Kommunism, socialism, kapitalism, fri marknad och mutualism
KOMMUNISM
Kommunismen går egentligen att sammanfatta i det klassiska slagordet "av var och en efter förmåga, till var och en efter behov". Det handlar om en ideologi som förespråkar att allt ska vara ägt kollektivt, på ett eller annat sätt, av folket - och där även den "lön" man känner att man behöver ska avgöras av varje enskild individ, som ur den gemensamma potten av allt som producerats plockar ut den mängd varor och tjänster han anser sig vara värd. Vladimir Lenin skriver i "Staten och Revolutionen" om kommunismen som det samhälle där:
"...människorna till den grad vant sig att iaktta de grundläggande reglerna för samlivet och när deras arbete blir så produktivt, att de frivilligt kommer att arbeta efter förmåga. "Den borgerliga rättens trånga horisont", som föranleder folk att med Shylocks obeveklighet räkna efter, att man ej arbetar en halv timme längre än en annan, att man ej erhåller mindre lön än en annan, denna trånga horisont kommer då att vara övervunnen. Produktfördelningen kommer då inte längre att kräva normering från samhällets sida av den envar tillkommande produktmängden; envar kommer att fritt ta för sig "efter behov"."
Kommunismen i sin "högsta fas", som Marx och Lenin kallade den, handlar alltså om gemensamt ägande av såväl produktionsmedel som av produktionens resultat. Kommunismen som sådan är däremot inte begränsad till denna "högsta fas"; för att något ska kunna klassificeras som kommunistiskt krävs bara gemensamt ägande. Lenin fortsätter i tidigare nämnda verk:
"Det man vanligen kallar socialism, kallade Marx det kommunistiska samhällets "första" eller lägre fas. För så vitt produktionsmedlen blir gemensam egendom, kan ordet "kommunism" tillämpas även här, om man inte glömmer, att detta ej är den fullständiga kommunismen."
Att Lenin här valde att kalla vad Marx kallade "kommunismens lägre fas" för "socialismen" har lett till en del missförstånd, vilka vi kommer att uppmärksamma ytterligare i avsnittet om socialismen. En definition av kommunismen kan alltså här sägas vara kollektivt ägande (från latinets "communis", vilket betyder gemensam), medan fullständigt gemensamt ägande - av såväl produktionsmedel som produktion - är vad Lenin kallar fullständig kommunism.
SOCIALISM
Socialismen blandas ofta ihop med kommunismen, trots att det rör sig om helt olika saker. Medan kommunismen först och främst avser ett sätt att äga - där den fullständiga kommunismen, som vi sett, också tillämpar en speciell typ av fördelning - så inriktar sig socialismen på fördelningen av produktionen. Socialismen menar att fördelningen bör skötas efter slagordet "av var och en efter förmåga, till var och en efter insats". Detta var också något många tidiga socialister förespråkade, medan de samtidigt tog kraftigt avstånd från kommunismen och kommunistiska tankegångar. Här handlar det alltså helt enkelt om att arbetaren ska få betalt för sitt arbete - dvs att ingen exploatering eller utsugning förekommer. Till skillnad från kommunismen menar socialismen alltså att en arbetares "lön" ska stå i relation till hans arbete - hans insats - snarare än till hans behov.
Här kommer vi också in på varför Lenin valde att kalla kommunismens lägre fas för just "socialism". Det handlade helt enkelt om att lönen i den socialistiska fasen av kommunismen skulle sättas efter socialistisk, hellre än kommunistisk, filosofi. I kommunismens lägre fas - socialismen - skulle alltså människor få betalt efter insats, inte efter behov. Här har vi alltså ett samhälle som är kommunistiskt i ägandet av produktionsmedlen, men socialistiskt i fördelningen av produktionen; detta samhälle skulle enligt Marx och Lenin fungera som en slags övergångsfas till den fullständiga kommunismen. I första fasen råder alltså "kommunistisk socialism", till skillnad från den högre fasen av "kommunistisk kommunism".
