mutualism

__________________________________________________________________
INLEDNING

Från statssocialistiskt håll, men även från en del som kallar sig anarkister, kommer ofta kritik mot mutualismen - för att den inte skulle vara socialistisk. Jag inser själv att detta är ett tämligen löjligt ämne att skriva om, och att läsa om för någon som redan har grundläggande kunskaper om socialismen och dess historia; men diskussionen känns relevant, då det är viktigt att mutualister kan ha fungerande samarbeten med andra anarkister och frihetliga socialister, och då dessa missuppfattningar kan sätta käppar i hjulen för sådana om de fortsätter sprida sig. Även om den frihetligt socialistiska rörelsen i sin helhet är väldigt liten, är mutualismen ändå mindre ensam. Och eftersom att kritiken inte verkar vilja försvinna på egen hand känns det som en bra idé att skriva lite om mutualistisk socialism. Jag ber om ursäkt i förväg, då detta inlägg kommer att bli ganska långt, då jag - på grund av ämnet - vill lägga fram min poäng utan att lämna speciellt mycket rum för tvivel och misstolkningar (finns sådana ändå är det som vanligt bara att kommentera). Men förhoppningsvis blir det läsvärt ändå!

Marxister kommer säkerligen att läsa detta och säga "titta, mutualisterna försöker desperat att försvara sina positioner i socialismen!", men så är inte fallet. Tvärtom har vi, som kommer att framgå i inlägget, en fast position i den socialistiska rörelsen - säkrad långt innan marxismen ens fanns. Inlägget har enbart ett utbildningssyfte; mutualismen är - även om den tidigare varit en av de mest inflytelserika socialistiska ideologier i vissa delar av världen - en av de "underideologier" till socialismen som idag är mindre känd. Därför känns det viktigt att informera om ideologin, och vad den står för - samt peka på exakt varför den är socialistisk och anarkistisk, för dem som inte förstått det, och vill mena något annat.

Direkt till kritan: varför är mutualismen socialistisk? Om vi helt historielöst definierar socialismen som att "staten äger alla produktionsmedel" är mutualismen förstås inte socialistisk; liksom alla andra former av anarkism - som Bakunin kallade "statslös socialism" - skulle exkluderas med denna definition. Det är således inte en speciellt värdefull definition. Om vi istället definierar socialism som att "arbetarna äger produktionsmedlen" börjar vi närma oss en godkänd definition. Lägger vi till "motstånd mot exploatering av arbete" kommer vi ännu närmare en bra definition av socialism, som inkluderar de statssocialistiska, liksom de anarkosocialistiska, ideologierna (och detta är även den definition som används av anarkister generellt, från Benjamin R. Tucker hos individualisterna till Pjotr Kropotkin hos kommunisterna; vilket framgår tydligare längre in i texten).

Om vi arbetar med denna definition av socialism, "arbete ska inte exploateras, och arbetarna ska äga sina egna produktionsmedel", är mutualismen helt klart en frihetligt socialistisk ideologi; vilket, om det inte redan framgått, förhoppningsvis framgår med klarhet om en liten stund. På det socialistiska forumet socialism.nu kan man dock läsa en användare som upprört skriver att:

"Mutualism precis som anarko-kapitalism bara påhittat skitsnack [sic]. När ska de jävla inavlade kapital kramande [sic] mongona förstå att de inte har något med anarkism att göra. [sic]"

Här likställs alltså mutualism med anarkokapitalism, och anses vara varken socialism eller anarkism. Eftersom att Kropotkin däremot har något med anarkism att göra enligt de allra flesta kommunistiska anarkister kan vi titta på vad han säger om mutualismen, och dess främste europeiske företrädare Pierre-Joseph Proudhon:

