Kritik mot "liberalism.nu" - del 3

Även en tredje brevväxling har skett med "liberalism.nu"; jag tänkte egentligen nöja mig med att publicera de första två av mina brev här, men även det här blev en ganska intressant text till försvar för anarkismen. De här breven blir nästan ett FAQ om anarkism och mutualism, så för läsaren som är ute efter grundläggande information från den här sidan kan de här breven rekommenderas!
Även här har jag använt fet och kursiv stil för att känneteckna citat ur brevet från "liberalism.nu" som jag svarat på. Brevet följer nedan:


"Vem har sagt att dom skall tvingas in i
[ett samhällskontrakt om det ska vara statligt]?"


Staten innebär ett tvång för alla inom ett visst geografiskt område. Hela din kritik mot anarkismen är väl att människor måste tvingas in i ett samhällskontrakt, eftersom att de inte är kapabla att skapa fungerande sådana själva? Anarkismen menar att individen själv bör välja ett samhällskontrakt de trivs med och som är rationellt och logiskt för dem; vill du inte att individer ska tvingas in i ett samhällskontrakt är du ju, faktiskt, också anarkist ;)


"Varför [innebär liberalismen att folk inte har möjligheten att organisera produktionen på det sätt de vill]?"


Jag förklarar det i nästa stycke, efter det du citerade; forsätt bara läsa det förra brevet ;) Man har möjligheten på papperet att göra detta, men det finns en rad faktorer som förhindrar det i hur systemet är uppbyggt. Man är fri att organisera produktionen och samhället som man vill så länge man inte bryter några av de kapitalistiska regleringarna och monopolen som finns på marknaden; precis som du i en kommunistisk diktatur är fri att göra som du vill så länge du inte bryter mot regimens lagar (även om denna frihet naturligtvis är ännu mer begränsad). Det beskrivs mer utförligt i det förra mailet.


"Varför skulle nån välja att gå med i ett samhällskontrakt som inte tänker hjälpa till att driva in andra människors skulder, och som inte tänker hjälpa till att få tillbaka saker som är stulna?"


Det är ju precis vad man gör. Jag skrev i förra brevet:

"Anarkister förespråkar inte att våld utöver självförsvar är legitimt; och med självförsvar räknas då givetvis in att skyddsorganisationen ser till att förövaren får sitt straff eller betalar skadeståndet som bestämts för brottet." - och här, i betala skadestånd, et.c. räknas givetvis även att få tillbaka saker som är stulna. Det är en del av självförsvaret, helt enkelt. Anarkister förespråkar således ett starkt självförsvar, men inget våld utöver det.


"Eh. Nähä. Så alla krig som hände under medeltid och tidigare hände inte, trots att dom krigen nästan uteslutande var just finansiella expeditioner. Dvs, man utbildade en arme i syfte att invadera ett grannland och stjäla massa rikedomar. Och vikingaräderna mot England skedde aldrig heller då?"

Jo, det hände absolut; och bevisar min poäng! I äldre konflikter handlade det nästan uteslutande om statligt våld - och här menas givetvis med statligt inte moderna nationalstater, utan en stat som i att människor betalar skatt till en regent eller liknande som sedan använder detta kapital till att göra vad han själv vill snarare än vad folket vill. Om folket själva bestämt över hur deras pengar skulle spenderas hade knappast krig, med de risker och kostnader detta innebär och med den brist på förtroende de aggressiva parterna får hos omvärlden, varit speciellt högt upp på önskelistan; dels för att vanligt folk i regel ställer sig kritiskt till krig, och dels för att det helt enkelt finns vettigare saker man vill använda sina pengar till.

Som sagt, läs gärna "War, Profit and the State" av Stefan Molynieux; finns upplagd här: http://www.antiwar.com/orig/molyneux.php?articleid=8468

Han skriver till exempel:

"It is only through the governmental power of taxation that war can be subsidized to the point where it becomes profitable to certain minorities. Destruction can only ever be profitable when the costs and risks of violence are shifted to the taxpayers, while the benefits accrue to the few who directly control or influence the state."

Vilket på ett kort och koncist sätt sammanfattar vad jag försöker säga.

"Nej, just det. Vet du vad den institutionen kallas? Det kallas STAT."


Inte alls. Staten är ett möjligt sätt - inte det enda sättet - att organisera ett sådant försvar; däremot kan man lika gärna göra det på frivillig väg - utan tvång. Staten definieras just genom att den legitimt kan använda tvång emot individer inom ett visst område, och det krävs inte för ett försvar eftersom att människor själva är kapabla att förstå att försvar krävs i dessa dagar; staten, däremot, är heller ingen garant för att detta försvar finns, utan det är upp till väljarna, politikerna och förvaltningen att se till - medan anarkismen helt enkelt placerar mer ansvar på "väljarna", dvs individen.


""Det är oseriöst". Jaha. Bra argument du. Hur vore det om du kom med argument mot det jag skrev istället för att bara kalla det "oseriöst" eller "fånigt"?"


Fast det är ju, i all ärlighet, precis vad jag gör. Som du ser när du fortsätter läsa vad jag skriver efter jag skrivit att något är "fånigt" eller "oseriöst" ;)


"Vad anarkister står för är irrelevant."


Är det verkligen en bra inställning, om du vill visa på varför anarkisterna har fel? Är det inte högst relevant att först ta reda på vad vi tycker, och sedan försöka förklara varför detta är fel; hellre än att kritisera något vi inte ens tycker eller står för?


"Jag förklarar varför man måste ha ett rättsystem. Har man ett rättsystem är det ingen anarki. Kommunister står för massa fina saker. Varenda kommunistisk stat som har existerar resulterar i diktator och fattigdom, trots att det inte är det som står för."


Alla anarkister tror på rättssystem, men inget statsmonopoliserat sådant. Kommunismen, så som den beprövats till idag, resulterar i diktatur och fattigdom, visst - och detta går att härleda från ståndpunkter kommunistiska tänkare haft. Från det att proletariatets diktatur utvecklats till en diktatur under ett förtruppsparti i marxism-leninismen förespråkar man praktiskt taget en simpel partidiktatur (om än målet ska vara att nå det kommunistiska samhället); och att det leder till fattigdom går enkelt att härleda från den ekonomiska politik som förespråkas, vilket t.ex. Hayek tidigt visade tydligt i "Vägen till träldom". Några sådana härledningar lyckas du inte göra gällande anarkismen; vilket inte är så konstigt då du inte vet vad anarkisterna själva står för eller över huvud taget tycker att det är relevant. Får man fråga, då, varför du tycker att det är relevant att ha en kritik av ideologin - som du inte ens är speciellt bekant med - för allmän beskådning?


