Löneslaveriet - ett faktum eller ett påhitt?

Slaveri är en laddad term. Att vara en slav innebär att du ägs av någon annan, och någon annan tar ditt arbetes frukter ifrån dig. Detta går sannerligen inte att jämföra med lönearbete, där en individ frivilligt arbetar för en annan. Men det finns trots allt ett slags "mellantillstånd", mellan frivilligt lönearbete och slaveri. Ett mellantillstånd där vi inte är fullständigt fria och frivilligt kan göra precis vad vi vill för att tjäna vårt levebröd; men där vi inte heller är fullständigt förslavade. Ett tillstånd där staten "väljer bort" alternativ åt oss - genom att t.ex. förhindra oss från att tjäna pengar på egen hand utan att betala ytterligare skatter och avgifter, vägra oss att konkurrera på lika villkor med storföretag pga att deras produkter är monopoliserade genom patent eller upphovsrätter, vägra oss att arbeta utan kostsamma och tidskrävande utbildningar och licensprövningar, et.c. (naturligtvis menar jag inte att utbildningar och licenser är onödiga; men i ett fritt samhälle avgör konsumenten själv vilken utbildningsnivå och vilka licenser hon kräver för att välja en producent av en speciell produkt eller tjänst). Och där staten även hjälper de stora företagen inom staten genom olika former av subventioner och direkt eller indirekt stöd. Helt enkelt ett samhälle där vissa är privilegierade på andras bekostnad.

Här - även om det inte handlar om ett fullständigt slaveri - har vi en anledning att skilja mellan löneslaveri, som ett resultat av statens och de stora kapitalisternas inskränkning av friheten, och lönearbete, vilket rent teoretiskt är en frivillig överenskommelse mellan två individer, där båda i övrigt är fria att göra vad de vill; vilka, dock, förmodligen båda två i all väsentlighet skulle upphöra ifall det klassförhållande vilket gör det nödvändigt för en individ att söka anställning hos en annan skulle upplösas.

Libertarianen Michael Wiebe skriver i ämnet:
Essentially, this is just another case of “what is seen and what is not seen”, as Bastiat put it. We see a worker voluntarily entering into an exchange with an employer. As such, we conclude that it is perfectly legitimate. But we do not see the results of government action: the jobs that are never created, the increased bargaining power of employers, or the obstacles workers face in setting up their own business. Thus, the prosperity, innovations, and increases in quality of life that workers would experience in a free society are violently ripped away by government interference. Clearly, there is a strong libertarian case that, in our unfree society, workers are oppressed, or at least maligned by the effects of the government.

Den situation arbetare befinner sig i idag kan alltså inte korrekt beskrivas som fullständigt slaveri - men inte heller som några frivilliga överenskommelser, med tanke på hur många val vi faktiskt inte tillåts göra; vilket naturligtvis skapar en artificiellt hög "efterfrågan" på lönearbete.
Som Per Bylund skriver:
Of course, the choice itself is voluntary and in that sense the rationalist logic seems applicable. But the choice is still made in an environment where most choices have been coercively done away with and where the chooser is restricted from making the choices he or she should have made were it a free market. It is like saying you have free speech--only you cannot speak of X, Y, Z or A, B, C, D, E, F, G, H, I, J and K. That is not free speech--it is regulated speech, and what you choose to speak of necessarily depends on what you aren’t allowed to speak of. 
Free market arguments are simply not applicable to the real world as it is. They are only applicable as arguments for the superior functions and mechanisms of the free market.


Vi tvingas alltså inte med vapen eller hot in i arbete; vi "tvingas" helt enkelt genom att andra alternativ antingen totalt tagits bort, eller försvårats nämnvärt mot vad fallet vore i ett fritt samhälle. Det är detta tillstånd vi kan kalla "löneslaveri", "exploatering av arbetare" (som Wiebe tycker är ett bättre begrepp) eller liknande.


Varför är vi inte slavar?