"Proudhon was the first to use, in 1840 (Qu'est-ce que la propriété? first memoir), the name of anarchy with application to the no-government state of society ... Now Proudhon advocated a society without government, and used the word anarchy to describe it ... He preferred to attain the same end [as other socialists] by rendering capital incapable of earning interest; and this he proposed to obtain by means of a national bank, based on the mutual confidence of all those who are engaged in production, who would agree to exchange among themselves their produces at cost-value, by means of labour cheques representing the hours of labour required to produce every given commodity. Under such a system, which Proudhon described as "Mutuellisme," all the exchanges of services would be strictly equivalent ... In a society of this type the state would be useless. The chief relations between citizens would be based on free agreement and regulated by mere account keeping. The contests might be settled by arbitration. A penetrating criticism of the state and all possible forms of government, and a deep insight into all economic problems, were well-known characteristics of Proudhon's work."
(Pjotr Kropotkin, "Anarchism", ur elfte upplagan av Encyclopedia Britannica, 1905)

Här är det alltså inte tal om att mutualismen "inte har något med anarkismen att göra" - tvärtom beskrivs mutualismen som en av de allra tidigaste formerna av anarkistisk socialism; då mutualisterna ville (1) avskaffa staten, och (2) "uppnå samma mål" som andra former av socialism - arbetarnas ägande av produktionsmedlen och icke-exploateringen av arbete. Att Proudhon ville avskaffa kapitalismen, genom egenproducenter och arbetarkooperativ - där fri och räntefri kredit skulle administreras genom mutualistiska banker (vilket senare även utvecklats till en mängd andra former av reciproka och icke-exploativa kreditsamarbeten) bör också få tyst på kritiken av mutualister som "kapitalkramare" eller likställda med anarkokapitalister. Givet att man faktiskt förstår dessa former av samarbeten - vilket man kanske, tyvärr, måste läsa en del om frågan för att faktiskt göra. Här är mutualismen lika lite "kapitalkramande" som vilken annan förgrening av anarkistisk socialism som helst; liksom dessa vill mutualisterna upphäva exploateringen av arbetet och ge arbetaren rätten till sitt arbetes fulla produkt, och liksom dessa anser mutualisterna att ränta och andra kapitalinkomster inte är något annat än exploatering av arbetet.



__________________________________________________________________
FÖRSTA INTERNATIONALEN OCH PARISKOMMUNEN

Då vi sett att mutualisterna är socialister, till och med enligt den definition som Kropotkin använde (vilket många som använder Kropotkin som en "auktoritet" i polemik mot mutualister förmodligen knappast ens känner till); vad gjorde då mutualisterna som fick vissa andra socialister att se dem som icke-socialister? Angrep de den första socialistiska internationalen, eller Pariskommunen, som kontrarevolutionärer? Nej, det motsatta är faktiskt sanningen. Vi citerar återigen Kropotkin, där han beskriver den första socialistiska internationalens uppkomst:

"The socialist movement revived only after 1864, when some French working men, all "mutualists," meeting in London during the Universal Exhibition with English followers of Robert Owen, founded the International Working Men's Association. This association developed very rapidly and adopted a policy of direct economical struggle against capitalism, without interfering in the political parliamentary agitation, and this policy was followed until 1871. However, after the Franco-German War, when the International Association was prohibited in France after the uprising of the Commune, the German workingmen, who had received manhood suffrage for elections to the newly constituted imperial parliament, insisted upon modifying the tactics of the International, and began to build up a Social Democratic political party."
(Ibid.)

Mutualister var alltså med och grundade internationalen, och var en stark drivkraft i kampen mot kapitalismen (lite mer om mutualisterna i den första internationalen finns att läsa här) - man förde en direkt kamp mot statskapitalismen, vilken efter 1871 tyvärr gled in på fel spår - parlamentarism och reformism hellre än direkt aktion och revolutionär gradualism - under marxistiskt och statssocialistiskt inflytande. Hur såg det då ut i Pariskommunen? Då Karl Marx är känd för att ha lovordat denna kommun, som vi kan läsa nedan, måste väl mutualisterna ha fördömt och motarbetat den? 