Det många associerar med socialism - t.ex. gemensamt ägande av produktionsmedel, eller statligt ägande av produktionsmedel och/eller produktion - är alltså något som har med kommunism, hellre än socialism, att göra. Socialismen säger "arbetets frukter åt arbetaren"; varken mer eller mindre än så. Olika socialistiska skolor och tänkare har sedan tänkt sig olika metoder att uppnå detta mål. Vissa tror på oinskränkt individualism och privat ägande, t.ex. individualanarkister som Benjamin R. Tucker, som menade att "den perfekta socialismen förutsätter den perfekta individualismen"; andra tror på frivilligt kooperativa lösningar med total valfrihet och en fri marknad som grund (mutualister); andra på statlig intervention och regleringar i ekonomin (socialdemokrater); och ytterligare andra tror på totalt statligt övertagande av ekonomin och samhället, där staten planerar allt och ger arbetarna en lön som motsvarar deras insats (statssocialister). Vad som är viktigt att poängtera är att alla dessa är socialister för att de vill ha ett system där arbetarens del av produktionen är hans arbetes fulla produkt - det är inte den enes kollektivism, den andres individualism, den tredjes anarkism eller den fjärdes statskramande som gör dem till socialister. Det gör dem helt enkelt till kollektivistiska socialister, individualistiska socialister, anarkistiska socialister och statssocialister. Vad man förespråkar för lösningar i övrigt är irrelevant för om man är socialist eller inte; även om de flesta socialister historiskt också förespråkat någon form av kooperativism eller kommunism på ägandesidan är det inte vad som gör dem till socialister. Det finns både auktoritära och antiauktoritära socialister; socialister som ser staten som frälsare och socialister som ser staten som Djävulen. Det enda de har gemensamt är just socialismen; att arbetarens lön ska vara hans arbetes fulla produkt.
Som den individualistiske och anarkistiske socialisten Benjamin Tucker skrev: "...socialism är en strid emot utsugning, och anarkism är en strid mot auktoritet. De två arméerna - socialism och anarkism - är varken desamma eller exklusiva; de överlappar varandra. [...] Det goda och överlägsna med den anarkistiske socialisten - eller den socialistiske anarkisten, som han kan föredra att kalla sig - ligger i det faktum att han slåss i delarna som är gemensamma för dem båda."
KAPITALISM
Kapitalism är ett ekonomiskt system som varit ledande, åtminstone i västvärlden, sedan feodalism och liknanade system lämnades. Kapitalismens grund är att kapital och arbete är uppdelade på olika ägare; dvs att vissa äger och investerar kapital, medan andra arbetar åt de människor som äger kapitalet - vilka egentligen bara äger sin egen arbetskraft. Detta, som Marx kallade "skilsmässan" mellan arbete och kapital, är beroende av den primitiva ackumulation som ägde rum i större delen av världen i kapitalismens barndom; där människor som gjort sig rika och mäktiga innan kapitalismen helt enkelt utnyttjade sin makt genom att beslagta mindre mäktiga människors rättmätiga egendom genom våld, tvång och hot. Därmed skapade de en egendomslös klass som inte hade något annat val än att arbeta för den andra klass som skapats - kapitalägarna, eller kapitalisterna. Det är just i denna uppdelning av kapital och arbete, där arbetarna satts i beroendeställning till kapitalisterna, som en marknad blir just kapitalistisk. När kapitalister utnyttjar den position den primitiva ackumulationen från början gav dem - och som statsinterventionen i ekonomin till förmån för kapitalisterna och kapitalismens fortlevnad upprätthållit - blir resultatet ett system som vi kallar kapitalism.
Här ser vi att socialismen och kapitalismen står i direkt motsats till varandra. En förutsättning för kapitalismen, där kapitalägare frigjorda från arbete är fundamentet, är att kapitalisterna kan ta del av det värde arbetet skapar genom en "avgift" arbetarna och entreprenörerna måste betala för att få tillgång till kapital nödvändigt för produktionen. Socialisterna, å andra sidan, ser detta som utsugning av arbetare och kräver att arbetarens lön skall vara arbetets fulla produkt; då uppdelandet mellan kapitalist och arbetare är en onaturlig uppdelning som beror på den primitiva ackumulationen och den kontroll över stat och lagstiftning som kapitalisterna - direkt eller indirekt - på olika sätt utövar. Socialisterna vill därför upphäva "skilsmässan" mellan kapital och arbete. Individualistiska socialister vill göra det genom att upphäva den kapitalistiska statsinterventionen i ekonomin, vilket resulterar i att arbetare kan organisera sig som de vill och får kontroll över sitt eget arbete och sin egen produktion; frivilligt kollektivistiska (och ofta även individualistiska) socialister vill göra det genom att på frivillig grund skapa kooperativ där arbetare både arbetar och äger verksamheten, och passiva kapitalister helt enkelt blir överflödiga; statssocialister vill göra det genom att staten tar över ekonomin och ger ut vad man anser vara "rättvisa" löner, et.c.
