Anarkism - en konkret definition
____________________________________________________
VAD ÄR ANARKISM?
Ofta besvaras frågan med luddiga formuleringar, om en bred rörelse som inte kan definieras då den består av så pass olika idéer, o.s.v. I Nationalencyklopedin kan vi t.ex. läsa: "anarkismen är emellertid ingen fast timrad tankebyggnad utan rymmer inom sig stora skillnader, något som också hänger ihop med anarkisternas misstro mot dogmer och läror som binder tänkandet". Och detta är visserligen mycket riktigt, men artikeln ger inget direkt svar på vad anarkismen - i grundläggande mening - är, även om den är inne och nosar på svaret utan att rent konkret kunna uttrycka det. Och samma problem finns på många håll där anarkismen ska förklaras; man måste i princip redan veta vad anarkismen är för att kunna läsa mellan raderna och därmed förstå förklaringarna. "Vissa anarkister vill det här, andra det här, och det finns ingen sammanhängande Anarkism med stort A"; inte konstigt att det ger upphov till missförstånd och luddiga formuleringar! Jag ska därför försöka ge en väldigt kortfattad och konkret definition av anarkismen, och sedan förklara den.
Definition:
Anarkismen är en idé som innebär att individen bör ha total makt över sig själv och att alla mänskliga samarbeten bör baseras på frivilligt deltagande. Vidare vill anarkisterna att dessa samarbeten organiseras på ett fritt, icke-hierarkiskt och decentraliserat vis, vilket de bäst tror bevarar individens frihet och jämlikheten mellan individerna. Den som inte tycker om en viss samarbetsform är alltid fri att stå utanför denna, och ordna egna - annorlunda - samarbetsformer på det sätt hon önskar.
___________________________________________________
EN NÖDVÄNDIGT MINIMALISTISK DEFINITION
Mer luddig än så här behöver inte en definition vara. Sedan har Nationalencyklopedin helt rätt i att anarkismen inte är någon "fast timrad tankebyggnad", och att anarkisterna misstror "dogmer och läror som binder tänkandet"; men ovanstående definition är fortfarande vad som utgör grunden i all anarkism - därefter är människor förstås fria att leva på vilka icke-förtryckande sätt de vill, enligt själva definitionen, som med nödvändighet innebär att dogmer och läror som binder tänkandet måste undvikas, eller åtminstone inte kan utgöra någon grund för ett "allmänt" samhällsbygge. Idéer som anarkistisk mutualism, kollektivism, kommunism, syndikalism, individualism, o.s.v. är således olika metoder som olika anarkister tror på som de bästa sätten att organisera samarbeten, i ett anarkistiskt samhälle, på ett icke-hierarkiskt och decentraliserat vis - för att bäst bevara friheten och jämlikheten i samhället - medan andra, som tycker annorlunda, är fria att organisera sig efter sina egna preferenser.
Medan alla dessa olika idéer således är nödvändiga för att förstå anarkismen som rörelse är de inte viktiga i en grundläggande definition av anarkismen som sådan. Vi kan jämföra med parlamentarisk demokrati (hädanefter bara kallad "demokrati"), som är ett begrepp som inte alls är lika missförstått - och inte alls brukar beskrivas lika luddigt - som anarkismen. En enkel definition skulle kunna vara "politisk makt som utövas av representanter i ett parlament, vilka blivit framröstade av folket i ett land". Vi skulle här, naturligtvis, även kunna införa fler detaljer; t.ex. att det bland demokrater finns många olika strömningar och idéer, det finns socialdemokrater, moderater, miljöpartister, o.s.v. som alla vill olika saker men vars gemensamma nämnare trots allt är demokratin, så som den beskrivits i den korta definitionen ovan. Detta är vad som gör dem demokratiska, hellre än exempelvis anarkistiska eller diktatoriska. För att förstå varför och hur ett parti är demokratiskt måste vi alltså först förstå vad demokrati är i en grundläggande mening, oberoende av vad enskilda demokratiska partier tror och vill i övrigt.
Detsamma gäller för anarkismen. Ifall vi ska förstå vad anarkism är, och varför anarkistiska mutualister, kollektivister, kommunister, syndikalister, individualister, o.s.v. är anarkistiska måste vi ha en klar definition av anarkism på samma sätt; dvs utan att blanda in övriga idéer från respektive gruppering. Definitionen av anarkismen som sådan måste därför nödvändigtvis vara "minimalistisk", i den mening att den inte kan inkludera varenda förslag hos varenda anarkistisk mutualist och kommunist och individualist, o.s.v. - lika lite som en definition av demokrati kan inkludera varenda förslag hos varenda socialdemokrat och moderat och miljöpartist, o.s.v. Då blir, helt självklart, definitionen oklar och luddig, då den försöker definiera mer än vad som ska definieras. Häri ligger skillnaden mellan att definiera idéerna demokrati eller anarki, och att förstå anarkismen eller demokratin som sociala rörelser eller i olika historiska kontexter.