"Vad du VILL att resultatet skall bli av en handling är helt irrelevant för vad resultatet av handlingen är."


Absolut, där är vi helt överens!


"Du vill avskaffa staten för du inbillar dig att detta skall leda till ett fantastiskt fritt himmelrike. Du har fel, det skulle leda till det maffiastyrda helvete vi kallar medeltid."

Jag vill inte helt enkelt "avskaffa staten", och förväntar mig inte att det skulle leda till något "himmelrike" - tvärtom menar jag, precis som Carson och Tucker som jag citerade i förra mailet, och vilket redan Proudhon menade, att det troligtvis skulle leda just till ett maffiastyrt helvete, eller helt enkelt statens återfödelse i en mer auktoritär tappning i händerna på de starkaste ekonomiska intressena. Vad jag förespråkar för att ta oss dit är därför gradualism, en så kallad gradualistisk revolution. James J. Martin förklarar kort och enkelt Tuckers syn på denna gradualism:

"That in any given city a sizeable number of anarchists begin a parallel economy within the structure of that around them, attempting to include in their ranks representatives of all trades and professions. Here they might carry on their production and distribution on the cost principle, basing their credit and exchange system upon a mutual bank of their own which would issue a non-interest bearing currency to the members of the group "for the conduct of their commerce," and aid the disposal of their steadily increasing capital in beginning new enterprises. It was Tucker's belief that such a system would prosper within the shell of the old and draw increasing attention and participation from other members of the urban population, gradually turning the whole city into a "great hive of Anarchistic workers.""


Brian Dominick skriver:

"The creation and existence of this second power marks the first stage of revolution, that during which there exist two social systems struggling for the support of the people; one for their blind, uncritical allegiance; the second for their active, conscious participation.

Aside from revolutionary upheaval, the very formation of a dual power system in the present is in fact one of the aims of the dual power strategy -- we seek to create a situation of dual power by building alternative political, economic and other social institutions, to fulfill the needs of our communities in an essentially self-sufficient manner. Independence from the state and capital are primary goals of dual power, as is interdependence among community members. The dual power situation, in its pre-insurrectionary status, is also known as "alternative social infrastructure." And, again, while a post-insurrectionary society which has generally surpassed the contradictions indicated by the term "dual power" is the eventual goal of this strategy, the creation of alternative social infrastructure is a desirable end in itself. Since we have no way of predicting the insurrection, it is important for our own peace of mind and empowerment as activists that we create situations in the present which reflect the principles of our eventual visions. We must make for ourselves now the kinds of institutions and relationships, to the greatest extent possible, on which we'll base further activism. We should liberate space, for us and future generations, in the shadow of the dominant system, not only from which to build a new society, but within which to live freer and more peaceful lives today."


Kevin Carson skriver:

"mutualism [använt här som synonym för anarkism] means building the kind of society we want here and now, based on grass-roots organization for voluntary cooperation and mutual aid-- instead of waiting for the revolution."


Att staten försvinner skapar alltså i sig inget bättre samhälle, utan det fria samhällets grunder måste byggas inom det existerande samhällets ramar, varefter statens funktioner försvinner då de blir överflödiga - om det är vad människor önskar. Vad som skapar ett bättre samhälle är istället en samhällsstruktur där allt baseras på frihet; frivilligt deltagande i de aktiviteter man önskar att deltaga i, i produktionssätt man önskar att deltaga i, et.c. - och till slut blir staten här helt onödig och kan försvinna utan att någon saknar dess tvång, och alla de funktioner staten en gång upprätthöll genom tvång (och som folk vill ha kvar) kan skötas av fria individer genom frivilligt samarbete. Jag inbillar mig heller inte på något sätt att detta skulle vara ett "himmelrike", men tycker helt enkelt att det skulle vara ett samhälle som ekonomiskt och socialt skulle fungera bäst, samtidigt som individens frihet praktiskt taget är obegränsad (så länge hon respekterar sina medmänniskors rätt till samma frihet). Som sagt, stat och tvång är ett sätt att få struktur i samhället - men knappast det enda; frihet, ömsesidig hjälp (mutual aid) och frivillig kooperation kan även det fungera minst lika bra - om inte bättre! - samtidigt som det maximerar individens frihet, självständighet och makt över sitt eget liv.


MVH

Emil, http://mutualism.blogg.se/


Kritik mot "liberalism.nu" - del 2

Fick ett svar angående min kritik mot den kritik av anarkismen som uppvisas på "liberalism.nu", och som svar på detta fick jag återigen svara på en hel del missuppfattningar och fördomar som finns mot anarkismen; varför jag tyckte att även detta kunde publiceras här, då det kan vara av intresse för andra intresserade av anarkism att läsa! Jag har försökt att citera "liberalism.nu"'s svar på ett sätt så att det går att förstå vad jag svarar på, och dessa citat är i fet och kursiv stil. Brev nummer två följer nedan:


"Texten förklarar varför det inte fungerar att inte har en rättstat. Det är inte ett moraliskt påstående, utan att faktiskt."


Nej, texten förklarar inget sådant. Texten påstår det, men har inga som helst belägg för att det skulle förhålla sig på det sättet. På liten skala har det visat sig fungera bra i många fall, t.ex. i Josiah Warrens anarkistiska städer Utopia och Modern Times. Och i stor skala har det inte speciellt många gånger beprövats som ett faktiskt system - men där det beprövats - dvs där det inte bara råder en frånvaro av en rättsstat utan där det faktiskt finns andra institutioner som tar hand om sådant som rättsstaten "normalt" sköter - har det mig veterligen fungerat bra. Varför tar du inte upp t.ex. att Island från år 930 till år 1262 hade just konkurrerande privata skyddssammanslutningar och att detta länge fungerade utmärkt trots att det var så pass länge sedan i ett så pass outvecklat samhälle, och ändra fram till det att Norge tvingade landet under den norska kronan?