Medan kommunismen i första hand handlar om hur produktionsmedlen ägs (och i andra hand även om hur fördelningen ser ut), och socialismen handlar om fördelningen av produktionen; så handlar kapitalismen alltså om hur ägandet av produktionsmedlen är uppdelat mellan olika grupper - klasser - i samhället, där grundbulten är att en klass äger så pass mycket kapital att den kan leva på att helt enkelt hyra ut detta kapital till människor som saknar sådant, och leva på avkastningen.
FRI MARKNAD
Ett väldigt vanligt missförstånd idag är att en fri marknad är detsamma som kapitalism, eller kapitalism är detsamma som en fri marknad. Detta är däremot inte fallet. En fri marknad är en fri marknad, varken mer eller mindre än så. Kapitalism är också kapitalism; oberoende av om marknaden är fri eller inte. Den korporativism som dominerade ekonomin i Adolf Hitlers Tyskland eller Benito Mussolinis Italien var i allra högsta grad kapitalistisk - men någon fri marknad var det definitivt inte tal om. Det fanns en klar uppdelning mellan kapitalister och arbetare, och kapitalackumulationen skedde på precis samma sätt - med samma typer av statliga understöd som i andra kapitalistiska ekonomier. Anarkokapitalisten Murray N. Rothbard menade att de fascistiska och nazistiska ekonomierna var "fulländandet av statsmonopolkapitalismen" - och att det var därför dessa ideologier var så tilltalande för de stora kapitalisterna. Inte för att det var någon fri marknad - vilket kapitalister väldigt sällan eftersträvar - utan eftersom att det var ren kapitalism, utan de obekväma inslagen av frihet som ibland finns i kapitalistiska ekonomier; vilket naturligtvis är perfekt för en storkapitalist.
Vad är då en fri marknad? Ingenting, egentligen. En fri marknad är inte vad liberaler ofta menar med en "fri marknad"; alltså en marknad där staten och kapitalet bestämmer spelplanen, där staten har valutamonopol och våldsmonopol, bestämmer vilka banker som ska tillåtas, subventionerar enskilda företag och/eller näringar och sätter upp tullar mot omvärlden, skyddar enskilda kapitalister från fri konkurrens bakom jordmonopol, patent, upphovsrätter, et.c. En fri marknad är helt enkelt frånvaron av sådana monopol och regleringar, där var och en avgör vad hon vill producera, hur hon vill producera det och av vilken anledning hon vill göra det. Där kommunistiska, socialistiska och kapitalistiska lösningar - och alla andra lösningar, för den delen - tillåts konkurrera fritt, och där människors egna val avgör hur marknaden ska se ut, och om någon marknad ens ska existera (vill alla t.ex. leva kommunistiskt försvinner ju vad vi normalt skulle anse vara en marknad).
MUTUALISM
Mutualism är en socialistisk - men inte kommunistisk - ideologi som förespråkar fri marknad och antikapitalism.
Vad detta betyder är alltså följande:
"Mutualism är en socialistisk..."
Mutualister är socialistiska, och vill upphäva "skilsmässan" mellan arbete och kapital - och därmed exploateringen av arbetare, och klassamhället i stort.
"...men inte kommunistisk - ideologi..."
Mutualister tror inte på statligt eller påtvingat gemensamt ägande av varken produktionsmedel eller arbetets produkter (mutualister är som sagt socialistiska, och menar därför att arbetets produkt rättmätigt tillhör arbetaren); man har däremot inga problem med frivilliga, eller anarkistiska, kommunister - dvs människor som personligen vill äga gemensamt, men som inte vill tvinga andra att vara med i deras gemenskap utan respekterar deras egen rätt att välja efter den socialistiska principen att deras arbetes frukter är deras att göra som de vill med.
"...som förespråkar fri marknad..."
