Är individualanarkism riktig anarkism?

Jag skrev tidigare ett inlägg med titeln är anarkokommunism riktig anarkism? som handlade om anarkokommunismen, och i vilken mån den är anarkistisk eller inte. Anarkokommunismen är naturligtvis anarkistisk, så länge det rör sig om verkligt fri och frivillig kommunism - där de människor som föredrar något annat fritt får stå utanför det kommunistiska samarbetet; medan de som kallar sig "anarkokommunister" trots att de förespråkar tvångskommunism naturligtvis inte är anarkister (och idag finns det ganska många sådana, som tydligen inte lyckats förstå vad t.ex. Malatesta och Kropotkin faktiskt skrev). Anarkokommunismen delar naturligtvis inställningen till tvångskommunism med övriga anarkister, som Malatesta uttryckte det (och som även citerades i inlägget om anarkokommunismen):

Tvångskommunismen skulle bli det mest förhatliga tyranni, som den mänskliga anden kan tänka sig. Och den fria och frivilliga kommunismen är en ironi, om icke rätten och möjligheten finns, att leva i en annan regim, en kollektivistisk, mutualistisk, individualistisk eller vilken man vill, ständigt under betingelsen, att man ingen undertrycker eller utsuger.

I rättvisans namn bör man däremot ställa samma fråga om individualanarkismen - är individualanarkism riktig anarkism? Liksom i anarkokommunismens fall är svaret på frågan naturligtvis "ja"; men liksom i fallet anarkokommunism finns det också människor som kallar sig anarkister, trots att de i själva verket inte är det. Om anarkokommunismens problem är tvångskommunister som kallar sig anarkister, så är individualanarkismens problem moraliska egoister som kallar sig anarkister trots att de inte är det. Nu finns det säkert en del Stirnertrogna som höjer på ögonbrynen, men förklaring följer! Det finns definitivt många egoister som faktiskt är anarkister, t.ex. Benjamin Tucker och Francis D. Tandy - men egoismen i sig är inte vad som gör någon till en anarkist. Anarkismen ligger inte i egoismen, utan anarkismen är förespråkandet av ett samhälle utan tvång, där varje människa är sin egen herre. Man kan med andra ord vara egoist och anarkist; samtidigt som man kan vara egoist, men inte anarkist. Egoismen är, som Tandy skrev i Voluntary Socialism, bara något som förklarar vårt beteende, varefter vi ur denna förståelse kan bestämma hur vi ska handla:

Egoismen i sig lär oss inte hur vi ska handla. Den klargör bara varför vi handlar som vi gör. Den är enbart en analys av motiven för handling, men på analysens resultat måste all sann etik vila. Genom att klargöra att alla handlingar är resultat av individens försök att maximera sin lycka fastställer egoisten enbart ett faktum.


Egoismen är i sig alltså inte någon morallära, utan vilken handling du än känner dig mest bekväm med är den du bör försöka utföra (eller snarare kommer att försöka utföra). Intar man ett makroperspektiv och analyserar samhället är däremot anarkismen just därför en naturlig följd av egoismen - jag kan leva friast och efter mina intressen bäst om alla i samhället tillåts göra det; då kommer de tillsammans med mig att vilja försvara denna ordning, och de har väldigt små incitament att kränka eller attackera mig om jag inte kränker dem. Därför finns det många anarkister som har en egoistisk grundsyn. Intar man ett extremt mikroperspektiv, där man enbart analyserar en handling i taget och inte sätter dem i något större perspektiv, kan däremot egoismen bli något helt annat än anarkism - där kan det bli fullt rimligt för mig att t.ex. råna eller misshandla någon, om jag känner att det skulle maximera min lycka. Här talar vi alltså om att jag utövar våld och tvång emot någon annan - och det är naturligtvis oförenligt med anarkism. Här hittar vi de individualanarkister som kallar sig anarkister, men som egentligen bara förespråkar sin egen auktoritet före andras. Om det vore anarkism, vore en diktator den störste anarkisten av alla, och den totalitära staten anarkistens självklara mål - men så är naturligtvis inte fallet. Vi kan fortsätta citera anarkokommunisten Malatesta, som skrev:

Om anarki betyder icke-regering, icke-dominans, icke-förtryck av människa över människa, hur kan en man då kalla sig själv anarkist utan att ljuga för sig själv och andra, när han tydligt säger att han vill förtrycka andra människor för att tillfredsställa sitt Ego, utan några skrupler eller gränser, andra än de som följer av hans egen styrka? Han må vara en rebell, ty han är förtryckt och kämpar för att bli förtryckare, men han kan sannerligen inte vara någon anarkist. Han är en aspirerande bourgeois, en aspirerande tyrann, som är oförmögen att förverkliga sina drömmar om makt och rikedom genom sin egen styrka och lagliga metoder, och söker sig därför till anarkister för att utnyttja deras moraliska och materiella solidaritet.
Därför tror jag inte att frågan rör "kommunister" och "individualister", utan snarare anarkister och icke-anarkister. Och vi, eller i alla fall många av oss, gjorde fel i att diskutera en speciell form av påstådd "anarkistisk individualism" som om den verkligen var en av anarkismens många tendenser, istället för att bekämpa den som en av auktoritarismens många förklädnader.


