Myten om anarkismens tro på "människans godhet"

Ofta får man höra att människan inte är god, och att anarki således aldrig kan fungera. Anarkin baseras på att alla är snälla, och så länge människor är det fungerar anarkin; men då verkligheten är annorlunda - människor är inte goda - är anarkismen dömd att misslyckas. Anarkin är därför, hör man ofta, en fin tanke; men i grund och botten en ouppnåelig utopi.

Vi ska däremot enbart koncentrera oss på människans godhet för ett tag. Anser anarkister att människan god? Nej, det gör vi absolut inte. Anser vi att hon är ond? Nej, inte det heller. Godhet och ondska är trots allt bara begrepp, som beskriver olika typer av handlingar och beteenden vi själva - högst subjektivt - uppfattar som "goda" eller "onda". Vissa delar av begreppen är däremot mer eller mindre universella; de flesta av oss kan komma överens om att t.ex. döda en oskyldig människa är "ondska", medan det är ett exempel på "godhet" när en individ bjuder en annan, svältande, individ på mat och husrum. Och den enda anledningen till att vi har båda begreppen i vårt vokabulär är att båda fenomenen existerar. Om ingen någonsin skulle kunna göra något "ont" skulle vi inte känna till begreppet ondska, och om någon aldrig skulle ha någon möjlighet att handla "gott" skulle vi inte känna till begreppet godhet.

Vad tror vi anarkister, då, om människans natur? Det närmsta vi kan komma, i ett försök att beskriva vilka känslor som dominerar människans handlande, är nyttomaximering. Om jag får göra ett fritt val, då väljer jag det tillgängliga alternativ som passar mig bäst; eller kanske snarare som jag tror passar mig bäst. Nyttomaximering är, i sig, varken något "gott" eller "ont"; utan nyttomaximering kan för en individ vara att råna gamla tanter, och för en annan vara att skänka större delen av lönen till Röda korset - där det ena uppfattas som ont, och det andra som gott. Människan är således kapabel till att agera såväl ont som gott; och "hennes natur" är varken ond eller god, utan hennes natur är helt enkelt nyttomaximerande.

Detta för oss in på anarkismen. Måste människor vara goda för att en anarkisk samhällsordning ska vara möjlig? Inte alls. Tvärtom - alla ideologier som inte erkänner individens suveränitet, utan tror att en elit av folket är kapabel att göra livet så bra som möjligt för resten av människorna, tror i mycket högre grad på människans godhet. Att jag ska ta hand om mig själv, hjälpa andra när jag själv vill göra så och försöka hålla mig borta från att skada andra för att undvika att bli skadad själv - det kräver inte någon god människa, utan snarare en människa som tänker på sin medelfristiga och/eller långsiktiga nyttomaximering. Att en liten elit däremot ska sätta sina egna intressen åt sidan och istället göra vad som är bäst för resten av folket - det kräver människor lika goda, ärliga och okorrumperbara som Jesus Kristus själv!

Som jag tidigare skrivit kräver anarkismen visserligen att människor inte är helt genomruttna - precis som alla andra ideologier, där detta krävs i ännu högre grad. Och så ser världen faktiskt ut; om alla människor faktiskt vore onda, rakt igenom, skulle ingen typ av samhällsbygge vara möjligt; och inte ens önskvärt, givet att det enda vi skulle göra genom det vore att skapa ett bättre liv för människor som i grund och botten är ondskan reinkarnerad (vilket, återigen, inte vore möjligt från början, då vi också hade varit onda och bara strävat efter att göra livet sämre för alla). Anarkismen kräver däremot inga goda människor, utan den "godhet" som visas upp av folket i dagens samhälle - genom att skänka till välgörenhet, inte begå brott, rösta fram sociala skyddsnät, et.c. - är mer än tillräckligt för att ett anarkistiskt samhälle ska kunna "leva och frodas". De få brottslingar som finns tas omhand av skyddssammanslutningar och "poliskårer" där fria individer fritt samarbetar för detta syfte; på, mer eller mindre, samma sätt som den statliga polisen idag utför detta arbete. Mer eller mindre rationellt nyttomaximerande individer är det enda som krävs. Till skillnad, återigen, från ett statligt samhälle - som kräver en elit av genomgoda altruister, och i ett demokratiskt samhälle även övervägande goda medborgare som röstar fram en god regering. För kom ihåg, om "tredje världskrigspartiet" eller "partiet för stöld och massmord" skulle vinna valet skulle deras agenda gälla; men människans förmåga att tänka och agera rationellt förhindrar att sådana partier kommer till makten i de flesta demokratier.

