Hur exploateras arbetarklassen?

Enligt arbetsvärdeteorin skiljer man på "bruksvärde" och "bytesvärde" i analysen av prisernas uppkomst (för folk som tycker att arbetsvärdeteorin är BS kommer jag att förklara exploateringen av arbetet även utan arbetsvärdeteorin om ett tag, men det är enklast att börja i denna teori). Bruksvärdet är den nytta en individ kan ha av en aktuell vara, medan bytesvärdet är priset - dvs vad denna vara kan bytas emot på marknaden. På lång sikt, med fri konkurrens, kommer bytesvärdet hos enkelt reproducerbara varor att fluktuera kring arbetsvärdet, eller kostnaden för att reproducera samma vara (som beskrivits i ett tidigare inlägg).

I den kapitalistiska ekonomin är arbetet både en vara, som köps och säljs, och den produktionsfaktor som ger andra varor sina värden - vilket också beskrivs i tidigare inlägg. Detta innebär att arbetet har en slags dubbel roll; dess bytesvärde avgörs således av hur mycket som krävs för att reproducera detta arbete (dvs mat och husrum för arbetaren och hans eller hennes eventuella familj - samt, när det gäller mer kvalificerat arbete, en lönenivå hög nog för att attrahera denna typ av arbetskraft), medan dess bruksvärde avgörs av hur mycket detta arbete tillför i produktionen.

Detta innebär i sin tur att arbetets bruksvärde, i den kapitalistiska ekonomin, alltid måste vara högre än dess bytesvärde. Är bytesvärdet högre än bruksvärdet - dvs om arbetet kostar mer än vad arbetaren tillför - finns det ingen kapitalist i världen som skulle anställa. Om arbetet tillför 1000 kronor, medan det kostar 2000, vore det en ren förlustaffär att anställa; tillför arbetet däremot 2000 kronor, och kostar 1000, blir affären istället till en ren vinst. Skillnaden mellan bruksvärdet och bytesvärdet brukar kallas "mervärdet", dvs det värde som arbetet skapar men som tillfaller arbetsgivaren hellre än arbetaren själv. Mervärdet är också vad som i första hand utgör profiten för kapitalisten (vilken han eller hon kan utöka genom olika marknadshinder som skapar läge för monopol- eller oligopolprissättning, vilket också förklaras vidare i det inlägg som tidigare länkats till). Profiten och exploateringen är således två sidor av samma mynt; för exploatering krävs att någon annan profiterar på ens arbete, och för profit krävs att någon annans arbete utsugs. Detta ledde Benjamin Tucker till åsikten att "profit är ett annat namn för plundring" (Coughlin, Hamilton and Sullivan (red.) "Benjamin R. Tucker and the Champions of Liberty", s. 29).

Med arbetsvärdeteorin är det således en väldigt enkel sak att visa hur arbetarklassen exploateras av arbetsgivarna. Föga förvånande används däremot inte denna teori av moderna nationalekonomer, som istället använder olika slags marginalnytteteorier (vilket, som Kevin A. Carson tidigare påpekat, inte alls är "fel" - men en sådan teori bör inkorporeras i en mer omfattande arbetsvärdeteori hellre än att ställas upp i motsats till den, då teorierna på inget sätt motsäger varandra). Då dessa teorier inte använder begrepp som "bruksvärde" och "bytesvärde" är det svårare att klart och tydligt visa på denna exploatering (kanske en bidragande anledning till varför den relativt snabbt blev så pass populär bland borgerliga ekonomer?) - men den exploativa relation som ligger till grund för den kapitalistiska ekonomin går naturligtvis att belysa även utan dessa värden. Istället för att tala om bruks- och bytesvärden ska jag därför visa detta förhållande med hjälp av exempel, och motbevisa de prokapitalistiska argument som brukar läggas fram emot dem.

Tänk dig att du har en arbetare som lönearbetar på ett företag som producerar och säljer spik, medan företaget går med vinst. Vad beror denna vinst på? På att intäkterna är större än utgifterna. Vad är intäkterna? Försäljningen av spik. Vad är utgifterna? Hyror, kapitalinvesteringar och - just det - arbetskraft. Hyrorna går förmodligen inte att påverka i någon högre grad (om kapitalisten inte äger marken och byggnaderna hyr han dem av en annan jordägare/kapitalist, som sätter sina egna priser i förhållande till marknadsläget). Inte heller kapitalinvesteringarna går att påverka i någon högre grad, då dessa - på samma sätt som hyrorna - görs genom handel med andra kapitalister. Vad kapitalisten själv kan påverka är kostnaden på arbetskraften, och hur produktionen i de egna fabrikerna går till. Här kan han göra sin vinst, genom att ge arbetarna så liten lön som möjligt - vilket för honom själv innebär så stor profit som möjligt, allt annat lika.

Prokapitalisternas största invändningar brukar här vara:
1) Kapitalisten tar ju all risk, han förtjänar detta mervärde (även om liberaler och konservativa sällan vill kalla det mervärde)!
2) Kapitalisten bidrar ju med fabrik och maskiner, klart han ska ha detta mervärde (även om...)!

Och dessa invändningar är fullt rimliga i en kapitalistisk ekonomi; där är det mycket riktigt kapitalisten som tar risken, och som bidrar med fabriker och maskiner - utan honom vore produktionen inte möjlig, inom ett kapitalistiskt produktionssätt. Vad liberalerna dock glömmer bort är att vi frihetliga socialister inte vill ha ett kapitalistiskt produktionssätt; dessa invändningar blir därför tämligen meningslösa. Varför har kapitalisten möjligheten att äga fabriker och maskiner, samt ta risken att producera mot förvändningar om enorma vinster? På grund av statskapitalismen! Rådande egendomsförhållanden är inte givna av naturen, utan är ett resultat av en ekonomisk utveckling baserad, i första hand, på våld och tvång - på statsintervention och kapitalistiskt maktspel. Vi socialister vill alltså inte beröva kapitalisterna på deras "lön" i den kapitalistiska ekonomin, som liberaler ofta verkar förutsätta; vi vill ersätta kapitalismen med något annat, där dessa egendomsförhållanden inte längre gäller och där arbetet - hellre än utsugningen - är grunden för inkomsten. Ännu har jag dock inte visat på någon utsugning av arbetskraften utan hjälp av arbetsvärdeteorin - då detta med marginalistiskt språk inte går att göra utan att presentera ett motexempel. På grund av bloggens inriktning väljer jag förstås ett mutualistiskt motexempel.