____________________________________________________
DEFINITIONENS GILTIGHET, I ANARKISTERNAS EGNA ORD
Även om det i de anarkistiska leden finns såväl mutualister som kommunister, såväl individualister som kollektivister (och en mängd olika teoretiska och praktiska blandningar mellan dessa idéer) så förenas alla i det ställningstagande som definitionen ovan innebär. Här ser vi några exempel:
"Tvångskommunismen skulle bli det mest förhatliga tyranni, som den mänskliga anden kan tänka sig. Och den fria och frivilliga kommunismen är en ironi, om icke rätten och möjligheten finns, att leva i en annan regim, en kollektivistisk, mutualistisk, individualistisk eller vilken man vill, ständigt under betingelsen, att man ingen undertrycker eller utsuger."
(Errico Malatesta, Umanità Nova, 18 april 1922)
"Kommunism, individualism, kollektivism eller vilket annat tänkbart system som helst må föredras, och man må arbeta för dess triumf genom propaganda och exempel. Men vad man, med risk för säker katastrof, alltid måste försvara sig emot är anspråket att ens eget system är det enda och ofelbara systemet, bra för alla, överallt och alltid; och att segern kan vinnas genom andra vägar än övertalning, baserad på bevis eller fakta. Vad som är viktigt, och oumbärligt, sannerligen den nödvändiga utgångspunkten, är att försäkra att varje person har de medel som krävs för att vara fri."
(Errico Malatesta, The Anarchist Revolution (red. Vernon Richards) ss. 118-119)
"[Anarkismen strävar efter] den högsta utvecklingen av individualiteten i kombination med den högsta utvecklingen av frivillig organisation i alla dess aspekter, i alla möjliga grader, för alla tänkbara mål; ständigt förändrande, ständigt modifierade sammanslutningar som ... konstant antar nya former vilka bäst besvarar mångfalden av strävandena hos alla."
(Pjotr Kropotkin, Anarchism: Its Philosophy and Ideal)
"I ett fritt kommunistiskt samhälle kan individer som förkastar kommunismen använda den mark och de andra resurser som de vill (och personligen kan använda), handla med andra, o.s.v. [för deras egna ändamål] eftersom de inte är delar av det [kommunistiska] samhället. Det är därför det kallas "fri kommunism" och varför Kropotkin ställde det i motsättning till auktoritär eller statlig kommunism."
(Iain McKay, First Letter on Property and Anarchist Communism)
"I stället för lagar, förespråkar vi kontrakt. Inga fler lagar framröstade en majoritet, eller ens enhälligt; varje medborgare, varje stad, varje industriförbund, gör sina egna lagar."
(Pierre-Joseph Proudhon, General Idea of the Revolution in the Nineteenth Century)
"I ett fritt och jämlikt samhälle kan det inte finnas något annat än det fria kontraktet; samarbete genom tvång förgriper sig på friheten och jämlikheten."
(Johann Most, Anarchist Communism)
"Det är en mycket enkel sak att avgöra vem som är anarkist och vem som inte är det. En fråga kommer alltid enkelt att avgöra det. Tror du på någon form av påbud på den mänskliga viljan genom tvång? Om du gör det, så är du inte anarkist. Om du inte gör det, så är du anarkist."
(Benjamin Tucker, Anarchism and the State)
"Friheten kan och måste försvara sig själv enbart genom frihet; att försöka inskränka den med den skenbara ursäkten att försvara den är en farlig motsägelse."
(Mikhail Bakunin, citerad i Daniel Guérins Anarchism, s. 32; Guérin tillägger: "Bakunin drev utövandet av "den absoluta och kompletta friheten" väldigt långt: jag har rätt att förfoga över mig själv hur jag vill, att vara i lättja eller att vara aktiv, att leva ärligt genom mitt eget arbete eller ... genom att skamfullt utnyttja välgörenhet eller privat tillit. Allt detta på ett villkor: att denna välgörenhet eller denna tillit är frivillig ... Jag har till och med rätt att ingå i samarbeten vars syften gör dem "omoraliska" ... i sin omsorg om friheten gick Bakunin så långt att han tillät folk att ingå i samarbeten vars syfte var att korrumpera och förstöra den individuella eller allmänna friheten", vilket sedan sätter citatet ovan i dess kontext.)
"Frihet kan skapas endast genom frihet, genom folkets totala uppror, och genom frivillig organisation av folket från nerifrån och upp."
(Mikhail Bakunin, Statism and Anarchy)
"[Anarkismens] ekonomiska arrangemang måste bestå av frivilliga produktiva och distributiva sammanslutningar, som gradvis utvecklas till fri kommunism ... Anarkismen erkänner emellertid också rätten för individen, eller grupper av individer, att vid alla tidpunkter ordna andra former av arbete, i harmoni med deras smak och önskemål."