"Då är det inte rätt att kalla det socialism, eftersom socialism är
gemensamt ägande av produktionsmedlen."

Nej, socialism betyder inte gemensamt ägande av produktionsmedlen. Kommunism, däremot, betyder just detta. Något som de tidiga socialistiska anarkisterna starkt kritiserade. Proudhon, som ofta ses som anarkismens grundare då han var först med att kalla sig anarkist, skriver:

"A fourth prejudice, finally, and the most deplorable of all, is that which, under the pretext of
harmony and fraternity, tends to destroy in society the divergence of opinion, the opposition
of interests, the battle of passions, the antagonism of ideas, the competition of workers. It is
nothing less than the motion and life that would be thus cut off from the social body.
Therein lies the fatal error of communism."


Socialism innebär att man försöker skapa ett samhälle där värde skapas genom arbete hellre än utnyttjande av arbete av kapitalägare; ett sätt att uppnå detta har varit genom att kollektivisera produktionsmedlen - men knappast det enda. Anarkistiska socialister förespråkar inte tvångskollektivisering - många anarkistiska socialister förespråkar tvärtom en helt fri marknad som grunden för samhället! "Den mest perfekta socialismen är förutsätter den mest perfekta individualismen", skrev t.ex. Benjamin Tucker (löst citerad). Samme Tucker skriver i sin artikel "Armies that overlap" att:

"Socialism is the belief that the next important step in progress is a change in man's environment of an economic character that shall include the abolition of every privilege whereby the holder of wealth acquires an anti-social power to compel tribute.

[...]

Relaxing scientific exactness, it may be said, briefly and broadly, that Socialism is a battle with usury and that Anarchism is a battle with authority. The two armies- Socialism and Anarchism-are neither coextensive nor exclusive; but they overlap. The right wing of one is the left wing of the other. The virtue and superiority of the Anarchistic Socialist-or Socialistic Anarchist, as he may prefer to call himself-lies in the fact that he fights in the wing that is common to both. Of course there is a sense in which every Anarchist may be said to be a Socialist virtually, inasmuch as usury rests on authority and to destroy the latter is to destroy the former."


Du tänker nog, som sagt, hellre på anarkokommunisterna - varav många hellre var rådskommunister än verkliga anarkister. Anarkism förutsätter att ingen bestämmer över hur du ska producera, och hur du ska spendera din produktion. När någon vill bestämma det, och tvingar dig att med din kropp eller vad du med denna skapat ska göra något mot din vilja - då är han inte anarkist. Benjamin Tucker skriver i "Anarchism and the State":

"The reason why Most and Parsons [två ledande anarkokommunister] are not Anarchists, while I am one, is because their Communism [det påtvingat gemensamma ägandet] is another State, while my voluntary cooperation [anarkistisk socialism] is not a State at all. It is a very easy matter to tell who is an Anarchist and who is not. One question will always readily decide it. Do you believe in any form of imposition upon the human will by force? If you do, you are not an Anarchist. If you do not, you are an Anarchist. What can any one ask more reliable, more scientific, than this?"


"Tja, det är ju närmast anarko-kapitalism alltså" [vi pratar om Benjamin Tuckers anarkistiska socialism]


Nej, det är anarkism, kort och gott. Under det anarkistiska samhället är däremot var och en fri att organisera sig och producera som denne vill, som sagt. Anarkokapitalismen är däremot väldigt influerad av anarkosocialismen, och anarkokapitalismens grundare Murray Rothbard skrev ju t.ex. om de tidigare anarkosocialistiska tänkarna Lysander Spooner och redan citerade Benjamin Tucker att:

"Lysander Spooner and Benjamin R. Tucker were unsurpassed as political philosophers and nothing is more needed today than a revival and development of the largely forgotten legacy they left to political philosophy"


"Med andra ord: Det finns inga rättigheter. Den enda som har rättigheter i den läger är den som klarar av att använda mest våld mot andra, och han kan skaffa sig precis vilka rättigheter som helst."


Ja, så ser ju det naturtillstånd som t.ex. Hobbes beskriver ut, och sedan behövs enligt honom (och dig) ett samhällskontrakt för att upplösa detta tillstånd och skapa en stat, en Leviathan, som kan skydda människor från sig själva och styra dem. Vad anarkister sätter istället för detta samhällskontrakt är helt enkelt flera, frivilliga, samhällskontrakt. Om ingen vill vara med i ett samhällskontrakt, utan helt enkelt kriga mot varandra, är det givetvis fel att tvinga på människor ett sådant. Som man ganska enkelt kan se ligger det däremot inte till på det sättet, utan människor vill vara skyddade från våld, och vill ha rättigheter; och kommer därmed att ansluta sig till att genom frivillig kooperation skydda varandra från människor som vill skada dem. Visst är det så att den som använder mest våld kan skaffa sig rättigheter, i vilket samhälle som helst; det är ju hela anledningen till att skyddssammanslutningar är nödvändiga - statliga som frivilliga! Det du felar i att lyckas övertyga mig (och någon annan?) om är varför staten krävs här, för att tvinga in människor i något de med all säkerhet ändå skulle vilja ingå i, hellre än bara folkets egen vilja att ingå i ett samhällskontrakt?


"Rättigheter ÄR lagar. Övernaturlighet accepterar jag inte varken från kristna anarkister eller libertarianer, trots ivriga försök. Dom enda rättigheter vi har är dom som vi får genom lag."


Nej, lagarna definierar rättigheterna - de är dem inte. Rättigheterna har växt fram i folkets sinnen långt innan de lagstiftats om, och är inte alls något "övernaturligt", utan en produkt av våra egna tankar och erfarenheter. Homosexuellas rättigheter fanns t.ex. före lagen definierade dem - även när lagen såg homosexualitet som något kriminellt fanns de som kämpade för homosexuellas rättigheter och såg dessa som faktiska rättigheter, som lagen sedan rättade sig efter. Men det är klart, rättigheter är ju egentligen bara ett ord och visst kan vi säga att de är desamma som lagen (om t.ex. äganderätten upphörde imorgon skulle ingen längre kunna åberopa ägandet som en rättighet, eftersom att lagen inte längre säger att det är en rättighet och man kan därför inte tycka det utan att helt enkelt ha fel). Men vi kan också se rättigheter är något subjektivt, inte enbart vad lagen i just detta tillfälle säger, utan något som människor faktiskt uppfattar som sina egentliga rättigheter oavsett vad lagen säger.