Vi tänker oss att vi istället för kapitalism och lönearbete hade en mutualistisk ekonomisk ordning. Egenproducenter äger sina egna produktionsmedel, större producenter arbetar och äger produktionen kooperativt medan investeringar görs genom kreditsamarbeten och mutualistiska banker samtidigt som jordägande avgörs av besittning och bruk. Direkt gör vi oss av med jordränta, då denna är baserad på kapitalistiskt jordägande och är omöjlig med besittning och bruk (mer om detta här). De mutualistiska bankerna och kreditsamarbetena gör vidare att dessa egenproducenter och kooperativ inte är beroende av resursrika kapitalisters investeringar (mer om detta här). Att producenterna direkt äger sina egna verksamheter gör vidare att ingen profit är nödvändig att betala ut till en specifik ägare, då intäkterna - minus de intäkter som går till investeringar för vidare produktion (om producenterna är intresserade av att producera även imorgon) - går direkt till arbetarna. Här kan vi se en ekonomisk ordning där produktionen går direkt till producenterna, där ingen kapitalistisk profit är nödvändig - då kapitalisten är ute ur ekvationen. Om mitt arbete skapar 2000 kronor är min intäkt också 2000 kronor; där jag själv (eventuellt tillsammans med mina kollegor, om jag arbetar kooperativt) avgör hur stor del av intäkterna som ska gå till min egen konsumtion, och hur mycket som ska gå in i fortsatt produktion. Jag bidrar således med arbete som drar in 2000 kronor till verksamheten och får 2000 kronor för detta; något helt annat än vad vi kan se i den kapitalistiska ekonomin byggd på en hierarki med kapitalisten i toppen och arbetarna i botten.

När vi jämför dessa två exempel blir exploateringen tydlig. Även om du som läser ogärna vill använda dig av begrepp som bytesvärde och bruksvärde kan vi utifrån dessa exempel klart se en skillnad mellan bruks- och bytesvärdet i den kapitalistiska ekonomin, medan arbetets bytesvärde i det mutualistiskt socialistiska alternativet är irrelevant, då hela processen baseras på dess bruksvärde. Liberalen, som ogärna vill erkänna utsugning, kan ersätta "bytesvärde" med "priset för arbete" och "bruksvärde" med "vad arbetet tillför till produktionen", om detta gör koncepten lättare att begripa. Vilket leder oss in på nästa prokapitalistiska invändning mot det faktum att arbetarklassen systematiskt exploateras i den kapitalistiska ekonomin:

3) Du glömmer tidspreferensen! Något idag är mer värt än något imorgon, på grund av människans subjektivistiska värderingar - kapitalisten ger upp något idag, investerar i produktionen, för att få mer imorgon - alla är glada!

Tidspreferens i all ära, och sådan existerar i allra högsta grad i det mänskliga medvetandet; men tanken om att kapitalismen legitimeras genom tidspreferensen är återigen något som utgår ifrån kapitalismens egendomsförhållanden som något "naturligt", och produktion baserad på ägande kapitalister och egendomslösa arbetare. Återigen, därför: ett utmärkt försvar för kapitalismen om vi förutsätter kapitalism, men ett tämligen värdelöst försvar om vi diskuterar socialistiska alternativ. För, i det mutualistiska alternativet ovan, vad består tidspreferensen av? Tidspreferensen består av det som tidigare nämnts; arbetarnas beslut om hur mycket av intäkterna som de själva bör använda som konsumtionsmedel, och hur mycket som bör användas för vidareinvestering i produktionen. Kevin A. Carson återger detta förhållande på ett utmärkt vis:

"I en ekonomi [...] så som den skulle sett ut om den fria marknaden hade tillåtits utvecklas utan storskaliga rån, skulle tidspreferensen enbart påverka arbetarnas beräkningar av deras egna nutida konsumtion i relation till deras egna framtida konsumtion. All konsumtion, nutida eller framtida, skulle utan tvekan vara ett resultat av utfört arbete. Det är bara i en kapitalistisk (dvs statlig) ekonomi som en ägande klass, med tillgångar som överstiger deras konsumtionsmöjligheter, kan hålla sig själv passiv genom att låna ut kapital till producenter mot anspråk på framtida produktion."
(Kevin A. Carson, "Studies in Mutualist Political Economy", kapitel 3)

Om vi använder arbetsvärdeteorin, eller om vi helt och hållet utesluter denna från vår analys, blir svaret ändå detsamma: arbetarklassen exploateras i den kapitalistiska ekonomin, när denna jämförs med ett socialistiskt alternativ. Alla produktiva människor i vårt samhälle har allt att tjäna på den frihetliga och anarkistiska socialismen - medan förlorarna är de parasitära klasserna: kapitalister och stora jordägare, som lever på andras arbete. Liberala reaktionärers och borgerliga nationalekonomers försvar av kapitalismen och den rådande ordningen i all ära, men detta försvar är så pass bristfälligt att till och med en så här kort text i politisk ekonomi med enkelhet kan riva ner det. Om någon prokapitalist är benägen att påstå motsatsen är ni, som vanligt, välkomna att lägga fram era synpunkter i kommentarerna.


Kommentarer
Postat av: Carl Jakobsson

Det verkar som att ditt argument för att arbetare exploateras endast bygger på antagande.



Det första antagandet är att arbetsgivaren skulle kunna påverka utgifterna denna lägger på arbetskostnader. Men hur kom du fram till detta? Menar du att arbetaren i en kapitalistisk marknad måste infinna sig i vilket löneerbjudande arbetsgivaren än kommer med? Om så, skulle det stämma att arbetsgivaren kan bestämma sina lönekostnader, men jag kan inte se att det empiriska antagandet skulle stämma överens med faktiskt lönebildning på en fri arbetsmarknad. Har du något bevis som visar att det skulle vara så?



Det andra antagandet är att arbetsgivarna sinsemellan inte skulle bjuda mot varandra, vilket skulle leda till att mervärdet försvinner. För, om det finns en 10%-ig mervärdesvinst, säg, då finns det en vinstmöjlighet för en investarare att öka produktionen och tjäna mer pengar. Givetvis, den procentuella vinsten kommer att vara lägre, men om denne kan anställa fler arbetare och bara få 5% i mervärdesvinst, varför inte göra det? Samma argument gäller för nästa investerare som kommer att bjuda upp lönerna ytterligare. Hörde den här poängen först av Jörg Guido Hülsmann (<a href="http://www.youtube.com/watch?v=DurXMHpp0hU">här</a>).



Slutligen, i början av blogginlägget definierade du bruksvärde som en nyttogrej, inte något som kunde mätas i en monetär enhet. Eller kan man det?

