John Nordling är trött på att folk stjäl hans filmer!
Stackars Nordling gråter ut i ett brev till regeringen, och till SvD, och menar att det måste bli ett slut på den hemska fildelningen och "stölden" av hans filmer. Vad han bekvämt lämnar ute är att hans senaste film, Låt den rätte komma in, som han diskuterar i brevet och som diskuteras i artikeln, faktiskt finansierades med 7 000 000 kronor (!) i bidrag från staten. Det är alltså Nordling själv som stjäl, inte fildelarna. Nordling och hans kumpaner har tagit sju miljoner kronor ur skattebetalarnas fickor för att göra en film som de flesta av oss inte kunde bry oss mindre av.
Någon som ser en film hon redan betalat för bör väl knappast kunna kallas tjuv - ens om vi ska respektera upphovsrätt som en legitim äganderätt (vilket vi naturligtvis inte ska, av anledningar förklarade i det tidigare inlägget om "pirat"kopiering, men vilket vi kan låtsas som för sakens skull). Den som däremot tar pengar av människor, utan att först be om lov, för att finansiera sina egna projekt - han skulle nog i de flesta fall kallas för en tjuv. Speciellt när han dessutom vill ha betalt av de bestulna för att ta del av vad deras pengar använts till!
Så nej Nordling, det är inte den ungefärliga miljon svenskar som fildelar som är tjuvar; det är du själv, som glatt tar 7 000 000 kronor ut skattebetalarnas fickor för att finansiera projekt du dessutom vill ha betalt för en andra gång. Hellre än att jaga fildelare, som Nordling så gärna vill, kanske vi bör se över hur kultureliten bokstavligt talat rånar skattebetalarna - och få ett stopp på den kriminaliteten.
Framtiden för filmer ligger i bättre filmer som folk verkligen vill se, kostnadseffektivisering så filmer kan göras billigare, kanske lite produktplacering så de kan få pengar från diverse företag, donationer från människor som verkligen vill att vissa filmer ska göras (hellre än stöld från alla skattebetalare), inkomster från försäljning av biobiljetter och de dvd-filmer man faktiskt kan sälja trots fildelningen, specialutgåvor, merchandice, et.c. Nordling kanske till och med får strama åt sin egen inkomst lite, de 2,5 miljoner han tjänade förra året kanske måste bli en lite mer skälig lön, innan han ska börja klaga på att han ruineras av de hemska fildelarna.
Någon som ser en film hon redan betalat för bör väl knappast kunna kallas tjuv - ens om vi ska respektera upphovsrätt som en legitim äganderätt (vilket vi naturligtvis inte ska, av anledningar förklarade i det tidigare inlägget om "pirat"kopiering, men vilket vi kan låtsas som för sakens skull). Den som däremot tar pengar av människor, utan att först be om lov, för att finansiera sina egna projekt - han skulle nog i de flesta fall kallas för en tjuv. Speciellt när han dessutom vill ha betalt av de bestulna för att ta del av vad deras pengar använts till!
Så nej Nordling, det är inte den ungefärliga miljon svenskar som fildelar som är tjuvar; det är du själv, som glatt tar 7 000 000 kronor ut skattebetalarnas fickor för att finansiera projekt du dessutom vill ha betalt för en andra gång. Hellre än att jaga fildelare, som Nordling så gärna vill, kanske vi bör se över hur kultureliten bokstavligt talat rånar skattebetalarna - och få ett stopp på den kriminaliteten.
Framtiden för filmer ligger i bättre filmer som folk verkligen vill se, kostnadseffektivisering så filmer kan göras billigare, kanske lite produktplacering så de kan få pengar från diverse företag, donationer från människor som verkligen vill att vissa filmer ska göras (hellre än stöld från alla skattebetalare), inkomster från försäljning av biobiljetter och de dvd-filmer man faktiskt kan sälja trots fildelningen, specialutgåvor, merchandice, et.c. Nordling kanske till och med får strama åt sin egen inkomst lite, de 2,5 miljoner han tjänade förra året kanske måste bli en lite mer skälig lön, innan han ska börja klaga på att han ruineras av de hemska fildelarna.
Rätt att tjäna pengar på sitt arbete?
Johan Pehrson (fp) var för ett litet tag sedan med i tv-programmet Debatt på SVT, och slängde ur sig den ena grodan efter den andra i en debatt om "pirat"kopiering.