(Emma Goldman, Anarchism and Other Essays)
"Den individuella friheten är nödvändig för att uppnå individuell lycka. Varje begränsning av individens fria verksamhet bryter helt säkert mot villkoren för sociala framsteg."
(Francis Tandy, Voluntary Socialism)
"Den mutualistiska teorin ... hävdar att samhällets intressen i stort bäst främjas av samma medel som går längst för att främja individens intressen: frihet från tvång, så länge individens verksamhet är icke-invasiv; avskaffande av alla faktorer som på konstgjord väg begränsar människans möjligheter; frivillig organisation av samhället..."
(Clarence Lee Swartz, What is Mutualism?)
Många fler exempel kan naturligtvis radas upp, men jag finner denna mängd mer än tillräcklig för att illustrera definitionens giltighet. Daniel Guérin understryker att anarkismen i denna mening, i dess grund, med nödvändighet är "individualistisk" (i meningen att alla anarkister tror på individens suveränitet och rätt att enbart ingå i frivilliga samarbeten): "Vissa anarkister är mer individualistiska än sociala, andra mer sociala än individualistiska. Emellertid kan man inte föreställa sig en anarkist som inte är individualist" (Anarchism, s. 27).
____________________________________________________
ICKE-HIERARKI
Anarkismen är således frånvaron av tvång, och social organisation byggd på frivilligt deltagande i icke-hierarkiska samarbetsformer. Detta betyder att individen är fri att ingå i vilka samarbeten hon än vill, med vilka ändamål hon än vill, så länge hon inte utövar våld/tvång emot andra - som då, naturligtvis, har rätt att försvara sig. Alla frivilliga samarbetsformer är således kompatibla med en "anarkistisk spelplan"; men alla samarbetsformer är inte anarkistiska, utan anarkistiska samarbetsformer kräver också att samarbetena i hög grad är icke-hierarkiska och försöker bevara, berika och utöka individernas frihet, individualitet och jämlikhet - på de sätt som exempelvis anarkistisk mutualism, kommunism, kollektivism, individualism, o.s.v. alla på sina egna sätt försöker göra. Detta förklaras kanske klarast av Iain McKay i ett privat mail (från 2009-12-09):
"I ett fritt samhälle kan man välja att vara ofri. Därför kan människor gå in i auktoritära samhällen (kapitalistiska, marxistiska, religiösa, eller vad som helst) om de vill. Däremot skulle dessa samhällen inte vara anarkistiska - precis som de ideologier som inspirerar dem inte skulle vara det ... Men ingen anarkist skulle mena att människor ska tvingas till att vara fria - allt som människor i fria samhällen skulle göra vore att uppmuntra dem som utsätts för hierarki att göra uppror och bli fria (liksom anarkister gör nu)."
Anarkismen är alltså inte idén om att dagens stat, och dagens auktoritära kapitalism, ska avskaffas för att sedan ersättas av en ny stat och en ny exploativ ekonomisk modell. Anarkismen är idén om att staten som institution, och exploateringen som ekonomiskt fenomen - och därmed alla hierarkiska och auktoritära strukturer dessa innebär - bör avskaffas, för att ersättas med icke-hierarkiska och icke-exploativa strukturer som utgår från individen och folket. De individer som föredrar att bli styrda även när detta går tvärt emot deras egen vilja, eller som föredrar att bli utnyttjade av andra, får naturligtvis ingå i samarbeten som går ut på detta; men dessa samarbeten fungerar inte i enlighet med anarkistiska idéer. Och ifall individer tröttnar på att bli styrda eller utnyttjade, medan deras härskare vill tvinga dem att fortsätta bli det, kommer anarkisterna självklart att stå på de styrda och utnyttjades sida emot deras härskare och utnyttjare.
____________________________________________________
VARFÖR BEHÖVS EN KONKRET DEFINITION?
En enkel och konkret definition av anarkismen behövs då en sådan utgör grunden i spridandet av anarkistisk "propaganda" i skrifter, artiklar och diskussioner, för att kunna sprida kunskap om anarkismen som idé. Idag misstolkas termen ofta, och kan för vissa innebära all form av socialism som är lite friare än Sovjetkommunismen, medan den för andra kan innebära "alla gör vad de vill för att råna, döda och tvinga alla varandra" - vilka förstås båda kränker individens suveränitet, så som denna formulerats i definitionen ovan, och så som den uttrycks av anarkisterna ovan. Med sådana missförstånd - att anarkismen antingen skulle utgöra auktoritär kommunism eller auktoritär individualism - är det svårt att komma förbi definitionsfrågan; och de luddiga definitioner som florerar hjälper inte nämnvärt.