2011-07-04 @ 18:26:43
URL: http://ordningochanarki.blogspot.com/
Postat av: Carl Jakobsson

<a href="http://www.google.com/">Men, tillåter du inte html-kod?</a> <i>Vad <b>tråkigt</b></i> (test)

2011-07-04 @ 18:30:08
URL: http://ordningochanarki.blogspot.com/
Postat av: Emil

Carl:

"Det första antagandet är att arbetsgivaren skulle kunna påverka utgifterna denna lägger på arbetskostnader."



På en "köpares marknad" är det förstås så, ja. Dvs så länge det finns dels arbetslöshet - flera individer som konkurrerar om samma arbetstillfällen - och dels inträdeshinder på marknaden, vilka (åtminstone till viss grad) förhindrar att de arbetslösa kan starta egna initiativ på samma sätt som dessa skulle kunna göra det i en fri ekonomi.



"Menar du att arbetaren i en kapitalistisk marknad måste infinna sig i vilket löneerbjudande arbetsgivaren än kommer med?"



På vissa håll ser det i princip ut så, och på andra håll har det tidigare sett ut på det viset; i de flesta, mer utvecklade, ekonomier ser det förstås inte ut på det viset. Självklart kan arbetare alltid ställa krav, men så länge vi producerar kapitalistiskt - dvs med passiva kapitalägare "i toppen" - kommer arbetet alltid att exploateras, i högre eller lägre grad beroende på bransch och samhälle, samt arbetareorganisationernas relativa styrka i förhållande till organiserade arbetsgivareintressen i dessa branscher och samhällen.



"Om så, skulle det stämma att arbetsgivaren kan bestämma sina lönekostnader, men jag kan inte se att det empiriska antagandet skulle stämma överens med faktiskt lönebildning på en fri arbetsmarknad. Har du något bevis som visar att det skulle vara så?"



Nu har du allt byggt upp en fin halmgubbe ;)

Jag skriver inte att kapitalisten bestämmer dem, utan att han själv kan påverka arbetskostnaderna i högre grad än han kan påverka hyror och kostnaden för kapitalinvesteringar (allt annat lika).



"Det andra antagandet är att arbetsgivarna sinsemellan inte skulle bjuda mot varandra"



Nej, det är inget antagande jag gör. Det är en till halmgubbe du bygger :)



"För, om det finns en 10%-ig mervärdesvinst, säg, då finns det en vinstmöjlighet för en investarare att öka produktionen och tjäna mer pengar. Givetvis, den procentuella vinsten kommer att vara lägre, men om denne kan anställa fler arbetare och bara få 5% i mervärdesvinst, varför inte göra det?"



Detta är ett mycket rimligt antagande, att profitkvoten med nödvändighet skulle sjunka om ekonomin slutade vara statskapitalistisk och istället blev fri. Då skulle kapitalister mycket väl kunna konkurrera på det sätt du beskriver, och i slutändan ruinera sig själva (lite likt den marxistiska teorin om profitkvotens fallande tendens, även om denna ser andra faktorer i grunden http://www.marxists.org/svenska/marx/1894/25-d303.htm ).



Att kapitalismen på detta vis skulle "dö inifrån" är inte helt omöjligt, på en fri marknad. Problemet är att marknader inte verkar hålla sig fria när kapitalister väl lyckats ackumulera tillräckligt med kapital; då brukar de historiskt (se genomgången i Carsons "Studies in Mutualist Political Economy") vända sig till staten och fixa en monopol-/oligopolposition till sig själva och reglera marknaden för att hålla konkurrensen borta. Det är därför vi menar att "fri marknad" och "kapitalism" är begrepp som inte riktigt är kompatibla med varandra.



"Slutligen, i början av blogginlägget definierade du bruksvärde som en nyttogrej, inte något som kunde mätas i en monetär enhet."



Bruksvärdet kan du inte mäta i någon monetär enhet, annat än något slags genomsnitt över en studerad grupp människor (som dock inte med nödvändighet stämmer in på någon av dem). Det säger sig självt att en hammare har bra mycket större bruksvärde för en snickare än för en engelsklärare, till exempel.



Men jag är rädd att du missar den grundläggande poängen i inlägget... Vi säger så här:



Kapitalism:

Kapitalist, jordägare och arbetare ska ha betalt från produktion X (som kapitalisten investerat i, jordägaren hyr ut "sin" jord till och arbetaren producerar i). Vi antar jämn fördelning. Varje part får en tredjedel av X, trots att enbart arbetaren faktiskt sysslar med någon egentlig produktion.



Mutualism:

Jorden används under principen om besittning och bruk, investeringar sköts genom kooperativa krediter och arbetaren producerar. Här är det bara produktiva arbetare som är inblandade i produktionsprocessen, och arbetarens del av produktionen X är X (hellre än X/3).



Är det inte, här, uppenbart att arbetarens produktion X på något sätt exploateras när den belönas med X/3 - medan den under andra produktionsförhållanden kunde belönas med X? Om jordägare - som till och med David Ricardo såg som parasitära element i ekonomin - inte hade någon makt över jord som de inte besitter och brukar (i.e. om jordägarna inte i sig själva var ministater), och om kooperativa investeringsmöjligheter existerade (t.ex. genom mutualistiska banker) hellre än den kapitalfördelning som uppkommit genom primitiv ackumulation, våld och stöld samt kontinuerlig statsintervention - då skulle producentens ersättning kunna vara hans arbetes fulla produkt. Är det fel att säga att exploatering av arbetet existerar när läget, till största del pga såväl historiskt som nutida tvång (återigen, se gärna Carsons tidigare nämnda bok), är ett sådant där producenten, genom själva produktionssättet och den statlig-kapitalistiska regleringen av ekonomin, INTE har någon reell möjlighet att erhålla detta?

2011-07-04 @ 21:16:37
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Jozzef

Har du några tips på böcker om kapitalismens historia? Både vad gäller klassammansättning hos den ägande klassen när kapitalismen slog igenom och hur kapitalismen har utvecklats i symbios med staten sedan dess?

2011-07-04 @ 21:44:34
Postat av: Emil

Jozzef:

Tidigare nämnda bok av Kevin Carson ("Studies in Mutualist Political Economy") skulle jag helt klart rekommendera i det ämnesområdet. Finns att läsa här:

http://mutualist.org/id47.html



Speciellt del två av boken, "Capitalism and the State: Past, Present and Future", går in på det du efterfrågar. Även de andra två böckerna som finns att läsa på mutualist.org ("Studies in the Anarchist Theory of Organizational Behavior" och "Homebrew Industrial Revolution") innehåller en del sådant material, men "Mutualist Political..." har nog bäst genomgång av det hela. Utöver Carson kan Franz Oppenheimers "The State" förmodligen vara intressant, den finns att läsa här:

http://www.franz-oppenheimer.de/state0.htm



Även Marx tar upp en del om detta i Kapitalets första band, speciellt i kapitel 24 ("Den så kallade ursprungliga ackumulationen") som finns här:

http://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d107.htm#h126



Sedan finns förstås en mängd andra böcker som tar upp liknande grejer, men dessa skulle jag nog kolla upp i första hand :)

2011-07-05 @ 11:48:02
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Carl Jakobsson

"...halmgubbe..."