>>"Poängen är just att
> > människor skall kunna organisera sina liv och sin produktion på det sätt de
> > anser bäst. Anser en grupp att de trivs bäst i kapitalistiska företag, har
> > de kapitalistiska företag och privat äganderätt till produktionsmedel. Anser
> > en annan att kommunismen är det bästa samhället organiserar de produktionen
> > efter kommunistiska principer; mutualister efter mutualistiska principer, et.c."
[detta är en del av min ursprungstext]
"Nej, det där är inte anarkism, det är liberalism."



Det börjar bli uppenbart att du inte är påläst i ämnet anarkism, och därför kanske inte är rätt person att skriva en kritik mot den...? Detta är precis vad anarkism är; och efter det att du läst Benjamin Tuckers citat tidigare i det här brevet är det nog uppenbart även för dig. Visst är liberalism dragen till sin extrema spets detsamma som anarkism, om du vill se det på det sättet; liberalism som faktisk politisk ideologi är däremot något annat där alla inte har möjligheten att organisera produktionen på det sätt de vill. Liberalismen försvarar kapitalismen så som den existerar idag, mer eller mindre rakt av, medan anarkister har starka invändningar mot statsmonopolismen i kapitalismen; dvs skatter, tullar, patent, jordmonopol, valutamonopol, et.c. Här finns en artikel av Benjamin Tucker som attackerar de fyra störta kapitalistiska monopolen:

http://flag.blackened.net/daver/anarchism/tucker/tucker35.html

Dessa monopol förhindrar en fri marknad, där alla kan konkurrera på lika villkor utan att en grupp är priviligierad mot en annan, och skapar istället en reglerad marknad; ett samhälle där de ägande står som en härskande klass och där de icke ägande står i beroendeställning till stora kapital- och/eller jordägare. I ett sådant ojämlikt samhälle kan inte alla konkurrera på lika villkor; privilegier står i vägen för detta, och gynnar en grupp samtidigt som de missgynnar en annan. Anarkisten Per Bylund - som tidigare var liberal men efter ett tag "såg ljuset" - skriver om denna orättvisa:

"Can it really be "voluntary" to choose only from shitty jobs in a regulated economy where most work options have been made unavailable and a job is necessary to generate monetary income to pay taxes? I say it is not. Even if you make the choices yourself, it cannot be considered a voluntary choice to pick a least bad option from the options remaining within a suffocating framework of coercive measures. 


Of course, the choice itself is voluntary and in that sense the rationalist logic seems applicable. But the choice is still made in an environment where most choices have been coercively done away with and where the chooser is restricted from making the choices he or she should have made were it a free market. It is like saying you have free speech - only you cannot speak of X, Y, Z or A, B, C, D, E, F, G, H, I, J and K. That is not free speech - it is regulated speech, and what you choose to speak of necessarily depends on what you aren't allowed to speak of.


Free market arguments are simply not applicable to the real world as it is. They are only applicable as arguments for the superior functions and mechanisms of the free market. And the free market itself is a great standard to which the real economy can and should be assessed - to make clear its inefficiencies and injustices as well as providing an outstanding alternative. You cannot, however, make your own mix of the two; using free market logic to argue for low salaries and bad working conditions in contemporary state economy is simply a mistake. "


Liberalismen som politisk ideologi står i regel här; man behandlar dagens samhälle och dagens marknad som något de inte är, och säger att alla får göra som de vill - inom begränsningarna deras statliga regleringar och monopol satt upp. Vilket givetvis är en enorm skillnad mot att faktiskt få organisera samhället som man vill. Men, drar du liberalismen till sin extrema gräns när det gäller frihetstänkandet hamnar du ju förstås i anarkism; och på så sätt kan du säga att det jag skrev skulle beskriva liberalism - men det beskriver tyvärr inte liberalism som någon sådan som faktiskt existerat som politisk rörelse, mig veterligen. Sådana frihetliga rörelser brukar istället kallas, just, anarkistiska.


"Demokratiska stater har uppstått båda sätten. [både genom att anarki utvecklats till demokrati, och att diktatur/monarki utvecklats åt ett demokratiskt håll] Det jag nämnde var anledningen till demokrati, inte en historisk beskrivning."


Det bör du i så fall förtydliga på din hemsida, då du onekligen ger intrycket av att det är en historisk beskrivning, då du menar att det är anledningen att anarki inte fungerar är att "Hade det gjort det hade vi fortfarande haft anarki", med vilket du väl måste mena att demokratin på något sätt "växte fram" ur anarkin då anarkin visade sig oduglig...?


"Jag förklarade varför våld inte är en handelsvara."


Nej. Det gjorde du inte. Du har även en skev bild av hur anarkister förespråkar att självförsvar, hellre än våld, är en "handelsvara" (eller, givetvis, snarare "tjänst"). Anarkister förespråkar inte att våld utöver självförsvar är legitimt; och med självförsvar räknas då givetvis in att skyddsorganisationen ser till att förövaren får sitt straff eller betalar skadeståndet som bestämts för brottet. Hela ditt resonemang här är väldigt fånigt, tyvärr:

"Dom har aldrig någon rätt att utöva våld för att hämta förövaren till domstol, eller att utöva våld för att driva in böter eller skicka någon till fängelse. Men i en anarko-kapitalism behöver man köpa och sälja även detta våld. Man har alltså rätt att utöva våld även när det alltså inte är frågan om självförsvar."