Vi måste först kunna fastslå vad anarkismen är - "utan prefix" - d.v.s. frånvaron av tvång, och skapandet av icke-hierarkiska samarbetsformer där såväl individualiteten som samhället kan utvecklas i frihet. Därefter blir det relevant att prata om specifika "ideologier", som mutualism eller anarkistisk kommunism. På detta vis kan även olika anarkistiska metoder, praktik och perspektiv, så som gradualism, syndikalism, insurrektionalism, o.s.v. förklaras dels utifrån en grundläggande förståelse av anarkin - vad vi alla strävar efter, statens och kapitalismens bortdöende och ett samhälle byggt på frivilligt, icke-hierarkiskt samarbete - och de aspekter man anser speciellt gynnsamma för och med ens egen "ideologi". Anarkismen måste förstås som ett "idéträd", med dess egen definition, som sedan består av en mängd "grenar" som alla skriver under på den anarkistiska idén men förespråkar olika sätt att uppnå den, och olika sätt att organisera sig inom den.
På detta sätt måste, som sagt, anarkismen i sig själv förstås som en slags "spelplan" som eftersträvas - precis som demokratin - medan dess "ideologier" är olika sätt vi vill "spela" på denna plan - precis som socialdemokrater, moderater, o.s.v. är olika sätt att "spela" på den demokratiska "spelplanen". Malatesta uttrycker det så här: "Kommunisterna är kommunister eftersom att de tror att de i den frivilligt accepterade kommunismen ser solidaritetens frukter och en bättre garanti för den individuella friheten" (The Anarchist Revolution, s. 21); medan mutualister, individualister, kollektivister och andra typer av anarkister är vad de är av samma anledningar. De olika "ideologierna" är således inte inkompatibla med varandra, utan kommer - som t.ex. Malatesta skriver i "Some Thoughts on the Post-Revolutionary Property System" - i en anarki att existera sida vid sida, samtidigt, och interagera med varandra, förändras och förbättras enligt deltagarnas egna önskningar i autonoma samarbeten. Anarkosyndikalisten Rudolf Rocker utvecklar sin syn på samma sak:
"Gemensamt för alla anarkister är viljan att befria samhället från alla politiska och sociala tvingande institutioner som står i vägen för utvecklingen av en fri mänsklighet. I denna mening ska mutualism, kollektivism och kommunism inte betraktas som slutna ekonomiska system, vilka omöjliggör vidare utveckling, utan bara som ekonomiska antaganden om vilka medel som bäst värnar om ett fritt samhälle. I varje form av framtida fritt samhälle kommer förmodligen olika former av ekonomiska samarbeten att existera sida vid sida, eftersom alla sociala framsteg måste vara sammankopplade med fria experiment och praktiska tester av nya metoder, för vilket det i ett fritt samhälle bestående av fria samarbeten kommer att finnas varje möjlighet."
(Rudolf Rocker, Anarchism and Anarcho-Syndicalism)
Det är viktigt att ha denna definition klar för sig innan man går vidare med att förklara vad olika anarkister vill göra mer konkret - vilket, som Nationalencyklopedin mycket riktigt hävdar, inte är någon "fast timrad tankebyggnad utan rymmer inom sig stora skillnader, något som också hänger ihop med anarkisternas misstro mot dogmer och läror som binder tänkandet". Har man inte hela tiden den grundläggande definitionen av anarkism, om individens frihet och social organisation byggd på frivillighet, i bakhuvudet är det lätt att missförstå anarkisterna när de säger att de "vill" något eller att de "ska" något - vilket, i dagens politiska klimat, i regel innebär att man vill lagstifta om något och förbjuda allt annat. Då går hela den anarkistiska grundidén förlorad, och budskapet misstolkas av lyssnaren - och det är vårt eget fel, då vi i så fall förklarar saker för oklart. Våra konstruktiva idéer är definitivt baserade på fritt tänkande, liksom de är baserade på fritt deltagande, och där tar vi i allra högsta grad avstånd från dogmatism; men anarkismen, alla individers jämlika frihet i icke-hierarkiska samarbeten, är inte någon "relativ" angelägenhet, utan hela idéns ryggrad; utan detta är en idé inte anarkistisk. Detta måste framgå väldigt tydligt när anarkistiska idéer diskuteras och förmedlas till individer som vi försöker förmedla idéerna till.
____________________________________________________
SÅ ATT...
Anarkismen har här beskrivits i en ganska lång utläggning, med många citat från kända och inflytelserika anarkister; men faktum är att varken jag eller något av citaten tillfört något som inte ryms i den korta och konkreta definition jag givit ovan. Jag har enbart förklarat definitionen, och motiverat varför den är giltig och korrekt med hänvisning till den anarkistiska traditionen. Denna korta definition har således den styrka att den beskriver anarkismens grundläggande ståndpunkt kort och konkret, utan att vara luddig utan tvärtom väldigt klar - genom att den inte försöker förklara mer än vad som ska förklaras (vilket är vanligt när anarkismen ska definieras). Långt ifrån att vara något luddigt och ambivalent blir anarkismen, i grunden, således något mycket enkelt att förstå och få ett grepp om; en definition som kan utgöra grunden i en vidare diskussion om anarkismen, som naturligtvis måste inkludera mycket mer än en enkel definition, men som också måste inkludera just detta för att bli begriplig.
