Ett motstånd utan våld
Gradualism innebär ett motstånd mot rådande ordning utan att utöva våld mot någon; inga tvångsåtgärder används - varken mot stat eller kapitalister. Om något våld eller tvång används måste detta initieras av staten eller kapitalisterna. Om inget sådant våld initieras kan vi utveckla våra egna samarbeten i lugn och ro, vilket naturligtvis är att föredra; men om staten faktiskt initierar våld avslöjar detta inget annat än statens våldsamma natur, vilket även det kan vara relativt "positivt" - missförstå mig rätt - då det trots allt vinner sympati hos människor. Vi har trots allt inget gjort; vi har bara försökt existera på våra egna villkor, utan att störa eller skada någon annan - att detta ska bemötas med våld finns det trots allt många som tar avstånd ifrån, och staten kommer att tvingas till att förklara sina handlingar.
Jämför detta med en våldsam strategi. Vi brukar våld mot staten, och staten försvarar sig. Visst är det alldeles riktigt - som förespråkarna av våldsam aktion påpekar - att staten är den ursprungliga anfallaren, genom dess suveränitet över, och förtryck av, individen. Men detta är ett faktum som många människor varken känner till eller vill hålla med om, och att rättfärdiga våra handlingar enbart för oss själva är inget sätt att växa som en rörelse. Om vårt agerande uppfattas som omoraliskt och felaktigt av folket hjälper det inte det minsta att vi själva tycker att våra handlingar är rättfärdiga; när handlingarna granskas av andra är det fortfarande ett negativt intryck som kommer att skapas. Det misstaget har den anarkistiska rörelsen redan gjort, genom "handlingens propaganda" som blev starkt förknippad med hela den anarkistiska rörelsen under 1800- och 1900-talen. Trots att många stora anarkister, bland annat Kropotkin, pekade på det kontraproduktiva i strategin. Vi behöver inte göra samma misstag igen; och de individer som utför våldshandlingar under anarkismens fana bör ha i beaktande att de skadar hela rörelsen.
Sanningen är trots allt att när en anarkist gör våldsamt motstånd mot staten eller mot kapitalismen ses detta väldigt sällan som ett försvar mot en aggressiv stat - som anarkisten uppfattar det - utan det ses istället som ett angrepp. I den allmänna opinionen stärks bilden av anarkismen som våldsam och destruktiv, och sympatierna för staten och statssamhället stärks - då staten blivit angripen, till synes helt oprovocerat. Detta ger staten mandat att införa ännu hårdare lagstiftning mot oliktänkande i samhället. Detta var väldigt vanligt under 1800- och 1900-talen som resultat av anarkistisk terrorism; efter anarkisterna var det kommunisternas tur att lagstiftas mot och registreras, och vi ser samma strategi användas mot muslimer idag - ett förtryck som, från statens håll, sägs vara ett "försvar" mot muslimsk terrorism, och som aldrig hade varit möjligt utan terrordådet i New York den elfte september. Trots att det är väldigt svårt för en rationell människa att koppla ihop ett potentiellt svenskt burqaförbud med terrorism på amerikansk mark hade det ena inte varit möjligt utan att staten kunnat använda det andra som skrämselpropaganda, och att folket köpt det. Staten använder alltid samma strategi, om än alltid modifierad efter vilken tid vi befinner oss i. På något sätt uppfattas staten som angripen - av anarkister, kommunister, judar, muslimer eller vad det än kan vara - staten får därefter sympati från folket, och detta ger sedan staten mandat att utöka sin makt - med medhåll från en stor del av folket. Även om dessa innerst inne förmodligen förstår att varken anarkister, kommunister, judar eller muslimer är våldsamma och farliga känns "hårdare tag" befogade - då det trots allt "finns rötägg" som måste hållas nere genom kollektiv bestraffning.
Det enda sättet att undvika detta - att inte ge staten en ursäkt för att angripa - är att inte själv angripa. Inte ens i försvar, om det inte handlar om ett direkt försvar emot en våldsam handling som de allra flesta faktiskt uppfattar som våldsam. Att inte ge staten någon som helst ursäkt för dess eventuella våld. Vi måste komma ihåg att det inte spelar någon roll vad vi själva tycker när det gäller att bilda opinion; det är vad opinionen tycker som spelar all roll. Och här kommer gradualismen in; direkt aktion utan våld. Ur "propagandasynpunkt" är det en win-win; om staten inte angriper oss får vi verka relativt fritt, och om staten angriper kan vem som helst se att staten är angriparen, inte vi. Vi försvarar oss enbart så gott vi kan mot ett våld som vi utsätts för; inte som vi "gjort oss förtjänta av".
