Vi behöver inget valutamonopol
Dagens ekonomiska system
För att inleda måste vi först förklara vad vår valuta är. Vår valuta var en gång i tiden sedlar och mynt som motsvarade ett visst antal gram guld, så kallad guldmyntfot, som människor på banken också kunde byta in dem mot om de så önskade. Bankerna började dock trycka upp mer och mer pengar; mycket mer än guldet de hade för att växla in dem mot. Varför gjorde de det? Jo, för varje krona banken lånar ut tar de en ränta, dvs pengar som låntagaren måste betala till banken utöver vad denne lånat. Om vi antar ett hypotetiskt scenario där banken har tusen kronor och 10% ränta, så måste alltså de som lånat bankens tusen kronor utöver dessa även betala hundra kronor till. Detta innebär att banken tjänar mer ju mer pengar denna lånar ut, att banken måste trycka mer pengar och att folk måste arbeta för att få tag på dessa och betala tillbaka vad de lånat av banken plus de pengar de nu måste betala tillbaka utöver dessa - och för varje lån blir banken rikare och rikare.
Givetvis vill bankerna tjäna pengar, och de lånade världen över därför ut mycket mer än vad de kunde backa upp med guld; vilket gjorde guldmyntfoten omöjlig att upprätthålla. Idag backas därför pengar istället av... ingenting. Ingenting förutom att vi tror på systemet. Skulle alla en dag helt enkelt säga "nej, nu tror vi inte på pengarna längre" skulle de inte vara värda mer än papperet de är tryckta på, de skulle inte kunna bytas in mot något på banken och de skulle inte gå att använda till något annat än vilket annat papper som helst. Dagens valutasystem, som hålls igång enbart genom valutamonopolet, är alltså bara ett fantasifoster som alla bara lyckligtvis (för världens regeringar) fortfarande tror på.
En nationalekonom som hette John Maynard Keynes menade att guldmyntfoten var en barbarisk relik, och att framtidens samhälle istället skulle vara uppbyggt av låtsaspengar - dvs de pengar vi idag har. Han var väldigt inflytelserik, och hans ekonomiska system (som nu är grunden för välfärdsstater världen över) bygger på att man har en rörlig valuta som inte är knuten till något verkligt värde. På det sättet kan stater och riksbanker styra ekonomin genom att helt enkelt t.ex. tillföra mer pengar, mer eller mindre bidrag och högre eller lägre skatter i ekonomin för att "få igång" eller "kyla av" den. På så sätt balanserar man arbetslösheten med inflationen (som annars är extrem, då pengar inte är värda något i verkligheten) och får den vinglösa fågeln se ut som om den flyger. Arbetslösheten måste hela tiden ligga på en viss nivå för att inflationen inte ska skena iväg, och vice versa. Hade vi haft full sysselsättning, som många politiker säger sig sträva efter men som ingen egentligen gör av självklara anledningar (i alla fall så länge vi har dagens valutasystem), hade arbetare kunnat kräva högre och högre löner och bättre och bättre villkor hela tiden, och kapitalistens profit hade på sikt försvunnit och hela kapitalismen hade gått under.
Det är alltså inget hållbart scenario för den som vill bevara dagens system, och en viss procent arbetslöshet krävs därför för att fågeln ska flyga. Arbetarna måste vara rädda för att ställa krav, då för höga krav innebär att någon av de arbetslösa (som Marx kallade "den industriella reservarmén") med glädje tar jobbet med de sämre villkoren, då arbetslösheten är ännu värre än så. Ju lägre löner man vill att folk ska jobba för - dvs ju högre profit man vill att kapitalisten ska kunna ta ut - desto sämre villkor måste de arbetslösa ha. Ju sämre villkor en arbetslös har, desto sämre villkor är han villig att jobba under; och ju sämre villkor det finns folk som vill jobba under, desto mindre krav kan redan anställda ställa på sin arbetsgivare utan att riskera att förlora jobbet till någon ur "reservarmén".
Denna agenda är väldigt tydlig i dagens regerings politik; man vill försämra det för de arbetslösa, och i förlängningen för löntagarna, i syfte att förbättra det för arbetsgivarna - dvs ge dem en större bit av kakan som arbetarna idag kan göra anspråk på. På så sätt behåller kapitalisten sin profitkvot - eller får kanske till och med en högre! - arbetaren ställer "rimliga krav" och inflationen hålls nere då det inte krävs speciellt stora tillskott med nya pengar. Det är alltså något utav ett religiöst valutasystem vi har; det är baserat på tro och inget annat - och det hålls levande genom att man skickligt balanserar de två största nackdelarna mot varandra så enbart små smärtor uppkommer från både arbetslösheten och inflationen istället för att en av dem skulle ta över och lägga ekonomin i ruiner.
När mer pengar injeceras in i ruljansen skapas inflation; eftersom att pengarna inte är värda något egentligen kommer mer pengar bara innebära att priserna, profiterna och lönerna på sikt höjs till en nivå ungefär där den var innan pengarna stoppades in i det ekonomiska kretsloppet. Ett tuggummipaket som tidigare kostade 10 kronor kostar nu 20, samtidigt som ett kilo kött som förut kostade 100 kronor nu kostar 200 (allt annat lika, dvs utan att ta hänsyn till eventuella förändringar i pris produkterna sinsemellan). Vad som däremot händer är att det tar ett tag innan marknaden "märker" att det finns mer pengar.