VAD ÄR ANARKISM?
Ofta besvaras frågan med luddiga formuleringar, om en bred rörelse som inte kan definieras då den består av så pass olika idéer, o.s.v. I Nationalencyklopedin kan vi t.ex. läsa: "anarkismen är emellertid ingen fast timrad tankebyggnad utan rymmer inom sig stora skillnader, något som också hänger ihop med anarkisternas misstro mot dogmer och läror som binder tänkandet". Och detta är visserligen mycket riktigt, men artikeln ger inget direkt svar på vad anarkismen - i grundläggande mening - är, även om den är inne och nosar på svaret utan att rent konkret kunna uttrycka det. Och samma problem finns på många håll där anarkismen ska förklaras; man måste i princip redan veta vad anarkismen är för att kunna läsa mellan raderna och därmed förstå förklaringarna. "Vissa anarkister vill det här, andra det här, och det finns ingen sammanhängande Anarkism med stort A"; inte konstigt att det ger upphov till missförstånd och luddiga formuleringar! Jag ska därför försöka ge en väldigt kortfattad och konkret definition av anarkismen, och sedan förklara den.
Definition:
Anarkismen är en idé som innebär att individen bör ha total makt över sig själv och att alla mänskliga samarbeten bör baseras på frivilligt deltagande. Vidare vill anarkisterna att dessa samarbeten organiseras på ett fritt, icke-hierarkiskt och decentraliserat vis, vilket de bäst tror bevarar individens frihet och jämlikheten mellan individerna. Den som inte tycker om en viss samarbetsform är alltid fri att stå utanför denna, och ordna egna - annorlunda - samarbetsformer på det sätt hon önskar.
___________________________________________________
EN NÖDVÄNDIGT MINIMALISTISK DEFINITION
Mer luddig än så här behöver inte en definition vara. Sedan har Nationalencyklopedin helt rätt i att anarkismen inte är någon "fast timrad tankebyggnad", och att anarkisterna misstror "dogmer och läror som binder tänkandet"; men ovanstående definition är fortfarande vad som utgör grunden i all anarkism - därefter är människor förstås fria att leva på vilka icke-förtryckande sätt de vill, enligt själva definitionen, som med nödvändighet innebär att dogmer och läror som binder tänkandet måste undvikas, eller åtminstone inte kan utgöra någon grund för ett "allmänt" samhällsbygge. Idéer som anarkistisk mutualism, kollektivism, kommunism, syndikalism, individualism, o.s.v. är således olika metoder som olika anarkister tror på som de bästa sätten att organisera samarbeten, i ett anarkistiskt samhälle, på ett icke-hierarkiskt och decentraliserat vis - för att bäst bevara friheten och jämlikheten i samhället - medan andra, som tycker annorlunda, är fria att organisera sig efter sina egna preferenser.
Medan alla dessa olika idéer således är nödvändiga för att förstå anarkismen som rörelse är de inte viktiga i en grundläggande definition av anarkismen som sådan. Vi kan jämföra med parlamentarisk demokrati (hädanefter bara kallad "demokrati"), som är ett begrepp som inte alls är lika missförstått - och inte alls brukar beskrivas lika luddigt - som anarkismen. En enkel definition skulle kunna vara "politisk makt som utövas av representanter i ett parlament, vilka blivit framröstade av folket i ett land". Vi skulle här, naturligtvis, även kunna införa fler detaljer; t.ex. att det bland demokrater finns många olika strömningar och idéer, det finns socialdemokrater, moderater, miljöpartister, o.s.v. som alla vill olika saker men vars gemensamma nämnare trots allt är demokratin, så som den beskrivits i den korta definitionen ovan. Detta är vad som gör dem demokratiska, hellre än exempelvis anarkistiska eller diktatoriska. För att förstå varför och hur ett parti är demokratiskt måste vi alltså först förstå vad demokrati är i en grundläggande mening, oberoende av vad enskilda demokratiska partier tror och vill i övrigt.
Detsamma gäller för anarkismen. Ifall vi ska förstå vad anarkism är, och varför anarkistiska mutualister, kollektivister, kommunister, syndikalister, individualister, o.s.v. är anarkistiska måste vi ha en klar definition av anarkism på samma sätt; dvs utan att blanda in övriga idéer från respektive gruppering. Definitionen av anarkismen som sådan måste därför nödvändigtvis vara "minimalistisk", i den mening att den inte kan inkludera varenda förslag hos varenda anarkistisk mutualist och kommunist och individualist, o.s.v. - lika lite som en definition av demokrati kan inkludera varenda förslag hos varenda socialdemokrat och moderat och miljöpartist, o.s.v. Då blir, helt självklart, definitionen oklar och luddig, då den försöker definiera mer än vad som ska definieras. Häri ligger skillnaden mellan att definiera idéerna demokrati eller anarki, och att förstå anarkismen eller demokratin som sociala rörelser eller i olika historiska kontexter.