"Den ville göra den individuella egendomen till verklighet genom att förvandla produktionsmedlen, jorden och kapitalet, som nu framför allt är medlen för slaveri och utsugning av arbetet, till enbart verktyg för det fria och associerade arbetet. Men detta är kommunismen, den "omöjliga" kommunismen!"
(Karl Marx, "Pariskommunen", 1871)

Vad var då denna "omöjliga kommunism" egentligen för något? Vad den bestod i, och vilka som skapade den, kan vi läsa redan i förordet till ovan nämnda skrift (skrivet av Engels):

"Kommunens medlemmar var uppdelade i en majoritet, blanquisterna, som även hade haft övertaget i nationalgardets centralkommitté, och en minoritet, medlemmarna av den Internationella Arbetarassociationen, som till övervägande delen bestod av anhängare till Proudhons socialistiska skola ... [många fel begicks men] vad som emellertid är ännu underbarare är det myckna riktiga som trots detta dock uträttades av den av blanquister och proudhonister sammansatta kommunen. Självfallet är proudhonisterna främst ansvariga för kommunens ekonomiska dekret, för deras berömvärda och tadelvärda sidor, liksom blanquisterna bär ansvaret för dess politiska handlingar och underlåtenhetssynder."
(Ibid.)

För er som inte känner till "blanquisterna" så var detta statssocialister som följde idéer av Louis Auguste Blanqui. Men vi måste stanna upp ett tag här. Inte nog med att mutualister deltog i grundandet av första internationalen; Pariskommunen, som ständigt hålls upp som ett gott exempel av alla möjliga socialister och kommunister, och som än idag nämns i Kommunistiska Partiets partiprogram, var alltså också grundad av mutualister, nu tillsammans med blanquister istället för Owen-anhängare - där mutualisterna till och med, av Engels, framhålls som ansvariga för "kommunens ekonomiska dekret"! Och till råga på allt - självaste Engels hänvisar till mutualismen som "Proudhons socialistiska skola", vilket måste sticka i ögonen på marxister som vill hävda mutualismens icke-socialistiska karaktär, liksom det måste anses vara väldigt konstigt att Marx i "The Holy Family" (1845) skriver "not only does Proudhon write in the interest of the proletarians, he is himself a proletarian, an ouvrier. His work is a scientific manifesto of the French proletariat and therefore has quite a different historical significance from that of the literary botch-work of any Critical Critic". En bloggare som spinner vidare på detta faktum skriver:

"All of which suggests that Marx’s comment that “But this is communism, ‘impossible’ communism!” in relation to the Paris Commune was, well, spin. It was, fundamentally, mutualism, libertarian socialism. As such, it is somewhat amusing to see Marxists praise the Paris Commune to the hilt while, at the same time, denouncing Proudhon. To be fair, this is often a product of ignorance as few Marxists bother to read anarchist writers and so fail to realise when they praise the Commune they are praising ideas popularised long before it by Proudhon."
(Proudhon and Elections)

Riktigt så långt skulle jag personligen inte vilja sträcka mig; helt klart hade kommunen mutualistiska drag, men den politiska styrning som blanquisterna stod för bör inte ignoreras - att se Pariskommunen som något rakt igenom mutualistiskt vore att misstolka såväl mutualismen som kommunen (dock har bloggaren ovan helt rätt i att många av de principer som kommunen kom att omfamna i princip direkt kommer från Proudhon, liksom han visar i sitt inlägg).



__________________________________________________________________
MARXISMEN OCH MUTUALISMEN

Även om Pariskommunen alltså inte var någon mutualistisk kommun hade den en relativt stor del mutualistiska deltagare (en majoritet av de socialister som var anslutna till internationalen, enligt Engels). Att många marxister idag alltså hyllar mutualistisk socialism - och inte minst mutualister - samtidigt som de kritiserar mutualismen, och inte minst mutualisterna, för att vara "utanför socialismen" står således väldigt klart; vilket måste vara en besvärlig position att sitta i för marxisterna. Men vi får inte glömma att Marx själv över tiden också satt i båda dessa positioner (om än inte lika extremt som en del av dagens "antimutualistiska marxister"). Marx hyllade Proudhon i ett tidigt skede (1845, ovan), och ville ha ett samarbete med honom 1846 - vilket Proudhon dock nekade till då han ansåg att såväl Marx' dogmatism som tillvägagångssätt inte rimmade speciellt väl med hans egna visioner (se brevväxlingen mellan Marx och Proudhon). Efter detta kom så Marx med hånfulla kommentarer i "Filosofins elände" (1847) och "Det kommunistiska partiets manifest" (1848). Det är förmodligen från denna konflikt en stor del av de ortodoxa marxisternas fientlighet mot mutualismen härstammar. Marx gick, mig veterligen, dock inte så långt som att kalla Proudhon för en "icke-socialist" - men kallade honom likväl i "manifestet" för en "konservativ" och "borgerlig" socialist, och sträckte sig till och med till att kalla Proudhon själv för en del av bourgeoisin (dvs långt ifrån inställningen han haft bara tre år tidigare, där Proudhon framställdes som en proletär vars ideologi var "det franska proletariatets vetenskapliga manifest").