Trots att varken politikereliten eller folkmassan är rakt igenom god verkar människor vara tillräckligt "goda" - så länge de har ett tillfredsställande materiellt välstånd och någon typ av social trygghet - för att handla med varandra och hjälpas åt för att skydda både sig själva och andra från brott, hellre än att försöka starta krig mot grannen. Folket verkar inte ha den driften; och när angreppskrig faktiskt utbryter är det i regel på grund av önskemål från politiska, religiösa eller ekonomiska eliter, hellre än på grund av det "vanliga folkets" vilja.

Så, avslutningsvis, ett par frågeställningar läsaren kan begrunda och ta ställning till på egen hand:

* Om vi tog makten från eliterna, och gav samhällets individer makten över sig själva, skulle exempelvis krig bli en mer, eller mindre, vanlig företeelse? Hur känner du själv, skulle du föredra att riskera livet för att döda andra, eller att helt enkelt lösa problem på ett annat sätt om den möjligheten fanns?

* Om vi antar att människan varken är ond eller god, utan nyttomaximerande; vilket scenario är mer gynnsamt för folket - ett system där människor frivilligt ingår i skyddssammanslutningar där "poliserna" lyder direkt under medlemmarna, som helt enkelt byter samarbete om dessa visar sig vara ineffektiva, korrumperade eller på annat sätt otillräckliga; eller ett system där en enstaka poliskår har våldsmonopolet och gör med detta som den behagar?

* Vem tror naivt på människans godhet; anarkisten som vill ta makten från eliten och ge individerna makten över sig själva (men inte över andra), eller etatisten som tror att en liten elit mer än gärna åsidosätter sina egna intressen och fullständigt altruistiskt agerar efter folkets bästa, och att en poliskår - med våldsmonopol - inte kommer att missbruka detta monopol på folkets bekostnad (genom att t.ex. slöa, korrumperas eller kräva för mycket betalt för sina tjänster)?

För mig är svaret på vem som mer naivt tror på människans godhet tämligen uppenbart; hur verkar det för dig?

Kommentarer
Postat av: pin

Bra skrivet. Jag tror att "godheten" i ALLA samhällen beror på folket. Det gäller så väl i demokrati som aristokrati som anarki. Många misstar vårt goda förhållande i väst som en produkt av liberal demokrati. Jag tror inte att doktrinen bestämmer samhällets "godhet" och välfungerande utan folket! Precis som du skrev i en annan artikel om norra och södra Italien.



Keep up the good work!

2010-04-13 @ 08:58:35
Postat av: Mats

Robert LeFevre uttryckte det rätt bra: "If men are good, you don’t need government; if men are evil or ambivalent, you don’t dare have one." Den mänskliga naturen är ett kraftfullare argument emot etatism än emot anarkism, oavsett hur den ser ut.

2010-04-13 @ 10:10:43
Postat av: Argument

Jag får erkänna att jag initialt inte var alltför imponerad av denna text, delar av det du skriver verkar alltför uppenbart, "stating the obvious". Dock kom jag på att detta inte är uppenbart för alla, vissa personer kommer med halmdockeargumentation och fördomar. Denna text kan användas för att visa att anarkism inte alls tror att människor behöver vara goda. Om man ser texten som att den ska användas till icke-anarkister istället för redan inbitna tror jag att den får ett större värde. Med andra ord, bra jobbat!