____________________________________________________
DEFINITIONENS GILTIGHET, I ANARKISTERNAS EGNA ORD
Även om det i de anarkistiska leden finns såväl mutualister som kommunister, såväl individualister som kollektivister (och en mängd olika teoretiska och praktiska blandningar mellan dessa idéer) så förenas alla i det ställningstagande som definitionen ovan innebär. Här ser vi några exempel:
"Tvångskommunismen skulle bli det mest förhatliga tyranni, som den mänskliga anden kan tänka sig. Och den fria och frivilliga kommunismen är en ironi, om icke rätten och möjligheten finns, att leva i en annan regim, en kollektivistisk, mutualistisk, individualistisk eller vilken man vill, ständigt under betingelsen, att man ingen undertrycker eller utsuger."
(Errico Malatesta, Umanità Nova, 18 april 1922)
"Kommunism, individualism, kollektivism eller vilket annat tänkbart system som helst må föredras, och man må arbeta för dess triumf genom propaganda och exempel. Men vad man, med risk för säker katastrof, alltid måste försvara sig emot är anspråket att ens eget system är det enda och ofelbara systemet, bra för alla, överallt och alltid; och att segern kan vinnas genom andra vägar än övertalning, baserad på bevis eller fakta. Vad som är viktigt, och oumbärligt, sannerligen den nödvändiga utgångspunkten, är att försäkra att varje person har de medel som krävs för att vara fri."
(Errico Malatesta, The Anarchist Revolution (red. Vernon Richards) ss. 118-119)
"[Anarkismen strävar efter] den högsta utvecklingen av individualiteten i kombination med den högsta utvecklingen av frivillig organisation i alla dess aspekter, i alla möjliga grader, för alla tänkbara mål; ständigt förändrande, ständigt modifierade sammanslutningar som ... konstant antar nya former vilka bäst besvarar mångfalden av strävandena hos alla."
(Pjotr Kropotkin, Anarchism: Its Philosophy and Ideal)
"I ett fritt kommunistiskt samhälle kan individer som förkastar kommunismen använda den mark och de andra resurser som de vill (och personligen kan använda), handla med andra, o.s.v. [för deras egna ändamål] eftersom de inte är delar av det [kommunistiska] samhället. Det är därför det kallas "fri kommunism" och varför Kropotkin ställde det i motsättning till auktoritär eller statlig kommunism."
(Iain McKay, First Letter on Property and Anarchist Communism)
"I stället för lagar, förespråkar vi kontrakt. Inga fler lagar framröstade en majoritet, eller ens enhälligt; varje medborgare, varje stad, varje industriförbund, gör sina egna lagar."
(Pierre-Joseph Proudhon, General Idea of the Revolution in the Nineteenth Century)
"I ett fritt och jämlikt samhälle kan det inte finnas något annat än det fria kontraktet; samarbete genom tvång förgriper sig på friheten och jämlikheten."
(Johann Most, Anarchist Communism)
"Det är en mycket enkel sak att avgöra vem som är anarkist och vem som inte är det. En fråga kommer alltid enkelt att avgöra det. Tror du på någon form av påbud på den mänskliga viljan genom tvång? Om du gör det, så är du inte anarkist. Om du inte gör det, så är du anarkist."
(Benjamin Tucker, Anarchism and the State)
"Friheten kan och måste försvara sig själv enbart genom frihet; att försöka inskränka den med den skenbara ursäkten att försvara den är en farlig motsägelse."
(Mikhail Bakunin, citerad i Daniel Guérins Anarchism, s. 32; Guérin tillägger: "Bakunin drev utövandet av "den absoluta och kompletta friheten" väldigt långt: jag har rätt att förfoga över mig själv hur jag vill, att vara i lättja eller att vara aktiv, att leva ärligt genom mitt eget arbete eller ... genom att skamfullt utnyttja välgörenhet eller privat tillit. Allt detta på ett villkor: att denna välgörenhet eller denna tillit är frivillig ... Jag har till och med rätt att ingå i samarbeten vars syften gör dem "omoraliska" ... i sin omsorg om friheten gick Bakunin så långt att han tillät folk att ingå i samarbeten vars syfte var att korrumpera och förstöra den individuella eller allmänna friheten", vilket sedan sätter citatet ovan i dess kontext.)
"Frihet kan skapas endast genom frihet, genom folkets totala uppror, och genom frivillig organisation av folket från nerifrån och upp."
(Mikhail Bakunin, Statism and Anarchy)
"[Anarkismens] ekonomiska arrangemang måste bestå av frivilliga produktiva och distributiva sammanslutningar, som gradvis utvecklas till fri kommunism ... Anarkismen erkänner emellertid också rätten för individen, eller grupper av individer, att vid alla tidpunkter ordna andra former av arbete, i harmoni med deras smak och önskemål."
(Emma Goldman, Anarchism and Other Essays)
"Den individuella friheten är nödvändig för att uppnå individuell lycka. Varje begränsning av individens fria verksamhet bryter helt säkert mot villkoren för sociala framsteg."