Det marxistiska motståndet mot mutualismen blev förstås ännu större, då marxister och mutualister skulle samverka inom internationalen - medan mutualisterna dock hade en frihetlig utgångspunkt och marxisterna en auktoritär (sedermera partipolitisk) sådan; vilket bäddade för konflikter. Den bild man får av mutualismen genom att läsa marxistisk litteratur - vilket, att döma av kritiken från marxister, är den bild man har av ideologin - är således ungefär som den bild man får av marxismen genom att lyssna på en MUF-talesman. Det rör sig främst om en nidbild som härstammar från vad som i det närmsta kan kallas en smutskastningskampanj - vilket ju är helt naturligt, då marxister och mutualister (likväl som marxister och anarkister över huvud taget) kämpade om inflytande i deras gemensamma international, där anarkister med alla medel kritiserade marxister precis som marxister med alla medel kritiserade anarkister (så till den grad att man till slut bildade två olika internationaler). Mutualismen kom dock med tiden att tappa mycket av det inflytande den haft även i den anarkistiska rörelsen, till förmån för först kollektivism (som utvecklades från mutualismen bland annat av mutualisten Eugen Varlin i internationalen) och sedan kommunistisk anarkism. Idag är de mest citerade ur dessa traditioner klassiska personer som Bakunin (kollektivism), Kropotkin (kommunism) och Malatesta (kommunism) - och till viss del nyare fenomen, som "An Anarchist FAQ".



__________________________________________________________________
DE ÖVRIGA ANARKISTERNA OCH MUTUALISMEN

Vi minns den socialism.nu-post, där skribenten undrade när vi mutualister skulle inse att vi inte har något med anarkismen att göra. För detta kan vi först titta på vad de stora namnen inom anarkistisk kollektivism och kommunism hade att säga i frågan.

Malatesta skriver (1924) i ett svar till Adamas artikel "Individualism and Anarchism":

"Morally, anarchism is sufficient unto itself; but to be translated into facts it needs concrete forms of material life, and it is the preference for one or other form which differentiates the various anarchist schools of thought. In the anarchist milieu, communism, individualism, collectivism, mutualism and all the intermediate and eclectic programmes are simply the ways considered best for achieving freedom and solidarity in economic life; the ways believed to correspond more closely with justice and freedom for the distribution of the means of production and the products of labour among men."

Malatesta verkar alltså inte ha något emot varken mutualism eller individualism - en ganska stark kontrast till de moderna anarkister (?) som skriker "icke-anarkism" och "icke-socialism" när mutualism och/eller individualanarkism kommer på tal. Detta är dock bara en förstärkning av vad han redan skrivit i "Umanità Nova", 18 april 1922:

"Tvångskommunismen skulle bli det mest förhatliga tyranni, som den mänskliga anden kan tänka sig. Och den fria och frivilliga kommunismen är en ironi, om icke rätten och möjligheten finns, att leva i en annan regim, en kollektivistisk, mutualistisk, individualistisk eller vilken man vill, ständigt under betingelsen, att man ingen undertrycker eller utsuger."

