Att avskaffa ett produktionssätt
Hela vårt nuvarande produktionssätt genomsyras av kapitalismen. För att förändra samhället och ekonomin, för att avskaffa kapitalismen och ersätta den med socialism, krävs stora förändringar i hela produktionsprocessen. Precis som kapitalismen krävt, och kräver, sådana förändringar för att förbli kapitalism. Kevin Carson tar, i Homebrew Industrial Revolution, upp några sådana ingrepp som kapitalister tillsammans med staten sett till att införa för att göra kapitalets makt i samhället starkare.
"At the local level, one of the central functions of so-called "health" and "safety" codes, and occupational licensing is to prevent people from using idle capacity (or "spare cycles") of what they already own anyway, and thereby transforming them into capital goods for productive use. Such regulations mandate minimum levels of overhead (for example, by outlawing a restaurant run out of one's own home, and requiring the use of industrial-sized ovens, refrigerators, dishwashers, etc.), so that the only way to service the overhead and remain in business is to engage in large batch production."
Historiskt har detta även kunnat handla om att förbjuda vissa typer av produktion, som inte gör arbetare tillräckligt beroende av kapitalisten, eller att förbjuda arbetslöshet och "lösdriveri" - där straffet för att vara sysslolös i Sverige (utan en tillräcklig förmögenhet) exempelvis varit tvångsarbete eller tvångdeltagande i krig. Det har även förekommit att människor som anmält arbetslösa själva fått anställa dessa för halva normallönen; allt för att stärka det kapitalistiska förhållandet mellan arbetaren och kapitalisten, där kapitalisten fungerar som herre och arbetaren som undersåte.
Under ett kapitalistiskt produktionssätt reproduceras hela tiden kapitalismen och de hierarkiska förhållandena i kapitalistiska företag speglar hierarkin i den kapitalistiska staten. Makt i toppen, maktlöshet på botten. På exempelvis en snabbmatsrestaurang är ägaren "staten", direktörerna står för "politiken" och "förvaltningen" - medan restaurangarbetarna är proletariatet, inom vilket vissa arbetare tilldelas tjänsten att övervaka de andra; restaurangens "polis".
För att bryta den statliga och kapitalistiska hegemonin krävs förstås ett avbrott från det kapitalistiska produktionssättet; detta innefattar mer än många inser. Verksamhet kan inte längre drivas på samma sätt, och produktionsmedlen måste i många fall ersättas med sådana som bättre lämpar sig för socialistisk produktion - eller åtminstone börja användas på nya sätt. Arbetaren kan inte längre bara vara en kugge i produktionens maskineri, där "staten" - ägaren - låter henne producera på det vis som gör henne som mest alienerad och i maximal beroendeställning till kapitalisten.
För att avskaffa det kapitalistiska produktionssättet krävs att arbetarna själva besitter och kontrollerar produktionsmedlen, att de tillsammans styr produktionen efter deras egna önskemål, kompetens och behov. Den frihetliga socialismen måste reproduceras i produktionen precis som kapitalismen gör det; en uttalad socialistisk linje i det samhälleliga, medan kapitalismen och makthierarkierna består i produktionsprocessen, är inget annat än kapitalism. Produktionen måste, i ett fritt socialistiskt samhälle, vara anpassad efter människorna och skapa fria och jämlika strukturer. Som Proudhon skriver i General Idea of the Revolution in the Nineteenth Century:
"It is necessary to form an ASSOCIATION among workers [...] because without that, they would remain related as subordinates and superiors, and there would ensue two [...] castes of masters and wage-workers, which is repugnant to a free and democratic society".
