medierna?
Ursäkta att jag bombarderar dig med frågor, men det finns inte många pålästa mutualister att fråga, så jag hoppas du kan svara på en del frågor. Din blogg är verkligen uppskattad!
DanielB:
Gradualistiska anarkister förespråkar att man helt enkelt försöker bygga upp det nya samhället i det gamla samhällets "skal", så gott det går. Man kan alltså starta arbetarkooperativ verksamhet, konsumentkooperationer, facklig verksamhet, alternativa räntefria, eller näst intill räntefria, banker (t.ex. JAK), alternativa valutor (t.ex. LETS), et.c. och olika former av kontraekonomi (http://en.wikipedia.org/wiki/Counter-economics).
Det omedelbara målet med gradualismen är alltså att förbättra samhället idag, hellre än att köra på "efter revolutionen blir allt perfekt"-dogmatism; det långsiktiga målet är anarkin som den logiska följden av gradualismen - om folket tillåter den utvecklas tillräckligt långt (och utan folkets stöd är ju anarkin varken möjlig eller ens speciellt önskvärd). Vare sig gradualismen utvecklas till fullständig anarki eller inte har vi alltså skapat ett bättre samhälle, där fler alternativ finns för arbetarna och samhället är friare och mer jämlikt - därför passar facklig, syndikalistisk, kamp väldigt bra ihop med övrig gradualism, där man också skiljer på omedelbara och långsiktiga mål (även om Sveriges fackföreningar under LO är en parodi så finns fortfarande SAC som kämpar för arbetarnas väl).
Gradualismen består alltså av att fundera ut hur man skulle vilja ha det i framtiden, och försöka skapa det nu; samt att försöka få fler intresserade av samma sak, genom t.ex. diskussioner, hemsidor, tidningar och övrig "propaganda".
"Är det inte ett så stort problem att arbetarkooperativ måste följa kapitalismens lagar att det egentligen inte gör någon skillnad?"
Det gör stor skillnad, och det är väldigt svårt att skapa konkurrenskraftiga arbetarkooperativ, eller till och med privata småföretag, idag. Lagar och regler gör skalfördelarna större för storföretagen än vad de är på en fri marknad, och gör att småföretagens styrkor - flexibilitet, närhet till marknaden och effektivitet - kan spelas ut av storföretag och stat. En liten företagare eller ett arbetarkooperativ motverkas av den krånglighet och de stora kostnader som krävs för att bedriva verksamhet, av de höga skatterna som dels går till att subventionera statliga alternativ och stora företag, av patenten och upphovsrätterna som tvingar dem betala en mängd licensavgifter, av jordmonopolet som tvingar dem att betala för jord trots att de besitter och brukar den, et.c. Allt detta gör marknaden ofri, och håller konkurrenter borta - och de konkurrenter som finns är väldigt försvagade. För de flesta arbetare idag finns det ju t.ex. ingen tanke att starta egen verksamhet; det krävs alldeles för mycket förkunskaper, är alldeles för dyrt och alldeles för krångligt. Skulle man däremot vara fri att starta upp en verksamhet som man vill skulle antagligen många föredra det framför att jobba åt någon annan - det finns många fördelar (främst att man får sitt arbetes fulla produkt) och väldigt få nackdelar, om det kombineras med olika arbetarorganisationer för ömsesidig hjälp.
"Anarkism är aldrig någonting som tas upp i media, skulle det göra en stor skillnad och isåfall, hur kommer man in i medierna?"
Det skulle antagligen göra åtminstone en viss skillnad; idag vet ju väldigt få ens vad anarkism är. Någon som inte är insatt i ämnet tror i regel att det handlar om laglöshet, våld och kaos, vilket ju inte direkt stämmer. Även i samhällskunskapen tas det upp väldigt hastigt, om ens över huvud taget - men många tycker att anarkismen verkar rimlig när de väl får reda på vad den verkligen är och står för. Jag själv kan räkna in mig bland dessa människor. Så visst skulle det göra en viss skillnad, om anarkism kom upp på debatt- och politiksidor i media; hellre än bara som anarkister som kastar sten på poliser och krossar skyltfönster.
Hur man kommer in i media är en bra fråga. Man får helt enkelt försöka synas, skicka in insändare och debattartiklar till tidingar, försöka starta upp olika typer av projekt som kan dra media till sig, osv. Men det finns tyvärr inte direkt något intresse hos svensk media att belysa utomparlamentarisk politisk verksamhet - utom när det uppstår våldsamheter, då man är väldigt snabbt framme. Man får nog helt enkelt försöka med egen media tills vidare; t.ex. bloggar ;)
