Vad menar mutualisten med "fri marknad"?
Men om vi tar termen för vad den egentligen betyder, en marknad - dvs något slags utbyte av produkter och tjänster - som är fri - dvs som inte regleras till den ena sidans fördel och som inte utgår från och bygger på tidigare missförhållanden; vilken anarkist kan beklaga sig över den fria marknaden? Och vilken liberal kan, med gott samvete, påstå sig försvara den?
Vad vi menar med en fri marknad, eller en fri ekonomi som jag egentligen hellre skulle kalla det - då den på inget sätt implicerar traditionella marknader - är helt enkelt frånvaron av ekonomiskt tvång. Friheten för varje individ och varje kollektiv att själva avgöra vilka former av produktion och vilka former av utbyte de föredrar. På inget sätt handlar det om något slags förespråkande av en "positiv" fri marknad - dvs att försöka konkurrensutsätta allt och alla samtidigt som samarbetsförsök motarbetas. Det handlar om en "negativ" fri marknad, där varken konkurrens eller samarbete är något som bör uppmuntras eller motarbetas från någon högre instans, utan där folket tvärtom väljer alla samarbetsformer på egen hand - från botten, individen, och uppåt, i de kollektiva sammanhang hon befinner sig.
Genom detta sätt att definiera en fri marknad, vilket vi anser är det korrekta då det i andra fall inte handlar om någon fri sådan, blir ekonomin enbart fria människor som samarbetar med varandra. Och även om det bara är mutualister och individualister som brukar kalla detta för en "fri marknad" så är det ju en vision som alla anarkister delar. Iain McKay, från "An Anarchist FAQ", väljer att inte kalla detta tillstånd för en "fri marknad" men har samma bild av företeelsen (vilket ju är det relevanta i frågan). I ett brev till "Socialist Standard", som recenserat hans bok om anarkisten och mutualisten Pierre-Joseph Proudhon, vänder han sig emot att de karaktäriserar Proudhon som frimarknadsförespråkare:
"I particularly liked their "Proudhon was a free-marketeer because he was opposed to government intervention in the economy." By that criteria, Kropotkin was a "free-marketeer" (or Marx, as my letter suggests). Anarchism, by definition surely, opposes state intervention in a free (non-capitalist) economy because it is against the state -- no government, no intervention!"
Här slår McKay huvudet på spiken. Det spelar ingen som helst roll ifall vi kallar en fri ekonomi för "fri marknad", "fri ekonomi", eller vad vi vill; visionen är densamma. Proudhon hade den, liksom Kropotkin, Tucker, Malatesta, Rocker, Bakunin, Goldman och alla andra anarkister - individualister som kollektivister, syndikalister som kommunister. Att folket, individerna, nerifrån och upp ska organisera ekonomin, produktionen och fördelningen efter de principer de själva önskar.
"[The] economic arrangements must consist of voluntary productive and distributive associations, gradually developing into free communism ... Anarchism, however, also recognizes the right of the individual, or numbers of individuals, to arrange at all times for other forms of work, in harmony with their tastes and desires" skrev Emma Goldman.
"Therefore we remain communist in our sentiment and aspiration, but we want to leave freedom of action to the experimentation of all ways of life that can be imagined and desired" skrev Errico Malatesta, och förtydligade i en annan text att: "Probably all possible forms of ownership, use of the means of production and all forms of distribution will be experimented with simultaneously in the same or other locations, and they will be merged together and adapted in various ways until practical experience identifies the best form or forms."
Kropotkin skrev på samma sätt att anarkismens "mål" är "ever changing, ever modified associations which carry in themselves the elements of their durability and constantly assume new forms which answer best to the multiple aspirations of all" - dvs inget statiskt, bundet till en enda ideologisk övertygelse eller tvångsmässig fördelningsprincip.
Anarkosyndikalisten Rudolf Rocker knyter ihop säcken:
"Common to all Anarchists is the desire to free society of all political and social coercive institutions which stand in the way of the development of a free humanity. In this sense Mutualism, Collectivism and Communism are not to be regarded as closed economic systems, permitting no further development, but merely as economic assumptions as to the means of safeguarding a free community. There will even probably be in every form of a free society of the future different forms of economic co-operation existing side by side, since any social progress must be associated with free experimentation and practical testing out of new methods for which in a free society of free communities there will be every opportunity."