Den som får tag i de nya pengarna dag ett kommer alltså gynnas mycket mer av att ha 20 000 kronor istället för 10 000, innan priserna hunnit gå upp, än den som har kvar sina 10 000 under hela inflationsperioden och först i slutet får de 20 000 hans pengar nu "egentligen" är värda. Kort sagt kan man säga att den som har 20 000 kronor att spendera på varor som kostar 10 kronor får mer för sina pengar än någon som har 10 000 kronor att spendera på varor som kostar 20 kronor. Och vilka får tag i pengarna först? Staten och bankerna. Sedan sipprar de ner genom samhällsklasserna, och de som redan har det sämst ställt är i regel de som får tag på de nya pengarna allra sist. På så sätt kan inflationen alltså ofta öka klassklyftorna i samhället; helt oberoende av att kapitalister skulle "arbeta hårdare" eller att arbetare, arbetslösa eller sjukskrivna skulle vara "lata" och behöva "arbeta hårdare för att få mera", som det ofta heter från högerhåll då man inte riktigt förstått hur det här fungerar.
Ett anarkistiskt eller mutualistiskt valutasystem
Många tar idag detta religiösa valutasystem för givet. Då en mutualist säger att vem som helst bör ha rätt att trycka sin egen valuta säger kritiker ofta "men det går ju inte!!! Då kommer ju alla trycka upp egna valutor och säga att t.ex. den här lappen är värd 50 000 kronor, vem kommer att gå med på det?" Ja, vem kommer att gå med på det, kan man ju fråga? Förhoppningsvis ingen! säger mutualisterna. Men så inpräntat är det i mångas hjärnor att det är så här en valuta fungerar; inte som något som underlättar handel genom att representera värde, utan istället som något som verkligen har ett värde bara för att någon säger att det är på det viset - och den enda man kan lita på då är ju "naturligtvis" staten. Under en mutualistisk ekonomi kommer alla få trycka valuta, visst - det är trots allt en fri ekonomi, till skillnad från många andra ekonomiska system som påstår sig själva vara frihandelssystem men som i själva verket är planekonomi light. Men skillnaden här är att den valuta som folk kommer att lita på och använda kommer att vara den valuta som verkligen är uppbackad av verkligt värde. Detta värde (eller värden) är precis vad banken i fråga vill att deras valuta (eller valutor) ska baseras på! Den produkt eller råvara, en eller massor, som folk känner sig trygga med kommer att bli den de söker sig till att investera i, och denna kommer sedan att bli det värde bankens medlemmar kan lösa in sina banksedlar mot.
Bankerna, väl beskrivna i t.ex. William B. Greene's "Mutual banking", bör helst vara organiserade mer eller mindre på så sätt som Greene föreslog redan 1850. Dvs att folk tar något de äger, t.ex. deras hus, som sedan värderas och används som säkerhet i en kooperativ bank av olika husägare som vill vara med, där lån eller kredit på upp till 50% av besparingarna i banken kan ges i stort sett räntefritt (då banken ägs av dess medlemmar, och eventuella vinster går direkt tillbaka till dem, och man bara måste betala för bankens driftskostnader) vilket gör att bankmedlemmarna kan använda dessa pengar för att t.ex. starta företag, bygga ut produktionen; eller vad de nu vill göra med pengarna. Allt eftersom de arbetar och producerar värde betalar de tillbaka pengarna de lånat till banken, och dessa blir då säkrade och individen i fråga är inte längre skyldig banken några pengar. Då individen binder sig med sin egendom i banken, och endast kan ta ut hälften av denna i kredit, kommer dessutom utnyttjande av systemet - dvs handla på kredit man inte ämnar att betala tillbaka till banken - att löna sig, då egendomen då konfiskeras av resten av bankmedlemmarna och säljs till någon annan eller helt enkelt hålls av banken till försäljning är möjlig.
Här har vi alltså en helt fri valuta, uppbackat av verkligt - och fritt - värde (fritt i den mening att man inte ger t.ex. varan guld ett artificiellt högt värde, som man gör genom guldmyntfot, genom att göra just denna vara till den enda laglig valuta skall vara baserad på). Genom den fria valutan mildrar man också några av guldmyntfotens nackdelar - dvs att den leder till inflation då man hittar mycket nytt guld, och deflation då ovanligt lite hittas - helt enkelt genom att man när som helst är fri att frigöra sin egendom (förutsatt att man inte är skuldsatt hos banken) för att istället spara med hjälp av en annan. Någon allmän inflation eller deflation inträffar inte heller, om inte hela samhället använder samma vara som uppbackning (vilket de ju däremot absolut är fria att göra om de så önskar). En fri bank och en fri valuta är alltså precis vad folket gör dem till; här är det folket som styr ekonomin, liksom resten av samhället - varken stat eller stat tillsammans med riksbank, utan folket. Direkt. Ingen sätter en agenda eller en räntenivå som folket sedan får dansa efter så gott de kan, utan det sköts genom deras egna individuella - eller kollektiva, om de så vill - val.