Se, hos Malatesta är mutualismen - såväl som individualismen - fullt kompatibla med icke-exploatering; precis som vi mutualister naturligtvis redan vet, men vilket människor som främst fått sin bild av mutualismen från marxismen kanske är ovetande om. Och givetvis visste även Malatesta detta, då han faktiskt var anarkist. Kropotkins syn på saken har vi redan sett en del av ovan. Även i andra sammanhang kan vi dock knyta Proudhon och mutualismen till den socialistiska och anarkistiska traditionen i Kropotkins verk:

"An immense movement of ideas took place during this century under the name of Socialism in general, beginning with Babeuf, St. Simon, Fourier, Robert Owen and Proudhon who formulated the predominating currents of Socialism, and continued by their numerous successors (French) Considerant, Pierre Lerous, Louis Blanc; (German) Marx, Engels; (Russian) Chernychevski, Bakunin; etc, who worked either at popularising the ideas of the founders of modern Socialism or at establishing them on a scientific basis."
(Kropotkin, "Communism and Anarchy" ur Freedom, juli, 1901)

I förordet till "The Conquest of Bread" (1906) hittar vi liknande formuleringar, där det även nämns att "Proudhon worked out his idea of Anarchism, and Mutualism, without State interference." Att han, liksom socialism.nu-skribenten, skulle mena att mutualismen inte har något med varken socialism eller anarkism att göra otänkbart; tvärtom nämner han upprepade gånger Proudhon som såväl anarkist som socialist. Kropotkin, som trots allt var anarkistisk kommunist, kritiserade dock mutualismen och Proudhon för synen på egendom och individuell belöning av arbete - vilket han även kritiserade Bakunin och kollektivisterna för (i ett helt kapitel i "The Conquest..."). Men med detta menar han naturligtvis inte att varken kollektivisterna eller mutualisterna är "icke-socialister" eller "icke-anarkister"; tvärtom menar han att kommunismen är en bättre organisationsform för ett fritt och jämlikt samhälle, precis som mutualister menar detsamma om mutualismen, och kollektivister menar detsamma om kollektivismen. Och på tal om kollektivism; vad säger Bakunin om mutualismen, eller "proudhonismen" som den ofta kallades i Europa vid den här tiden?

"There is the well-known contradiction between communism as developed scientifically by the German school and accepted in part by the Americans and the English, and Proudhonism, greatly developed and taken to its ultimate conclusion by the proletariat of the Latin countries. Revolutionary socialism has just attempted its first striking and practical demonstration in the Paris Commune.

I am a supporter of the Paris Commune, which for all the bloodletting it suffered at the hands of monarchical and clerical reaction, has nonetheless grown more enduring and more powerful in the hearts and minds of Europepis proletariat. I am its supporter, above all, because it was a bold, clearly formulated negation of the State."
(Bakunin, "The Paris Commune and the Idea of the State" 1871)

Bakunin menar alltså helt klart att Proudhon var socialist, och att mutualisterna är socialister; samt att detta är en rörelse från vilken hans egen kollektivism utvecklades ifrån. Naturligtvis var han dock ingen fullständig beundrare av Proudhons idéer; då skulle han ju knappast ha tilltalats av, och bidragit med att utveckla, den kollektivism som kom att dominera i den anarkistiska delen av internationalen efter mutualismens tillbakagång. I texten "Recollections on Marx and Engels" (1869-71) menar han att Marx och Engels bättre förstod den materiella verkligheten, medan han ansåg att Proudhon fokuserade allt för mycket på metafysik och idealism - att han var "a vigorous genius, a revolutionary thinker arguing against idealistic phantoms, and yet never able to surmount them himself". Han menade dock också att "Proudhon understood and felt liberty much better than [Marx]. Proudhon, when not obsessed with metaphysical doctrine, was a revolutionary by instinct ... [Marx] lacks the instinct of liberty- he remains from head to foot an authoritarian."