Sedan är det mest en smakfråga om vi föredrar att kalla detta "fri marknad", "fri ekonomi" eller vad vi vill. Vad mutualister menar när de säger "fri marknad" är däremot inget annat än vad exempelvis Rudolf Rocker menar när han skriver "free society". Det instinktiva avståndtagandet bör därför kunna försvinna, även om man inte tycker om begreppet "fri marknad" - då det används på ett helt annat sätt av liberaler och andra prokapitalister - bör innebörden av termen, så som mutualister använder det, inte utgöra någon grund för ett avståndstagande.
Tillägg:
Sedan var det smakfrågan. Själv föredrar jag att prata om en fri ekonomi, men det kan finnas en taktisk poäng i att faktiskt använda "fri marknad" vid ett tillfälle: när det gäller att ta debatten mot liberaler. För såväl en anarkistisk mutualist som för en kommunist, kollektivist, syndikalist eller vad som helst kan det vara fördelaktigt att påpeka för liberalen, och eventuella åskådare i fikarummet eller på internetforumet, att den "fria marknad" hon förespråkar egentligen är en hierarkisk och förtryckande, reglerad, marknad - medan den ekonomi vi själva förespråkar skulle utgöra den "fria marknaden". När en anarkist, speciellt om denne är kommunist eller kollektivist, avslöjar liberalens nyspråk - och pekar på att den verkliga friheten, såväl ekonomiskt som socialt - finns i den anarkistiska socialismen, då faller ofta hela liberalens argumentation därefter. Kapitalismen blir svår att försvara när denna avslöjas som en väldigt ofri ekonomisk modell.
Varför attackerar du liberalismen? Vi liberaler står för en fri marknad på samma sätt som du gör det. Förstör inte ordet liberal genom att med det mena folkpartist.
Du använder även ordet kapitalism fel. Med kapitalism menas en fri ekonomi - inte korporativism och statskapitalism.
Felix:
Nej, den liberala traditionen har aldrig stått för en fri ekonomi eller ett samhälle baserat uteslutande på frivilliga överenskommelser. Visst finns det iofs ett fåtal som kallar sig "liberala" som i själva verket i det närmsta är anarkister, men de är försvinnande få och knappast representativa för varken den klassiska liberalismen (Smith, Ricardo, Say, osv), socialliberalismen (Mill, Keynes, Rawls, osv) eller nyliberalismen (Friedman, Hayek, osv). I liberala partier idag finns inga som helst sådana tendenser, och inte heller märks den alls i liberal teori innan 1960-talet (och då pga inspiration från anarkistisk litteratur).
Med kapitalism menas inte fri ekonomi. Fri ekonomi betyder fri ekonomi, kapitalism betyder ett ekonomiskt system byggt på kapitalackumulation, med ett kapitalägande som utgör grunden till fortsatt ackumulation genom lönearbete. Som Wikipedia skriver:
"There is, however, little controversy that private ownership of the means of production, creation of goods or services for profit in a market, and prices, wages and competition are elements of capitalism."
Grundläggande element är alltså varor och tjänster som säljs för profit, där lönearbete förekommer - och där profiten således består av skillnaden mellan intäkten och löneutbetalningar (samt driftskostnader); alltså ett system där kapital ackumuleras genom kapitalägande. Detta bör betraktas som en riktig definition, vilken håller för alla kapitalistiska ekonomier och vilken även håller för att förklara kapitalismen som ett såväl nutida som historiskt fenomen.
Du ser ju i din egen argumentation hur otillräcklig definitionen av "kapitalism" som "fri ekonomi" skulle vara. Du pratar om "statskapitalism", vilket i så fall skulle betyda "fri ekonomi med stat". Och statskapitalism är knappast, enligt någon definition överhuvud taget, en helt fri ekonomi med en stat.
Visst får man använda nyspråk om man vill, dock, så länge man förklarar vad man menar med orden. Men jag vänder mig alltså emot all den kapitalism som finns - och som någonsin funnits - och anser att vi i dess plats bör ha en fri ekonomi, där produktionen och utbytet sker efter de principer producenterna själva föredrar. Något sådant har kapitalismen aldrig varit, och kan aldrig bli då de ägandeformer och arbetsformer (i.e. lönearbetet) som utgör kapitalismens grund skapar hierarki och koncentration av makt och kapital i ett relativt fåtals händer.