Anarkokapitalisten Stefan Molyneux menar att anledningen till att stater från början uppstod var pga att starka individer såg möjligheterna att utnyttja andra individers arbete för att själva bli rika; genom att helt enkelt göra dem till slavar. I de tidiga statsbildningarna, menar Molyneux, var de styrande egentligen inget annat än stora slavägare. Med tiden blev däremot slaveriet på många håll ineffektivt; det krävde omfattande kontroll, och det krävde även att slavägarna tog hand om sina slavars behov. Ett enklare sätt, som även ökade slavarnas produktivitet, var att ge dem en liten grad frihet - men knappast någon fullständig sådan - på samma sätt som en bonde låter sina kor gå ute och äta gräs, vilket gör dem mer produktiva och ger bonden en chans att använda ladan till något annat om så är möjligt eller nödvändigt. Slavarna blev helt enkelt "fria"; men var fortfarande egendomslösa, och hade således inte många andra val än att som "fria" söka sig tillbaka till slavägarna - som genom slaveriet blivit väldigt rika, och som fortfarande hade kvar sin egendom som de egendomslösa kunde arbeta med. På så vis kunde slavägarna, som nu var vad vi mer modernt språkbruk skulle kunna kalla kapitalister och jordägare, i samma position som tidigare; och kunde nu ofta till och med tjäna mer på andras arbete än tidigare; trots att arbetarna inte längre var slavar, utan "fria".

Detta system - i en ny och moderniserad form - är det som råder i stora delar världen idag; vi är fria på många sätt, men vi är fortfarande hindrade från att fatta fria val - även om det naturligtvis är betydligt lättare att t.ex. starta upp ett företag idag än i kapitalismens barndom är det väldigt mycket svårare än det vore i ett fritt samhälle; där du utan problem skulle kunna arbeta som målare den ena dagen, för att bestämma dig att starta upp en kiosk från ditt fönster den andra; utan att behöva ansöka om tillstånd hos staten, betala speciella avgifter eller registera dig i den statliga byråkratins pappersdjungel, varken för att måla eller driva en kiosk på egen hand. Går kiosken dåligt i en vecka efter en tid i drift skulle du igen kunna börja måla, dagen efter du bestämt att du lägger kiosken på is; utan att staten på något sätt hindrar dig eller kräver pengar av dig.

Anledningen till att vi inte längre är slavar är alltså egentligen mycket enkel. Både staten och kapitalisterna - de som sitter på makten i samhället - tjänar bättre på att vi inte är slavar; vi blir mer produktiva under illusionen av frihet, medan såväl stat och kapitalister tjänar en lika stor del av - den nu större - kakan. Och våra friheter som kan vara svårare att motivera ur detta perspektiv, t.ex. rätten till 8 timmars arbetsdag, uppkom helt enkelt på grund av påtryckningar från folket. Makthavarna tjänade mer på att gå med på denna - relativt småskaliga - förbättring för arbetarna mot kapitalet än på att riskera revolution eller andra typer av aktioner som hotade deras privilegierade ställningar.

Ökad produktivitet hos "fria" arbetare, och påtryckningar för rättigheter med hot om värre konsekvenser - t.ex. revolution - är alltså roten till den grad av frihet vi har idag. Det må låta deprimerande; men mycket mer godhet än så har varken kapitalister eller stat uppvisat. Faktum är helt enkelt att det bästa sättet att förtrycka är att övertyga den förtryckta om att hon är fri.

Löneslaveriet som verklig företeelse - vad kan vi göra åt det?