Det är då kanske inte speciellt förvånande att Bakunins kollektivism var en slags blandning mellan mutualismen och marxismen; med mutualismens fokus på friheten, och marxismens fokus på materialismen (som, för all del, även senare mutualister - och Proudhon själv - hade ett starkt fokus på) samt en mer kollektivistisk utgångspunkt. Själva kollektivismen, som "system", kan också ses som en slags blandning mellan marxismens kommunism och Proudhons mutualistiska socialism. Medan Bakunin från kommunismen lånade de kollektiviserade produktionsmedlen behöll han från mutualismen, och den klassiska socialismen, principen "av var och en efter förmåga, till var och en efter insats"; dvs arbetaren ska få vad hans arbete producerar, och hans arbete ska inte exploateras. På samma sätt som Proudhon och mutualisterna förespråkade således även Bakunin handel, genom att arbetets produkter - i kollektivismen främst genom arbetskvitton - byts mot andra produkter och tjänster.

Här blir också kritiken mot mutualisterna ofta väldigt konstig; i det ena andetaget kan en kritiker citera Bakunin som ett exempel på "en äkta socialist", för att i det andra mena att anledningen till att Proudhon och mutualismen står utanför socialismen skulle vara att de ställer sig kritiska till kommunism och att man vill bedriva handel med hjälp av krediter (pengar!!!). Om mutualismen av denna anledning inte är socialistisk, så bör det även diskvalificera Bakunin och kollektivismen - och för all del bör det stadium i marxistisk kommunism som brukar kallas "det socialistiska stadiet" vara starkt icke-socialistiskt, då detta är just ett stadium där arbetet belönas efter arbetsinsats, och man sedan använder arbetskvitton som pengar. Någon typ av förvirring måste här ha uppstått hos kritikerna.

Hos de klassiska "auktoriteterna" hittar vi alltså inget av det som sägs om mutualismen i en del moderna sammanhang. Var kommer då denna uppfattning ifrån? Vi har trots allt en modern "auktoritet" som ofta används av kommunistiska och kollektivistiska anarkister som kritiserar mutualismen; "An Anarchist FAQ" (eller "AAFAQ")! Där bör vi hitta åsikten att mutualismen är icke-socialistisk och icke-anarkistisk. Vad skriver då AAFAQ om saken? Under avdelning "A.3.2. Are there different types of social anarchism?" skriver de: "Yes. Social anarchism has four major trends -- mutualism, collectivism, communism and syndicalism." De fortsätter sedan att beskriva skillnaden mellan mutualism och kommunism/kollektivism - samt skillnaden mellan mer och mindre individualistiska former av mutualism - därefter skillnaderna mellan kollektivism och mutualism/kommunism, och så vidare. Fortsätter man att läsa under avdelning "G.1 Are individualist anarchists anti-capitalist?" börjar AAFAQ mycket riktigt med att klargöra att varken marknader eller privat egendom i sig själva innebär kapitalism. De konstaterar att individualanarkismen är socialistisk och antikapitalistisk, och fortsätter med att förklara varför:

"Clearly, social anarchists are socialists but then, as we will prove, so are the individualist anarchists! ... So, why are the individualist anarchists anti-capitalists? There are two main reasons.
Firstly, the Individualist Anarchists opposed profits, interest and rent as forms of exploitation (they termed these non-labour incomes "usury", but as Tucker stressed usury was "but another name for the exploitation of labour." [Liberty, no. 122, p. 4]) ... Thus the Individualist Anarchists, like the social anarchists, opposed the exploitation of labour and desired to see the end of capitalism by ensuring that labour would own what it produced. They desired a society in which there would no longer be capitalists and workers, only workers. The worker would receive the full product of his/her labour, so ending the exploitation of labour by capital ... Secondly, the Individualist Anarchists favoured a new system of land ownership based on "occupancy and use.""

Mer om "occupancy and use", eller besittning och bruk, finns att läsa här. I samma avdelning visar AAFAQ att individualisternas definition av socialism är densamma som Kropotkins:

"So what, then, is socialism? Tucker stated that "the bottom claim of Socialism" was "that labour should be put in possession of its own," that "the natural wage of labour is its product" and "interest, rent, and profit . . . constitute the trinity of usury." [The Individualist Anarchists, p. 78 and p. 80] This definition also found favour with Kropotkin who stated that socialism "in its wide, generic, and true sense" was an "effort to abolish the exploitation of labour by capital." [Anarchism, p. 169]"

Inte heller här hittar vi alltså något som stöder påståendet att mutualismen skulle vara icke-socialism eller icke-anarkism. Tvärtom definieras mutualismen - liksom individualanarkismen - klart och tydligt som socialistisk anarkism. Och konstigt vore det ju annars, då dessa skribenter faktiskt vet vad de pratar om! 