"Men menar du allvar?", säger Pehrson till en piratpartist, "Så människor som arbetar med kultur ska inte ha rätt att få betalt för sitt jobb på sina egna villkor?" Mitt enkla svar på den frågan skulle vara, nej, det ska de naturligtvis inte ha. Ingen bör ha rätt till betalt för sitt arbete, bara för att de arbetar. De ska få betalt om deras tjänster eller varor är önskvärda, och om priset de sätter är något människor är villiga att betala för varan eller tjänsten. "Ska inte människor som smetar in sig i lera ha betalt för sitt arbete?" skulle han lika gärna kunna ha frågat. Och visst; om någon vill betala någon annan för att denne ska smeta in sig i lera är det ju givetvis så att han bör ha betalt - då finns det en marknad för detta. Men man kan inte helt enkelt smeta in sig i lera och gå till närmsta person och kräva tusen kronor. Man bör alltså inte ha rätt till betalt för sitt arbete, utan rätt att erbjuda sina tjänster eller varor för betalning. Detta är ett väldigt enkelt sätt att göra skillnad på vad Karl Marx kallade "socialt nödvändigt arbete" och "icke-socialt nödvändigt arbete".
Pehrson jämför sedan fildelning med stöld; han menar att det är samma sak att kopiera en fil som att stjäla en gräsklippare. Det handlar däremot inte om stöld, utan om reproduktion. För att reproducera en gräsklippare krävs arbetet att framställa gräsklippardelarna, och sedan arbetet att sätta ihop dem till en gräsklippare. Och givetvis bör vem som helst få bygga en likadan gräsklippare som grannen, om han vill; så länge han låter grannen ha sin i fred. För att reproducera en fil krävs en knapptryckning. Givetvis bör man även få utföra detta "arbete"; så länge man låter den ursprunglige filinnehavaren ha kvar sin fil. Vi pratar inte om stöld här, utan om reproduktion. Att det är enklare att reproducera en sak än en annan kallas utveckling. Det är bra.
Då t.ex. symaskinen kom blev det enklare att reproducera tröjor än då man var tvungen att sy för hand. Vad hände? Jo, priserna sjönk. Då utbudet ökade tillfredsställdes efterfrågan effektivare. Vad Pehrson antagligen hade föreslagit här är att förbjuda symaskiner. Det är väl inte rättvist att någon med en symaskin ska kunna sy billigare kläder? Tänk på Agda, 83, som syr tröjor för hand och inte förstår hur en symaskin fungerar! Har inte hon rätt att få betalt för sitt arbete? Nej, om hon erbjuder sin tjänst för dyrt, jämfört med vad någon med en symaskin som kan reproducera tröjor snabbare än Agda klarar av, då har hon inte rätt att få betalt för sitt arbete. Rätten att få betalt uppkommer då någon vill ha produkten hon håller i sin hand; då man måste ge henne vad hon vill ha för att hon ska lämna ifrån sig produkten. Tar man den bara är det stöld. Observera att stjälandet av Agdas tröja inte är detsamma som att sy en egen; det är inte stöld. Är symaskinsanvändare då tjuvar? Självklart inte; även om Pehrson antagligen tycker det. Symaskinsanvändarna reproducerar helt enkelt på ett bättre, snabbare, billigare och effektivare sätt tröjor, på samma sätt som fildelning bättre, snabbare, billigare och effektivare reproducerar t.ex. musikstycken.
Vad vi ser är alltså en marknad i utveckling. Man får helt enkelt inte lika mycket för ett musikstycke idag som för ett tag sedan (se mer om detta i mitt tidigare inlägg om piratkopiering). Och det ska vara så! Målet med marknaden är givetvis att tillfredsställa efterfrågan; inte att den som erbjuder en tjänst ska få så mycket han vill för den, oavsett om man vill ha tjänsten eller inte. Den som vill ha en skiva för ungefär 200 kronor ska givetvis vara fullt fri att köpa skivan. Den som hellre kopierar från någon som köpt skivan kan givetvis göra det, om han hellre vill - och kan. Idag kan vi det. Den som fortfarande producerar svartvita tv-apparater och nydesignade kassettbandspelare kan vänta sig en låg profit; vi vill inte ha dessa varor längre, då det finns färg-tv och mp3-spelare. Detta anses, av de flesta av oss, som något helt naturligt. Pehrson ser det däremot som något hemskt; istället för att hänga med och utvecklas bör man försöka kväva utvecklingen. Istället för att tv-tillverkarna började tillverka färg-tv när det blev möjligt borde dessa enligt Pehrson antagligen gått hem till folk och krävt att de gjorde sig av med sina nya apparater; och staten borde givetvis backa upp med ett förbud mot färg-tv och straff för innehav!