Gradualismen, som går ut på att "bygga det nya samhället i det gamla samhällets skal", är i sig den bästa "propaganda" vi kan hitta. Verkliga exempel på väl fungerande anarkistiska samarbeten är bättre än vilken teoretisk text som helst, och oändligt mycket bättre än en brandbomb i riksdagshuset - vilket anarkismen enbart kan förlora på. Ett motstånd utan våld, som istället fokuserar på att skapa ömsesidigt gynnsamma samarbeten utanför staten och kapitalismen - producentkooperativ, konsumentkooperativ, mutualistisk bank- och kreditverksamhet, valutasamarbeten (t.ex. LETS), frihetlig facklig organisation och alla andra typer av verksamhet som varken innefattar statlig eller kapitalistisk aktivitet - är den allra bästa typen av motstånd som finns. Både för oss själva (som mår bättre av att leva i ett gynnsamt samarbete av anarkister än av att slåss mot poliser och spendera ett par år i fängelse) och för de utomstående som observerar oss (som blir mer imponerade av anarkister som lyckas organisera ett välfungerande samarbete för inbördes hjälp än av anarkister som lyckas kasta en sten i huvudet på en polis).
För en växande anarkistisk rörelse krävs gradualism - ett motstånd utan våld. Ett våldsamt motstånd, eller det fortsatta propagerandet för detsamma, gräver graven åt anarkismen; som idag trots allt bör vara mer aktuell och fördelaktig för de allra flesta än den någonsin varit förut.
Bra skrivet, håller helt och hållet med om att gradualism är rätt väg att gå.
Några funderingar jag fick när jag läste:
Att skapa samarbeten så som arbetar- och kreditkooperativ är ineffektivt om det sker inom den vita marknaden. För att komma någon vart måste revolutionen aktivt motarbeta staten genom att bryta dess lagar. Med andra ord måste samarbetena ske inom den svarta/fria marknaden för att undgå skatter och regleringar. Revolutionen sker genom att konkurrera bort den vita marknaden och därmed förinta staten.
Det som är så bra med den här taktiken är att den inte kräver att deltagarna är anarkister eller har vissa politiska åsikter. Jag är övertygad att en klar majoritet av befolkningen inte skulle tveka att arbeta eller handla svart om det bara var enkelt och säkert nog. Piratkopiering är ett väldigt bra exempel på att många gärna bryter mot lagarna för egen vinnings skull när det är enkelt och riskfritt.
Jag tror att internet har en stor potential som revolutionärt verktyg. Det finns redan nu många communitys för handel med förbjudna varor där man skyddar sig med hjälp av kryptering och anonymitetsnätverk, och där anonyma transaktioner sker med hjälp av e-valutor. I nuläget handlar det mestadels om piratkopiering, droger och vapen, men samma metodik bör fungera lika bra för att skapa kontraekonomier där medlemmarna fritt kan annonsera om mer vardagliga tjänster och varor.
Kunde inte termen men känner mig hemma. Tack!
@blink: Bryter en LETS ekonomi per definition statens lagar? Kan man beskatta utbyte av icke-monetära medel (eller ens 'låtsaspengar') om det inte sker i en av staten sanktionerad juridisk form. (T.ex. för husköp, som annars skulle beskattas) Att undgå statlig kontroll blir ju också att effektivt, genom inbördes hjälp, underminera statens makt.
Blink:
Naturligtvis kan var och en göra som hon vill; även kooperativ inom den vita ekonomin är positiva, men att - speciellt när samarbetena vuxit något och man inom dem kan lösa i princip all vardaglig konsumtion och de problem som kan uppstå, samt samarbeta med liknande samarbeten - mer och mer övergå till att stå helt utanför det statliga systemet är ju tanken. Staten blir då överflödig, och varje människa förstår vilken onödig relik från forna tider den faktiskt är.
Att däremot från början arbeta exklusivt i den svarta ekonomin har både sina för- och nackdelar; fördelarna är naturligtvis att man redan då står utanför staten och får en socialistisk ersättning för sitt arbete - nackdelen är att staten kommer att slå till mot samarbetena innan de knappt ens hunnit bli samarbeten. Där står valet mellan bestraffning från staten eller sekterism.