Mutualister menar alltså att vem som helst bör ha rätten att leva kommunistiskt, socialistiskt, kapitalistiskt eller hur de än må välja att leva - så länge de inte tvingar någon annan att underkasta sig deras ordning. Detta är något mutualister har gemensamt med all anarkism, vilket vi kan illustrera genom anarkokommunisten Errico Malatestas ord: "den fria och frivilliga kommunismen är en ironi, om icke rätten och möjligheten finns, att leva i en annan regim, en kollektivistisk, mutualistisk, individualistisk eller vilken man vill, ständigt under betingelsen, att man ingen undertrycker eller utsuger."
"och antikapitalism."
Mutualister menar alltså att socialismen är att föredra framför kapitalismen; kapitalismen vilar på kapitalisternas kontroll över stat och ekonomi, med de monopol och regleringar de genom detta lyckats skapa. Man vill helt enkelt avskaffa kapitalismen och ersätta den med en fri marknad, där var och en väljer hur hon vill leva - och där varje människa har rätten att göra som hon vill med det hon producerar.
Jag har märkt sedan långt tillbaka att vi använder olika definitioner, något som förvirrade mig i början. Detta kan därför underlätta en del inför när man läser dina inlägg.
Utöver det så måste detta måste vara bland de bättre inledningarna till mutualismen som jag har läst, du har tagit en väldigt intressant approach i alla fall ;)
Du skriver jämt om hur Mutualismen är en socialistisk och antikapitalistisk ideologi. Men de skall ändå vara tillåtet att fortsätta leva i ett kapitalistisk samhälle om man föredrar det. Din teori är att arbetarna kommer att välja socialismen före kapitalismen och därmed försvinner den. Men kapitalismen är ju bevisligen mera konkurrenskraftig som produktionssätt, eftersom den har konkurrerat ut alla socialistiska försök hittills. Du tror inte att arbetarna kommer att inse att man får bättre betalt om man jobbar för kapitalisterna än om man deltar i socialistiska projekt? Om så skulle hända så skulle du genom att ha infört mutualismen istället skapat en tokliberals våta drömsamhälle.
Utan tvång är kapitalism ingenting!
Avgörande anledning till kapitalismens "konkurrenskraftighet" bottnar helt och hållet i de institutionella tvång systemet är byggt på.
Den nya kapitalistklassen(som till viss del bestod av den gamla adeln) tog över de marknadshämmande privilegierna, allt för att befästa sina orättfärdiga egendomar som skapats med....tvång.
Den liberal som inte hycklar ger individen suverän rätt att själv bestämma vilken form av ekonomiskt samarbete hon vill verka i, fast sådana liberaler är lätträknade.
"Men de skall ändå vara tillåtet att fortsätta leva i ett kapitalistisk samhälle om man föredrar det."
Absolut. Det gäller att skilja på anarkismen, som ska ligga som grund för samhället, och mutualismen, som är det sätt vi skulle föredra att organisera oss på i ett anarkistiskt samhälle. Anarkismen ger alltså var och en rätten att leva precis som hon vill - så länge hon inte skadar någon annan - medan mutualismen är ett förslag på hur man bör organisera sig för att bäst tillvarata sina intressen och bevara friheten och jämlikheten.
"Din teori är att arbetarna kommer att välja socialismen före kapitalismen och därmed försvinner den."
Precis. Flertalet människor gynnas betydligt mer av ett socialistiskt samhälle, bestående till största del av kooperativ och egenföretagare - där alla på ett eller annat sätt är individuellt eller kollektivt egenanställda, hellre än anställda av en kapitalist. De enda som tjänar på kapitalism är stora kapitalister (även små kapitalister skulle antagligen tjäna på frihetlig socialism), varför de flesta nog snabbt skulle välja bort den.
"Men kapitalismen är ju bevisligen mera konkurrenskraftig som produktionssätt, eftersom den har konkurrerat ut alla socialistiska försök hittills."
Inte alls. De "socialistiska försök" som konkurrerats ut är främst de statssocialistiska länderna i Östeuropa; vars stela planekonomi och tvångskommunism givetvis är något som inte kan konkurrera med kapitalism, som är ett mer decentraliserat och flexibelt system. Den frihetliga socialismen är däremot både mer flexibelt och decentraliserat än kapitalismen, samtidigt som den ger större belöning till varje individ (förutom jord"ägare" och kapitalister), varför det inte bör vara några större problem för en frihetligt socialistisk ordning att konkurrera ut en kapitalistisk.