(Francis Tandy, Voluntary Socialism)
"Den mutualistiska teorin ... hävdar att samhällets intressen i stort bäst främjas av samma medel som går längst för att främja individens intressen: frihet från tvång, så länge individens verksamhet är icke-invasiv; avskaffande av alla faktorer som på konstgjord väg begränsar människans möjligheter; frivillig organisation av samhället..."
(Clarence Lee Swartz, What is Mutualism?)
Många fler exempel kan naturligtvis radas upp, men jag finner denna mängd mer än tillräcklig för att illustrera definitionens giltighet. Daniel Guérin understryker att anarkismen i denna mening, i dess grund, med nödvändighet är "individualistisk" (i meningen att alla anarkister tror på individens suveränitet och rätt att enbart ingå i frivilliga samarbeten): "Vissa anarkister är mer individualistiska än sociala, andra mer sociala än individualistiska. Emellertid kan man inte föreställa sig en anarkist som inte är individualist" (Anarchism, s. 27).
____________________________________________________
ICKE-HIERARKI
Anarkismen är således frånvaron av tvång, och social organisation byggd på frivilligt deltagande i icke-hierarkiska samarbetsformer. Detta betyder att individen är fri att ingå i vilka samarbeten hon än vill, med vilka ändamål hon än vill, så länge hon inte utövar våld/tvång emot andra - som då, naturligtvis, har rätt att försvara sig. Alla frivilliga samarbetsformer är således kompatibla med en "anarkistisk spelplan"; men alla samarbetsformer är inte anarkistiska, utan anarkistiska samarbetsformer kräver också att samarbetena i hög grad är icke-hierarkiska och försöker bevara, berika och utöka individernas frihet, individualitet och jämlikhet - på de sätt som exempelvis anarkistisk mutualism, kommunism, kollektivism, individualism, o.s.v. alla på sina egna sätt försöker göra. Detta förklaras kanske klarast av Iain McKay i ett privat mail (från 2009-12-09):
"I ett fritt samhälle kan man välja att vara ofri. Därför kan människor gå in i auktoritära samhällen (kapitalistiska, marxistiska, religiösa, eller vad som helst) om de vill. Däremot skulle dessa samhällen inte vara anarkistiska - precis som de ideologier som inspirerar dem inte skulle vara det ... Men ingen anarkist skulle mena att människor ska tvingas till att vara fria - allt som människor i fria samhällen skulle göra vore att uppmuntra dem som utsätts för hierarki att göra uppror och bli fria (liksom anarkister gör nu)."
Anarkismen är alltså inte idén om att dagens stat, och dagens auktoritära kapitalism, ska avskaffas för att sedan ersättas av en ny stat och en ny exploativ ekonomisk modell. Anarkismen är idén om att staten som institution, och exploateringen som ekonomiskt fenomen - och därmed alla hierarkiska och auktoritära strukturer dessa innebär - bör avskaffas, för att ersättas med icke-hierarkiska och icke-exploativa strukturer som utgår från individen och folket. De individer som föredrar att bli styrda även när detta går tvärt emot deras egen vilja, eller som föredrar att bli utnyttjade av andra, får naturligtvis ingå i samarbeten som går ut på detta; men dessa samarbeten fungerar inte i enlighet med anarkistiska idéer. Och ifall individer tröttnar på att bli styrda eller utnyttjade, medan deras härskare vill tvinga dem att fortsätta bli det, kommer anarkisterna självklart att stå på de styrda och utnyttjades sida emot deras härskare och utnyttjare.
____________________________________________________
VARFÖR BEHÖVS EN KONKRET DEFINITION?
En enkel och konkret definition av anarkismen behövs då en sådan utgör grunden i spridandet av anarkistisk "propaganda" i skrifter, artiklar och diskussioner, för att kunna sprida kunskap om anarkismen som idé. Idag misstolkas termen ofta, och kan för vissa innebära all form av socialism som är lite friare än Sovjetkommunismen, medan den för andra kan innebära "alla gör vad de vill för att råna, döda och tvinga alla varandra" - vilka förstås båda kränker individens suveränitet, så som denna formulerats i definitionen ovan, och så som den uttrycks av anarkisterna ovan. Med sådana missförstånd - att anarkismen antingen skulle utgöra auktoritär kommunism eller auktoritär individualism - är det svårt att komma förbi definitionsfrågan; och de luddiga definitioner som florerar hjälper inte nämnvärt.