Det visar inte på något sätt att jag gjort en sådan genom att endast säga att jag gjort det. I det första fallet, att ställa en fråga utefter en hypotetisk omständighet i en annans resonemang kan inte klassas som en halmgubbe, då det inte någonstans i det resonemanget utgick ifrån att du hade fel för att du hade den åsikt jag tänkte mig skulle kunna finnas i ditt resonemang. Om du inte tycker att sådana frågor kan göras öht utan att man kommer begå en "halmgubbe" så kommer du se fler sådana "halmgubbar" från min sida; att inte kunna ställa sådana frågor gör argumentationen onödigt långsam.



I det andra fallet, om du inte accepterade det antagandet så finns det inget mervärde, alltså måste du per definition acceptera det. Nu accepterar du dock både att kapitalisterna skulle konkurrera bort mervärdet till icke-existens, men det står i direkt motsättning till att det skulle finnas ett mervärde. Du kan inte ha båda två.



Min poäng är inte att kapitalisterna i en fri marknad skulle konkurrera ut sig själva och försvinna på något sätt. Mitt argument är att mervärde, även om det finns på något sätt, skulle försvinna, och därför skulle det inte heller finnas någon exploatering. Att kapitalister fått en vinst i någorlunda fria marknader visar inte då att de exploaterar sina arbetare utan att vinsten kommer utifrån en annan källa än att utnyttja arbetare, som belöning för att spara (tidspreferens) eller för att man är bättre än andra på att förutsäga konsumenternas efterfrågan.



"Jag skriver inte att kapitalisten bestämmer dem, utan att han själv kan påverka arbetskostnaderna i högre grad än han kan påverka hyror och kostnaden för kapitalinvesteringar (allt annat lika)."



Har du något bevis för att det skulle stämma i en helt fri marknad, eller att det stämmer i dagens ekonomier?



"Är det inte, här, uppenbart att arbetarens produktion X på något sätt exploateras när den belönas med X/3 - medan den under andra produktionsförhållanden kunde belönas med X?"



Nej, för man skulle kunna använda liknande abstrakta resonemang för att visa att vissa arbetare exploateras av att det inte finns minimilöner; vissas arbetskraft blir ju mer efterfrågad av sådana regleringar.



"Är det fel att säga att exploatering av arbetet existerar när läget, till största del pga såväl historiskt som nutida tvång (återigen, se gärna Carsons tidigare nämnda bok), är ett sådant där producenten, genom själva produktionssättet och den statlig-kapitalistiska regleringen av ekonomin, INTE har någon reell möjlighet att erhålla detta?"



Notera, jag säger inte att kapitalisten inte enbart inte får något mervärde (givet att det nu finns), utan att det behålls av arbetaren. Så, om jag tolkar din fråga således, är svaret, ja, det är fel.

2011-07-05 @ 12:37:21
URL: http://ordningochanarki.blogspot.com/
Postat av: Emil

Carl:

"I det andra fallet, om du inte accepterade det antagandet så finns det inget mervärde"



Mervärde finns förstås så länge profit finns, då profiten består av mervärdet. Finns ingen profit finns dock inget mervärde, utan allt går till producenterna.



"Min poäng är inte att kapitalisterna i en fri marknad skulle konkurrera ut sig själva och försvinna på något sätt. Mitt argument är att mervärde, även om det finns på något sätt, skulle försvinna, och därför skulle det inte heller finnas någon exploatering."



Fast kapitalistens del av intäkterna är ju just vinsten, eller profiten. Försvinner mervärdet försvinner även profiten (som är skillnaden mellan intäkterna och lönen), och då har ju kapitalisterna försvunnit ur produktionen. Finns ingen exploatering så finns inget mervärde; finns inget mervärde så finns ingen profit; finns ingen profit så kan kapitalisten inte få någon del av produktionen. Du kan alltså inte mena att mervärdet försvinner, medan profiten fortfarande finns kvar.



"Att kapitalister fått en vinst i någorlunda fria marknader visar inte då att de exploaterar sina arbetare utan att vinsten kommer utifrån en annan källa än att utnyttja arbetare, som belöning för att spara (tidspreferens) eller för att man är bättre än andra på att förutsäga konsumenternas efterfrågan."



"Belöningen för att spara" är fortfarande exploatering av arbete. Sparandet i sig skapar ingenting. Detta går att visa genom ett tämligen enkelt experiment; ge 10 000 kronor och en ny glödlampa till någon och be honom byta ut din gamla glödlampa åt dig. Du ska se att lampan blir utbytt. Ta bort arbetet ur ekvationen, och använd dig enbart av sparandet och lampan - lägg 10 000 kronor bredvid nämnd glödlampa och vänta på att något händer. Det gör det inte. Det är arbetet som producerar nytt värde; investeringar i produktionen ger enbart bättre förutsättningar för detta. Det skapar i sig självt ingenting alls. Därför är det ju tämligen klart att investering av 10 000 kronor, medan kapitalisten sedan tar ut 100 000, är en exploatering av det arbete som skapar resterande 90 000 kronor. Att detta över huvud taget kan fortsätta beror enbart på att kooperation för fri kredit inte existerar (åtminstone inte i tillräcklig omfattning). Om producenterna själva kunde investera dessa pengar, t.ex. genom en mutualistisk bank, försvinner sådan exploatering.



Sedan får du förstås välja själv om du vill kalla detta "exploatering" eller inte; faktum kvarstår att producenterna, om de kan investera själva, får hela sin produktion - medan de, när de inte kan det, får mycket mindre än så. "Lön för sparande" (i samband med andras arbete) och "exploatering av arbete" är samma sak. Som du ser svarar jag lite mer på argument gällande tidspreferens i inlägget ovan; det blir ett tämligen meningslöst begrepp om kreditkooperation i t.ex. mutualistisk utformning existerar, i en fri ekonomi utan prokapitalistisk marknadsreglering. Det är först när en klass människor äger, medan en annan knappt äger någonting, som tidspreferens blir ett meningsfullt begrepp (i.e. i en kapitalistisk ekonomi).