Jag har dock lite kritik om innehållet. När det gäller anarkister råder det, såvitt jag vet,ingen konsensus om huruvida människan är god eller ej. Vissa anarkister tror säkerligen att människan föds god, medan andra tror att hon föds ond. Det du skriver om nyttomaximering är nog mer dina egna åsikter än någon konsensus av vad anarkism tycker, eller har jag missat något?

2010-04-13 @ 22:28:49
URL: http://www.debatt.forum24.se/debatt.html
Postat av: Emil

pin:

Visst är det så. Det finns mest troligt en slags ömsesidig påverkan mellan människor och samhällets strukturer; människorna påverkar om strukturerna fungerar bra eller dåligt, och samhällets strukturer påverkar samtidigt om människorna har hög eller låg möjlighet att interagera med varandra. Så som jag ser det ger en ökad frihet i regel mer välmående och samarbetsvilliga människor, medan en större statlig styrning av människors liv skapar det motsatta, dvs misstänksamhet och en låg samarbetsvilja. Och detta speglar sig sedan i att väldigt auktoritära samhällen i regel fungerar ganska dåligt, då det med tiden växer fram en alldeles för stor klyfta mellan folket och makten; vilket även skapar sämre möjligheter att bygga ett bättre samhälle. Precis som Putnams Italienstudie, som du nämner, men från ett "anarkistiskt perspektiv", hellre än ett "demokratiskt" sådant som Putnam utgår ifrån.



Mats:

Sanna ord. Tror jag, i alla fall ;)



Argument:

Ja, det bör kanske nämnas att detta främst gäller anarkism baserad på egoism, även om många andra (som utgår ifrån naturätt, utilitarism eller något annat) resonerar på samma sätt. Francis D. Tandy kan rekommenderas för en kortfattad genomgång av det egoistiska perspektivet: http://praxeology.net/FDT-VS-2.htm

2010-04-14 @ 00:00:50
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: vanheden

UNDERBAR läsning, som vanligt!

2010-04-20 @ 19:36:06
URL: http://bondevloggen.blogspot.com/
Postat av: Dynamitharry...

Hej

Det som slår mig är att mycket av det du skriver liknar ren liberalism och fri konkurrens (marknadsekonomi). Myndigheter införs med befogenhet efter behov och folkets vilja osv. Detta leder till att en viss elit skapas, men vem avsätter dem om inte dem själva? Vad leder kollektivismen till då nån säger emot? Det jag läste i denna text står ganska nära grundtanken med liberalismen. Men jag kan ju ha tolkat det fel.. Läs gärna "Vägen till träldom" av F A Hayek om du inte gjort det, du kan nog känna igen dig i en del av texterna. Den argumenterar bla runt statens roll och inblandning, och vikten av att förminska denna. Jag har dålig koll på anarkismen, men det du skriver är intressant läsning.

2010-04-22 @ 11:21:49
Postat av: Emil

Dynamitharry:

"Det som slår mig är att mycket av det du skriver liknar ren liberalism och fri konkurrens (marknadsekonomi)."



Mutualismen förespråkar fri konkurrens, marknadsekonomi och individuell suveränitet, ja. Anarkismen är den ursprungliga libertarianismen - innan termen befläckades av minarkister - och har mycket gemensamt med liberalismen, såväl som med socialismen.



[quote]Myndigheter införs med befogenhet efter behov och folkets vilja osv. Detta leder till att en viss elit skapas, men vem avsätter dem om inte dem själva?[/quote]



Folket kan naturligtvis skapa vad som helst, annars är de inte fria. Så länge de inte tvingar någon annan att delta finns inget problem; och om de försöker tvångsansluta människor måste dessa vara kapabla att försvara sig emot dem. Folket avsätter också de representanter de inte är nöjda med, antingen genom att förändra organisationen de deltar i - eller genom att helt enkelt lämna den, och söka nya samarbeten. Det är alltså inte tal om några statiska myndigheter, utan om dynamiska och ständigt föränderliga föreningar av människor - där individen alltid är suverän och kan vid varje givet tillfälle söka nya samarbeten.