Du får ursäkta mig Johan Pehrson, jag vet att du vill framstå som en marknadsekonomiförespråkare och en liberal, men det här känns som något som hör hemma i Nordkorea. Ska vi hindra utvecklingen och möjligheten att effektivare tillfredsställa efterfrågan, bara för att stora aktörer inte hänger med? För att du anser att vissa människor har "rätt" till betalning för vad de gör, medan alla andra måste försöka hitta strategier som faktiskt fungerar på marknaden?
"Åh nej, jag kan inte skapa musik för jag tjänar inte en babbiljon dollar på skivförsäljning!!!" Nähä; då var nog musik inte något för dig. Försök hitta något där du anser att din insats motsvarar belöningen du får istället, eller satsa på en frän turné du kan tjäna pengar på istället, om människor faktiskt vill se dig uppträda. Marknaden ser ut på så sätt att skivförsäljning inte längre fungerar, då det inte är något som efterfrågas då det finns smidigare alternativ; dvs att själv reproducera - inte stjäla! - materialet. Det är en marknad som utvecklingen säger ska dö ut - låt den därför dö ut, och ersättas av något bättre om efterfrågan efter t.ex. musik fortfarande finns (vilket den i allra högsta grad gör)! En plogförsäljare kräver inte att vi ska förbjuda traktorer - det finns däremot inte speciellt många plogförsäljare då plogar i hög grad ersatts av traktorn; plogförsäljarna har börjat med andra saker där de känner att belöningen motsvarar insatsen. Vill kulturarbetare alltså ha betalt - låt dem då arbeta hårdare, och med kultur människor faktiskt vill ha och är beredda att betala för! Tycker de inte att det är värt det? Byt bransch! Svårare än så är det inte.
Och det, Johan Pehrson, är marknadsekonomi; regler som hämmar så väl marknaden som utvecklingen är inte det.
"Men menar du allvar?", säger Pehrson till en piratpartist, "Så människor som arbetar med kultur ska inte ha rätt att få betalt för sitt jobb på sina egna villkor?" Mitt enkla svar på den frågan skulle vara, nej, det ska de naturligtvis inte ha. Ingen bör ha rätt till betalt för sitt arbete, bara för att de arbetar. De ska få betalt om deras tjänster eller varor är önskvärda, och om priset de sätter är något människor är villiga att betala för varan eller tjänsten. "Ska inte människor som smetar in sig i lera ha betalt för sitt arbete?" skulle han lika gärna kunna ha frågat. Och visst; om någon vill betala någon annan för att denne ska smeta in sig i lera är det ju givetvis så att han bör ha betalt - då finns det en marknad för detta. Men man kan inte helt enkelt smeta in sig i lera och gå till närmsta person och kräva tusen kronor. Man bör alltså inte ha rätt till betalt för sitt arbete, utan rätt att erbjuda sina tjänster eller varor för betalning. Detta är ett väldigt enkelt sätt att göra skillnad på vad Karl Marx kallade "socialt nödvändigt arbete" och "icke-socialt nödvändigt arbete".
Pehrson jämför sedan fildelning med stöld; han menar att det är samma sak att kopiera en fil som att stjäla en gräsklippare. Det handlar däremot inte om stöld, utan om reproduktion. För att reproducera en gräsklippare krävs arbetet att framställa gräsklippardelarna, och sedan arbetet att sätta ihop dem till en gräsklippare. Och givetvis bör vem som helst få bygga en likadan gräsklippare som grannen, om han vill; så länge han låter grannen ha sin i fred. För att reproducera en fil krävs en knapptryckning. Givetvis bör man även få utföra detta "arbete"; så länge man låter den ursprunglige filinnehavaren ha kvar sin fil. Vi pratar inte om stöld här, utan om reproduktion. Att det är enklare att reproducera en sak än en annan kallas utveckling. Det är bra.