Skillnaden mellan dig och dem är helt enkelt att de ser detta som en del av självförsvaret; det innebär inte att allt våld - dvs även invasivt våld - enligt dem ska köpas och säljas fritt; detta skall vara olagligt enligt det samhällskontrakt individerna går in i (om det nu inte är så att folk vill kriga, förstås - vilket inte är speciellt troligt, då det mest är stater med externalisering av kostnaderna på folket som går in i krig; då individerna i en skyddssammanslutning själva direkt måste finansiera något sådant är det inte troligt att det händer; läs "War, Profit and the State" av Stefan Molyneux för mer angående detta - han förklarar detta förhållande mycket tydligt). Att självförsvar inte kan vara någon handelsvara har du alltså inte på något sätt förklarat - mer än att du själv anser att det är på detta vis; precis som jag ju givetvis kan säga "gröt är inte en handelsvara!", utan att ge några egentliga anledningar för detta - men därmed inte heller vara speciellt övertygande mot någon som faktiskt tycker att man kan handla med gröt. Att du sedan upprepar "jag förklarade att våld inte är en handelsvara" om och om igen till resten av kritiken får mig att ytterligare skärpa mina misstankar om att du inte alls vet speciellt mycket om just anarkism, som är vad du ändå försöker kritisera.


"Du fattar inte: Hade anarki fungerat hade diktatur aldrig uppstått."


Jo, det hade det absolut gjort. Folket hade inga institutioner som skyddade dem från ett maktövertagande av en enskild grupp, helt enkelt. I de "anarkier" som existerade innan staten uppkom fanns inga egentliga tankar om staten, inga tankar på att man var tvungen att skydda sig mot våldsamma övertagaden av andra människor - inte ens någon egentlig uttänkt önskan att leva i anarki, då man inte hade något att jämföra med; det var primitiva samhällen utan fungerande strukturer och frivilliga organisationer så som skyddssammanslutningar och annat som skyddar folkets intresse mot diktatorer. På samma sätt hade Norge för dåligt skydd för att skydda sig mot nazisterna; det är inte pga demokratin som Norge föll, utan pga för dåligt skydd. Det visar varken att stat är överlägset anarki, eller att nazism är överlägset demokrati - det visar att man måste känna till, och ha ett försvar för att skydda, sina rättigheter! Detta är däremot något anarkister tänkt mycket på - vilket du, återigen, skulle veta om du verkligen läst de anarkistiska författarna.


"Varför hade det aldrig fungerat innan i någon anarki nånsin? Varför har alla anarkier, oavsett om dom är ursprungliga eller moderna kollapsade stater, slutat i diktatur eller rättslös kaos?"


Helt enkelt för att anarkismen är en politisk ideologi. Det man eftersträvar är inte statens förfall, utan att staten försvinner därför att det är folkets vilja, och ersätts av frivilliga organisationer som tagit över statens uppgifter. Vi har inte sett många sådana försök, då anarkismen inte är en speciellt stor ideologi, men där vi sett dem - t.ex. tidigare nämnda Modern Times och Utopia - har det ofta fungerat bra tills det förbjudits. Även många anarkistiskt influerade försök inom andra områden, t.ex. att kringgå valutamonopol och skapa egna valutor baserade på t.ex. jord eller fastigheter, har ofta fungerat väldigt bra till det helt enkelt förbjudits. För mer information om detta kan du gärna läsa "What is Mutualism?" av Clarence Lee Swartz; vilket du iofs borde ha gjort innan du ger ö.h.t. bestämmer dig för att skriva en kritik av anarkism, men vilket jag kan tänka mig att du inte har ;)


"Jag har läst, tagit till mig och möjligtvis kan jag ändra formuleringen om socialistisk anarkism lite. I resten är det du som behöver läsa och ta till dig det jag skrev. Dina argument är bara "nä, så är det inte ALLS det!". Jo, så är det. Texten är inte en beskrivning av hur anarkister tycker att anarki skall fungera. Det är en förklaring av varför det inte fungerar på det sättet."


Men... du tycker inte att det är lite problematiskt att förklara varför det inte fungerar så som anarkister vill, när du själv faktiskt inte vet hur de vill att den ska fungera? Du skriver t.ex. i det här brevet, som ett argument för att anarkism som politisk ideologi inte skulle fungera, att moderna kollapsade stater har slutat i diktatur - vilket måste ses som ett mycket oseriöst argument när det gäller anarkism. Mest, då, för att detta också är vad anarkisterna själva säger!

Kevin A. Carson skrev:

"even if we had a "magic button" that would magically cause all the officials, weapons and buildings of the state to disappear, what would be the result? If the majority of the public still had a statist mindset, and if there were no alternative libertarian institutions in place to take over the functions of the state, an even more authoritarian state would quickly fill the vacuum."

Benjamin Tucker skrev (redan på 1800-talet):

"If government should be abruptly and entirely abolished to-morrow, there would probably ensue a series of physical conflicts about land and many other things, ending in reaction and a revival of the old tyranny."


Mycket av din kritik är alltså helt enkelt inte en kritik som träffar anarkismen; utan vad som brukar kallas halmgubbeargumentation - dvs du bygger upp en egen halmgubbe som du kallar "anarkism" som du sedan ger det här och det där argumentet och sedan plockar sönder; utan att egentligen attackera vad anarkisterna faktiskt står för. Och, av vad som framgår här, utan att ens ha förstått det eller satt dig in i det.


MVH

Emil, http://mutualism.blogg.se/


Kritik mot "liberalism.nu"

Hemsidan liberalism.nu har en beskrivning av anarkismen som lämnar mycket att önska för läsaren, och jag skrev därför ett mail till dess "kontaktperson" där jag poängterade vad som borde modifieras och vad som missuppfattats gällande anarkismen. Jag insåg att det var ganska allmänna invändningar som folk i regel har mot anarkismen, varför jag valde att även publicera mitt mail här! Det följer nedan:


Hej!

Måste bara kommentera din beskrivning av anarkismen på liberalism.nu, som är allt annat än korrekt.

Du skriver: "det finns inga gemensamma lagar, vilket trots allt är det man brukar mena när man talar om lagar."

Vilket är mycket riktigt. Det är däremot en poäng med anarkismen, och inget "ogenomtänkt"; lagar som tvingas på andra individer är förtryck, och endast lagar man själv skapar i ett frivilligt samarbete eller individuellt kan vara legitima. De enda lagar som gäller i samhället i stort är att man inte får utsätta andra individer för våld och tvång (om man inte har deras medgivande förstås; t.ex. i en boxningsmatch som givetvis innehåller våld, men som är ömsesidigt överenskommet). Utöver det är det ditt val om du vill dricka alkohol, röka hasch eller skjutsa någon på cykeln. Det bör ingen annan lägga sig i. Även över din egen egendom har du lagstiftande makt; tillåter du t.ex. inte haschrökande i ditt hus är det din sak att bestämma, och avlägsnar sig individen som röker mot din vilja har du rätt att köra ut honom eller henne, samt att få hjälp med detta av din självförsvarsorganisation.