Det optimala, till en början, vore nog lagliga kooperativ - inom den vita ekonomin - som däremot sköter många transaktioner "under radarn" med hjälp av alterativa valutor och krediter som staten inte lyckas hålla koll på. Varefter detta stegvis tar en större och större plats i ekonomin, då samarbetena växer sig starkare.
Jonathan:
LETS bryter inga lagar, så länge användarna betalar skatt på alla transaktioner med monopolvalutan. Alla varor och tjänster beskattas, men naturligtvis blir det lättare att undvika att staten uppmärksammar obetald skatt när inga "riktiga" pengar utbyts (även om det, om detta blir ett vanligt beteende, troligtvis börjar fungera på motsatt vis; dvs att staten lägger mer kraft på att granska individer som deltar i LETS).
Men i det stora hela är LETS, om ingen skatt betalas i monopolvalutan, inte lagligt; medan LETS när skatt betalas är helt lagligt.
Emil:
Ja, kooperativ inom den vita ekonomin är positiva på så sätt att de gynnar deltagarna, men samtidigt kontraproduktiva eftersom att de även gynnar staten. Den vita ekonomin är vad staten lever av och revolutionens väsentlighet utgörs av att lämna den. Därför anser jag att dessa samarbeten så tidigt som möjligt, och helst redan från start, bör driva en så stor del som möjligt av verksamheten inom den svarta ekonomin. Att ta det steget är dessutom mycket lättare när samarbetet fortfarande är litet eftersom att beroendet av kapital från den vita ekonomin och närvaron av statens auktoritära mekanismer tenderar att öka i takt med omsättningen.
Jag håller givetvis med om att det finns nackdelar med att bedriva verksamhet inom den svarta ekonomin, men samtidigt är det omöjligt att revolutionera mot staten och samtidigt följa dess lagar. Idén är att svälta staten genom att gradvis minska dess möjligheter att parasitera. Den här idén tilltalar inte bara anarkister, utan även minarkister; inte bara frihetliga socialister, utan även frihetliga kapitalister.
Vissa typer av samarbeten och verksamheter kan vara svåra att bedriva svart. Dels på grund av att efterfrågan är mindre och dels på grund av beroenden av tjänster och varor som endast finns i den vita ekonomin. Det här är problem som gradvis kommer att minska i takt med att den svarta ekonomin utökas. Att bedriva verksamheten delvis lagligt är i så fall, som du skriver, det optimala och i många fall den enda möjligheten.
Internet har stor potential när det gäller att lösa många problem och minska riskerna. Den fria ekonomin ökar hela tiden på grund av möjligheten att vara anonym.
Har du läst något om Agorism?
Blink:
Ja, har läst en del Konkin och agorism; det är en vettig inriktning inom marknadsanarkismen som knyter an mer till den klassiska anarkismen och gradualismen än vad t.ex. rothbardianerna gör, vilket ju alltid är välkommet.
I övrigt håller jag absolut med dig; så mycket som möjligt bör naturligtvis hållas utanför staten, men praktiskt är det problematiskt att hålla hela samarbeten utanför den vita ekonomin. Att se även kontraekonomi som en gradualistisk process är nog mer realistiskt i dagens Sverige - även om detta, som du mycket riktigt säger, till viss del är produktivt medan det till viss del är kontraproduktivt. Det går inte att bryta mot statens lagar om det inte åtminstone SER UT som om man följer dem; så det är, i realiteten, en balansgång. Ju mer decentraliserat, fritt och informellt ett samarbete är desto mer kan man dock hålla sig på "rätt" sida om staten, vilket kan vara något att tänka på för att undvika såväl straff - p.g.a. för öppna samarbete - som sekterism - p.g.a. för slutna sådana.
Alternativa valutor måste kompletteras med relativ självförsörjning om man avser att verka legalt. Hemmaodlare kan byta varor med varandra, mindre tjänsteutbyten kan genomföras utanför den statskontrollerade ekonomin redan idag. Betänk att det faktiskt alltid funnit en "grå" ekonomi, folk har hjälpt varandra sedan urminnes tider.
Relativ självförsörjning behöver inte nödvändigtvis baseras på individer utan kan med fördel omfatta kollektiv och/eller föreningar. Att verka för självförsörjande är inte brottsligt, däremot är det en katastrof för den skattedrivna ekonomin.
Samtidigt kan man påvisa hur makten med hjälp av tvång låter storföretagens använda sig av staten för att få individen att betala kostnader som företagen inte själv kan bära.