__________________________________________________________________
AVSLUTANDE ORD

Ingenstans hos de tänkare som ivrigt citeras av marxister, statssocialister och "anarkister" som påstår att mutualismen skulle vara "icke-socialistisk" eller "icke-anarkistisk" hittar vi alltså stöd för denna tes. Tvärtom verkar de klassiska källorna, liksom de moderna - och pålästa - ha en helt annan attityd än de självutnämnda experter som ofta uttalar sig i frågan, vars åsikter - får vi anta - baseras på okunskap, brist på historisk och ideologisk analys samt, inte sällan, hemmasnickrade fördomar. Mutualismen har spelat en stor roll i socialismens historia, där mutualister var med i grundandet och utvecklingen av den första socialistiska internationalen, liksom de spelat samma roll i Pariskommunen. Vidare har mutualismen en given plats inom anarkismen, liksom detta tar sig uttryck i bland annat Kropotkins, Malatestas och Bakunins ord - samt i moderna anarkistiska sammanhang så som "An Anarchist FAQ". Mutualismens plats inom socialismen erkänner både dessa herrar och statssocialister som Marx och Engels.

Som jag nämnde i inledningen kan kanske en sådan här "avhandling" kännas lite löjlig, och framför allt överflödig för folk som redan känner till lite grundläggande information om socialismen; men den känns hur som helst nödvändig, då det verkar vara en inte helt ovanlig åsikt att mutualister är "kapitalkramande mongon som inte har något att göra med anarkismen", för att parafrasera skribenten på forumet socialism.nu. Denna åsikt är möjlig att ha enbart genom extrem okunskap eller dogmatisk historierevisionism; och detta kan kanske åtminstone vara ett hjälpmedel i kampen mot okunskapen, även om det tyvärr aldrig kommer att kunna bota blind dogmatism.

Min åsikt är densamma som den varit sedan bloggen öppnade; att anarkister bör förena sig i sin strävan mot frihet. Om någon sedan är mutualist, kommunist, kollektivist, individualist eller något annat spelar ingen större roll - då detta, i Malatestas ord, är strategier för hur vi tror att vi bevarar friheten och jämlikheten på bästa sätt. Och denna frihet är, som Malatesta också skriver, "en ironi, om icke rätten och möjligheten finns, att leva i en annan regim, en kollektivistisk, mutualistisk, individualistisk eller vilken man vill". Att den anarkistiska rörelsen, så liten som den är, ska vara splittrad enbart på grund av okunskap och/eller dogmatism är fruktansvärt onödigt och kontraproduktivt. Om vi - liksom Kropotkin, Bakunin, Proudhon, Malatesta, Goldman, Rocker, Warren, Tucker, Pearl Andrews, o.s.v. - vill uppnå individens och kollektivens maximala jämlika frihet, dvs anarkistisk socialism, finns det ingen rimlighet i att exkludera varandra och skapa små sekter av människor som tycker exakt som vi själva. Det är tvärtom rimligt att idag, liksom i en eventuell framtida anarki, komma överens och samarbeta, samt respektera de individuella skillnader som är hela anledningen till att föredra frihet och anarkism framför auktoritet och statssocialism. Om vi anarkister bara kunde komma så pass långt pass långt på vägen skulle mycket vara vunnet; och kommer vi inte ens så långt är en framtida anarkistisk utveckling tyvärr väldigt avlägsen. Läget ser däremot inte så mörkt ut som jag kanske ger intryck av. Majoriteten av de anarkister jag träffar eller pratar med har en klassiskt anarkistisk och pluralistisk inställning - bara en minoritet verkar fortfarande tilltalas mer av sekterismen; vilket förhoppningsvis kan motverkas med information och dialog.