De mer småskaliga frihetligt socialistiska försöken har ofta inte konkurrerats ut, utan hellre fallit offer för statsintervention och t.ex. höga avgifter eller kraftig beskattning på den egna verksamheten; eller statssubventioner för kapitalistisk produktion. MCC (som mitt förra inlägg handlade om) är ett bra exempel på verksamhet - ett arbetarkooperativ - som, mer eller mindre, sköts på ett "mutualistiskt" sätt; och som konkurrerat ut de flesta kapitalister i området, och fortsätter att växa sig större och större. Kapitalismen är alltså på inget sätt bevisligen mer effektiv än en fri och decentraliserad socialism.
"Du tror inte att arbetarna kommer att inse att man får bättre betalt om man jobbar för kapitalisterna än om man deltar i socialistiska projekt?"
Får arbetarna det bättre i ett kapitalistist företag än i ett socialistiskt - och väljer helt frivilligt att jobba under en kapitalist hellre än att äga sin egen verksamhet eller delta i ett kooperativ - så har ju kapitalisterna uppenbarligen det bästa systemet för arbetarna. Och då visar det sig ju att vi socialister alltid haft fel, som menat att arbetarna skulle få det bättre om ingen exploaterade dem, bestämde över dem - och lät dem arbeta för sig själva, och få den fulla lönen för sitt arbete.
Det tror jag däremot är helt riskfritt; att arbetarna skulle få det bättre i ett kapitalistiskt företag än i ett socialistiskt kooperativ är högst otroligt - vilket ju även exemplet MCC visat. Rent logiskt säger det sig ju självt att ett företag där arbetarna också är ägare blir effektivare; då pengarna inte måste räcka till en passiv ägare, utan kan gå antingen till förbättrad produktion, eller till högre lön, och ökade incitament, till arbetarna.
Hela poängen med alla anarkosocialistiska, och anarkokommunistiska, ideologier är ju att folket helt enkelt väljer socialismen (eller kommunismen) för att de anser att det är det samhälle de vill leva i. Visar det sig att de föredrar något annat så är de naturligtvis fria att leva på det sättet istället! Jag är mutualist och socialist, och vill leva mutualistiskt och socialistiskt; men vill ingen annan göra det är det ju inte upp till MIG att tvinga dem. Då får de helt enkelt välja något annat, och jag de som delar åsikt med mig får helt enkelt leva som vi vill. Går det bra så lär fler vilja leva som oss; går det dåligt så ansluter vi oss till några andra som det fungerar bättre för. Men jag anser att mutualismen har så pass bra grund att stå på, att det troligtvis blir så att de som från början väljer t.ex. kapitalism efter ett tag kommer krypande ;) Hela poängen är alltså att den fria socialismen är mer effektiv än kapitalismen - och att kapitalismen knappast klarar sig utan statsintervention.
Drullknull:
"Den liberal som inte hycklar ger individen suverän rätt att själv bestämma vilken form av ekonomiskt samarbete hon vill verka i, fast sådana liberaler är lätträknade."
Sådana "liberaler" kallar sig i regel anarkister ;)
Jag skulle vilja motsätta mig det du skrev om att liberaler skulle vara för subventioner av företag, tullmurar, upphovsrätt mm. De flesta liberaler må vara för ett våldsmonopol men i övrigt tycker jag det är missvisande det du skrev. Jag kallar mig själv både liberal och anarkist. Anarkokapitalist skulle jag kalla mig. Och jag sätter likhet mellan kapitalism och fri marknad. Det du kallar kapitalism skulle jag kalla statskapitalism, eller blandekonomi eller vafan.
Jag anser att landmonopolet är den värsta kränkningen. Även de flesta anarkokapitalister tror på det
"Jag skulle vilja motsätta mig det du skrev om att liberaler skulle vara för subventioner av företag, tullmurar, upphovsrätt mm."