Löneslaveriet är därmed absolut inte ett påhitt; att det skulle vara påhittat är enbart ett vulgärlibertarianskt eller konservativt påstående som har sin grund i att man låtsas som att dagens statliga marknad är en fri sådan (eller där man faktiskt tror att dagens samhälle är fritt; om vi talar om neokonservativa som blev tappade med huvudet först som barn). Löneslaveriet är ett existerande faktum; som är dumt att ignorera. Till skillnad från vad t.ex. marxister förespråkar ligger däremot inte lösningen av problemet med löneslaveri i att göra staten till ensam slavdrivare. Det vore direkt kontraproduktivt; och en ny härskarklass inom staten skulle fort uppkomma, liksom vi sett i allt för många marxistiska experiment. Lösningen ligger istället i att skapa ett fritt samhälle; där lönearbetet kan upphöra (och i den utsträckning det möjligtvis skulle finnas kvar åtminstone inte skulle vara löneslaveri utan ett mer jämlikt förhållande där arbetaren kan kräva arbetets fulla produkt) och ersättas av arbetares egna initiativ, och kanske framför allt egna kooperativ - där statens och kapitalisternas makt över ekonomin är ett minne blott; och där kapitalet inte längre är vägen till rikedom, utan där krediter och lån billigt går att få tag på genom kooperativa mutualistiska banker, vilket återställer den "naturliga ordningen" med arbetet som värdeskapande, där varje arbetare - hellre än att exploateras - åtnjuter sitt arbetes fulla värde. I denna konkurrens, där arbetaren återigen har makten över sitt eget arbete, och då det inte längre är en realistisk möjlighet att leva parasitärt genom att dyrt låna ut sitt kapital, pga att de mutualistiska bankerna erbjuder samma tjänst i princip gratis, kommer helt enkelt exploaterande arbetsgivare inte att klara sig. De kommer att bli utkonkurrerade, då arbetarna nu har det fria valet att välja något annat.

Som mutualisten Kevin A. Carson skriver:
Our ultimate vision is of a society in which the economy is organized around free market exchange between producers, and production is carried out mainly by self-employed artisans and farmers, small producers' cooperatives, worker-controlled large enterprises, and consumers' cooperatives.  To the extent that wage labor still exists ... the removal of statist privileges will result in the worker's natural wage, as Benjamin Tucker put it, being his full product.

Problemet är löneslaveriet. Orsaken är korporativ kapitalism; samarbetet mellan stat och mäktiga kapitalister. Lösningen är därför, naturligtvis, frihet; och inget annat. Frihet för arbetarna att organisera sig som de vill, och ett avskaffande av de kapitalistiska och statliga privilegierna (hellre än att göra staten till ensam slavdrivare, vilket många statssocialister tyvärr fortfarande förespråkar); för liksom anarkosocialisten Benjamin R. Tucker, löst citerad, skrev kräver den "mest perfekta" socialismen sin grund i den "mest perfekta" individualismen; i anarkin och arbetarnas frihet att göra sina egna val. Utan friheten byter vi bara ut en slavdrivare mot en annan; och hamnar återigen på ruta ett.

Kommentarer
Postat av: Hollywood

Bra inlägg. Men kan du utveckla det lite grann. Tex. Vad är orsakerna till illusionen av frihet? Och hur görs den här illusionen, om man kollar ur Stat-Samhället-Kultur, vinkeln? Hoppas på ett svar snabbt som möjligt, tack i förhand.

2010-03-03 @ 19:35:39
Postat av: Emil

Orsaken till den här illusionen är att vi faktiskt ÄR fria, men bara inom de strukturer som finns; och strukturerna är allt annat än frihetliga. Vi KAN t.ex. starta företag, om vi vill. Men vill vi t.ex. måla kan vi inte bara säga "nu ska jag börja måla" och sedan börja arbeta; istället vandrar vi på en djungel av pappersarbete, skatter, avgifter, et.c. som kväver småföretag, men som stora företag ofta kan "gå runt", när det gäller skatter och avgifter, och har speciell personal för, när det gäller alla papper, licenser, et.c. som krävs. "Är du missnöjd med din anställning är det bara att starta egen verksamhet!" är alltså en sanning med modifikation. Vi kan inte påstå att vi inte KAN göra det - för det kan vi - men vi kan påstå att det är betydligt krångligare, dyrare och mer komplicerat än det skulle vara om vi faktiskt var FRIA. Anledningen till att så många småföretag inte klarar sig är inte nödvändigtvis för att de är dåliga på vad de gör; utan ofta handlar det istället om att de inte klarar, eller orkar med, trycket från staten.