"Nej, för man skulle kunna använda liknande abstrakta resonemang för att visa att vissa arbetare exploateras av att det inte finns minimilöner"



Jag pratar inte om regleringar här. Jag säger att arbetet skapar X, och kan belönas med X om vi använder kooperativ produktion och mutualistiska kreditsamarbeten. I relation till detta, innebär inte en ekonomisk ordning där arbetet som skapar X enbart belönas med X/3 exploatering av nämnda arbete? Om vi säger så här; du bakar en tårta. Om två andra tar två bitar av den, så du bara har tårta/3 kvar, skulle man inte kunna säga att två personer tagit tårta av dig? Märk att jag inte lägger någon värdering i det, ni kan vara överens eller inte överens - för resonemanget spelar det ingen roll - men är det inte riktigt att säga att två personer som tar tårta är två personer som tar tårta? Om två personer som tar tårta inte är två personer som tar tårta, vad är de då?



Och om bagaren anser att det vore bättre ifall han fick ha kvar hela tårtan själv, vore det inte önskvärt för honom att bryta ordningen där två personer tar tårta av honom och istället - tillsammans med andra i omgivningen - starta samarbeten som möjliggör att han kan ha kvar tårtan, och inte bara en tredjedel av den? Om han bryter beroendet av den enes tillhandahållande av råvaror och den andres tillhandahållande av mark för att baka tårtan på är detta fullt möjligt. Och det är vad mutualistisk socialism handlar om, att bryta producenternas beroende av kapitalister och jordägare.

2011-07-05 @ 19:55:18
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Carl Jakobsson

"Mervärde finns förstås så länge profit finns, då profiten består av mervärdet. Finns ingen profit finns dock inget mervärde, utan allt går till producenterna.



Fast kapitalistens del av intäkterna är ju just vinsten, eller profiten. Försvinner mervärdet försvinner även profiten (som är skillnaden mellan intäkterna och lönen), och då har ju kapitalisterna försvunnit ur produktionen. Finns ingen exploatering så finns inget mervärde; finns inget mervärde så finns ingen profit; finns ingen profit så kan kapitalisten inte få någon del av produktionen. Du kan alltså inte mena att mervärdet försvinner, medan profiten fortfarande finns kvar."



Det första är bara ett påstående, det är inte ett bevis för att det är så. Alltså finns det en möjlighet att du, och Marx sen tidigare, helt enkelt har fel vad gäller vinstens ursprung. Såvida du inte vill specialdefiniera "profit" så att du endast vill prata om en viss typ av vinst, utan du faktiskt pratar om vinst som folk i allmänhet pratar om, så finns det en möjlighet att den vinsten kommer till av just väntan (tidspreferens) och bättre förutseende av marknadsefterfrågan. Att företagare har fått vinst i relativt fria marknader är alltså ett bevis för att Marx hade fel; vinsten kommer inte ifrån någon sorts exploatering av arbetare.



""Belöningen för att spara" är fortfarande exploatering av arbete."



Ditt exempel för detta visar möjligtvis att arbete är en nödvändig del i all sorts produktion, men låt gå för det. Det visar inte att uthyrningen av kapital är exploatering (eller, vilket är samma sak, att någon kapitalägare anställer någon för produktion). För, tänk ett annat scenario, vad gör arbetskraft på egen hand? Bara marginellt bättre än ingenting. Ser du inte att uthyrandet av kapital till någon arbetare gör denna mycker mer produktiv och inte producerar något värde alls på egen hand???



"Jag pratar inte om regleringar här."



Nej, det sa jag inte. Jag sa att ditt resonemang skulle gälla lika väl för sådana fall.



"Om vi säger så här; du bakar en tårta. Om två andra tar två bitar av den, så du bara har tårta/3 kvar, skulle man inte kunna säga att två personer tagit tårta av dig?"



Menar du verkligen att det är en situation som är att jämföra med att bli anställd av en kapitalist?

2011-07-06 @ 09:17:47
URL: http://ordningochanarki.blogspot.com/
Postat av: Emil

Carl:

"...finns det en möjlighet att den vinsten kommer till av just väntan (tidspreferens) och bättre förutseende av marknadsefterfrågan."



Detta har jag redan besvarat.

1) Väntan kan inte skapa något nytt värde. Lägg dina pengar på hög, och vänta hur länge du vill. Inget nytt värde skapas. Be någon att utföra ett arbete (med eller utan inblandad väntan från din sida), och nytt värde skapas. Utför gärna experimentet jag nämnde ovan, med glödlampan, om du inte tror mig på denna punkt.

Ny glödlampa + arbete (byta lampan) = utbytt glödlampa.

Ny glödlampa + väntan = samma gamla glödlampa i all evighet.



2) Du kan inte skriva "väntan (tidspreferens)"; tidspreferens handlar inte om att väntan skapar värde, utan om att något värderas olika högt vid olika tidpunkter. Som Eugen von Böhm-Bawerk skriver om "väntan-teorierna" i Capital and Interest:



"One might say that Cournelle would have had almost as much justification, theoretically speaking, if he had pronounced the bodily labour of pocketing the interest, or of cutting the coupons, to be the ground and basis of interest."



Tidspreferens handlar inte om väntan som en del i värdeskapandet (som t.ex. Marshall behandlade väntan/"uppoffring"), utan om en rent subjektiv värdering av något idag i relation till något imorgon. Och med det sagt kan naturligtvis tidspreferens (inte väntan) FÖRKLARA hur profit uppkommer - genom exploatering - men tidspreferensen kan knappast ERSÄTTA exploateringsteorierna. För värderingen av något idag i jämförelse med något imorgon skapar inte heller något nytt värde; det nya värdet måste komma någonstans ifrån, och kan knappast komma någon från någon annanstans än ifrån produktionen. Om du ger upp X idag, men kräver Y imorgon (där Y>X), är detta inte en reell möjlighet utan att produktion av nytt värde sker - dvs att skillnaden mellan X och Y täcks upp av någon annans produktion (om du inte producerar själv). Även detta är lätt att testa på egen hand. Ta en krona och lägg den på ditt bord. Bestäm att du om ett år värderar denna krona till tio kronor. Låt kronan ligga ett år, och se efter ett år om det istället ligger tio kronor där. Gör det inte det är detta en indikation på att tidspreferens, den subjektiva värderingen av något idag jämfört med imorgon, liksom väntan inte skapar något nytt värde. Tvärtom måste det ökade värdet som såväl väntan som tidspreferens kan skapa på en kapitalistisk marknad i realiteten komma någon annanstans ifrån.



