Vad menar mutualisten med "fri marknad"?
Att argumentera för en "fri marknad" är något som separerar mutualister från exempelvis kollektivister och kommunister inom den anarkistiska rörelsen. Många socialister backar instinktivt när de hör orden, "fri marknad"; jag själv var under lång tid inget undantag. Det är liberaler som dillar om fria marknader, och vi vet ju alla att marknader i själva verket inte är fria. Men detta är också det stora problemet med dagens "fria marknad" - de är inte fria. Kapitalismen är en historisk uppföljare på slav- och feodalsamhällena, den har utvecklats ur dem och bär i modifierade former med sig de hierarkier och det klassamhälle vars rötter hittas i gamla tiders förtryck. Att som liberal prata om "fria marknader" och syfta till dagens kapitalistiska ekonomi, eller något som liknar den och utgår från samma klass- och egendomsförhållanden, är mycket riktigt nonsens. Och köper vi deras definition av en "fri marknad" - dvs en marknad som är monopolistisk och kraftigt reglerad till borgarklassens fördel - är jag den förste att ställa mig emot dessa "fria marknader".
Men om vi tar termen för vad den egentligen betyder, en marknad - dvs något slags utbyte av produkter och tjänster - som är fri - dvs som inte regleras till den ena sidans fördel och som inte utgår från och bygger på tidigare missförhållanden; vilken anarkist kan beklaga sig över den fria marknaden? Och vilken liberal kan, med gott samvete, påstå sig försvara den?
Vad vi menar med en fri marknad, eller en fri ekonomi som jag egentligen hellre skulle kalla det - då den på inget sätt implicerar traditionella marknader - är helt enkelt frånvaron av ekonomiskt tvång. Friheten för varje individ och varje kollektiv att själva avgöra vilka former av produktion och vilka former av utbyte de föredrar. På inget sätt handlar det om något slags förespråkande av en "positiv" fri marknad - dvs att försöka konkurrensutsätta allt och alla samtidigt som samarbetsförsök motarbetas. Det handlar om en "negativ" fri marknad, där varken konkurrens eller samarbete är något som bör uppmuntras eller motarbetas från någon högre instans, utan där folket tvärtom väljer alla samarbetsformer på egen hand - från botten, individen, och uppåt, i de kollektiva sammanhang hon befinner sig.
Genom detta sätt att definiera en fri marknad, vilket vi anser är det korrekta då det i andra fall inte handlar om någon fri sådan, blir ekonomin enbart fria människor som samarbetar med varandra. Och även om det bara är mutualister och individualister som brukar kalla detta för en "fri marknad" så är det ju en vision som alla anarkister delar. Iain McKay, från "An Anarchist FAQ", väljer att inte kalla detta tillstånd för en "fri marknad" men har samma bild av företeelsen (vilket ju är det relevanta i frågan). I ett brev till "Socialist Standard", som recenserat hans bok om anarkisten och mutualisten Pierre-Joseph Proudhon, vänder han sig emot att de karaktäriserar Proudhon som frimarknadsförespråkare:
"I particularly liked their "Proudhon was a free-marketeer because he was opposed to government intervention in the economy." By that criteria, Kropotkin was a "free-marketeer" (or Marx, as my letter suggests). Anarchism, by definition surely, opposes state intervention in a free (non-capitalist) economy because it is against the state -- no government, no intervention!"
Här slår McKay huvudet på spiken. Det spelar ingen som helst roll ifall vi kallar en fri ekonomi för "fri marknad", "fri ekonomi", eller vad vi vill; visionen är densamma. Proudhon hade den, liksom Kropotkin, Tucker, Malatesta, Rocker, Bakunin, Goldman och alla andra anarkister - individualister som kollektivister, syndikalister som kommunister. Att folket, individerna, nerifrån och upp ska organisera ekonomin, produktionen och fördelningen efter de principer de själva önskar.
"[The] economic arrangements must consist of voluntary productive and distributive associations, gradually developing into free communism ... Anarchism, however, also recognizes the right of the individual, or numbers of individuals, to arrange at all times for other forms of work, in harmony with their tastes and desires" skrev Emma Goldman.