Om Perssons målerifirma går i konkurs är det inte ovanligt att det finns ett behov av honom som anställd i en annan målerifirma. Persson är duktig på att måla, trots allt, och gör det lika bra i Jonssons firma som han gjorde i sin egen - och hans tjänst behövs, då den efterfrågas av såväl Jonsson som marknaden - men då Jonsson är bättre på pappersarbetet och hade ett större kapital att börja med klarar han sig, till skillnad från Persson som drivs in i lönearbete. Trots att han på en FRI marknad hade klarat den uppgift han nu har i Jonssons firma hur bra som helst på egen hand.



Men de flesta "Perssons" i samhället känner att det är så här företag MÅSTE fungera; och de hade helt enkelt inte vad som krävdes, och nöjer sig därför med lönearbete. De känner sig alltså fria; "jag hade friheten att prova, men jag misslyckades", eller "jag har friheten att prova, men jag vågar inte ta risken" - och många reflekterar inte över att staten gör företagandet artificiellt komplicerat, och riskerna artificiellt stora. Det är inte utan anledning att människor ofta tänker "oj, hur i hela friden ska han klara av det?" när någon berättar att han ska starta ett företag; medan de bara tänker "jaha, det var ju kul för dig!" när de berättar att de fått ett jobb - även om det handlar om EXAKT samma arbetsuppgifter. Att driva ett företag i dagens samhälle är inte enbart att arbeta; att bara DRIVA företaget är i princip ett heltidsarbete i sig, även för en egenföretagare; och så behöver det inte vara, utan det är samhällets strukturer som skapar detta snedvridna förhållande mellan att vara anställd och egenanställd.



Staten är naturligtvis den egentliga grunden till illusionen. Vi röstar fram de som styr oss; således kan vi inte klaga om de gör något vi inte tycker om. Egentligen är staten bara en förlängning av våra egna viljor, brukar det lyda. Och förvånansvärt många sväljer detta med hull och hår; "den som inte röstar kan inte klaga när regeringen gör fel!" brukar det ofta lyda, även bland "vanliga människor". Hela samhället genomsyras av en demokratisk politisk kultur; om regeringen gör något dåligt är det i slutändan, på något sätt, VÅRT fel. Även om människor ofta klagar på regeringen, och säger att de inte företräder oss, finns den här kulturen någonstans i botten - det här är trots allt det bästa samhälle vi kan skapa; om vi ska ha inflytande över vårt samhälle måste det vara genom att vi röstar fram diktatorer i fyraårsperioder, allt annat är otänkbart. Vi lever i det samhälle VI skapat, hellre än det samhället stat och stora kapitalintressen skapat; vill vi gärna tro. Men det är också en sanning med (enorm!) modifikation.

2010-03-03 @ 22:18:02
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Hollywood

Tack för svaret, men skulle även vilja veta vad anarkism tycker om nationalism?

2010-03-04 @ 23:41:10
Postat av: Argument

Mycket bra inlägg! Det är irriterande (och sorgligt) att många verkar tro att vi är fria, att det bara är att starta ett småföretag om man så vill, eller ett kooperativ, inga problem... Men så är det ju inte i verkligheten, vi är hindrade av statens regleringar och skatter!

2010-03-05 @ 17:12:32
URL: http://www.debatt.forum24.se/debatt.html
Postat av: Emil

Hollywood:

Anarkismen som ideologi innebär bara att du är fri att göra som du vill; så länge du inte använder våld och tvång mot andra. Om du sedan vill leva mutualistiskt, kommunistiskt, nationalistiskt - eller vad du nu vill göra - beror på dina egna preferenser. Ingen kan tvinga dig in i några kontrakt eller samarbeten du inte vill delta i. Den allra största delen av den anarkistiska rörelsen är internationalistisk, och de allra flesta anarkister är internationalister och ser inte direkt något positivt med nationalism; men om du är nationalist och vill vara med i nationalistiska samarbeten är det upp till dig - så länge du inte tvingar någon annan att vara med.