Vi måste först kunna fastslå vad anarkismen är - "utan prefix" - d.v.s. frånvaron av tvång, och skapandet av icke-hierarkiska samarbetsformer där såväl individualiteten som samhället kan utvecklas i frihet. Därefter blir det relevant att prata om specifika "ideologier", som mutualism eller anarkistisk kommunism. På detta vis kan även olika anarkistiska metoder, praktik och perspektiv, så som gradualism, syndikalism, insurrektionalism, o.s.v. förklaras dels utifrån en grundläggande förståelse av anarkin - vad vi alla strävar efter, statens och kapitalismens bortdöende och ett samhälle byggt på frivilligt, icke-hierarkiskt samarbete - och de aspekter man anser speciellt gynnsamma för och med ens egen "ideologi". Anarkismen måste förstås som ett "idéträd", med dess egen definition, som sedan består av en mängd "grenar" som alla skriver under på den anarkistiska idén men förespråkar olika sätt att uppnå den, och olika sätt att organisera sig inom den.
På detta sätt måste, som sagt, anarkismen i sig själv förstås som en slags "spelplan" som eftersträvas - precis som demokratin - medan dess "ideologier" är olika sätt vi vill "spela" på denna plan - precis som socialdemokrater, moderater, o.s.v. är olika sätt att "spela" på den demokratiska "spelplanen". Malatesta uttrycker det så här: "Kommunisterna är kommunister eftersom att de tror att de i den frivilligt accepterade kommunismen ser solidaritetens frukter och en bättre garanti för den individuella friheten" (The Anarchist Revolution, s. 21); medan mutualister, individualister, kollektivister och andra typer av anarkister är vad de är av samma anledningar. De olika "ideologierna" är således inte inkompatibla med varandra, utan kommer - som t.ex. Malatesta skriver i "Some Thoughts on the Post-Revolutionary Property System" - i en anarki att existera sida vid sida, samtidigt, och interagera med varandra, förändras och förbättras enligt deltagarnas egna önskningar i autonoma samarbeten. Anarkosyndikalisten Rudolf Rocker utvecklar sin syn på samma sak:
"Gemensamt för alla anarkister är viljan att befria samhället från alla politiska och sociala tvingande institutioner som står i vägen för utvecklingen av en fri mänsklighet. I denna mening ska mutualism, kollektivism och kommunism inte betraktas som slutna ekonomiska system, vilka omöjliggör vidare utveckling, utan bara som ekonomiska antaganden om vilka medel som bäst värnar om ett fritt samhälle. I varje form av framtida fritt samhälle kommer förmodligen olika former av ekonomiska samarbeten att existera sida vid sida, eftersom alla sociala framsteg måste vara sammankopplade med fria experiment och praktiska tester av nya metoder, för vilket det i ett fritt samhälle bestående av fria samarbeten kommer att finnas varje möjlighet."
(Rudolf Rocker, Anarchism and Anarcho-Syndicalism)
Det är viktigt att ha denna definition klar för sig innan man går vidare med att förklara vad olika anarkister vill göra mer konkret - vilket, som Nationalencyklopedin mycket riktigt hävdar, inte är någon "fast timrad tankebyggnad utan rymmer inom sig stora skillnader, något som också hänger ihop med anarkisternas misstro mot dogmer och läror som binder tänkandet". Har man inte hela tiden den grundläggande definitionen av anarkism, om individens frihet och social organisation byggd på frivillighet, i bakhuvudet är det lätt att missförstå anarkisterna när de säger att de "vill" något eller att de "ska" något - vilket, i dagens politiska klimat, i regel innebär att man vill lagstifta om något och förbjuda allt annat. Då går hela den anarkistiska grundidén förlorad, och budskapet misstolkas av lyssnaren - och det är vårt eget fel, då vi i så fall förklarar saker för oklart. Våra konstruktiva idéer är definitivt baserade på fritt tänkande, liksom de är baserade på fritt deltagande, och där tar vi i allra högsta grad avstånd från dogmatism; men anarkismen, alla individers jämlika frihet i icke-hierarkiska samarbeten, är inte någon "relativ" angelägenhet, utan hela idéns ryggrad; utan detta är en idé inte anarkistisk. Detta måste framgå väldigt tydligt när anarkistiska idéer diskuteras och förmedlas till individer som vi försöker förmedla idéerna till.
____________________________________________________
SÅ ATT...
Anarkismen har här beskrivits i en ganska lång utläggning, med många citat från kända och inflytelserika anarkister; men faktum är att varken jag eller något av citaten tillfört något som inte ryms i den korta och konkreta definition jag givit ovan. Jag har enbart förklarat definitionen, och motiverat varför den är giltig och korrekt med hänvisning till den anarkistiska traditionen. Denna korta definition har således den styrka att den beskriver anarkismens grundläggande ståndpunkt kort och konkret, utan att vara luddig utan tvärtom väldigt klar - genom att den inte försöker förklara mer än vad som ska förklaras (vilket är vanligt när anarkismen ska definieras). Långt ifrån att vara något luddigt och ambivalent blir anarkismen, i grunden, således något mycket enkelt att förstå och få ett grepp om; en definition som kan utgöra grunden i en vidare diskussion om anarkismen, som naturligtvis måste inkludera mycket mer än en enkel definition, men som också måste inkludera just detta för att bli begriplig.