Att räntan är lika med, eller nära, ingen alls är givetvis en enorm fördel för människor som inte redan är rika men vill låna pengar för att ta sig förbättra sina liv. En egenföretagare kan t.ex. låna pengar till sin verksamhet och betala tillbaka allt eftersom han arbetar ihop pengarna, utan att tvingas betala en straffavgift, som ränta är, på att vilja vara produktiv i samhället. Detsamma för en jordbrukare, som behöver pengar till säd, gödsel, osv. men som inte har råd att betala ränta utan som nätt och jämt går runt; han kan få kredit och när han betalat tillbaka sin skuld har han helt plötsligt betydligt mer kvar än vanligt, då han bara behöver betala skulden - inte straffavgiften för produktivitet. Arbetare kan låna pengar för att starta upp egna kooperativ som alternativ till lönearbete för kapitalister, och i och med att deras gemensamma tillgångar blir basen för produktionen och de inte behöver betala någon astronomisk ränta kan de mycket väl konkurrera även med den som redan är etablerad - om det finns ett intresse hos folk att jobba i, och handla från, kooperativ framför kapitalistiskt styrd produktion, vilket förhoppningsvis är fallet ju mer folk inser fördelarna med frihet och medbestämmande i samhället.
I och med den ökning av produktionen som uppkommer hos t.ex. tidigare nämnda egenföretagare och jordbrukare kommer priserna på deras produkter att åka neråt mot sina produktionskostnader i och med den mindre profitkvot de kräver då de inte behöver betala ränta samt den ökade konkurrens detta bidrar till (då fler har möjlighet att vara både egenföretagare och jordbrukare); och detta kommer i sin tur även det gynna arbetarna som nu har billigare levnadskostnader än tidigare. Detta innebär att de med sina nedskurna kostnader och sina nya alternativ - egenföretagande, jordbruk eller kooperativ verksamhet - sätter en enorm press på arbetsgivare som exploaterar sina anställda. Kapitalistisk exploatering blir inte längre möjlig, då arbetsgivarna måste konkurrera om arbetskraften på en fri marknad, och då arbetarna verkligen kan välja; till skillnad från idag, då valet ofta finns på papperet men kraftigt motarbetas av både stat och kapitalister som hellre vill ha arbetarklassen som exploaterade undersåtar. Kevin A. Carson sammanfattar läget bra:
"I den mån lönearbete fortfarande kommer att existera (vilket är troligt om vi inte med tvång motarbetar det), kommer borttagandet av de statliga privilegierna resultera i att arbetarna får sina naturliga löner, eller som Benjamin Tucker uttryckte det, sitt arbetes fulla produkt."
Vad är nackdelarna med en monopoliserad valuta?
Ja, vilka är egentligen nackdelarna med en monopoliserad valuta? Förutom det som redan nämnts - dvs att staten istället för folket styr ekonomin, att arbetslösheten måste hållas uppe för att försvara kapitalisters profitkvot och förhindra inflation, att rika gynnas framför fattiga när "nya pengar" trycks upp, att pengarna faktiskt inte är baserade på någonting alls och att bankerna blir rika på folkets bekostnad - är systemet också en skuldfälla för många som sätter sig i skuld för att de måste, eller har en idé de tror på, och aldrig tar sig ur denna då räntan är för hög och det tar dem flera år att betala av sin skuld efter den egentligen redan är avbetald. Systemet koncentrerar rikedom i händerna på de som har, och de som inte har tvingas ofta låna av de som har för att klara sig och blir då beroende av dessa - av deras låtsaspengar - under en lång tid; kanske resten av sina liv.
Clarence Lee Swartz skriver i sin bok "What is Mutualism?" från 1927 om gamla erfarenheter av fria och alternativa banker och valutor. Han skriver t.ex. om Pennsylvania 1722 där alla rikedomar koncentrerats i ett fåtal (fyra eller fem) mäktiga personers händer. De hade köpt upp i stort sett allt de hade att handla med av folket, och sålde tillbaka det till skyhöga priser och fick tag på i stort sett alla "riktiga" pengar, som de lånade ut till 8% ränta vilket lämnde folket fattigt och i större och större skuld till dessa rika individer trots att de bara blev fattigare och fattigare. Man startade då upp något man kallade för "the Public Loan Office", där man fick använda sin jord och sina hus som säkerhet och låna pengar till 50% av detta värde. Detta fungerade bra, folket kunde handla med varandra utan att behöva låna pengar från de sina förtryckande rika "bankmän" och hade till slut en så pass välfungerande handel att de tog sig ur den värsta fattigdomen; medan de rika individerna tvingades att återuppta handel med utlandet då de inte längre kunde livnära sig på att helt enkelt äga allt i området och kräva pengar av folk som ville använda eller låna det av dem. När de lyckats med detta stängde lånekontoret ner, och experimentet ansågs som lyckat och som att ha fullgjort sitt syfte; syftet att skapa en fungerande handel i området och dra upp människorna ur fattigdomen var uppfyllt, och lånekontoret ansågs nu - tyvärr - överflödigt. Man återgick då till att handla med vanliga pengar igen.
Swartz tar upp fler lyckade exempel och i vissa av dem har syftet med experimentet fullgjorts, medan andra helt enkelt blivit sådana hot för sittande eliter i samhället att de helt enkelt genom statliga tvångsmetoder förbjudit dessa banker och valutor. Som staten har en tendens att göra, då samhällets priviligierade hotas.