Malatesta fortsatte med att mena att anarkistisk "kommunism, individualism, kollektivism, mutualism" och andra anarkistiska inriktningar för deras företrädare "helt enkelt är det sätt man tror att man bäst uppnår frihet och solidaritet i det ekonomiska livet" på - när det verkligen rör sig om verkligt anarkistiska inriktningar; dvs där man strävar efter ett samhälle där varje människa styr sig själv och inte blir förtryckt av någon.

Någon som i egoismen ser en anledning till att bygga ett anarkistiskt samhälle, och inte har för avsikt att förtrycka någon annan - vilka skäl han än må ha till denna inställning - är alltså definitivt anarkist. Och många av de, i min mening, största anarkistiska tänkarna har i hög grad varit influerade av egoismen, eller liknande tankegångar. Någon som däremot i egoismen ser sin möjlighet att utnyttja och förtrycka andra är däremot på inget sätt anarkist, även om han må anse det själv - precis som en tvångskommunist inte är anarkokommunist även om han gärna vill påstå att han är det.

Individualanarkism är alltså i allra högsta grad verklig anarkism - precis som anarkokommunism är; men båda inriktningarna har problemet att företrädare för "förklädd auktoritarism", för att använda Malatestas term, gör anarkistiska anspråk trots att de företräder tvingande och auktoritära idéer. Verklig individualanarkism och anarkokommunism har däremot inga motsättningar, mer än att man i fred vill kunna leva på det sätt man själv föredrar; och verkliga anarkister har naturligtvis inget emot att en person vill leva på ett sätt och en annan person vill leva på ett annat - det är hela anarkismens grundidé! Det är något många anarkister idag verkligen bör ta till sig, då många verkar vara så insnöade på sin egen utopi att de vägrar ha med andra anarkister att göra. Ofta vägrar "anarkister" till och med erkänna andras rätt att organisera sig på det sätt de vill i det anarkistiska samhälle som nog fortfarande är ganska långt borta i tiden - och genom detta upphör de naturligtvis samtidigt att vara anarkister själva, och blir istället förespråkare av någon form av tvångssystem. Anarkismen idag behöver anarkism! Kevin A. Carson får avsluta inlägget:

Frimarknadsförespråkande, frihetligt kommunistiska, syndikalistiska och andra former av kollektivistiska anarkister måste lära sig att existera tillsammans i fredliga förhållanden präglade av ömsesidig respekt idag, i vår kamp mot den korporativa staten, och imorgon, i den panarki som troligtvis kommer att komma efter den.


Kommentarer
Postat av: Marcus Norberg, "Evig Lidelse"

Det är bra att du tar upp detta så viktiga ämne berörande samtliga anarkister. Allt för många verkar skita i (eller inte känna till) själva grunderna i sin lära, därav har allt paradoxalt redan kollapsat innan man ens har börjat sin filofiska färd... likt tornet som saknar fundamentstenar ;).



Fundamenten i anarkism är det som gör anarkism, det är anarkism som binder anarkister samman - inte deras personliga preferenser i ett samhälle som ännu inte existerar. Tänk att det finns så många som inte förstår detta. Nedifrån och upp, det gäller även i samhällets struktur!

2009-05-08 @ 18:50:17
URL: http://eviglidelse2.blogspot.com
Postat av: Erik

Hej, jag vet inte hur bra kontakt du har med vänsterrörelsen i Skellefteå men kan tipsa dig som gammal Sufare att SMR(Svenska Motståndsrörelsen) kommer att ha sitt nationaldagsfirande i Skellefteå den 6 juni. 10.30 ska de samlas i centrum och dela ut flygblad, såg detta på flashback.