3) Ett bättre förutseende av marknadsefterfrågan kan mycket väl generera vinst på kort sikt; men denna vinst måste ju fortfarande komma från exploatering av produktionen ifall den inte tillfaller de individer som faktiskt producerar. Om produktionen var enskild eller kooperativ, hellre än kapitalistägd, hade ju de ökade intäkterna kommit producenterna till gagn - inte kapitalisten. Och utan produktion gör, som sagt, kapitalisten ingen vinst - hur väl mycket han än väntar, värderar eller förutser.



"Ser du inte att uthyrandet av kapital till någon arbetare gör denna mycker mer produktiv och inte producerar något värde alls på egen hand???"



Absolut, och detta är ju själva grunden till exploateringen. Annars vore den inte möjlig. Exploateringen möjliggörs av att kapital gör arbete så mycket mer effektivt, samtidigt som kapitalet (och jorden samt råvarorna) är koncentrerade i relativt få händer (jämfört med hur fallet vore, och varit, utan storskaliga rån och exproprieringar). Det är ju just därför jag menar att vi, för att bryta exploateringen, måste sköta dessa investeringar på ett annat sätt: förslagsvis genom mutualistiska banker och andra kooperativa kreditsamarbeten. Detta säger sig nästan självt; om kapitalet inte förenklade och effektiviserade produktionen skulle kapitalisterna inte ha någon möjlighet att exploatera producenter - då skulle ingen ha någon användning av deras kapital. Och genom att organisera investeringar på ett annat, för producenterna mer fördelaktigt, sätt kan vi komma ifån denna exploatering. Det skriver jag ju redan i det ursprungliga inlägget.



"Menar du verkligen att det är en situation som är att jämföra med att bli anställd av en kapitalist?"



Ja, det menar jag. Om du bakar en tårta och två personer (kapitalisten och jordägaren) tar två bitar av dig - har de då inte tagit två bitar av dig? Att baka tårtan är produktion. Som jag skriver:

"Om bagaren anser att det vore bättre ifall han fick ha kvar hela tårtan själv, vore det inte önskvärt för honom att bryta ordningen där två personer tar tårta av honom och istället - tillsammans med andra i omgivningen - starta samarbeten som möjliggör att han kan ha kvar tårtan, och inte bara en tredjedel av den? Om han bryter beroendet av den enes tillhandahållande av råvaror och den andres tillhandahållande av mark för att baka tårtan på är detta fullt möjligt. Och det är vad mutualistisk socialism handlar om, att bryta producenternas beroende av kapitalister och jordägare."



Igen, är det inte rimligt att två personer som tar tårta av någon som bakat den är två personer som tar tårta av någon som bakat den? Igen utan värdering, ifall parterna är överens eller inte är i detta fall irrelevant; vad som är relevant är ifall de tar tårta av bagaren, eller ifall de inte gör det. Och i nästa led, ifall bagaren vill ha kvar detta system eller byta ut det mot ett där samma mark och råvaror kan tillhandahållas på annat vis - men där han behåller hela sin tårta. I detta fall är exploateringen av arbetet tämligen enkel att se.

2011-07-06 @ 13:24:24
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Carl Jakobsson

Jag ser det som att du har hoppat ifrån din första förklaring av varför arbetare exploateras. I ditt huvudinlägg så berodde det på en skillnad i arbetets bruksvärde och lönen. Den skillnaden har jag visat - och du verkar hålla med - skulle inte uppstå på en fri marknad, och därför finns ingen exploatering.



Nu ser jag inget tydligt argument från dig vad det är som skapar exploatering. Du skriver som om det bara är uppenbart. Men det verkar som att du menar att om en produktionsfaktor på egen hand är helt improduktiv, så blir de andra deltagande produktionsfaktorerna exploaterade. Den här synen försökte jag visa är fel genom att peka på att arbete på egen hand är näst intill värdelöst, näst intill improduktivt. Men visst, det visar inte att arbete faktiskt är improduktivt.



Då kommer istället en annan poäng nu: Vad spelar det för roll att en produktionsfaktor på egen hand är improduktiv? Bara utifrån det faktumet, hur kan man härleda att någon har blivit exploaterad? Ett exempel:



Ta två personer, A och B. A kan inte producera något på egen hand, som andra vill köpa, för att denne har dålig fantasi om vad man kan göra. B har däremot väldigt bra fantasi och kommer på en hel del saker man kan göra. Tillsammans producerar de en massa grejer (med material de plockat från oägd land, bara för att ta bort sådant ur ekvationen), och säljer det. Oavsett hur vinstfördelningen ser ut, kommer den att uppstå beroende på vilka övriga erbjudanden som öppnar sig för A och B på marknaden, så den kan se ut lite hur som helst (givet att vi inte vet hur marknadsförhållandena ser ut). Hur uppstår exploatering i det här fallet? Hur "tar" A något från B?



"Om du bakar en tårta och två personer (kapitalisten och jordägaren) tar två bitar av dig - har de då inte tagit två bitar av dig? Att baka tårtan är produktion."



Om jag på egen hand bakar en tårta och två andra tar några bitar från mig, så ja, då tar de från mig. Men, det är uppenbart att arbetsförhållandena är helt annorlunda. Vad som händer där är att, om jag hyr någons lägenhet där jag bakar tårtan och hyr kapitalvarorna från någon kapitalist, produktionen sker gemensamt. På egen hand kan jag i det här fallet faktiskt inte baka en tårta. Att jag eventuellt skulle kunna producera det här genom att använda mig av påstått förbättrade produktionsmöjligheter (de mutualistiska bankerna och dylikt), gör inte heller det här till exploatering. Om det skulle vara exploatering är det en högst ointressant sådan, eftersom enligt den sortens definition blir allt arbete exploaterat, även den genom mutualistiska banker. Varför? Jo, för att om man använde sig av andra förbättrande produktionsmetoder (eller förbättrade organisations- eller handelmetoder) går det nog alltid att förbättra produktionen; om inte alltid går all tidigare produktionen i historien att förbättras och därför var allt sånt exploatering.



Vad gäller tidspreferens och väntan håller jag inte med dig, men jag ser inte det som en speciellt viktig punkt. Ivf, tidspreferens skapar en naturlig skillnad i priser på saker nu och i framtiden. Lönen för produktion idag är annorlunda för lönen för den produktion som är färdig att konsumeras imorgon. Arbetare vill ha löner idag och får det, medan kapitalisten är beredd att vänta med att konsumera och ger därför ut lönerna idag och får själv hela vinsten i framtiden. Att säga att det är väntan som ger kapitalisten sin vinst är kanske inte helt exakt, men det är en träffande beskrivning av hur det fungerar, som jag ser det.