Bra!
När nyliberaler och anarkokapitalister säger att kapitalistisk bankkommers kan fungera utan statlig inblandning, så motsägs detta av bankkrisen i USA 1837(Panic of 1837).
President Jackson ville avskaffa riksbanken till förmån för regionala och lokala banker. USA expanderade kraftigt västerut på indianernas bekostnad, varvid ny mark kunde säljas. Resultatet lät inte vänta på sig, en enrom spekulationsbubbla uppstod, banker lånade ut utan täckning i profitiver.
Naturligtvis sprack bubblan, som den alltid gör i kapitalistiska system, med en lång och svår depression som följd.
"Panic of 1837" är ett skolexempel på hur radikal liberalism fungerar när man försöker ersätta riksbanken med mindre privatägda banker.
Frågan är om kapitalism kan fungera utan valutamonopol?
Jag tror inte det...
Nej, liksom mutualismen lär klarar sig förmodligen kapitalismen inte utan monopolen; de största varande bank/valuta-, jord- och tullmonopolen samt patenten. Utan dessa monopol lär inte exploatering av arbetare och bönder vara möjlig, och stora företag byggda på hierarki kommer att gå under helt enkelt eftersom att de liksom alla större planekonomier är ineffektiva jämfört med konkurrens från mindre och mer flexibla "motståndare". Som Marx skrev i Kapitalet kunde borgarklassen börja utnyttja arbetarklassen först då alla andra alternativ för arbetarklassen blivit tagna ifrån dem; och ges folket återigen alla alternativ och fritt spelrum för vad de vill göra (dvs. den rådande eliten har inga lagstadgade fördelar) kommer de troligtvis inte låta sig bli exploaterade längre. Kapitalismen, så som en mutualist menar när han säger kapitalism, kommer då att gå under. Vissa typer av anarkokapitalister kan ju däremot med "kapitalism" mena just vad en mutualist menar när han säger "socialism" (och hänvisar till vad en mutualist kallar "kapitalism" som "statsmonopolkapitalism" eller "korporativism"); och en sådan "kapitalism" (dvs en "kapitalism" som är något helt annat än verkligt existerande kapitalism) kan naturligtvis klara sig utan monopol - men en exploaterande kapitalism, dvs kapitalismen som faktiskt finns och faktiskt har funnits, kan det troligtvis inte.
Jag tror kapitalismen, "statsmonopolkapitalismen" enligt en rothbardian då, har svårt att överleva om NÅGOT av de fyra stora monopolen försvinner (förutom kanske tullar, som den nog kan klara sig utan); försvinner ALLA monopolen har nog kapitalismen definitivt sjungit sin sista vers.
Drullknull:
Vid det här laget borde du faktiskt veta att anarkokapitalister och icke-vulgära klassiska liberaler när de säger "kapitalism" menar en marknad fri från privilegier. Du pratar hela tiden om 1837 som om det refuterar den österrikiska marknadsformen, men faktum är att den österrikiska marknadsformen är helt fri - något som marknaden 1837 knappast var. Bankerna höll på med en jävla massa fractional reserve banking, och alla österrikare vet att det endast leder till en artificiell högkonjunktur som alltid följs av en lågkonjunktur/depression vilken behövs för att balansera ut bubblan.
FRB (och därför det som skedde 1837) är inget som kommer existera (överleva konkurrensen) på en fri marknad.
Som H.A. Scott Trask noterar i en uppsats:
"Had the United States had a sound banking and
monetary system founded on 100 percent specie reserves, the fall in cotton prices and the drying
up of British credit would have been a mere temporary inconvenience and certainly would not
have led to a calamitous panic, followed by a brief recovery and then a second panic and a four
year business contraction."
(Länk: http://mises.org/journals/scholar/trask1.pdf )
Däremot kan vi ju ha en diskussion om vanlig handel med ädelmetaller o.d. som valuta kommer förekomma. Jag tror verkligen inte att den mutualistiska marknadsformen kommer konkurrera ut den österrikiska, men det återstår ju att se! :)
BinaryT:
Vad menar du vara den mutualistiska marknadsformen och vad menar du vara den österrikiska?? Pratar vi om österrikisk som i rothbardiansk ser jag inte riktigt motsättningen, mer än i jordägandefrågan, men jag vet inte riktigt hur du menar (då olika österrikare sträcker sig minst från lagstadgad guldmyntfot till fri valutamarknad), så förklara gärna =)
Som sagt menar du nog ungefär samma sak med "kapitalism" som jag menar med "socialism", dvs en fri marknad utan privilegier för vissa och hinder för andra (som Tuckers syn "most perfect Socialism is possible only on the condition of the most perfect individualism"), och jag menar med "kapitalism", liksom de flesta mutualister, vad du kanske hellre skulle kalla "statsmonopolkapitalism".
Med en "österrikisk marknad" tänkte jag mer på en marknad med guld som valuta, där bankerna lånar ut med 100% reserver. Alltså en marknad och bankverksamhet helt annorlunda den 1837. :)
Inget lagstadgat såklart, utan en av de många 'konkurrerande marknadsformerna' i det fria samhället. En mer mutualiserad marknadsform vore väl arbetsvalutor och allt det där.