För att skapa en fri ekonomi, som kan förbli fri och jämlik, måste arbetarna äga sina egna produktionsmedel och styra över den egna produktionen - samt avgöra hur utbytet och fördelningen ser ut själva. Sedan får de sköta detta på de sätt de anser bäst, kommunistiskt eller individualistiskt eller någonting däremellan.
Vill du kalla detta för "kapitalism" får du förstås göra det, men glöm då för allt i världen inte att förklara för den du pratar med att detta är något HELT annat än den kapitalism som faktiskt finns här i världen, och som någonsin funnits här. Att den inte implicerar kapitalackumulation eller lönearbete, och att den inte baseras på varken privata företag, konkurrens eller ens handel - om inte detta är vad människor själva aktivt väljer. Om människor frivilligt väljer kommunism, då har vi alltså kommunistisk "kapitalism" (då ju ekonomin fortfarande är helt fri) helt utan kapitalister, utan lönearbete, utan privat egendom, utan marknad och utan konkurrens ;)
Så, jag köper alltså inte att det är JAG som definierar kapitalism fel, då jag menar att det är du som gör det. Men då det inte finns några auktoriteter inom denna definitionsfråga, annat än de ekonomer/ideologer/historiker vi väljer att lyssna på, är du givetvis fri att definiera termen som du vill. Jag håller inte med dig om definitionen, och tycker att den är felaktig, men så länge du förklarar vad du menar bör det inte vara något problem att diskutera ändå.
Det enda liberala partiet i Sverige är Liberala Partiet och vi är emot skatt, regleringar och monopol.
Statskapitalism är i princip synonymt med korporativism. Staten driver företag och hjälper storföretag på bekostnad av småföretag.
Vi liberaler använder ordet "kapitalism" som laissez-faire kapitalism. En helt fri marknad utan statlig interventioner.
Felix:
Det är ju här jag menar att din definition av termen kapitalism måste vara förvirrad. Om du å ena sidan kan säga att termen "kapitalism" är synonym med en helt fri marknad utan några som helst statliga interventioner, medan du å andra sidan kan använda ett begrepp som "statskapitalism" - vilket innebär att staten driver företag och hjälper storföretag - använder du alltså termen "kapitalism" på två helt olika sätt. Om du konsekvent använt termen "kapitalism" för att syfta till en fri ekonomi vore en term som "statskapitalism" tämligen intetsägande, och skulle åtminstone inte betyda vad den betyder. När du pratar om "statskapitalism" verkar du definiera termen "kapitalism" på samma sätt som jag gör; medan "kapitalism" fritt från prefix betyder något helt annat, något som inte överhuvud taget har med "kapitalism"-delen i "statskapitalism" att göra. Det verkar på så sätt förvirrat, och blir inte samma sak som när vi anarkister pratar om "socialism" och "statssocialism"; där "socialism" båda gånger syftar till samma sak (arbetets icke-exploatering och arbetarnas ägande av produktionsmedlen) men där "stats-" syftar till att denna ordning är auktoritär och påtvingad.
Förstår du vad jag menar? Att använda samma term, men lägga helt olika betydelser i den, ger inte intrycket av att du har en konsekvent och fungerande definition av termen.
Att vidare hävda att Liberala Partiet är det enda liberala partiet i Sverige tror jag är att ha lite hybris; den liberala traditionen, även den klassiska liberalismen, är bred och omfattar många olika traditioner. Utan tvekan är ju liberalismen idag en slags statsbärande ideologi, där alla riksdagspartier (utom möjligtvis V) nog bäst beskrivs som socilliberala, eller liberalkonservativa (eller en blandning av de två). Att utesluta socialliberalism och liberalkonservatism ur idétraditionen liberalism är inte seriöst, då ju dessa är de underideologier ur liberalismen som varit allra mest framgångsrika och populära. Det känns lite "no true scotsman" här.
Hej Emil.