Du skriver vidare: "I den traditionella socialistiska anarkin finns ingen äganderätt, och allt ägs gemensamt"

Vilket inte kunde vara mer fel. I den traditionella socialistiska anarkin, förespråkad av t.ex. Pierre-Joseph Proudhon och Benjamin Tucker, existerar i allra högsta grad äganderätt till allt värde man genom sitt arbete skapat; samt sådant man köpt, bytt till sig, et.c. Invändningen finns i jordäganderätten, vilken man inte anser legitim då arbete inte skapat jorden; jorden är en icke-producerad produktionsfaktor som man därför inte kan äga utan enbart ha exklusiv besittningsrätt till. Denna anarkism förespråkar alltså en jordbesittningsrätt baserad på besittning och bruk; dvs du kan "äga", eller ha exklusiv rätt till, den jord du brukar - men inte mer än så, och om någon annan hyrs in för att bruka marken sker en överförning av "ägandet" till denne individ. "Urliberalen" John Locke skrev om en förbehåll i jordägande; dvs att den som tar en bit jord endast får göra så om han lämnar nog jord kvar till alla andra. Det är ett system som inte fungerar längre; därför är besittning och bruk ett betydligt bättre sätt att dela upp naturresurser på - samtidigt som man omöjliggör jordägares exploatering av produktiva bönder, företagare och arbetare, då de inte längre kan hyra ut jord till en avgift, utan legitimt äger jorden då de anlitas för att bruka den (och därför inte behöver betala någon avgift - mer än den som i första hand ger honom rätten att bruka jorden).

De anarkister du tänker på, som inte erkänner privat äganderätt, är antagligen anarkokommunister; dessa är däremot inte traditionella socialistiska anarkister och är en nyare gren av anarkismen än denna.


Du skriver: "Har man inget rättsystem finns ingen gemensam lagstiftande organisation, och därmed finns inga rättigheter."

Detta är totalt felaktigt. Rättigheter kommer inte genom staten; staten är en försvarare av folkets rättigheter, och även den som grövst kränker dessa. Det enda som krävs för att människor ska ha rättigheter är att de själva inser sina rättigheter och sedan försvarar dem emot intrång; dvs våld och tvång. Det krävs ingen stat för detta, enbart individer som insett sina rättigheter och samarbetar för att försvara dem - staten har sedan dess uppkomst kränkt individens rättigheter betydligt mer än den skyddat dem; och när staten skyddat individens rättigheter har detta varit enbart för att individerna själva insett sina rättigheter och kämpat för dem. Mot staten, som sedan tvingats erkänna dessa rättigheter, och för att kunna ha kvar sin makt även tvingats skydda dem; även om den kränker dem när det passar och så mycket detta anses vara möjligt utan att folket ställer sig upp emot den. Gemensamma lagar är på inget sätt rättigheternas ursprung, utan endast ett sätt att göra dem gällande - medan individuella lagar är ett sätt att både göra dem gällande och komma ifrån den kränkning av rättigheter som gemensamma lagar innebär.


Du fortsätter med: "när anarkister sitter och slipar på sina anarkistiska utopier så bestämmer dom saker som att "allt skall vara gemensamt" eller "allt skall vara privatägt", trots att det i en anarki inte finns några medel att bestämma sådant"

Vilket är mycket riktigt. Även detta är däremot en poäng med anarkismen, inget ogenomtänkt som du vill få det att framstå som. Poängen är just att människor skall kunna organisera sina liv och sin produktion på det sätt de anser bäst. Anser en grupp att de trivs bäst i kapitalistiska företag, har de kapitalistiska företag och privat äganderätt till produktionsmedel. Anser en annan att kommunismen är det bästa samhället organiserar de produktionen efter kommunistiska principer; mutualister efter mutualistiska principer, et.c. Själva tanken med anarkismen är att jag inte ska styra ditt liv, och du inte ska styra mitt liv; därför är alla samarbeten helt legitima så länge ingen tvingas in i samarbetet med våld eller tvång - eller tvingas vara kvar i sammarbetet med dessa metoder.


Vidare: "Om äganderätten skall respekteras är upp till den grupp av människor som har den reella makten."

Nej, om äganderätten skall respekteras är upp till individen själv. Vill hon äga privat eller gemensamt? Då gör hon på det sätt hon föredrar. Vill någon kränka hennes rättighet till detta begår denna individ ett brott, och den kränkta individen har då rätt till självförsvar; själv eller via sin skyddssammanslutning.


Du skriver sedan: "Utan våldsmonopol så MÅSTE varje person själv skaffa sig skydd [...] Det är därför man har uppfunnit den demokratiska staten, för att man gemensamt skall samla den största vapenmakten i händerna på en demokratiskt styrd organisation, där alla har en röst var"

Inte alls. Den demokratiska staten uppfanns inte för att få samordning ur anarki, utan för att få frihet från diktatur. Demokratiska stater grundades inte för att anarkismen inte visade sig fungera; utan för att staten redan fanns, hade fått sin makt genom våld och tvång och utövade den på samma sätt. Den demokratiska staten var ett medvetet försök från folket för att få mer frihet; inte, som du framställer det, som ett försök för folket i total frihet att få mindre. Utan våldsmonopol måste man själv skaffa sig skydd, det är korrekt. På samma sätt som man måste skaffa sig själv mat, skaffa sig själv lägenhet och skaffa sig själv arbete. Man väljer då en skyddsorganisation som är vettig, som respekterar ens rättigheter och som erbjuder ett effektivt skydd av dessa - för ett bra pris. Detta leder till att "poliskårerna", som extrem kontrast till idag, blir både effektiva, självsanerande och brydda om sitt rykte och sina medlemmar. I dagens planekonomiska poliskår är det, liksom i alla planekonomier, inte lönsamt för poliserna att arbeta. Arbetar de effektivare och löser fler brott på kortare tid får de inte en belöning, som skulle vara fallet på en fri marknad. Istället blir det nedskärningar och avsked, eftersom att organisationen nu effektiviseras på så sätt att de anställda dras ner; då färre kan sköta jobbet. Monopolet gör det alltså lönsamt för dem att inte jobba effektivt; då får de större resurser, fler anställda, mer befogenheter et.c. - för att polisen måste effektiviseras, och för att detta utan konkurrens enbart kan ske genom ökade resurser. Ett våldsmonopol leder alltså till en ineffektiv polismakt.