Det beror på vilka liberaler du menar. Liberalerna i moderaterna, kristdemokraterna, centern och folkpartiet är ju vänner av allt detta; dvs olika typer av socialliberaler och liberalkonservativa. När de pratar om att "låta den fria marknaden verka" pratar de knappast om att avskaffa valutamonopol och upphovsrätter; utan snarare om att de "fria marknaden" som är uppbyggd av just dessa monopol ska verka, utan ytterligare intervention. Sedan finns det naturligtvis liberaler som går längre i att avskaffa kapitalistiska monopol; men de är knappast representativa för den liberala rörelsen.
"Och jag sätter likhet mellan kapitalism och fri marknad. Det du kallar kapitalism skulle jag kalla statskapitalism, eller blandekonomi eller vafan."
Jo, det blir ofta en del begreppsförvirring då en del "österrikare" och anarkokapitalister använder termen kapitalism som ett uttryck för sin utopi, medan socialister använder det i dess traditionella mening - dvs ett system baserat på "skilsmässan" mellan arbete och kapital, där kapitalägare kan hyra ut och investera kapital och därigenom generera pengar (alltså tjäna pengar på kapital; kapitalism). Jag menar att en fri marknad är en slags "neutral" grund, på vilken man kan bygga så väl socialism, kommunism som kapitalism - men marknaden i sig ÄR inte kapitalism.
Den kapitalism som existerar idag är mycket riktigt statskapitalism/statsmonopolkapitalism; men jag skiljer inte på begreppen kapitalism och statskapitalism, då jag är högst övertygad om att statens inblandning är central för att kapitalismen ens ska kunna existera. Hela den kapitalistiska ordningen är baserad på att staten gör det möjligt för vissa att leva på att helt enkelt investera kapital man redan äger; medan andra måste arbeta för kapitalägarna, eller hyra kapital från dem, då statsinterventionen i marknaden (valutamonopol, jordmonopol, patent, upphovsrätter, et.c.) gör att individen måste betala för sådant som hon på en fri marknad inte skulle behöva betala för - vilket både staten och kapitalisterna cashar in på. Som Benjamin Tucker skrev:
"...there is a sense in which every Anarchist may be said to be a Socialist virtually, inasmuch as usury rests on authority and to destroy the latter is to destroy the former."
Jag tror alltså helt enkelt inte på något sådant som en frimarknadskapitalism; om man inte helt enkelt, som österrikarna, väljer att omdefiniera termen till att betyda "fri marknad" (på vilken ingen kapitalism, i den traditionella definitionen, skulle behöva existera - men det skulle ändå kallas kapitalism). Då skulle vi ju också kunna kalla demokrati för diktatur; men det gör ju inte att problemen som riktiga diktaturer faktiskt för med sig försvinner ;)
Tjena Emil!
Är verkligen anarkistiska företag så mycket mer annorlunda än kapitalistiska i dagsläget. Jag kan förstå tanken om det skulle vara i några av kinas fabriker eller om det skulle vara på 18- och 1900- talets arbetsplatser, där faktiskt ideologin tog form. Men just nu i Sverige med framförallt Medbestämmandelagen (MBL), facken och alla andra lagar känns det inte längre som ett så stort och radikalt steg med arbetarägda företag.
Eller?
Dessutom,
tror du inte att människan i grunden är en hierarkisk varelse som mår bra av att sträva till toppen? Detta funkar ju bra som en morot och som motivation. I ett platt företag finns det ju inte lika mycket att sträva efter, förutom pengarna och det faktum att man borde göra ett bra jobb.
Detta är egentligen inte min kritik, utan mer synpunkter jag brukar få. ;)
Grym blogg!
"Är verkligen anarkistiska företag så mycket mer annorlunda än kapitalistiska i dagsläget."
Nja, kooperativ verksamhet är ju i grunden annorlunda, genom att ägare och anställda inte är uppdelade i två olika grupper, utan är en och samma. Alla äger, alla arbetar - alla bestämmer; till skillnad mot ett kapitalistiskt företag där vissa äger och bestämmer medan andra arbetar åt dem. Men visst är det så att man på många håll antingen helt enkelt insett det önskvärda i att arbetarna är med och formar företaget i högre grad - då de trots allt ska utföra arbetet och i det flesta fall vet bäst hur de bäst arbetar - eller att man från statligt håll försökt "balansera" beslutsfattandet (vilket, däremot, sällan ger lika bra resultat). Det är med andra ord korrekt att dagens företag ofta inte alls är lika centralstyrda som företag ofta var i ett tidigare skede; men det är fortfarande en väldigt lång väg att gå innan företag i allmänhet går att jämföra med kooperativ i hur "vinsten" fördelas och hur företagen ägs och styrs. Ett kooperativ är i allt väsentligt väldigt annorlunda än ett toppstyrt kapitalistiskt företag.