Jag tänkte börja med att berätta lite om min egna tankar. Dessa är, nu skall jag försöka använda mig av så tydliga termer så möjligt, först och främst att fakta bör stå framför morala åsikter. Detta har lett mig till synen att laissez-faire är vägen att gå. Om jag sedan lägger på mina egna morala värderingar där så hamnar jag vid det som ofta kallas anarkokapitalism. Jag är dock givetvis villig att släppa mina egna åsikter om det skulle visa sig att dessa in är kompatibla med verkligheten. Då skulle det istället falla tillbaka på nyliberalism, om det nu är avsaknaden av en centralmakt som är problemet.
Det jag ville lyfta fram var problemet med användandet av termer så som kapitalism och fri-marknad. En stor del av de mindre givande diskussionerna mellan å ena sidan socialister och å andra sidan "kapitalister", är grundad i ett felanvändande av denna term. Nyliberaler och anarkokapitalister ser kapitalism som ett synonym till Laissez faire ekonomi medan socialister av olika slag ser det som det som det system som nu är i användning. Det vill säga där staten reglerar marknaden till vissa företags fördel.
Jag är även nyfiken över de argument du har, men inte lagt fram vad jag kan se, mot en Laissez faire marknad. Du hävdar att det inte är en särskilt stor skillnad mellan en stat och en markägare som följer Lockes äganderätts principer. Jag skulle vilja hävda att detta inte alls stämmer.
Mutualism är inte mer legitim än Lockeanism, en term som kanske inte är korrekt men som jag hoppas du tyder så som jag gör, och vice versa. Båda är uppfattningar skapade av människan och båda är baserade på olika grader av äganderätt. En stat å andra sidan brukar ofta erkänna en typ av äganderätt, så som de flesta idag följer Lockes principer, för att sedan med aggressivt våld bryta mot dessa rättigheter. Den ene har en uppfattning och följer den, den andre har en uppfattning men bryter och modifierar denna så fort det främjar dennes syfte.
Hugo:
"Jag är även nyfiken över de argument du har, men inte lagt fram vad jag kan se, mot en Laissez faire marknad."
Laissez-faire (på riktigt), i.e. en fri marknad (på riktigt), i.e. en fri ekonomi, i.e. en ekonomi där individer och kollektiv tillåts leva efter de ekonomiska principer de vill - kommunistiskt, kollektivistiskt, individualistiskt, mutualistiskt eller vad som helst - har jag förstås inget emot. Det är tvärtom vad jag förespråkar. "Liberty then, nothing more, nothing less. Laissez faire, laissez passer, in the broadest and most literal sense", som Proudhon skrev. En fri ekonomi, med utrymme för alla typer av sociala och ekonomiska samarbeten som människor kan tänka sig, är ju vad anarkister förespråkar. Även om naturligtvis väldigt få kallar detta för laissez faire pga de negativa associationer som förknippas med detta uttryck, men här handlar det ju återigen främst om terminologi.
"Du hävdar att det inte är en särskilt stor skillnad mellan en stat och en markägare som följer Lockes äganderätts principer. Jag skulle vilja hävda att detta inte alls stämmer."
Storjordägaren är en stat, med lockeansk äganderätt. Han äger ett geografiskt område, större än det han själv besitter och brukar, där andra betalar honom för att få bo (om han så tillåter) och arbeta (om han så tillåter). Jordägaren har våldsmonopolet, avgör vilka lagar som ska gälla på hans område och kräver, förmodligen, skatt för att människor ska få bo där. Han kan inkludera, eller exkludera - utvisa - vilka han vill från området, då han innehar våldsmonopolet. Skillnaden mellan jordägaren och staten är enbart att jordägaren har fått sin egendom på ett "korrekt" sätt, enligt lockeansk teori. Anarkokapitalistens gamle fader Murray Rothbard beskriver det själv så här:
”If the State may be said to properly own its territory, then it is proper for it to make rules for anyone who presumes to live in that area. It can legitimately seize or control private property because there is no private property in its area, because it really owns the entire land surface. So long as the State permits its subjects to leave its territory, then, it can be said to act as does any other owner who sets down rules for people living on his property.”