Man bör vända blicken mot alternativrörelsen som står och stampar utan någon djupare målsättning, där finns folk som verkligen vill praktisera i alternativa ekonomier.
Bra skrivet Emil.
Kapitalismens fall är oundviklig, då inget system varar för evigt. Vi bevittnar gradualismens förändring dagligen, och det bästa vi kan göra är, precis som Emil säger, att hålla ryggen fri. Ge inte fienden några gratisträffar.
Hej Emil,
Vi håller på och nystartar den frihetligt socialistiska nättidningen Yelah igen och skulle gärna vilja se dig som skribent hos oss på något sätt. Vi startar upp igen den 1 oktober med ny sajt osv. Hör gärna av dig till oss så kan vi snacka vidare: [email protected]
mvh
//Mats
för Yelah.net
Jag gillar den text som du nu har skrivit för Yelah.net. Mycket läsvärd. : )
http://www.yelah.net/opinion/signerat/anarkismens-livsnerv
Kul också att Yelah.net nu har tagit steget för att kalla sig anarkistiskt. Det verkar vara få som vågar kalla sig anarkister numera, "frihetlig socialist" är vanligare. Inte för att det är fel på termen "frihetlig socialist", men den betyder så mycket mer än bara anarkist. Anarkism kan ses som en underdel av frihetlig socialism, skulle man kunna säga, but I digress.
Nåja, två välskrivna texter, fint det. : )
Gillar din blogg men byt bakgrundsbild för bövelen! Hur vacker den svarta fanan än här får jag huvudvärk av det där.
Jag får hålla med Daniel, det känns inte som att sidan är anpassad för datorer med hög upplösning, t ex 1920 x 1080.
Fan vad bra skrivet, keep up the good work my friend! Skulle däremot inte skada om du uppdaterade lite oftare. Och måste som sagt hålla med grabbarna där uppe om designen du har i bloggen. Vi skulle uppskatta ifall du la upp nåt mysigare, en design som får ögonen att vila i alla fall.
Haha, ja, jag får ta och ändra designen när jag kommer ihåg hur man gjorde det ;)
Angående uppdateringar så har jag mycket annat för mig för tillfället, men det kommer! Tills dess, läs gärna på http://yelah.net/ där jag bidrar med lite grejer då och då!
Mycket läsvärt. Kände mig hemma och blev glatt överraskad över att finna likasinnade. Jag och min far har länge funderat i dessa banor men visste inte att det fanns ett ord för det.
Varför allt detta snack om våld? I princip alla politiska rörelser propagerar för att genomföra sina förädringar utan våld, så det borde vara en nullitet.
Men vem är vi i artikeln? Och vem är folket? Och hur agerar man mot de som är emot gradualism och i värsta fall använder självmordsbomber mot rörelsen?
Anders:
"Varför allt detta snack om våld? I princip alla politiska rörelser propagerar för att genomföra sina förädringar utan våld, så det borde vara en nullitet."
Kan tyckas, men läser vi lite om anarkismens historia så ser vi att anarkismen ofta kommit att förknippas med "handlingens propaganda" och våldsdåd i syfte antingen att förändra eller bara att åkalla uppmärksamhet. Jag vill istället belysa anarkismens mer fredliga sidor, och uppmana till en rimlig strategi - gradualismen - för att genomföra en fredlig förändring; där våld enbart, hypotetiskt, skulle komma på fråga när det handlar om självförsvar riktat mot andra aktörer som angriper de fredliga samarbetena.
"Men vem är vi i artikeln?"
"Vi" syftar i första hand till anarkister.
"Och vem är folket?"
Folket syftar i artikeln på folket i bred bemärkelse, dvs människorna i samhället. Anarkister liksom icke-anarkister, och den generaliserbara bild vi kan göra av denna breda och diversifierade grupp människor. Det går naturligtvis inte att göra speciellt många antaganden om en så stor grupp; men att folk i allmänhet ogillar vad som uppfattas som oprovocerat våld, och inte gärna lyssnar på vad människor som utför ett sådant våld menar är "det bästa styret" anser jag inte vara speciellt "far-fetched".
"Och hur agerar man mot de som är emot gradualism och i värsta fall använder självmordsbomber mot rörelsen?"
Man försvarar sig emot dem. Angriper någon en fredlig rörelse med våld har den fredliga rörelsen naturligtvis full rätt att försvara sig. Precis som en individ har rätt att försvara sig om hon angrips av någon annan.