"Nationaldagsfirande i Norrland



Svenska Motståndsrörelsen i Norrland bjuder in till ett nationaldagsfirande i kampens tecken. Den 6/6 samlas vi i Skellefteå för att sprida det nationella budskapet. Efter avslutad aktivitet så beger vi oss till en naturskön plats för resterande aktiviteter. Väl på plats kommer de som vill b.la. att tävla i 5-kamp. Det kommer finnas mat och dryck såväl som möjligheter att inhandla böcker, skrifter m.m. Tal kommer att hållas där vikten av kamp och organisering ligger som tema för dagen. Efter en hel dag av aktiviteter tar festligheterna vid, då vi i goda vänners lag lyssnar till musik från trubadurer och samtalar i skenet från ett bål. Vi har på platsen möjligheter till övernattning i tält. På söndagen bjuds de morgonpigga på grötfrukost sedan hålls ett kortare föredrag, därefter avslutas festligheterna.

Priset för att delta på festligheterna efter flygbladsutdelningen är 200kr/person.



Vi i Svenska Motståndsrörelsen vill poängtera att samtliga nationella är välkomna oavsett organisationstillhörighet.

Väl mött!



Datum: 6 Juni

Tid: 10:30

Mötesplats: Skellefteå centrum



Anmälan sker till [email][email protected][/email]



http://img17.imageshack.us/img17/7921/nationaldagen.jpg



"

2009-05-12 @ 19:36:57
Postat av: Joel

Intressant som vanligt!

Det är mycket möjligt att jag är lite trög av mig, men jag har ännu inte riktigt greppat det här med de egentliga skillnaderna mellan anarkister och nyliberaler/minarkister/"anarko-kapitalister" (vad man nu vill kalla det). Hur gör man som anarkist för att försvara sig mot en liberal som menar att man som anarkist egentligen också är liberal bara för att man förespråkar frånvaron av tvång? Vari ligger skillnaderna, vad vill anarkister rent konkret göra åt samhället för att upprätta denna individuella frihet som inte liberaler också vill göra? Det vore spännande om du spann vidare ännu mer på detta i framtida inlägg, eller helt enkelt svarade här om du har lust.

2009-05-17 @ 23:10:38
Postat av: Drullknull

Liberaler har ingen maktanalys. Liberaler anser att friheten kan säkras i ett storföretag med hierarkisk organisationsstruktur t.o.m. "anarko"kapitalister försvarar den normativa stordriften.

Anarkister däremot hävdar att all typ av organisering bör vara "platt" d.v.s. ickehierarkisk om individens frihet skall kunna säkras.



Liberaler känner inte igen ekonomiskt tvång som ett symptom av ofrihet, löneslaveriet existerar inte(!).

Anarkister menar att frånvaron av alternativ leder till brister i associationsfriheten, symptomen av denna ofrihet leder till att enda legala alternativet är att "gå med på" att kapitalister tar en del av arbetarens resultat.



Liberaler erkänner inte individens suveränitet.

2009-05-18 @ 06:52:38
Postat av: Emil

"Hur gör man som anarkist för att försvara sig mot en liberal som menar att man som anarkist egentligen också är liberal bara för att man förespråkar frånvaron av tvång?"



Om det är deras definition av liberal så är anarkister sannerligen liberaler - problemet med liberaler är som sagt att de sällan (eller aldrig) konsekvent försvarar friheten, utan istället använder den som en "ursäkt" för att stötta exploatering och storföretag (som egentligen bara är resultat av den korporativa kapitalismen och statsinblandning i ekonomin för att gynna kapitalister). Du bör väl snarare kontra med att om DE är för "frånvaron av tvång" så är de anarkister, snarare än liberaler eller minarkister.

2009-05-18 @ 11:26:11
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Klasse

http://www.facebook.com/event.php?eid=89092731217



Sprid!

Postat av: Emil

Klasse:

Bra initiativ!

2009-05-21 @ 19:56:56
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Joel

Tackar för svaren. Men hur gick det då till, rent konkret, när kapitalismen skapades genom ekonomiskt tvång? Och varför är dagens kapitalism ett resultat av detta? Finns det kanske något lästips om ämnet?



Det vore även intressant om du skrev något om vad du själv anser om hur anarkister bör ställa sig till välfärdsstaten. Jag känner t.ex. själv spontant att jag avskyr privatisering av vård och skola osv, det är ju saker som arbetarklassen fått kämpa för att få. Samtidigt strider det mot anarkistiska principer att tvinga människor att skatta för andras välbefinnande. Eller kan man se det som en nödvändig kompromiss i ett klassamhälle? Jag skulle tro att det skulle bli katastrofalt om vi inte hade någon allmän välfärd, det skulle ju cementera klasskillnaderna på ett ganska brutalt sätt.

2009-05-22 @ 12:22:32
Postat av: Drullknull

Den primitiva ackumulationen, hur kapitalismen blev möjlig diskuteras utförligt i Carsons Studies in Mutualist Political Economy, men Kropotkin m.fl. berör samma fenomen.