Vidare är en monopolistisk poliskår på inget sätt självsanerande. Och varför skulle den vara det? Folket har ju inget annat val ändå! Om två poliskårer däremot konkurrerar ligger det i deras intresse att hålla korruption och oangelägenheter borta från verksamheten - annars förlorar de sin ställning hos folket. Vem vill vara skyddad av en korrumperad poliskår, när man kan välja en som inte är det? Det kommer även ligga i andra poliskårers intresse att utreda konkurrenter, då detta även ökar deras ställning - överlag leder konkurrensen alltså till en sundare miljö.

Konflikter kommer också att vara sällsynta, då detta varken är kostnadseffektivt - i jämförelse med samarbete - eller något medlemmarna önskar. Blir en kår känd för att använda medlemmarnas pengar till att starta konflikter med andra kårer och inte respektera andras rättigheter kommer folk helt enkelt att söka sig bort ifrån denna organisation, till en som satsar pengarna på skydd av medlemmarna och som respekterar folkets rättigheter. Monopol har inga fördelar, förutom för företaget i monopolposition; och beskyddsverksamheten är inget undantag från denna "lag".


Du skriver vidare: "Ett företag som har en monopolställning och börjar ta ut för höga priser eller göra för dåliga produkter riskerar alltid att få konkurrens från uppstickare. Det gäller inte polisföretag."

Jo, det gäller i allra högsta grad polisföretag. Om konkurrens är tillåten är det precis vad som kommer att hända; idag händer det, av den enkla anledningen att konkurrens faktiskt inte tillåts.


Du fortsätter med: "Problemet är att storleken på polisföretaget i sig påverkar kvaliten. Ju större företaget är, desto bättre är dess produkt, helt automatiskt."

Nej, det finns inga ekonomiska lagar som helst som stöder detta påstående. Visst finns skalfördelar upp till en viss storlek, men efter denna storlek börjar skalnackdelarna märkas av, och polisföretag är inget undantag. Visst kommer ett växande företag få ökande kvalitet med storleken, men vid en viss punkt börjar storleken snarare bli en nackdel än en fördel; beslut kan inte fattas effektivt, företaget blir för klumpigt för att kunna konkurrera med mindre, mer flexibla, konkurrenter et.c. Speciellt på en fri marknad, där ingen gynnas av statens interventioner eller missgynnas av dess avgifter, kommer skalnackdelarna märkas av. Konsumenterna kommer att dras till den poliskår som erbjuder bäst service till lägst pris, helt enkelt - och när denna "slöar till" kommer konkurrensen antingen att väcka upp den, eller ersätta den.


Du skriver: "Om man inte kan komma överens om en domstol på fredlig väg, då kan det stora företaget hämta och tvinga folk till den domstol dom vill ha"

Visst kan det göra det. Det är däremot betydligt mer troligt att man kommer överens om att samarbeta med varandra, och därmed kostnadseffektivisera, och ha domstolar som är gemensamt erkända av skyddssammanslutningarna. Speciellt om medlemmarna vill detta, vilket jag inte tvivlar en sekund på att folk anser skulle vara det bästa alternativet. Du får inte glömma bort att folket skapar samhället i en anarki, till skillnad från i ett statligt samhälle; inte staten eller polisen. I anarkin är folket inte underställd polisen, som i det statliga samhället; utan polisen är underställd folket. Gillar folket dem inte byter de helt enkelt ut dem, och den gamla poliskåren blir då utan finansiering och tvingas i konkurs - det ligger därför i deras direkta intresse att inte gå emot folkets vilja, utan faktiskt tjäna folket.


Du fortsätter: "Att [anarki] inte fungerar är enkelt att konstatera. Hade det gjort det hade vi fortfarande haft anarki."

Detta är nog, ursäkta mig, bland de dummare saker jag läst på länge. Menar du att demokrati inte fungerar eftersom att Sparta besegrade Aten...? Visst kan alla samhällen sägas ha varit anarkier en gång i tiden; men anarkier utan organisation, utan teknologi och utan skydd från en stat man fortfarande inte hade någon aning om vad den skulle komma att vara. Idag vet vi vad staten är. Anarkister har klara idéer om hur beskydd ska skötas, och hur man ska bygga upp alternativa organisationer som tar över statens uppgifter - men med frivilligt medlemsskap hellre än påtvingat. I den "primitiva anarkin", om vi ska kalla den så, hade människor ingen aning om att de levde i en anarki och var inte beredda på att deras frihet skulle tas ifrån dem. När någon gjorde det var det genom våld och tvång; ingen stat har bildats på frivillig väg i ett gemensamt beslut av alla statsanslutna. Att någon med våld blir fråntagen något betyder inte att det system som försvann inte fungerar. När nazisterna tog över Norge betydde det inte att nazismen är överlägsen demokratin, precis som ett våldsamt statbyggande och expropriering av människors tillgångar inte innebär att en stat är överlägsen en anarki.


Du skriver vidare att: "När vi inte har ett gemensamt system för att ordna konflikter, så finns det bara ett sätt att lösa konflikten: Våld."

Ingenting kunde vara mer felaktigt. När vi har ett gemensamt system finns det bara ett sätt att upprätthålla det: våld! När vi har flera individuella gruppers fria samarbeten och sammanslutningar är den enda lösningen absolut inte våld, utan snarare samarbete. Alla tjänar vi på att inte använda våld mot någon annan, mot den andres löfte att göra detsamma; och med organisationer som ser till att dessa löften följs och utfärdar straff för överträdelse. Att vi ska säga upp våra rättigheter för att få dem är lika ologiskt som det låter. Och en gemensam lagstiftning om hur individer ska agera, utöver den grundläggande principen att individen inte har rätt att använda våld och tvång utan att den utsatte - med hjälp om så behövs - har rätt till självförsvar mot detta, är ett sätt att effektivt säga upp våra individuella rättigheter.