Argument:

Ja, skatterna och regleringarna faller definitivt hårdast på "den lilla människan".

2010-03-06 @ 03:17:44
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Carlos

På vilket sätt skulle detta löneslaveri uppstå i ett minarkistiskt samhälle, säg: en nattväktarstat? Där sköter staten endast poliser, militärer och domstolar, vilket innebär att marknaden skulle vara fri från alla former av pappersarbeten och byråkrati. Statens enda uppgift är då att skydda våra rättigheter och se till att andra människor inte kränker vår rätt till frihet, liv och egendom. På vilket sätt är detta system oförenligt med det system som du vill se, med en fri marknad?

2010-10-24 @ 19:14:37
Postat av: Emil

Carlos:

Anledningen att jag motsätter mig nattväktarstaten är inte pga löneslaveriet - i en fungerande nattväktarstat, med en stark arbetarkooperativ rörelse, hade detta förmodligen inte varit något problem. Istället motsätter jag mig nattväktarstaten är två skäl:

1) Våldsmonopolet är inte förenligt med friheten, och det är förmodligen mindre effektivt än fria och frivilliga samarbeten.

2) Staten uppvisar ALLTID en tendens att expandera; även om en stat har den allra mest frihetliga konstitution expanderar den utöver sina "befogenheter" (som den satt upp för sig själv). Jämför USA vid grundandet av landet med USA idag. Konstitutionen är i grunden densamma, men staten har expanderat något enormt. Detta sker i alla stater, och jag ser inte hur en ny stat - ett nytt våldsmonopol - skulle uppträda annorlunda. Tvärtom verkar våldsmonopolet, och därmed möjligheten att agera "över huvudet" på individerna, generera detta beteende.



"I en fungerande nattväktarstat", som nämndes ovan, är alltså ett högst teoretiskt begrepp; i verkligheten existerar den inte, och jag är övertygad om att den inte KAN existera (åtminstone inte längre än ett par år) på grund av statens monopol och tendens att expandera. Även om jag motsätter mig staten även på "moraliska" grunder - jag ser inget anledning till att någon ska ha monopol på någonting som kan skötas av fria överenskommelser mellan fria individer - skulle förmodligen en nattväktarstat, om den fungerade, inte vara så farlig. Liksom den kommunism Marx pratar om förmodligen, i sin högsta fas, skulle vara helt underbar. Men varken nattväktarstatsförespråkarnas eller marxisternas utopier ser jag som trovärdiga, på grund av den historiska erfarenhet vi har av såväl marxistisk kommunism som av liberala konstitutioner.



Det är fina tankar; men i marxismens kommunism har det visat sig att byråkrater i själva verket blir en ny härskarklass och tar över staten, Partiet styr över folket på samma sätt som tsaren eller kejsaren. På samma sätt klarar inte en liberal konstitution av att hålla tillbaka statens expansionstendens; där börjar staten istället styras av stora ekonomiska och/eller militära intressen, som expanderar staten där det passar deras intentioner - och vips! så har en ny härskarklass även här.



Problemet med nattväktarstaten är alltså, liksom med marxistisk kommunism, att den inte fungerar i verkligheten. Anarkismen har visat sig fungera bra i mindre samhällen, och vi kan åtminstone hoppas på att den fungerar även i större sammanhang (eller i ett flertal mindre, en panarki, där "samarbetena samarbetar med varandra" vilket är ett troligare utfall); medan det finns mycket i vår "mänskliga natur" som indikerar att anarki BÖR fungera bra (speciellt när vi även inkluderar den empiri vi har att gå på). Nattväktarstaten och den marxistiska kommunismen är däremot redan historiskt motbevisade, i min bok. Inget av koncepten fungerar på det sätt som förespråkare gärna vill att de fungerar.

2010-10-24 @ 21:39:56
URL: http://mutualism.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0