Då t.ex. symaskinen kom blev det enklare att reproducera tröjor än då man var tvungen att sy för hand. Vad hände? Jo, priserna sjönk. Då utbudet ökade tillfredsställdes efterfrågan effektivare. Vad Pehrson antagligen hade föreslagit här är att förbjuda symaskiner. Det är väl inte rättvist att någon med en symaskin ska kunna sy billigare kläder? Tänk på Agda, 83, som syr tröjor för hand och inte förstår hur en symaskin fungerar! Har inte hon rätt att få betalt för sitt arbete? Nej, om hon erbjuder sin tjänst för dyrt, jämfört med vad någon med en symaskin som kan reproducera tröjor snabbare än Agda klarar av, då har hon inte rätt att få betalt för sitt arbete. Rätten att få betalt uppkommer då någon vill ha produkten hon håller i sin hand; då man måste ge henne vad hon vill ha för att hon ska lämna ifrån sig produkten. Tar man den bara är det stöld. Observera att stjälandet av Agdas tröja inte är detsamma som att sy en egen; det är inte stöld. Är symaskinsanvändare då tjuvar? Självklart inte; även om Pehrson antagligen tycker det. Symaskinsanvändarna reproducerar helt enkelt på ett bättre, snabbare, billigare och effektivare sätt tröjor, på samma sätt som fildelning bättre, snabbare, billigare och effektivare reproducerar t.ex. musikstycken.
Vad vi ser är alltså en marknad i utveckling. Man får helt enkelt inte lika mycket för ett musikstycke idag som för ett tag sedan (se mer om detta i mitt tidigare inlägg om piratkopiering). Och det ska vara så! Målet med marknaden är givetvis att tillfredsställa efterfrågan; inte att den som erbjuder en tjänst ska få så mycket han vill för den, oavsett om man vill ha tjänsten eller inte. Den som vill ha en skiva för ungefär 200 kronor ska givetvis vara fullt fri att köpa skivan. Den som hellre kopierar från någon som köpt skivan kan givetvis göra det, om han hellre vill - och kan. Idag kan vi det. Den som fortfarande producerar svartvita tv-apparater och nydesignade kassettbandspelare kan vänta sig en låg profit; vi vill inte ha dessa varor längre, då det finns färg-tv och mp3-spelare. Detta anses, av de flesta av oss, som något helt naturligt. Pehrson ser det däremot som något hemskt; istället för att hänga med och utvecklas bör man försöka kväva utvecklingen. Istället för att tv-tillverkarna började tillverka färg-tv när det blev möjligt borde dessa enligt Pehrson antagligen gått hem till folk och krävt att de gjorde sig av med sina nya apparater; och staten borde givetvis backa upp med ett förbud mot färg-tv och straff för innehav!
Du får ursäkta mig Johan Pehrson, jag vet att du vill framstå som en marknadsekonomiförespråkare och en liberal, men det här känns som något som hör hemma i Nordkorea. Ska vi hindra utvecklingen och möjligheten att effektivare tillfredsställa efterfrågan, bara för att stora aktörer inte hänger med? För att du anser att vissa människor har "rätt" till betalning för vad de gör, medan alla andra måste försöka hitta strategier som faktiskt fungerar på marknaden?
"Åh nej, jag kan inte skapa musik för jag tjänar inte en babbiljon dollar på skivförsäljning!!!" Nähä; då var nog musik inte något för dig. Försök hitta något där du anser att din insats motsvarar belöningen du får istället, eller satsa på en frän turné du kan tjäna pengar på istället, om människor faktiskt vill se dig uppträda. Marknaden ser ut på så sätt att skivförsäljning inte längre fungerar, då det inte är något som efterfrågas då det finns smidigare alternativ; dvs att själv reproducera - inte stjäla! - materialet. Det är en marknad som utvecklingen säger ska dö ut - låt den därför dö ut, och ersättas av något bättre om efterfrågan efter t.ex. musik fortfarande finns (vilket den i allra högsta grad gör)! En plogförsäljare kräver inte att vi ska förbjuda traktorer - det finns däremot inte speciellt många plogförsäljare då plogar i hög grad ersatts av traktorn; plogförsäljarna har börjat med andra saker där de känner att belöningen motsvarar insatsen. Vill kulturarbetare alltså ha betalt - låt dem då arbeta hårdare, och med kultur människor faktiskt vill ha och är beredda att betala för! Tycker de inte att det är värt det? Byt bransch! Svårare än så är det inte.
Och det, Johan Pehrson, är marknadsekonomi; regler som hämmar så väl marknaden som utvecklingen är inte det.
