mutualism

Idag finns få anarkistiska initiativ och ingen förenad anarkistisk rörelse. Många anarkister menar också att en sådan rörelse antingen är fel väg att gå, eller rent av omöjlig, då olika förgreningar inom anarkismen förespråkar så pass olika saker - både när det gäller mål och metoder för att nå dem. Jag skulle dock vilja mena att detta inte behöver vara något problem, trots givna skillnader mellan exempelvis mutualister och anarkistiska kommunister ideologiskt - eller gradualister, syndikalister och militanta revolutionärer metodologiskt - kan vi förenas i det allra mesta.

Vi är alla överens om att kapitalismen, den sociala relationen mellan arbetare och kapitalist, det klassamhälle och den exploatering som detta ger upphov till, bör ersättas av något bättre. Vi är alla överens om att centraliserad makt är något vi vill göra oss av med. Vi är alla överens om att individen, och de kollektiv hon väljer att ingå i, bör vara suverän och kunna fatta sina egna beslut och ingå i de samarbetsformer hon själv anser vara bäst. Vi är alla överens om att direkt aktion - utan deltagande i de politiska partierna eller statliga maktinstitutionerna - är det bästa sättet att förändra samhället.

Vad vi egentligen inte är överens om är (1) vilket slags samhälle vi själva vill leva i, och (2) exakt hur metoderna för förändring bör vara utformade. Den första meningsskillnaden är egentligen irrelevant, då alla anarkister trots allt är överens om att det är individens eget beslut om hon vill samarbeta efter kommunistiska, kollektivistiska, mutualistiska, individualistiska eller några andra typer av samarbetsprinciper. Vi kan kämpa för samma mål, anarki, utan att förespråka samma typ av organisation när detta väl är en verklighet; precis som hockeyspelarna och fotbollsspelarna kan kämpa tillsammans för högre bidrag till idrottsverksamhet utan att för det vilja syssla med samma sport. För trots att vi har samhällsideal som ser lite olika ut är många av vägarna dit, som jag snart ska försöka klargöra tydligare, tämligen snarlika. Den andra skillnaden, att vi förespråkar olika metoder, är lite knepigare att komma runt. Men även här finns det i många fall större likheter än skillnader, om vi väljer att se dem.

Så, vad kan gemensam anarkistisk verksamhet bestå av? Vad skulle förenade anarkister kunna syssla med? Utan inbördes ordning är några alternativ:

1) Arbetarkooperativ
Vi kan antingen grunda och arbeta i dem, eller bara sprida idéerna i förhoppning om att skapa en bredare förståelse och ett större stöd för dem - beroende på våra faktiska möjligheter. I ett arbetarkooperativ gör vi oss av med åtminstone en del av den kapitalistiska exploateringen här och nu, och skapar en större frihet och medbestämmanderätt till alla deltagande individer. Om denna praktik blir mer utbredd kan dessutom federationer av kooperativ skapas, något som förespråkas av såväl kommunister som mutualister, vilka kan ligga till grund för en vidare kamp; grundtanken hos alla anarkister, när det gäller produktionen, är trots allt produktion där förenade arbetare själva styr och förvaltar verksamheten. Såväl mutualister som Kevin Carson, som kommunister som Iain McKay, kan skriva under på att arbetarkooperativ (tillsammans med annan verksamhet) utgör grunden i det praktiska arbete som leder oss på rätt väg.

2) Konsumentkooperativ
Kooperativ där konsumenterna äger och styr verksamheten. Här kan det röra sig om massvis av olika organisationstyper, men de mest fördelaktiga ur ett anarkistiskt-socialistiskt perspektiv bör dels vara samarbeten för ömsesidig hjälp, men även konsumentkooperativ som i samråd med producent-/arbetarkooperativ riktar produktionen mot faktiska behov och faktisk efterfrågan hos deltagarna. För en mutualist eller kollektivist är fördelarna med detta förstås självklara, men även för en anarkistisk kommunist bör detta vara något väldigt önskvärt; något som kan utgöra grunden till en framtida produktionsmodell där arbetarnas behov, i egenskap av konsumenter, dikterar villkoren för arbetarnas produktion, i egenskap av producenter.

3) Kreditsamarbeten
Något som förespråkas av mutualister, men som även kommunister bör kunna se fördelarna med i dagens samhälle. En slags motmakt till den kapitalistiska ekonomin och exploateringen i kapitalistisk lån- och kreditgivning - som för all del inte behöver vara ett mål (liksom de är för mutualister) men väl ett medel (vilket förmodligen skulle föredras av kommunister och kollektivister) där såväl privatpersoner som kollektiv och kooperativ kan få möjligheter till ökad ekonomisk aktivitet och ett ökat välstånd utan statlig eller kapitalistisk inblandning.