Därför finns ingen tvekan hos mutualisterna; arbetarna måste själva förfoga över de produktionsmedel som används i arbetet, och själva avgöra hur produktionen går till i kooperativa sammanslutningar. Detta är en central del av den gradualistiska tanken - precis som kapitalismen reproduceras uppifrån och ner, genom monopol och regleringar i syfte att förstärka kapitalets maktpositioner, måste socialismen reproduceras nerifrån och upp, genom socialistiska produktionsalternativ som sprider sig till större delar av samhället. Den fria socialismen kan inte "införas" utan måste växa fram; ej heller kan det kapitalistiska produktionssättet avskaffas genom lagar och regleringar, det måste dö bort genom att överlägsna principer - för såväl produktionseffektiviteten som för de producerande klassernas ställning i samhället och ekonomin - tar död på de föråldrade hierarkiska strukturerna kapitalismen består av. Det handlar om en total förändring: en gradualistisk revolution. Utan denna kommer friheten att vara ihålig och snabbt fyllas av auktoritet och tvång, där makthavarna i produktionen snart blir makthavarna i samhället. Något anarkokapitalister inte begriper, eller vill begripa, men som för någon som tittar på sambandet mellan maktförhållandena i produktionssättet och maktförhållandena i samhället bör vara helt uppenbart.
Friheten föds inte genom att avskaffa hierarkierna i en del av samhället, medan de består i en annan; friheten föds när hela samhället börjar genomsyras av den - när den börjar reproducera sig själv - på precis samma sätt som tvånget och hierarkierna genomsyrar hela det kapitalistiska samhället och reproduceras i produktionsprocesserna.
Eftersom jag är "anka" (anarkokapitalist) och inte ser avskaffande av lönearbete som något självändamål (men ändock fullt legitimt om folk själva väljer bort det i ett fritt samhälle) undrar jag: vad är viktigast för dig som mutualist? Att avskaffa kapitalismen (enligt din definition, med privilegier och statligt ingripande) eller staten?
Jag tror vi vill nästan samma sak nämligen, jag vill också få bort lagstadgade monopol och regleringar och få en fri marknad i ordets rätta bemärkelse. Hur folk sedan väljer att organisera sig på arbetsplatser är upp till dem. Har jag rätt om jag antar att du menar att det mest troligaste på en fri marknad är att arbetarna organiserar sig i kooperativ, men att det inte är ett måste, så länge de eventuella alternativ som kan komma att existera är frivilliga att ansluta sig till och gå ur?
Anka:
Jag tror att de två är sammanlänkade; kapitalismen är beroende av staten. Ungefär som Marx och Engels trodde att staten var beroende av kapitalismen, fast tvärtom - när ingen längre tvingas in i kapitalismen finns där inget för kapitalisterna att tjäna, bara alternativ finns; och det är där vi anarkister (mutualister, kollektivister, kommunister, syndikalister, osv) tror oss ha svaren. Benjamin Tucker skrev:
"Of course there is a sense in which every Anarchist may be said to be a Socialist virtually, inasmuch as usury rests on authority, and to destroy the latter is to destroy the former. But it scarcely seems proper to give the name Socialist to one who is such unconsciously, neither desiring, intending, nor knowing it."
Vägen jag tror vi måste gå för att nå ett fritt samhälle är en kombination av frihetskamp och kamp för arbetarmakt; utan detta, om kapitalister tillåts äga jord på lockeanskt vis (istället för enligt besittning och bruk) och om människor arbetar för dem - så de ackumulerar kapital på andras arbete - kommer friheten att vara kortvarig. När människor som lever på andras arbete har ackumulerat nog med kapital har det väl visat sig, historiskt, att de antingen börjat samarbeta med staten eller - om någon stat inte finns - startat en. Så jag tror att anarkism - alltså socialistisk sådan, på något vis - är den enda vägen att gå om vi faktiskt vill bli av med staten.
Med det sagt tycker jag förstås, som anarkist, att människor alltid har rätt att organisera sig så som de vill i ett fritt samhälle. Min förhoppning är bara att de inte gör det i kapitalistiska, hierarkiska, företag - och jag tror inte heller att fria människor skulle vilja göra något sådant.