"tror du inte att människan i grunden är en hierarkisk varelse som mår bra av att sträva till toppen?"
Absolut, många människor verkar prestera bättre med en sådan morot; och det är inte heller något mutualismen nödvändigtvis har invändningar emot. Så länge ett kooperativ ägs och styrs av arbetarna kan man inom verksamheten naturligtvis ha frivilliga hierarkier - om det visar sig fungera bäst (att man t.ex. har olika former av chefer och personer med större ansvar inom olika områden; som däremot röstas fram av medlemmarna och även granskas och eventuellt avsätts av dem om de missköter sig). Anarkismen motsätter sig påtvingade hierarkier; inte frivilliga hierarkier som människor fritt går in i för att det visar sig fungera bra (och fritt går ut ur om de är missnöjda).
feminism!
hur fungerar egentligen det här med besittning och bruk? till exempel, om jag skulle åka på semester, blir mitt hus taget då jag inte längre "brukar" det? eller om man blir fast på en plats går vilse eller liknande, kan andra besitta huset medans man är borta, och om man kommer tillbaka, kan man kräva tillbaka det? ta det inte som kritik, är bara nyfiken hur detta är tänkt att fungera rent praktiskt. mycket bra blogg förövrigt, även om jag är liberalist/anarchokapitalist:)
isak:
Med besittning och bruk har du naturligtvis rätt till din jord även om du är på semester, åker och handlar, et.c. Exakt hur lång tid en försvarssammanslutning försvarar din jord utan besittning och bruk är något som bäst löses av de inblandade parterna - alltså jordägare och försvarssammanslutningarna; och självklart bör man även kunna skapa särskilda avtal för särskilda situationer och liknande. Men att du odlar majs, åker till affären, eller på semester, och kommer tillbaka och ser att någon skördat all din majs behöver du alltså inte oroa dig för; det skulle vara olagligt även under besittning och bruk ;)
Siri:
Yup, det är bra grejer ;)
ok, men borde inte hus vara egendom? jag menar det krävs ju jobb att bygga ett hus och då borde det tillfalla ägaren, och det är inte alltför enkelt för att flytta detta, och ännu svårare blir det om man hugger ut det ur sten eller liknande(mycket otroligt dock.. kanske inte borde ha med detta exempel då det inte känns så verklighetsföranfrat.) och om man uppfinner någon maskin som går av sig själv, ska folk kunna flytta på denna när jag inte är i närheten för att jag inte brukar landet?
Isak:
"ok, men borde inte hus vara egendom?"
Självklart är ett hus din egendom; men då du flyttar från din mark är marken inte längre din - så vill du ha kvar huset får du flytta det, vill du sälja det till någon får du sälja det; men lämnar du helt enkelt kvar det på marken du tidigare besatt och brukade, som någon annan sedan börjar besitta och bruka, då har du helt enkelt lämnat din egendom på någon annans mark. Du gör alltså intrång på dennes rättmätiga jord. Som Benjamin Tucker skrev:
"The object of Anarchism is, sure enough, to let every man "control self and the results of self-exertion"; but this by no means implies that a man may store upon another's land the results of his self-exertion. If a man exerts himself by erecting a building on land which afterward, by the operation of the principle of occupancy and use, rightful becomes another's, he must, upon the demand of the subsequent occupant, remove from this land the results of his self-exertion, or, failing so to do, sacrifice his property right therein. The man who persists in storing his property on another's premises is an invader, and it is his crime that alienates his control of this property. He is "fined one house," not "for building a house and then letting another man live in it", but for invading the premises of another."