2011-07-07 @ 12:44:23
URL: http://ordningochanarki.blogspot.com/
Postat av: Emil

Carl:

"I ditt huvudinlägg så berodde det på en skillnad i arbetets bruksvärde och lönen. Den skillnaden har jag visat - och du verkar hålla med - skulle inte uppstå på en fri marknad, och därför finns ingen exploatering."



Har vi en fri marknad idag? Nej, exploatering existerar i allra högsta grad - det håller till och med många mer högerlagda libertarianer med om. Och nej, jag tror inte att det vore möjligt att exploatera arbetare i en helt fri ekonomi; en sådan ekonomi är däremot inkompatibel med kapitalism och kapitalister (som jag förklarat ovan). OM kapitalister lyckas exploatera arbetare (dvs OM de lyckas vara kapitalister) kommer de med det ackumulerade kapital som de förfogar över att försöka köpa sig makt och inflytande från staten - alternativt starta upp en ny sådan ordning (vilket knappast vore svårt i ett anarkokapitalistiskt samhälle, där ett flertal stater i allt väsentligt redan existerar - åtminstone enligt Rothbard).



Kapitalism leder till ökade statliga övergrepp, då kapitalister alltid söker samarbeten med statsmakten för att uppnå egna konkurrensfördelar. Å andra sidan - om människor organiserar sig efter andra principer - kan kapitalistiska missförhållanden naturligtvis undvikas. Och det är i alla producenters intresse; samarbeten för fri kredit och enskild/kooperativ produktion är ju något alla förutom kapitalisten tjänar på. Jag tror med andra ord att du NÄSTAN har rätt här; det är riktigt att exploatering av arbetskraften förmodligen inte är något som förekommer i en fri marknad som dessutom kan hållas fri - det är däremot otroligt att en marknad där kapitalister har stort inflytande varken kan vara fri eller icke-exploativ. En fri KAPITALISTISK marknad framstår således som en självmotsägelse; det fungerar varken i teorin (där producenterna har incitament att göra sig av med kapitalisten och lösa investeringar på mer kostnadseffektiva sätt, för att öka sina egna intäkter) eller i praktiken (där kapitalisten, så fort han har möjlighet att utöva inflytande, använder sitt inflytande för att köpa statligt skydd mot konkurrensen).



"Nu ser jag inget tydligt argument från dig vad det är som skapar exploatering."



Samma sak som jag hävdat hela tiden; bruksvärdet (vad arbetet ger kapitalisten) skiljer sig från bytesvärdet (vad arbetaren får av kapitalisten). Arbetaren skapar 100 tårtor, men får bara en lön som räcker till 30 av dem. Och detta, förstås, exklusive pengar från produktionen som direkt återinvesteras i verksamheten (vilket skulle förekomma under alla produktionssätt) - alltså pga profit, jordränta, osv.



"Hur uppstår exploatering i det här fallet? Hur "tar" A något från B?"



A tar inte något ifrån B i detta fall. A tillför inte enbart, eller ens huvudsakligen, jord eller kapital - utan idéer och arbete. Hade A däremot ägt all jord i närheten och sagt "B, när du arbetar ska jag ha 40%, annars får du inte arbeta - eller så måste du flytta ifrån min jord (till någon annan som kräver samma sak)" hade B's arbete däremot exploaterats. Detsamma ifall B var helt utan kapital, medan A ägde mycket och sa "använd mitt kapital, men då ska jag ha tillbaka tio gånger så mycket när du lyckats arbeta ihop så mycket nytt värde". I båda dessa fall beror utnyttjandet alltså på privilegierade positioner och ingen egentlig idé eller arbetsinsats; A kan kräva något av B helt enkelt eftersom att de kapitalistiska jord- och kapitalanvändnings"sederna" och reglerna, och naturligtvis de historiska exproporierings- och ackumulationsprocesserna, ser ut som de gör. Med alternativ baserade på kooperativ kredit och produktion hade detta, som sagt, kunna undvikas - även om jag känner att jag börjar låta som en hackig skiva nu så verkar du ständigt missa denna poäng...



"Vad som händer där är att, om jag hyr någons lägenhet där jag bakar tårtan och hyr kapitalvarorna från någon kapitalist, produktionen sker gemensamt."



Produktionen sker inte gemensamt, du sköter hela produktionen. De ger dig förutsättningarna. Vad jag frågade var, igen, om vi kan ändra dessa förutsättningar - t.ex. med fri kredit, jordägande baserat på besittning och bruk och enskild/kooperativ produtkion, så att producenten (som enda egentligt produktiva part i ekvationen) kan få hela tårtan - vore inte detta önskvärt? Vad tjänar vi som producenter, eller som samhälle, på att ha en kapital- och/eller jordägande klass som tjänar pengar på vår produktion genom att tillhandahålla förutsättningar vi annars skulle kunna ge oss själva - och därmed undvika den exploatering som deras passiva utsugande av de producerande människorna som deras "aktivitet" innebär?



"På egen hand kan jag i det här fallet faktiskt inte baka en tårta."



Fast det är precis vad du hade kunnat, givet att icke-kapitalistiska lösningar finns - här besittning och bruk samt fria krediter i en mutualistisk bank och/eller ett kreditbalanssamarbete. Du kan inte försvara kapitalismen enbart med hänvisning till kapitalistiska förhållanden, utan måste försvara de kapitalistiska lösningarna mot andra sådana. Om jag skulle försvara den feodala ordningen med "klart att du måste betala skatt till feodalherren! Annars kan du ju inte producera något!" hade jag visserligen övertygat folk som redan tycker att feodalismen är det enda rätta och den "naturliga ordningen" - men för människor som propagerar för nya system, som inte innefattar feodala privilegiesystem, skulle det ju bara framstå som snömos. Du verkar på något sätt missa detta resonemang helt och hållet, trots att jag för det som en röd tråd genom all textmassa jag skrivit här hittills. Du ska alltså inte försvara kapitalism med kapitalism, utan kapitalism mot de lösningar som föreslås av mutualisterna. Precis som feodalherren, på sin tid, fick försvara sig mot de mer frihetliga idéerna om hur en samhällsekonomi bör fungera.



"Att jag eventuellt skulle kunna producera det här genom att använda mig av påstått förbättrade produktionsmöjligheter (de mutualistiska bankerna och dylikt), gör inte heller det här till exploatering."