"Therefore we remain communist in our sentiment and aspiration, but we want to leave freedom of action to the experimentation of all ways of life that can be imagined and desired" skrev Errico Malatesta, och förtydligade i en annan text att: "Probably all possible forms of ownership, use of the means of production and all forms of distribution will be experimented with simultaneously in the same or other locations, and they will be merged together and adapted in various ways until practical experience identifies the best form or forms."
Kropotkin skrev på samma sätt att anarkismens "mål" är "ever changing, ever modified associations which carry in themselves the elements of their durability and constantly assume new forms which answer best to the multiple aspirations of all" - dvs inget statiskt, bundet till en enda ideologisk övertygelse eller tvångsmässig fördelningsprincip.
Anarkosyndikalisten Rudolf Rocker knyter ihop säcken:
"Common to all Anarchists is the desire to free society of all political and social coercive institutions which stand in the way of the development of a free humanity. In this sense Mutualism, Collectivism and Communism are not to be regarded as closed economic systems, permitting no further development, but merely as economic assumptions as to the means of safeguarding a free community. There will even probably be in every form of a free society of the future different forms of economic co-operation existing side by side, since any social progress must be associated with free experimentation and practical testing out of new methods for which in a free society of free communities there will be every opportunity."
Sedan är det mest en smakfråga om vi föredrar att kalla detta "fri marknad", "fri ekonomi" eller vad vi vill. Vad mutualister menar när de säger "fri marknad" är däremot inget annat än vad exempelvis Rudolf Rocker menar när han skriver "free society". Det instinktiva avståndtagandet bör därför kunna försvinna, även om man inte tycker om begreppet "fri marknad" - då det används på ett helt annat sätt av liberaler och andra prokapitalister - bör innebörden av termen, så som mutualister använder det, inte utgöra någon grund för ett avståndstagande.
Tillägg:
Sedan var det smakfrågan. Själv föredrar jag att prata om en fri ekonomi, men det kan finnas en taktisk poäng i att faktiskt använda "fri marknad" vid ett tillfälle: när det gäller att ta debatten mot liberaler. För såväl en anarkistisk mutualist som för en kommunist, kollektivist, syndikalist eller vad som helst kan det vara fördelaktigt att påpeka för liberalen, och eventuella åskådare i fikarummet eller på internetforumet, att den "fria marknad" hon förespråkar egentligen är en hierarkisk och förtryckande, reglerad, marknad - medan den ekonomi vi själva förespråkar skulle utgöra den "fria marknaden". När en anarkist, speciellt om denne är kommunist eller kollektivist, avslöjar liberalens nyspråk - och pekar på att den verkliga friheten, såväl ekonomiskt som socialt - finns i den anarkistiska socialismen, då faller ofta hela liberalens argumentation därefter. Kapitalismen blir svår att försvara när denna avslöjas som en väldigt ofri ekonomisk modell.
Men om vi tar termen för vad den egentligen betyder, en marknad - dvs något slags utbyte av produkter och tjänster - som är fri - dvs som inte regleras till den ena sidans fördel och som inte utgår från och bygger på tidigare missförhållanden; vilken anarkist kan beklaga sig över den fria marknaden? Och vilken liberal kan, med gott samvete, påstå sig försvara den?
Vad vi menar med en fri marknad, eller en fri ekonomi som jag egentligen hellre skulle kalla det - då den på inget sätt implicerar traditionella marknader - är helt enkelt frånvaron av ekonomiskt tvång. Friheten för varje individ och varje kollektiv att själva avgöra vilka former av produktion och vilka former av utbyte de föredrar. På inget sätt handlar det om något slags förespråkande av en "positiv" fri marknad - dvs att försöka konkurrensutsätta allt och alla samtidigt som samarbetsförsök motarbetas. Det handlar om en "negativ" fri marknad, där varken konkurrens eller samarbete är något som bör uppmuntras eller motarbetas från någon högre instans, utan där folket tvärtom väljer alla samarbetsformer på egen hand - från botten, individen, och uppåt, i de kollektiva sammanhang hon befinner sig.