Murray Rothbard, http://www.lewrockwell.com/rothbard/rothbard160.html
Om staten alltså äger sin egendom på ett korrekt sätt, enligt lockeansk teori (dvs genom homesteading, köp, byte, gåva eller arv) är staten helt okej. Den har "rätt" att implementera vilka lagar och regler som helst, och ta kontroll över vilken egendom den vill, enligt (non-proviso) lockeansk teori -> enligt anarkokapitalistisk teori. Anarkokapitalismen är således inte anti-stat per se, utan snarare anti-illegitim egendom (enligt lockeansk teori). Om man måste välja mellan statslöshet eller lockeansk äganderätt, så väljer den ortodoxe anarkokapitalisten den lockeanska äganderätten.
"Mutualism är inte mer legitim än Lockeanism, en term som kanske inte är korrekt men som jag hoppas du tyder så som jag gör, och vice versa. Båda är uppfattningar skapade av människan och båda är baserade på olika grader av äganderätt."
Visst är det så, besittning och bruk är inte mer legitimt än lockeansk äganderätt på dess egen grund (och v.v.). Därför måste man snarare tänka utilitaristiskt för att välja en princip; dvs vad blir output av den ena och av den andra. Besittning och bruk leder till småskaligt jordägande (eller jordbesittning, om vi ska vara korrekta), en mer jämlik fördelning, större individuell och kooperativ egenmakt, större möjlighet till individuell suveränitet för fler individer, färre hierarkier, omöjligt att exploatera genom jordränta, o.s.v. Lockeanskt jordägande innebär det motsatta (i jämförelse med besittning och bruk). För mig, som anarkist och socialist, känns den output som kommer från besittning och bruk naturligtvis mer önskvärd än output från lockeanskt jordägande. Jag har svårt att gå ihop anarkism, alla individers och alla frivilliga kollektivs suveränitet, med den lockeanska jordäganderätten, som direkt motverkar detta (som ju Rothbard, förstås med ett annat ordval, själv skriver ovan).
Rothbard förtydligar detta i "The Ethics of Liberty":
"”Given territorial area” in this context of course implicitly means “beyond the area of each property owner’s just property.” Obviously, in a free society, Smith has the ultimate decision-making power over his own just property, Jones over his, etc. The State, or government, claims and exercises a compulsory monopoly of defense and ultimate decision-making over an area larger than an individual’s justly-acquired property. Smith, Jones, etc. are thereby prohibited by “the government” from having nothing to do with that “government” and from making their own defense contracts with a competing agency."
http://mises.org/rothbard/ethics/twentytwo.asp
Vad Rothbards "anarkism" går ut på är alltså inte att göra varje individ suverän över sig själv, utan snarare göra jordägare suveräna över deras jord - varefter de kan sätta upp vilka regler de vill för individerna som bor på den. Att dagens stat inte förfogar enbart över "justly-acquired property" (enligt lockeansk jordäganderätt) är, igen, problemet; en stat med "justly-acquired property" (dvs en individ eller ett företag som homesteadat, ärvt och köpt mark, kanske under generationer och kunnat ackumulera en stor mängd sådan) är en helt okej stat. Det håller alltså inte andra anarkister med om. Varken Smith eller Jones bör bestämma över mer jord än den de själva, personligen, besitter och brukar; gör de det öppnar det upp för exploatering, hierarkier och en individs makt över en annan.
Hej Emil
Jag börjar med att tacka för en fantastisk kommentar.
Tack vare det inlägget jag ser absolut, för tillfället, de morala fördelarna med en äganderätt byggd på besittning och bruk. Vad gäller de praktiska problemen så återstår det att se om det funkar eller inte. Jag ser problem med utvecklandet av stora företag med resurser nog att dra mänsklighetens utveckling framåt, men det kan givetvis bero på att mitt tankesätt är anpassat efter ett Lockeanskt synsätt.
Rörande likheterna mellan en stat och en jordägare har jag dock lite tankar. Visst håller jag med om att din jämförelse stämmer, men om vi tittar på hur stater ser ut idag så finns det saker att anmärka på. Finns det överhuvudtaget en stat idag som är legitim enligt dessa mått? Kan en stat vara det, med tanke på hur en stat "ärver" sina rättigheter från äldre instanser? HurJag förväntar mig inte att du svarar, men det är frågor jag själv kommer titta närmare på.