Förövrigt är det extremt roligt att ha bytt från "högerretorik" till en mer "vänsterretorik" när jag ska diskutera just pengar och marknader med statssocialister. Istället för att de bara stänger ner direkt när man börjar prata (och istället för att sluta diskussionen som ovänner), så kommer man faktiskt jävligt långt och kan ha en produktiv pratstund. Otroligt hur samma slutstation kan nås med så många olika tåg!
"Med en "österrikisk marknad" tänkte jag mer på en marknad med guld som valuta"
Det skulle lika gärna kunna vara en mutualistisk marknad, dock ;) En mutualistisk bank är helt enkelt en kooperativt ägd bank som har en näst intill räntefri valuta som man trycker upp mot vilken säkerhet man än väljer (däribland, givetvis, guld eller någon annan ädelmetall om man så väljer). Det klassiska mutualistiska tänket är dock mer i linje med saker som folk verkligen har (folk sitter i regel inte på guldgruvor), t.ex. hus för husägare, jordbruksutrustning och ladugårdar för jordbrukare, et.c. Men guld är ju absolut inte uteslutet som säkerhet för en mutualistisk bank. Är inte riktigt säker på vad du menar med arbetsvalutor, men om du syftar på t.ex. de arbetstidssedlar som användes av Josiah Warren i bl.a. Cincinnati Time Store är det ju definitivt inte utesluten valuta, men inte på något sätt mer eller mindre mutualistisk än valuta baserad på något annat. Där det fungerar fungerar det; där det inte fungerar får man försöka med något annat! I Warrens fall fungerade det ju ganska bra, och andra affärer började använda sig av samma princip, men faktum kvarstår ju att det är lite svårt att mäta arbete med annat arbete, då olika arbete är olika. Men, som sagt, funkar det så funkar det, och bara folk kommer överens är det ju ett jättebra system; men inte på något sätt "DET mutualistiska" ;)
"Förövrigt är det extremt roligt att ha bytt från "högerretorik" till en mer "vänsterretorik""...
Jo, det är rätt komiskt det där; det fungerar bra åt båda håll ;) Med tanke på att verklig anarkism är anarkism vare sig den kallas anarkosocialism, anarkomutualism eller anarkokapitalism har olika, verkliga, anarkister heller inte så mycket problem med varandra - mer än i sakfrågor då; där däremot en anarkokapitalist kan ha lika mycket emot en annan anarkokapitalist. Visst kanske en anarkokapitalist och en anarkosocialist har olika uppfattningar om hur de själva skulle välja att organisera sig PÅ en anarkistisk spelplan, men båda är ganska överens om spelplanen (varför samarbeten som t.ex. "Alliance of the Libertarian Left" är möjliga, och förhoppingsvis bara kommer att bli större). Tills folk har insett sina likheter med varandra är det dock bra att hålla borta "triggerord" från diskussionen haha ;)
Glömde bort att jag härjar här också…
“When analyzing the suggested causes of the bubble preceding the Panic of 1837, empirical evidence would actually imply the opposite. Suggesting that banks were carelessly lending and creating a credit boom would imply a large drop in reserve rates. During the early 1830s the average reserve rates of banks were not decreasing, but remained relatively stable. During this time, the money supply was increasing (approx. 200%) despite the stable reserve rates of banks. This increase in the supply of money did not come from within the United States, but resulted from a positive specie inflow from foreign investors. British investors found it increasingly attractive to lend to the state governments in the United States in the 1830s. This increased level of available credit allowed the states to fund the building of canals through the use of state-issued bonds (e.g. Erie Canal).
The Specie Circular Act of 1836 required potential property buyers to use specie rather than bank notes. Although the use of bank notes was easier than carrying specie around, banks were required to exchange such notes for specie as promised. A potential property owner would simply go to the bank and exchange the note for specie in order to purchase the property. A larger catalyst came in the form of the British Central Bank. The British Central Bank was not comfortable with the increased flow of funds into U.S. by British investors. To combat this negative flow of funds, the bank increased its deposit rate. The increase in the deposit rate made it more attractive for British investors to invest within the UK, thus pulling funds from the U.S.As with any "credit" bubble, once the available credit shrinks, the "crash" quickly ensues”.
Wikipedia 20080730 kl 20:37
Klassisk kapitalism anno 1837 som mycket väl går att applicera allmänt. Tydligen hade bankerna inte sysslat med fractional reserve banking, istället tyder empiriska fakta på att valutaflöden ändrat riktning, spekulationsekonomi i ett nötskal, om det sedan existerat en stat eller inte har ingen som helst betydelse i det här fallet när själva grundmekanismen d.v.s. spekulationsfenomet varit orsaken. När profitkåtheten tar överhand, går vettet ut.
Vi gör också iakttagelsen att president Jackson verkligen ville radikalisera ekonomin, något som indirekt bidrog till krisen.
Kevin A. Carson tar upp ackumulationskriser i Studies in Mutualist Political Economy, kapitel åtta. Föregående kapitel lägger fundamentet, varför de bör läsas före.