4) Allmänningar
Skapandet av verksamhet där människor fritt producerar och konsumerar; antingen inom en medlemskrets eller för alla som vill ta del av dem. Detta kan vara en grogrund för kommunism och tjänar förstås också väldigt goda syften ur ett mutualistiskt eller anarkokollektivistiskt perspektiv. Kampen för allmänningar är kampen för det fria rummet, såväl bildligt som bokstavligt. Inom ramen för allmänningar kan vi skapa alla möjliga sorters deltagarkooperativ, exempelvis föräldrakooperativ förskoleverksamhet och anhörigkooperativ äldrevård, samt fria kulturalternativ, ideella föreningar av alla sorter, fri programvara, osv. Allt för att göra vardagen mer dräglig - och givetvis, liksom när det gäller producent- och konsumentkooperativ, för att visa hur verksamhet kan skötas utanför (och kanske framför allt efter) kapitalismen.

5) Facklig verksamhet
Liksom kooperativ verksamhet kan facklig sådan såväl leda till bättre villkor för arbetare här och nu och även vara en början på framtidens samhälle. De anarkosyndikalistiska idéerna uttrycker denna strategi allra klarast, och här finns både direkta och mer framtida mål för i princip alla anarkister. Varken en mutualist, kollektivist eller kommunist - eller en gradualist eller militant revolutionär - kan nog förneka att byggandet av alternativa strukturer och motmakt i kombination med att arbetsköpare pressas av syndikalistiska fackförbund, varefter en organiserad arbetarklass genomför en generalstrejk på syndikalistiskt manér och kräver frihet och jämlikhet, låter som en ganska fördelaktig situation. Så länge facken, liksom kooperativen och produktionsfederationerna, fungerar på ett decentraliserat och frihetligt vis finns förmodligen bara fördelar med anarkosyndikalism för den anarkistisk-socialistiska saken.

6) Politiskt arbete
Vad man skulle kunna kalla propaganda, om ordet inte var så förknippat med statlig hjärntvätt. Helt enkelt att informera och sprida de anarkistiska idéerna på ett öppet och förklarande sätt - här kan verksamhet sträcka sig från kollektiva kampanjer, som att hålla föredrag i skolor eller föreningar, till individuell verksamhet för att göra idéerna mer tillgängliga - från så enkla saker som att diskutera i forum eller i bloggosfären, till mer arbetskrävande insatser som att översätta anarkistiska böcker till svenska och sprida dessa. Förutsättningarna för såväl individuellt som kollektivt politiskt arbete, spridning av idéerna, har aldrig varit bättre än idag när internet fungerar som ett alldeles utmärkt forum där pengar och central organisation inte spelar samma roll som förut. Idag, när den anarkistiska rörelsen är så pass liten som den är, är detta kanske dessutom den allra viktigaste uppgiften för oss - om vi är ute efter att bli en rörelse där människor faktiskt vet vad vi står för och kan stödja dessa idéer. Anarkistiska bokmässan lyser i detta avseende som ett klart och tydligt steg på rätt väg, och även forumet anarkism.org kan framhållas som ett positivt exempel.

Säkerligen finns det många andra gemensamma beröringspunkter mellan alla anarkister i praktiska frågor - men detta torde trots allt vara de viktigaste, och här kan vi alla stå på samma sida. Om vi sedan förespråkar andra aktiviteter, som t.ex. en mutualist eller kommunist inte skulle anser vara speciellt önskvärda, går ju dessa alldeles utmärkt att genomföra på egen hand eller i andra organiserade grupper. Jag köper alltså inte påståendena om att massorganisation är värdelös, eller att det finns för stora skillnader mellan olika grupperingar för att ett samarbete ska kunna fungera. När vi ser på vad vi faktiskt praktiskt kan göra verkar det hellre som att vi håller med varandra om det allra mesta - även om vi kanske har olika mål i sikte med denna praktik och eventuellt vill utveckla den åt olika håll. Vilket förstås går alldeles utmärkt såväl i framtiden som i dagsläget om organisationen är decentraliserad; t.ex. finns ju inga problem med att kooperativ A, B och C ingår i en inbördes kommunistisk gemenskap, medan D, E och F istället väljer att arbeta efter mutualistiska principer och G, H och I väljer kollektivism. Ifall folk sedan upptäcker att princip 1 fungerade bättre än princip 2 finns heller inget som hindrar tvåorna från att byta principer. Detta uttrycks kanske klarast av Pjotr Kropotkin, som efterfrågar "ever changing, ever modified associations which carry in themselves the elements of their durability and constantly assume new forms which answer best to the multiple aspirations of all"; eller Errico Malatesta som menar att "probably all possible forms of ownership, use of the means of production and all forms of distribution will be experimented with [...] until practical experience identifies the best form or forms."

Med tanke på hur lika våra mål är, och alla de metoder vi tillsammans skulle kunna använda för att uppnå dem, känns splittringen mellan olika anarkistiska grupperingar tämligen kontraproduktiv. Varför inte försöka oss på mer samförstånd och gemensam praktik och eventuellt även organisation? Det enda vi har att förlora är vår marginaliserade position i politiken, debatten och samhället.