Jag hoppas att du orkar läsa och ta till dig av detta, och kanske till och med modifiera din beskrivning av anarkismen på din hemsida något.

MVH

Emil, http://mutualism.blogg.se/


Kapitalismen haltar

På senaste tiden har det varit stor uppståndelse gällande den ekonomiska krisen som drabbat främst USA; men även till stor del Ryssland - och då givetvis, direkt och indirekt, även resten av världen. Statsinterventionister gottar sig och menar att "nu visar det sig verkligen att marknadsekonomi inte fungerar, utan stater och centralbanker tvingas skjuta in pengar och reglera räntor för att lösa problemen". Centralbanker går in och köper upp banker för att de ska klara sig, och idag sköt sex av världens stora centralbanker till 180 miljarder dollar (!) för att försöka få bukt på den ekonomiska krisen (och givetvis blir det i slutändan folket som får betala för detta); så visst har interventionsförespråkarna delvis rätt. Kapitalismen haltar absolut - men vilken marknadsekonomi skulle halta? Världens kapitalistiska system är uppbyggt på så sätt att kriser liknande denna dyker upp med jämna mellanrum; men kriserna har inte med marknadsekonomi att göra - utan snarare de interventioner och monopol som redan finns i ekonomin. Eftersom att man har en lagstiftad statsvaluta och centralbanker som försöker se till att den är i balans genom, just, intervention i ekonomin genom räntereglering och lån från och till andra banker blir det givetvis problem då deras planering inte stämmer överens med verkligheten.

Vi kan jämföra det med pappersförsäljning. Ifall varje land hade en lagstiftad typ av papper som var det enda lagliga papperet (resten skulle vara "svarta papper" och motarbetas av stat och polis), medan de enda lagliga producenterna av papperet var staten och produktionen planerades efter hur man tror, på "papperscentralenheten", att pappersefterfrågan kommer att utvecklas, så skulle givetvis planen då och då inte stämma. Hur pålästa, erfarna och duktiga centralenhetens planerare än är. Papperets pris kommer troligtvis inte till hundra procent utvecklas som experterna förutsett (vilket kallas inflation när vi pratar pengar), och på ett vettigt sätt anpassa ett reglerat pris till flukturerande marknadspriser har visat sig vara svårt. Speciellt om de enskilda pappersförsäljarna fifflar med papper, säljer fler papper på kredit än de borde och fuskar i redovisningen av pappersförsäljningen. Vi har sett många exempel på hur centralplanerad produktion i statens händer kan få väldigt otrevliga konsekvenser; varför skulle produktionen och försäljningen, eller utlånandet, av pengar vara annorlunda?

Man tvingas alltså inte till intervention i ekonomin eftersom att marknadsekonomin haltar; utan för att vi inte har någon marknadsekonomi och systemet är uppbyggt av intervention av olika slag. Centralbanker reglerar räntor hela tiden, banker lånar hela tiden pengar av varandra och staten lägger hela tiden till och tar bort lagar om hur marknaden ska fungera, hur folket ska beskattas, vilka varor som ska vara högre beskattade än andra, vilken nivå import- och exportavgifter ska ligga på, et.c. Givetvis kommer detta leda till att det krisar då planen inte stämmer överens med hur verkligheten ser ut, och då tvingas staten och centralbankerna till större interventioner än vanligt, medan ekonomin stabiliseras (eller faller ihop); men dock interventioner som äger rum hela tiden. Kapitalismen haltar, definitivt; det har den alltid gjort! Men detta beror på den del intervention och monopol som kapitalismen representerar (se mer om dessa i andra inlägg på den här sidan), inte på de marknads- och konkurrensfunktoner som kapitalismen också innehåller. Det lustiga med interventionisternas gottande i kapitalismens kriser är att de inte överhuvud taget verkar ha reflekterat över vad som orsakar kriserna; utan helt enkelt ser att ökad statsintervention används som metod för ekonomins stabiliserande och av det antar att statsintervention då måste vara vad som håller ekonomin flytande - och då automatiskt, "givetvis", att det måste vara den fria marknaden det är fel på - och att permanent ökad reglering därför borde vara ett nationalekonomiskt utopia.

Vad skulle då ökad intervention leda till? Jo, helt enkelt att fler delar av samhället fick uppleva samma trevliga kriser som kontanter och likviditeter har nöjet att uppleva idag. För utan valutamonopol, statlig beskattning av folket, banker som lånar ut mer än de klarar av, et.c. skulle problem liknande detta inte särskilt lätt uppstå; och om de uppstod skulle folket själva ta hand om det. Vad händer t.ex. om efterfrågan på papper stiger högre än utbudet? Grovt förenklat kan man säga att först ökar pappersföretagen antagligen priserna på papperet som finns, och sedan - då papper nu är en lukrativ marknad - börjar fler aktörer producera papper tills efterfrågan tillfredsställs. Skulle en valuta baserad på, säg, guld halta skulle antagligen banken ifråga även börja ge ut pengar med silver som säkerhet. Skulle den inte göra det skulle en annan bank göra det; ifall den här banken inte hade monopol på att ge ut pengar (se mer angående detta i inlägget "Vi behöver inget valutamonopol"). Skulle folket sluta lita på sin bank skulle de helt enkelt byta bank; precis som man byter bröd ifall man tycker att en sort inte är speciellt god.

Visst haltar kapitalismen! Och kapitalismen kommer att fortsätta halta, så länge vi tillåter den existera. Men det beror på de kapitalistiska monopolen - inte på den fria marknaden som, liksom vi tidigare konstaterat, inte finns idag. Givetvis tvivlar folk lätt på pengavärdet och blir skeptiska till investeringar då värdet är påhittat och bara backas av statens ord! Vad är den riktiga lösningen på bankkriserna? Det verkar ganska klart att det bästa skulle vara en fri valutamarknad; frihandel, anarkism, socialism. Den fria marknaden är inte problemet; den är lösningen. Men eftersom att stat, banker, politiker, stora jordägare och kapitalister skulle förlora på detta - och "bara" folket skulle vinna - kommer det nog inte med i åtgärdsprogrammet.

RSS 2.0