Mvh Drullknull
Drullknull:
Fast det Carson skriver om i "Studies..." är ju ändå vad anarkokapitalister skulle kalla "statsmonopolkapitalism", dvs verkligt existerande kapitalism, som ju även de är emot. När en anarkokapitalist pratar om "kapitalism" är det ju inte denna statsmonopolkapitalism han menar, utan istället en helt fri ekonomi utan statsintervention och monopol överhuvud taget (utom jordmonopolet, som de i regel vill ha kvar). Det här kan alltså ses som en legitim kritik av kapitalism så som kapitalismen faktiskt ÄR, men inte av anarkokapitalisternas utopiska "kapitalism" (som däremot många menar är feldöpt), som inte är en kapitalism av den typ som denna värld upplevt, utan som mycket mer liknar vad Tucker skulle ha kallat socialism.
Du har rätt, men vi får också ta i beaktande att den s.k. primitiva ackumulationen d.v.s. hur den kapitalistiska ekonomin blev möjlig, vilka förutsättningar som ledde fram till statskapitalismen.
Liberalernas kamp för näringsfrihet(mot ståndssamhällets restriktioner) ledde till en privilegierad grupp människor som satt marknadsmekanismerna ur spel. De var inte ondskekfulla, systemet var felkonstruerat från första början.
Binary_T och andra anarkokapitalister uppfinner hjulet en andra gång enligt mig, en radikaliserad liberalism gör ingen skillnad om man inte tar social hänsyn d.v.s. låter det ömsesidiga utbytet av varor och tjänster vara riktmärket(vilket inte hindrar människor från att tillämpa andra utbytessystem).
Som jag ser det, så är anarkokapitalismen en form av en ny primitiv ackumulation, historien upprepar sig m.a.o.
Free market capitalism is an oxymoron - K. Carson
Som jag förstår din kritik, Drulls, så kommer en helt fri anarkistisk marknad där människor valt exempelvis guld och silver som pengar till slut övergå till ett system likt dagens kapitalism? Varför detta skulle ske endast med en ädelmetallvaluta kan jag inte förstå, och jag kan inte heller se hur någon annan form av pengar kan lösa problemet. Förklara gärna! :)
Det enda jag säger, och jag lägger egentligen inga värderingar i det, är att jag tror att guld och silver kommer vara något som på väldigt många platser används som pengar på grund av sina egenskaper (som alltså är de man söker hos en valuta: hållbart, lätt igenkännbart, högt värde per volym- och viktenhet, och en massa annat).
Jag skulle också vilja veta hur du menar att anarkokapitalismen skulle skapa ett samhälle som innebär en ny primitiv ackumulation. Visst finns det vissa sådana risker i och med hur en anarkokapitalist ser på jordägande, som är baserat på homesteading i lockeansk mening snarare än mutualistisk besittning och bruk; men överlag var ju grundläggande faktorer i kapitalismen primitiva ackumulation just statens agerande och de restriktioner man lade på friheten, genom staten.
Angående att Carson menar att frimarknadskapitalism är en självemotsägelse skriver Wikipedia (orkar inte leta upp citaten själv, så wiki får duga hehe ;)) om Carson:
"He believes that "laissez-faire capitalism, historically speaking, is an oxymoron" but has no quarrel with anarcho-capitalists who use the term and distinguish it from "actually existing capitalism."
[...]
Carson has written sympathetically about several anarcho-capitalists, arguing that they use the word "capitalism" in a different sense than he does and that they represent a legitimate strain of anarchism."
Vad Carson, liksom jag själv, menar när vi skriver kapitalism - dvs faktiskt existerande kapitalism och kapitalism som historiskt, verkligt, fenomen - är alltså något helt annat än en fri marknad. Menar däremot någon annan att de när de säger "kapitalism" faktiskt MENAR en fri marknad, är det ju en helt annan sak.
Rätt, historiskt är kapitalism som en fri marknadsekonomi en grav motsägelse. Angående anarkokapitalisters strävanden, så får framtiden utvisa om hur lyckade idéerna blev, tills dess ser jag anarkokapitalismen som en radikal liberal riktning.
Och jag delar inte Carsons synpunkter i frågan, å andra sidan delar jag inte allt Tucker, Proudhon eller Warren skrev, men så är man fortfarande hård stirnerit.
Angående en ny primitiv ackumulation, jag utgår från Warrens kostnadsprincip, frångår man den samtidigt som staten monteras ner, är jag ganska övertygad om att "vissa" kommer dra nytta av andras svagheter i det nya utrymme som uppstår.
Vi får inte glömma bort att de första liberalerna faktiskt var villiga till väpnad revolution för att genomföra den "näringsfrihet" vi upplever idag. Den liberala revolutionen föll uppenbarligen på begränsningar.
Anarkokapitalismen har demokratiska brister som lätt omvandlas till ett nytt tvingande system, därför vill jag personligen inte ha med denna grupp att göra.
Sedan tror jag inte att en stat i nationalistisk bemärkelse begränsar en ny primitiv ackumulation till att explicit gälla ett sådant sceneario, det går alldeles utmärkt med ett stort kapitalistiskt företag som påstår att alla lönesalvar är fria.
Drullknull:
"Anarkokapitalismen har demokratiska brister som lätt omvandlas till ett nytt tvingande system, därför vill jag personligen inte ha med denna grupp att göra."
Vad betyder detta? Vad är det för brist?
Ligger bristen i landägandefrågan? Ligger den i oviljan att demonisera alla entreprenörer och "spekulanter"?