Genom detta sätt att definiera en fri marknad, vilket vi anser är det korrekta då det i andra fall inte handlar om någon fri sådan, blir ekonomin enbart fria människor som samarbetar med varandra. Och även om det bara är mutualister och individualister som brukar kalla detta för en "fri marknad" så är det ju en vision som alla anarkister delar. Iain McKay, från "An Anarchist FAQ", väljer att inte kalla detta tillstånd för en "fri marknad" men har samma bild av företeelsen (vilket ju är det relevanta i frågan). I ett brev till "Socialist Standard", som recenserat hans bok om anarkisten och mutualisten Pierre-Joseph Proudhon, vänder han sig emot att de karaktäriserar Proudhon som frimarknadsförespråkare:
"I particularly liked their "Proudhon was a free-marketeer because he was opposed to government intervention in the economy." By that criteria, Kropotkin was a "free-marketeer" (or Marx, as my letter suggests). Anarchism, by definition surely, opposes state intervention in a free (non-capitalist) economy because it is against the state -- no government, no intervention!"
Här slår McKay huvudet på spiken. Det spelar ingen som helst roll ifall vi kallar en fri ekonomi för "fri marknad", "fri ekonomi", eller vad vi vill; visionen är densamma. Proudhon hade den, liksom Kropotkin, Tucker, Malatesta, Rocker, Bakunin, Goldman och alla andra anarkister - individualister som kollektivister, syndikalister som kommunister. Att folket, individerna, nerifrån och upp ska organisera ekonomin, produktionen och fördelningen efter de principer de själva önskar.
"[The] economic arrangements must consist of voluntary productive and distributive associations, gradually developing into free communism ... Anarchism, however, also recognizes the right of the individual, or numbers of individuals, to arrange at all times for other forms of work, in harmony with their tastes and desires" skrev Emma Goldman.
"Therefore we remain communist in our sentiment and aspiration, but we want to leave freedom of action to the experimentation of all ways of life that can be imagined and desired" skrev Errico Malatesta, och förtydligade i en annan text att: "Probably all possible forms of ownership, use of the means of production and all forms of distribution will be experimented with simultaneously in the same or other locations, and they will be merged together and adapted in various ways until practical experience identifies the best form or forms."
Kropotkin skrev på samma sätt att anarkismens "mål" är "ever changing, ever modified associations which carry in themselves the elements of their durability and constantly assume new forms which answer best to the multiple aspirations of all" - dvs inget statiskt, bundet till en enda ideologisk övertygelse eller tvångsmässig fördelningsprincip.
Anarkosyndikalisten Rudolf Rocker knyter ihop säcken:
"Common to all Anarchists is the desire to free society of all political and social coercive institutions which stand in the way of the development of a free humanity. In this sense Mutualism, Collectivism and Communism are not to be regarded as closed economic systems, permitting no further development, but merely as economic assumptions as to the means of safeguarding a free community. There will even probably be in every form of a free society of the future different forms of economic co-operation existing side by side, since any social progress must be associated with free experimentation and practical testing out of new methods for which in a free society of free communities there will be every opportunity."
Sedan är det mest en smakfråga om vi föredrar att kalla detta "fri marknad", "fri ekonomi" eller vad vi vill. Vad mutualister menar när de säger "fri marknad" är däremot inget annat än vad exempelvis Rudolf Rocker menar när han skriver "free society". Det instinktiva avståndtagandet bör därför kunna försvinna, även om man inte tycker om begreppet "fri marknad" - då det används på ett helt annat sätt av liberaler och andra prokapitalister - bör innebörden av termen, så som mutualister använder det, inte utgöra någon grund för ett avståndstagande.
Tillägg:
Sedan var det smakfrågan. Själv föredrar jag att prata om en fri ekonomi, men det kan finnas en taktisk poäng i att faktiskt använda "fri marknad" vid ett tillfälle: när det gäller att ta debatten mot liberaler. För såväl en anarkistisk mutualist som för en kommunist, kollektivist, syndikalist eller vad som helst kan det vara fördelaktigt att påpeka för liberalen, och eventuella åskådare i fikarummet eller på internetforumet, att den "fria marknad" hon förespråkar egentligen är en hierarkisk och förtryckande, reglerad, marknad - medan den ekonomi vi själva förespråkar skulle utgöra den "fria marknaden". När en anarkist, speciellt om denne är kommunist eller kollektivist, avslöjar liberalens nyspråk - och pekar på att den verkliga friheten, såväl ekonomiskt som socialt - finns i den anarkistiska socialismen, då faller ofta hela liberalens argumentation därefter. Kapitalismen blir svår att försvara när denna avslöjas som en väldigt ofri ekonomisk modell.