För Sveriges del är det slående att den s.k. skiftesreformen frisätter mängder av egendomslösa som sugs upp av den framväxande industrin. För svenska förhållanden måste mer forskning till, men det bör inte vara så svårt med tanke på det rikliga källmaterialet.



Välfärdsstaten är en ursäkt för att koppla arbetaren helt och hållet till den kapitalistiska ekonomin. Mutualisten Larry Gambone har påtalat att socialdemokratin är det perfekta redskapet för att plundra arbetaren, fördela storföretagens kostnader meed hjälp av statliga subventioner.

Blickar vi tillbacka, så inser vi(?) att dagens multinationella företag aldrig kunnat expandera utan en skyddande stat, någon säkrar den orättfärdiga egendomen, fördelar arbetarnas resultat via skattesedeln till industrin.

Anarkister har inget till övers för någon stat i.h.t. den skall utplånas.



Pratar vi om individualanarkism, så sköter varje förening, arbetslag, kvarterssamverkan, byalag eller intresseförening den omsorg de kan täcka. Mer avancerad vård finansieras med frivilligt finansierade fonder och/eller andra former av samverkan.

Grundläggande för alla socialister är solidaritetsprincipen, man hjälps åt, och framför allt hjälper man de svagare i samhället, det är A och O.



Skål!

2009-05-22 @ 21:21:38
Postat av: Joel

Okej. Men jag antar att du inte tycker att privatisering av den allmänna välfärden är något att prioritera först som anarkist? Det sociala skyddsnätet är ju trots allt viktigt för arbetarklassens välbefinnande i klassamhället.

2009-05-22 @ 23:18:08
Postat av: DanielB

Alla som bor i Västerås och är intresserade av anarkism och syndikalism: Det kommer en syndikalist till Västerås Folkhögskola på Tisdag 26/5 10:00 till 12:00, hon ska prata om hur man får in syndikalismen i media.



Hoppas det är okej att jag skriver det här, tänkte att det vore intressant för några. :)



Sen kan alla läsa denna tråd för ett gott skratt:

id=259660" rel="nofollow">http://ungdomar.se/forum.php?threadid=259660

2009-05-23 @ 03:24:54
Postat av: DanielB

Alla som bor i Västerås och är intresserade av anarkism och syndikalism: Det kommer en syndikalist till Västerås Folkhögskola på Tisdag 26/5 10:00 till 12:00, hon ska prata om hur man får in syndikalismen i media.



Hoppas det är okej att jag skriver det här, tänkte att det vore intressant för några. :)



Sen kan alla läsa denna tråd för ett gott skratt:

id=259660" rel="nofollow">http://ungdomar.se/forum.php?threadid=259660

2009-05-23 @ 03:26:00
Postat av: Drullknull

Jag vet inte riktigt vad du menar med privatisering, troligen utförsäljning av offentlig verksamhet till kapitalister?

Personligen anser jag att arbetare kan bygga egna sociala skyddsnät utan stat. Deesutom i nuet, ju längre vi klamrar oss fast i den statssanktionerande ekonomin, desto med blir vi också lidande av de nedskärningar som drabbar de svagare i samhället.

Jag ser ingen anledning att favorisera privatiseringen eller välfärdsstaten, bådadera är ett demokratiskt och frihetligt problem.



Rent argumentationsmässigt är privtiseringen ett alldeles utmärkt slagträ mot högern, likaså är väldfärdsstaten en kniptång mot statssocialismens tafatta argumentation om behovet av en tvingande stat.







2009-05-23 @ 08:47:56
Postat av: Anonym

Hejsan Emil!



Jag har lite problem med att fatta en sak.

Du vill ju ta väck tullar eftersom du menar att det

reglerar den fria marknaden och därför skapar orättvisor. Om man tar väck tullarna kommer man kunna konkurrera på lika villkor menar du.

Men att ta bort tullarna skapar ju problem i säg som inte är så rättvisa.



Vi kan ta USA och Mexiko som exempel.

"NAFTA är ett frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada. Ett sådant avtal reglerar en massa saker, bland annat att länderna inte har några tullar och att staten inte får subventionera varor. Allt för att man ska "konkurrera på samma villkor". Men problemet med sådana avtal är många. För det första är det omöjligt för ett u-land som Mexiko att "konkurrera på samma villkor" med världens mäktigaste land. Ett exempel på detta är majsen.