Jag fattar absolut ingenting, så du får gärna förklara mer utförligt. :)
Drullknull:
Mjo, som sagt är det jag anser som det som skulle kunna vara ett orosmoment för en "ny primitiv ackumulation" i anarkokapitalisternas tankar i så fall synen på jordägandet; dvs att man vill ha kvar vad mutualister kallar jordmonopolet. I och med det kan man över generationer samla på sig stora andelar jord som man sedan kan hyra ut och på så vis exploatera produktiva arbetare, bönder och företagare, vilket inte är möjligt på en mutualistisk marknad där legitim jordäganderätt är baserad på besittning och bruk. Men utöver det ser jag inte riktigt var oron är befogad; visst är ett mutualistiskt system där produktion sker efter kostnadsprincipen och företagen framför allt är kooperativt ägda det optimala PÅ en fri marknad; däremot är ju mutualister precis som anarkokapitalister på denna marknad fria att organisera sin produktion precis som de själva behagar, och därför finns ju ingen egentlig motsättning mellan anarkokapitalister och mutualister i vad man i första hand kämpar för - dvs anarki.
Väldigt bra inlägg!
Vad jag däremot saknar är en förklaring till hur man ska undvika att få för många valutor, så att säga. Om ett givet område har, ska vi säga, 200 banker och därmed ger ut 200 olika valutor, blir det inte väldigt krångligt att använda dessa, om alla valutorna har olika värde? Tänk bara storleken på prislapparna! Hur ska man undvika detta?
"Vad jag däremot saknar är en förklaring till hur man ska undvika att få för många valutor, så att säga"
Det tar nog den fria marknaden hand om själv, med den "osynliga handen" Adam Smith pratade om ;) Som du säger skulle det vara otroligt opraktiskt med 200 olika valutor på ett och samma område så det blir nog helt enkelt inte så. Samtidigt som valutorna måste ha någon typ av godkännande av konsumenter och producenter innan den kan börja användas på någon större skala (man tar ju inte emot pengar som man inte vet med säkerhet är backade av något). Ett alternativ jag tycker är lockande är att de kooperativa bankerna, eller valutaunionerna, skapar en (eller varför inte flera) gemensam organisation där valutor godkänns som säkra och där individerna som ingår i samarbetet går med på att acceptera valutor som godkänts av denna organisation (givetvis kan de acceptera även andra valutor, om de känner sig säkra med det) i sina affärer. Troligtvis blir däremot en eller ett par valutor dominerande i ett område, då det blir enklast så för alla, och även en eller ett par varor som säkerhet för pengarna, då det blir enklast att ge ut pengar som har mer eller mindre samma värde på så sätt.
Ännu en fråga: mutualister är ju för landägande baserat på besittning och bruk. Låt säga att man tar ett lån hos en bank med sin jord som säkerhet. Om man inte kan betala tillbaka blir jorden konfiskerad. Men personen som bor där besitter ju jorden och bör således vara dens rättmätiga ägare. Och om banken nu kan schasa iväg honom så kan de ju inte hålla jorden oanvänd hur länge som helst i väntan på att någon ska betala en summa lika stor som den ännu obetalda delen av lånet. Hur löses detta?
Om man använder jorden som säkerhet kan banken om kontraktet bryts givetvis beslagta jorden, och sedan sälja den till någon som vill använda den. Och nej, de kan inte bara ha den hur länge som helst i väntan på att någon köper den och börjar besitta och bruka den, så banker lär i bara acceptera jord som säkerhet i områden där man tror att jorden lätt kommer att gå att sälja för det pris man sätter på jorden som säkerhet.
Att man inte kan schasa iväg någon som besitter och brukar jord är korrekt, men det är givetvis skillnad på att göra det helt oprovocerat och på att göra det som en konsekvens av att personen i fråga inte följt sin del av ett kontrakt. Säger någon "jag tar X av dig och du får Y av mig" har du rätt att ta Y om jag tagit X, vägrar lämna tillbaka X och dessutom inte vill ge upp Y. Jag kan naturligtvis säga upp kontraktet, men måste då återlämna X, vilket ju i det här fallet är detsamma som att betala tillbaka lånet.
Problemet åligger snarare i händerna av marknaden. En valuta trycks, jag väljer att trycka en annan, så reflekterar varken av dessa valutar reall värde.
Dessutom kan jag trycka mina sedlar i onödigt stor upplaga varav dessa mynt/sedlar kommer vara värdelösa. En fri marknad kan inte och kommer aldrig kunna ha "ett" valutasystem, det strider indirekt med sensemoralen av den fria marknaden. Konkuransen ska vara fri.
Med det sagt, vad detta system onekligen kommer att göra är att omöjliggöra hanteringen av pengar. Marknaden kommer att tvingas tillbaka till 1500 tals standard med byteshandel, ett extremt oeffektivt sätt att handla med varandra. I dagens moderna samhälle skulle ett sånt här system tvinga ner handelsmöjligheterna. Enbart i ett samhälle med få individer funkar denna typ handel. I storstadsmiljö, aldrig.
Misstroende:
"En valuta trycks, jag väljer att trycka en annan, så reflekterar varken av dessa valutar reall värde."