En fråga har jag dock till dig, kan man enligt mutualistisk äganderätt äga hav? Botten? Luft? Hur fungerar det? Det är givetvis en fråga om åsikter inom samhällen, men hur tror du att det bäst skulle fungera? Finns det några andra åsikter som även de kan ta plats i samhället?
Väldigt givande samtal, känns väldigt upplyftande att det faktiskt sker. Hoppas du fortsätter skriva Emil, du förtjänar en betydligt större publik
Hugo:
"Jag ser problem med utvecklandet av stora företag med resurser nog att dra mänsklighetens utveckling framåt"
Varför skulle det vara ett problem? För det första är den typ av artificiella och statsunderstödda stordrift som finns idag knappast gynnsam för utvecklingen - centralplanering är en ineffektiv ekonomisk policy oavsett om det är stater eller företag som sysslar med den. För det andra finns det inget som förhindrar stora produktionsapparater där detta faktiskt är önskvärt, genom kooperativa samarbeten; dvs där många arbetar tillsammans, men utan att för detta behöva vara underordnade och exploaterade av enskilda ägare. Människor kan förstås kollektivt besitta och bruka, men besittningen och bruket ger då inte upphov till någon individs exklusiva äganderätt, utan snarare en kollektiv besittningsrätt till alla de individer som brukar marken. Ett samtida exempel på en liknande lösning går att hitta i spanska MCC, som är det ledande företaget i Baskien och det sjunde största företaget i hela Spanien sett till omsättning:
http://en.wikipedia.org/wiki/Mondragon_Corporation
Så även om stordrift inte skulle vara lika lönsam i en fri ekonomi - utan statligt understöd och de monopol- och privilegiesystem som dagens, och all vår historias, kapitalism karaktäriseras av - vore det på inget sätt omöjligt där det faktiskt ÄR önskvärt för att uppfylla människors behov. Men det skulle då röra sig om en friare och mycket mer decentraliserad stordrift, i linje med exempelvis mutualismens och kollektivismens federationstanke; att en individ skulle kunna lägga beslag på stora landområden och sedan lägga hundratals, eller tusentals, andra individer under sig vore (tack och lov) omöjligt med besittning och bruk.
"Finns det överhuvudtaget en stat idag som är legitim enligt dessa mått?"
Enligt anarkokapitalistisk äganderätt finns det ingen stat som idag är legitim, nej. Ingen stat vars egendom uteslutande är sådan som homesteadats, köpts eller ärvts. Man kan alltså säga att anarkokapitalisterna är emot stater som de idag ser ut, när vi tittar på hur de skaffat sin egendom. Men det är egentligen den enda riktiga kritiken mot staten, att dess egendom idag inte är legitim. Hur stater fungerar och styrs anmärker inte en konsekvent anarkokapitalist på - en stat med legitim, lockeansk, äganderätt till dess mark kan vara precis hur demokratisk och frihetlig, eller diktatorisk och förtryckande, som helst vad angår anarkokapitalisterna, då detta ju är en annan persons eller grupps exklusiva egendom som denne/dessa har exklusiv beslutsrätt över.
"Kan en stat vara det, med tanke på hur en stat "ärver" sina rättigheter från äldre instanser?"
Ja, naturligtvis kan en stat vara legitim enligt anarkokapitalismen - precis som Rothbard beskriver ovan. Även företag går ju i arv, köps och säljs. Det skulle inte vara någon skillnad med en stat i en anarkokapitalistisk utopi; om min farfars far homesteadade och grundade ett kungarike, och min släkt sedan exploaterade människor och använde intäkterna för att utvidga gränserna i generationer, och jag idag äger detta kungarike (och styr över människorna i det) är ju detta något fullt korrekt, enligt anarkokapitalisterna. Så länge jag, och mina föregångare, faktiskt homesteadat, fått, köpt och/eller ärvt all mark så är denna stat min att som envåldshärskare styra över på de sätt jag önskar. Min definitiva egendom. Så länge egendomen är legitim enligt lockeansk teori spelar det ingen roll varifrån jag ärvt mina rättigheter eller befogenheter; jag kan till och med hitta på nya som det behagar mig.