"Läs gärna "Vägen till träldom" av F A Hayek om du inte gjort det, du kan nog känna igen dig i en del av texterna."



Jo, jag är bekant med Hayek och den österrikiska skolan ;) Det är ju också ur denna skola, och ur den klassiska individualanarkismen, som anarkokapitalismen utvecklades. Liberalismens logiska slutpunkt - om man vill vara konsekvent, vilket liberaler i regel inte kan anklagas för att vilja vara - är trots allt anarkism; och när man satt sig in i problemen med anarkokapitalismen blir mutualism och anarkosocialism en självklar lösning, i mina ögon; då den kombinerar liberalismens bästa element med de bästa aspekterna av socialismen.

2010-04-22 @ 15:56:44
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: M

Det finns en text av Kropotkin i boken "Act for Freedom" som handlar om ifall människan verkligen är god nog att leva i ett statslöst, frihetligt kommunistiskt samhälle. Det var åratal sedan jag läste den, men efter att ha gått igenom hur människan har det nu, och vad människor även nu visar sig vara förmögna till, svarar han nåt i stil med att det handlar inte om god eller ond, utan "god nog".

2010-07-19 @ 01:35:27
Postat av: mia

Jag uppskattar verkligen din blogg och den hjälpte mig mycket nu, när jag skriver en uppsats i politisk filosofi. Jag tog my friheten att citera dina tre frågeställningar, jag hoppas att det inte är ett problem. Hade tyvärr inte tid att fråga då deadline är imorgon.



återigen, tack!

2010-12-02 @ 15:36:16
Postat av: Emil

Mia:

Tack så mycket! Nej, självklart är det inga problem att citera eller kopiera någonting härifrån, det är gemensam egendom ;)

2010-12-05 @ 19:25:44
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: oi

så jävla sant.

som anarkist får jag alltid den frågan i diskussioner med andra. vadå? tror du alla människor e goda?

har förklarat liknande många gånger men nu har du ju skrivit ner allt det så kan börja länka till dig, haha. klockrent iaf. mkt bra blogg

2011-03-30 @ 17:26:59
URL: http://anarcho.webblogg.se/
Postat av: Nellie

Bra blogg du har! Jag har läst igenom några av dina andra inlägg och jag gillar vad jag ser :).

2011-05-07 @ 01:30:08
URL: http://smsalåna.nu
Postat av: Mario Potkin

Vad menar Du egentligen? Är människan av naturen nyttomaximernade och dessutom rationell? Eller är rationell nyttomaximering en norm vi ska leva upp till? En slags grundpelare i en anarkistisk etik?

Hur man en tolkar Din text så blir det problematiskt. Människan är inte så endimensionell till sin natur - "en rationell nyttomaximerande varelse". Ofta tycks människor istället vara ambivalenta, kluvna, plågade av inre konfliker, olyckliga över att de inte kan låta bli att bete sig på ett irrationellt sätt. Det minsta man kan säga om människan är att hon är flerdimensionell.

Vad gäller "rationell nyttomaximering" som norm, så är risken stor att livet blir tråkigt! Vad är den rationella nyttomaximeringen med att smyga ut på natten och placera ut en rondellhund? Men det är djävligt kul! Den fria, "galna", kreativa spontaniteten!

Anarkismen finns redan här och nu. Den är en mäktig underström i våra liv. Det informella tjänsteutbytet inom ramen för nära och varaktiga relationer, vänskapen, kärleken, de flytande, föränderliga horisontella nätverken vi är inneslutna i...

2011-06-02 @ 00:46:48
URL: http://vishetensvaktare.bloggain.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0