Det är inte vad som GÖR det till exploatering - vad som skapar exploateringen är mervärdet som tillfaller kapitalisten i form av profit, och jordägaren i form av jordränta; det mutualistiska alterntivet är hur vi kan undvika exploateringen. Jämförelsen mellan dessa alternativ, där vi i det kapitalistiska alternativet ser nämnda exploatering medan vi i det mutualistiska inte gör det, är enbart en illustration av detta - till för folk som inte är kapabla att tänka i arbetsvärdeteoritermer, då de är så övertygade om att teorin är bullshit att de inte kan tillgodogöra sig den information man genom denna teori kan förmedla. Det är alltså inte på grund av att det finns bättre alternativ som arbetaren exploateras; det finns rum för bättre alternativ EFTERSOM arbetaren exploateras i dagsläget.

2011-07-07 @ 14:53:47
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Carl Jakobsson

"Samma sak som jag hävdat hela tiden; bruksvärdet (vad arbetet ger kapitalisten) skiljer sig från bytesvärdet (vad arbetaren får av kapitalisten)."



Då har jag inget mer att tillägga i debatten om exploatering; jag har visat fullt tillräckligt att dina argument för detta är bristfälliga.



"A tar inte något ifrån B i detta fall. A tillför inte enbart, eller ens huvudsakligen, jord eller kapital - utan idéer och arbete."



Det var B, inte A, som tillförde idén i produktionen. A var helt värdelös ensamstående, och är således i samma typ av position (enligt dig) som en landägare och kapitalist.



"Med alternativ baserade på kooperativ kredit och produktion hade detta, som sagt, kunna undvikas - även om jag känner att jag börjar låta som en hackig skiva nu så verkar du ständigt missa denna poäng..."



Försök se dig själv i spegeln nu; du ignorerar helt och hållet min fråga.



Jag undviker inte helt ditt påstående om att mutualistiska praktiker kan öka produktionen, jag tog upp det i förra inlägget. Däremot ser jag inte att du har rätt om det, och jag har ingen större lust att argumentera den frågan, så jag diskuterar den här frågan utan att undersöka om dina hypoteser stämmer eller inte. I förra inlägget utgick jag från att de stämde, men fann ändå att det inte fanns någon exploatering (eller att den då skulle vara helt ointressant).



"Fast det är precis vad du hade kunnat..."



Så vem som helst utan något kapital kan producera vad som helst i en mutualistisk ekonomi, genom att denne får resurser av andra och därmed producerar på egen hand? Om jag bara får låna saker producerar jag inte på egen hand.



"Det är inte vad som GÖR det till exploatering..."



Gott, då verkar det som att du inte har ett enda argument för att arbetare exploateras i en kapitalistisk miljö. Om du inte har några argument att föra fram mot detta, utan bara lägger ner en massa tid på din textmassa - kan du inte tänka dig att det du ser som en röd tråd bara är nonsens? - har jag inget mer att tillägga. Att vi inte har laizze-faire idag (eller att det aldrig funnits) har inte varit en del av mitt argument så det spåret är ointressant. Vad som är intressant är om det finns något sätt för kapitalister att, på en fri arbetsmarknad, att skapa karteller eller dylikt för att trycka nere lönerna. Om de inte kan göra det finns det ingen möjlighet för någon enskild att erhålla någon form av "mervärde".

2011-07-08 @ 12:42:28
URL: http://ordningochanarki.blogspot.com/
Postat av: Emil

Carl:

"Då har jag inget mer att tillägga i debatten om exploatering; jag har visat fullt tillräckligt att dina argument för detta är bristfälliga."



Det tycker jag verkligen inte.



"Så vem som helst utan något kapital kan producera vad som helst i en mutualistisk ekonomi, genom att denne får resurser av andra och därmed producerar på egen hand? Om jag bara får låna saker producerar jag inte på egen hand."



Du får kredit mot säkerhet, alternativt försäkring, alternativt genom kreditbalanssamarbeten - hur som helst "lånar" du från din egna framtida produktion.

http://mutualism.blogg.se/2010/august/mutualistiska-banker.html

http://www.panarchy.org/swartz/mutualism.4.html

http://www.transaction.net/money/lets/

osv.



"Gott, då verkar det som att du inte har ett enda argument för att arbetare exploateras i en kapitalistisk miljö."



Igen, arbetaren TILLFÖR mer värde än han BELÖNAS med. Detta på grund av att arbetet är en vara, som köps och säljs, såväl som grunden för alla andra varor, som produceras och säljs. Detta då stora delar av intäkterna går till profit och jordränta, vilket går att undvika genom mutualistiska (och för all del andra frihetligt socialistiska) lösningar.



Jag har med andra ord pekat på vad problemet är och vad det består av, och sedan pekat på en lösning genom vilken vi kan lösa problemet. Att det inte är "ett enda argument" får naturligtvis stå för dig.



"Om de inte kan göra det finns det ingen möjlighet för någon enskild att erhålla någon form av "mervärde"."



Och finns inget mervärde finns, som sagt, ingen profit - och finns ingen profit finns ingen kapitalism. Detta är, som redan nämnts, även för min del synen på vad som skulle hända i en fri ekonomi - människor skulle organisera sig icke-kapitalistiskt, då alla förutom passiva kapitalister och jordägare tjänar på kapitalism - och exploateringen skulle försvinna. Här kommer ju dock verkligheten och biter "frimarknadskapitalisterna" i arslet; överallt där kapitalister (och därmed profit, och därmed mervärde, och därmed exploatering av arbetet) existerat har kapitalisternas och jordägarnas maktställningar använts för att reglera ekonomin till deras egen fördel. Jag tror därför att vi måste välja mellan en fri ekonomi (utan utsugning) ELLER kapitalism; de två går inte att kombinera, annat än i väldigt korta perioder innan det ackumulerade kapitalet används för att köpa inflytande och konkurrensfördelar. Detta har hänt i alla kapitalistiska ekonomier jag kan komma att tänka på. Har du något undantag på lager?



Förutsättningen för en fri ekonomi är att göra oss av med exploateringen; så länge den fortsätter kommer exploatörerna att inneha en maktposition, och utnyttja denna dels för att exploatera befolkningen genom en kapitalistisk företagshierarki, och dels genom att begränsa konkurrensmöjligheterna och därmed kunna sätta monopol-/oligiopolpriser vilket ytterligare exploaterar de producerande klasserna (men denna gång som konsumenter). Jag är alltså också ute efter en helt fri ekonomi, men jag tycker - till skillnad från dig - att historien visat oss att ett kapitalistiskt produktionssätt inte kan vara en del av en sådan ekonomi. Lika lite som statssocialism kan vara det.

2011-07-08 @ 14:17:08
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Emil

Edit:

"...då alla förutom passiva kapitalister och jordägare tjänar på kapitalism..."



Då alla förutom passiva kapitalister och jordägare FÖRLORAR på kapitalism, ska det förstås vara ;)

2011-07-08 @ 14:41:40
URL: http://mutualism.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0