Majs är en viktig gröda i Mexiko, och många småbönder odlar det. Men dessa småbönder har inte en chans att "konkurrera" mot USA jättemajsodlingar. En småbonde med hacka och machete kan aldrig konkurrera med en bonde som har högteknologiska hjälpmedel. Så avtalet är en dödsstöt för alla småbönder i Mexiko. För när USA börjar dumpa sitt billiga majs på Mexikos marknad kommer priset sänkas kraftigt, vilket blir de mexikanska småböndernas undergång."



Är inte detta ett stort problem om man tar väck tullarna?



Jag är inte rädd för att kalla mig anarkist men vi måste också betona hur viktigt det är med ett starkt skyddsnät. Anarkister tror trots allt minst lika mycket på rättvisa som frihet.



Ha det bra!

2009-05-23 @ 18:15:44
Postat av: Emil

Joel:

Jag ogillar också privatiseringar, när det handlar om statlig egendom som säljs till kapitalister. Det handlar enbart om en hand i det korporativa systemet som köper något av en annan; som rättmätigt inte är någon av dessas egendom, utan tvärtom folkets - det är folket som med skatter och arbete byggt den statliga egendomen. Statlig egendom bör privatiseras PÅ RIKTIGT, dvs ges till arbetarna på företagen, och de som besitter och brukar den aktuella egendomen. Inte säljas till kapitalister. Och så länge sådan privatisering, till folket - till arbetarna - inte sker, så är det antagligen bättre att egendomen förblir statlig. Inte för att det är "mer rätt", utan enbart för att det är enklare att på riktigt - till arbetarna - privatisera statlig än kapitalistägd egendom.



...

Angående tullar är det absolut så att fattigare länder missgynnas av det, så länge staten i rika länder pumpar in pengar till de inhemska producenterna och subventionerar sina egna varor. Så är ju fallet ofta med USA:s och EU:s "frihandels"avtal; man vill att u-länder ska ta bort sina tullar, medan man själv pumpar in subventioner till de egna industrierna, så man kan sälja produkter i u-länder för priser som inte ens täcker produktionskostnaderna - och genom det konkurrera ut u-ländernas egna producenter. Naturligtvis måste rika länders subventioner väck innan tullars avskaffande kan ha någon positiv verkan - vilket är något nyliberaler och prokapitalister ofta bekvämt "glömmer" - och DÅ kommer rikedomen i världen snart att jämnas ut. Men det är knappast så att alla "frihandels"avtal idag är positiva - tvärtom skulle jag vilja påstå att de flesta är negativa såväl för fattigare länder som för frihandeln själv! - NAFTA är ett bra exempel där det mest är rika länder som vill exploatera fattigare, och där det knappast är tal om varken någon ekonomisk utjämning eller någon frihandel. Snarare en handel reglerad av USA; för USA:s vinning och på USA:s villkor.



"Jag är inte rädd för att kalla mig anarkist men vi måste också betona hur viktigt det är med ett starkt skyddsnät. Anarkister tror trots allt minst lika mycket på rättvisa som frihet."



Absolut är det så! Ömsesidig hjälp är ett väldigt viktigt koncept i anarkismen, och hela grundtanken om varför anarkismen skulle fungera. Det enda anarkismen betonar är ju att skyddsnät är beroende av människor; inte stater!

2009-05-24 @ 00:47:26
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Emil

"Angående tullar är det absolut så att fattigare länder KAN missgynnas ATT DE TAS BORT, så länge staten i rika länder pumpar in pengar till de inhemska producenterna och subventionerar sina egna varor", ska det stå. Slarvigt skrivet ;)

2009-05-25 @ 10:51:50
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Dissident

Detta har ingenting med ämnet att göra. För några månader sedan (förra året) fanns det ett inlägg på den här bloggen där du (Emil) tipsade om en låt som hette "Anarki - innan det är för sent". Jag har letat igenom bloggen, men inte funnit inlägget så jag undrar om du möjligtvis kunde posta länken igen.

2009-05-27 @ 22:07:15
Postat av: Emil

Aa länken dog, då den blev för gammal, så jag tog bort inlägget. Kan ladda upp den igen, plus en bonus ;)

S-mez - Anarki (innan det är för sent)

http://www.speedyshare.com/771796524.html

S-mez - Anarki II (frihet och jämlikhet)

http://www.speedyshare.com/807877650.html

2009-05-28 @ 18:04:16
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Anonym

Tack så jättemycket.

2009-05-28 @ 21:40:37
Postat av: Emil

Lugnt, sprid musiken så gott det går ;)

2009-05-28 @ 22:39:08
URL: http://mutualism.blogg.se/
Postat av: Ungsynvinkel

Hade också gärna tagit del utav musiklänkarna, som nu tyvärr har försvunnit!

2010-08-29 @ 19:17:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0