Nej, för att den ska reflektera verkligt värde krävs det ju att du baserar den på verkligt värde. T.ex. att du och hundra andra går ihop i en valutaunion där ni baserar valutan på en säkerhet ni väljer, t.ex. era hus.
"En fri marknad kan inte och kommer aldrig kunna ha "ett" valutasystem, det strider indirekt med sensemoralen av den fria marknaden. Konkuransen ska vara fri."
Absolut. En trolig konsekvens av en fri marknad är ju däremot att alternativen som inte behövs försvinner, då det inte finns någon anledning för människor att använda dem. En annan trolig konsekvens är att olika valutaunioner och mutualistiska banker börjar samarbeta med varandra och ta emot varandras pengar - just för att underlätta handeln. Att banker samarbetar med varandra och skapar en större federation där man accepterar varandras valutor är naturligtvis en förustättning för att det ska fungera på större skala.
Notera också att den fria marknaden inte innebär vad du verkar tro att den innebär. Den fria marknaden innebär inte en okontrollerad och kaotisk tillvaro där valuta efter valuta skapas utan att någon har någon koll på vilka valutor som är uppbackade och inte tills hela valutasystemet till slut faller ihop. Istället skapar den fria konkurrensen en "naturlig" ordning, där onödiga alternativ konkurreras ut och de effektiviseringar som krävs för en väl fungerande handel antagligen ingås helt frivilligt av de olika valutaunionerna - då syftet med dessa trots allt är att skapa en väl fungerande handel, och samarbete leder till ömsesidig vinst för alla inblandade. Jag tror inte på anarki för att jag vill ha kaos - och tror inte heller att kaos är en konsekvens av anarkism genom gradualism. Jag tror tvärtom på anarki för att jag gillar ordning, och tror att den bästa ordningen uppstår genom att vi fritt tillåts välja hur denna ordning bör se ut. "Liberty is Not the Daughter But the Mother of Order", som Proudhon skrev.
"en trolig konsekvens av en fri marknad är ju däremot att alternativen som inte behövs försvinner, då det inte finns någon anledning för människor att använda dem. En annan trolig konsekvens är att olika valutaunioner och mutualistiska banker börjar samarbeta med varandra och ta emot varandras pengar"
Nu var jag förståss hastig, det är förståss ingen omöjlighet. Man kan tänka sig att bönder vill ha en valuta baserad på grödor de framställer. Eller gruvarbetare vill ha en valuta backad av järn. Valuta systemen skulle snarare vara resurs orienterade än landsomfattande. På så sätt skulle förståss marknaden inte svämma över med fatalt onödigt många valutor. Sen att en valuta skulle svämma över marknaden skulle egentligen inte innebära några större implikationer för själva överlevnaden av pengar. Snarare så konkurans fungerar, faller en så ger det möjlighet för någonannan. Nu när man tänker på det är det helt omöjligt att undvika denna utveckling, historie böcker kommer troligen återge nutida valutasystem som ett skämt.
"Jag tror inte på anarki för att jag vill ha kaos - och tror inte heller att kaos är en konsekvens av anarkism"
Då är vi verkligen av delad mening, "controll is an illusion, only through chaos derives order"
Det här systembaserade naturliga vi gärna vill betrakta är en högst liten procent av vad naturen egentligen är. Betänk att du skulle sitta i ett rum i komplett dånande tystnad. Den överkomlighet du bör realisera i denna situation är att ingenting befinner sig stilla i harmoni. Den dånande tystnad du hör är det naturliga kaoset som förekommer hela tiden, överallt och ingenstans. Kaos bygger system, och tvärtom.
Osho beskriver sakvärlden otroligt bra på den fronten. Efter flera hundra års övertygelse att sex är fel, så har Fuck blivigt en av det troligen mest använda ord. Varje pol har sin motpol. Ord som "bra" "dåligt" beskrivs bättre med ett ord "kultur". Det finns varken bra eller dåligt, det finns bara kultur och kultur utveckling.
Kort sagt, jag eftersträvar kaoset, den naturliga ordningen.
Ja, man kan naturligtvis säga att kaos föder en naturlig ordning, istället för att anarki föder en naturlig ordning. Vad jag syftade på var snarare att den här naturliga ordningen antagligen kommer att uppstå, eftersom att människor faktiskt vill ha någon form av ordning, även om de inte tvingas till det. "Only through chaos derives order" och "Liberty is not the daughter but the mother of order" är väl egentligen två meningar som beskriver samma sak; den ordning människor vill ha uppstår när människor är fria att handla som de vill.
Jag måste erkänna att din blogg ger en väldigt bättre övertyga blick av "anarki" liberalism "frimarknad" än Peter Kroptkin. Jag försöker summera en bok som ska försöka beskriva hur och varför verkligheten är kaos och systematiskt, ett försök att logiskt förklara varför Anarki är det mest naturliga politiska system. SÅ jag har väl två frågor, kan jag sno lite information från dig samt skulle du eventuellt vara intresserad att ta del av det jag försökt skriva ned? Ett bollplank är alltid bra tänker jag litegrann
Absolut! Det är bara att sno vad du vill härifrån; jag tror som sagt inte på immateriell äganderätt, så min text är din text ;)
Jo jag kan agera bollplank, när jag har tid över någon gång, det är lugnt!