Anarkokapitalismen skulle förmodligen kunna vara relativt frihetlig under en kort tid, men pga begränsningen i hur mycket jord vi faktiskt har på vår planet finns en gräns för hur mycket jord som kan ägas. När all attraktiv jord ägs av någon börjar således de monopolistiska tendenserna av begränsade resurser; går det bra för A, men dåligt för B, måste B sälja sin mark till A för att ha råd med bröd, och sedan arbeta för A, bo på hans jord och betala skatt till honom (eller till C, eller någon annan som äger). När A lyckas lägga B under sig och ta såväl skatt från honom som vinst från hans produktion blir A allt rikare, och B allt fattigare i relation till varandra. Snart finns en uppdelning av många A:n, som äger, och B:n, som inte äger utan hyr av A:n och lönearbetar åt dem. A:n är stater, B:n är deras undersåtar. Från början är dessa stater förstås mindre än de vi är vana vid, men inte ens det kan ju garanteras. Även stater kommer ju att hamna i skuld och behöva sälja sin mark till andra stater - eller så kanske de säljer sin mark till dem bara för att det gynnar dem ekonomiskt i en given situation (möjligtvis med löften om fortsatta goda villkor), eller samarbetar med varandra precis som företag gör (t.ex. Sony-Ericsson) och egendomen centraliseras ytterligare.
Medan jag ser klassisk anarkism som något som börjar relativt fritt och sedan utvecklas till något ännu friare allt eftersom tiden går och sociala relationer etableras och reproduceras, ser jag således anarkokapitalismen som motsatsen. Medan anarkokapitalismen kan börja som något relativt fritt tror jag att systemets egna grundläggande principer inte är några frihetliga sådana, utan något som kommer att leda till en ny centralisering av makt och egendom i ett fåtal händer - medan den vanlige individen fortfarande är lika ofri. Kanske till och med MER ofri, då det ju inte finns någon som helst garanti för att en exklusiv ägare av en stat ens skulle tillåta de demokratiska friheter och den pralamentarism vi idag har. Jag tror att ett fritt samhälle, som ska förbli fritt, måste baseras på helt andra grundläggande principer än de anarkokapitalistiska.
"En fråga har jag dock till dig, kan man enligt mutualistisk äganderätt äga hav? Botten? Luft? Hur fungerar det? Det är givetvis en fråga om åsikter inom samhällen, men hur tror du att det bäst skulle fungera?"
Personligen tror jag att dessa resurser bäst tas om hand genom samförvaltning, dvs att de individer och kollektiv som använder en resurs tillsammans förvaltar denna. Det här med samförvaltning är ju redan idag ganska stort när det gäller viltförvaltning, fiskevatten, o.s.v. (och Elinor Ostrom vann Nobelpriset i ekonomi 2009 genom sin forskning om samförvaltning av allmänningar). Här är ett exempel från Fiskeriverket: https://www.fiskeriverket.se/vanstermeny/yrkesfiske/samforvaltning.4.70e0ced410e4101406780002604.html
"Finns det några andra åsikter som även de kan ta plats i samhället?"
Ja, självklart. Människor utvecklar ju sina egna samarbetsformer efter eget tycke och smak, och efter rådande förhållanden. Mutualismen ska i detta ljus ses som ett förslag till hur en samhällelig organisation skulle kunna ta sig uttryck; men det är ju alltid upp till varje samhälle, varje kollektiv och i slutändan varje individ att själv avgöra hur hon själv vill arbeta och samarbeta med andra. Som anarkosyndikalisten Rudolf Rocker skrev, i "Anarchism and Anarcho-Syndicalism":
"Common to all Anarchists is the desire to free society of all political and social coercive institutions which stand in the way of the development of a free humanity. In this sense Mutualism, Collectivism and Communism are not to be regarded as closed economic systems, permitting no further development, but merely as economic assumptions as to the means of safeguarding a free community. There will even probably be in every form of a free society of the future different forms of economic co-operation existing side by side, since any social progress must be associated with free experimentation and practical testing out of new methods for which in a free society of free communities there will be every opportunity."
Linus:
Tack så mycket!
Har ni läst David Schweickarts "After capitalism"?
http://www.amazon.com/After-Capitalism-New-Critical-Theory/dp/0742512991
Sara:
Nej, det har jag inte, men det får jag nog ta och göra; den låter intressant!