Betänk att du lämnar en cykel på någon annans tomt. Tomtägaren vet att cykeln är din, och ber dig att hämta upp den. Du vägrar. "Den ska vara på din tomt", säger du. Du har absolut rätt till din cykel; men du har ingen rätt att ha den på någon annans egendom. Tomtägaren låter cykeln stå på hans tomt i ett år, och kontaktar dig under året upprepade gånger angående cykeln, och att du borde hämta den. Men du hämtar aldrig upp den. Han slänger till slut bort den. Jag anser inte att tomtägaren har något som helst ansvar för din egendom om du lämnar den på hans mark och sedan vägrar flytta den därifrån; när det står klart att du har tänkt ha din egendom på hans under hur lång tid som helst är det okej för honom att med denna göra som han vill, då den - trots att den är din egendom - gör intrång på hans. Detsamma gäller ett hus på jord du flyttat ifrån. Du gör alltså bäst i att sälja huset innan din tid för legitim besittning och bruk upphör; och det kommer antagligen att vara det normala utfallet.
"och om man uppfinner någon maskin som går av sig själv, ska folk kunna flytta på denna när jag inte är i närheten för att jag inte brukar landet?"
Nej, naturligtvis inte. Det är din rätt under besittning och bruk att besitta och bruka din jord på det sätt du önskar. Flyttar du däremot bort från din jord, lämnar kvar maskinen och någon annan börjar besitta och bruka jorden måste du däremot, liksom all annan egendom, flytta den, sälja den eller ge upp rätten till den; då den gör intrång på någon annans mark.
Vad skulle du kalla den sortens anarkism som är för kollektivt ägande av produktionsmedlen, men inte av produktionens resultat? Och vad är isåfall skillnaden mellan "den anarkismen" och anarkokommunism?
"bara en liten fråga..."
Den typen av anarkism kallas kollektivism, och företräddes av t.ex. Mikhail Bakunin, stora delar av den anarkistiska gruppen i första internationalen efter mutualismen tappade i popularitet, och stora delar av den spanska anarkistiska rörelsen vid det spanska inbördeskriget.
Skillnaden mellan kollektivism och anarkokommunism är precis det du skriver; att kollektivisterna anser att arbetets resultat tillhör arbetaren, som får lön för sitt arbete och sedan köper vad han vill för denna i en typ av marknadsekonomi, medan anarkokommunisterna anser att arbetets resultat tillhör hela samhället.
Du kan läsa lite grundläggade info om kollektivismen på:
http://en.wikipedia.org/wiki/Collectivist_anarchism
Intressant läsning :)
Så egentligen är mutualism och anarkokapitalism samma sak?
Frihet:
"Så egentligen är mutualism och anarkokapitalism samma sak?"
Nej, anarkokapitalism och mutualism är olika saker. Mutualismen betonar gradualism och kontraekonomi, medan anarkokapitalister ofta är öppnare för partipolitik (agorister är däremot en mer vänstervriden gren av AK som också betonar kontraekonomier). Vidare skiljer sig de grundläggande värderingarna ofta åt; medan anarkokapitalister tenderar att ha en mer "nyliberal" syn på världen och ekonomin fokuserar mutualister på klassisk frivillig socialism, dvs "mutual aid societies", arbetarkooperativ, småföretagare, et.c. En annan skillnad är synen på jordägande; medan AK i regel förespråkar lockeanskt (non-proviso) jordägande förespråkar mutualister besittning och bruk.
Mutualister och anarkokapitalister ser alltså på samhället och politiken från två olika håll, skulle jag vilja säga, och fokuserar därför på olika saker. Men det finns ändå en hel del likheter; AK är trots allt en tämligen modern företeelse, och Rothbard grundade mycket av sina idéer på mutualisten och individualanarkisten Benjamin R. Tuckers idéer. Han utelämnade dock en hel del som vi mutualister anser vara väldigt viktigt, varför vi inte riktigt kan identifiera oss med Rothbards AK-doktrin. Ett bredare samarbete mellan anarkokapitalister - som inte är vulgära sådana ;) - och klassiska anarkister ser jag däremot inga större problem med; vi strävar ju båda efter större frihet, om än vi vill organisera den på lite olika sätt (vilket ju även är fallet för de klassiska anarkistiska inriktningarna, som mutualism, kollektivism, individualism, anarkistisk kommunism, et.c.).
Tycker om det du skrivit! Roligt att se lite bra saker och inte endast det vanliga sakerna som man kan se om typ alltid. ;)
Jag vet inte riktigt hur jag hittade din blogg, men jag är glad att jag gjorde det :). Prenumererar nu på din blogg på BlogLovin'!
get the top best wrinkle cream info anywhere
