mutualism

Hej!

Måste bara kommentera din beskrivning av anarkismen på liberalism.nu, som är allt annat än korrekt.

Du skriver: "det finns inga gemensamma lagar, vilket trots allt är det man brukar mena när man talar om lagar."

Vilket är mycket riktigt. Det är däremot en poäng med anarkismen, och inget "ogenomtänkt"; lagar som tvingas på andra individer är förtryck, och endast lagar man själv skapar i ett frivilligt samarbete eller individuellt kan vara legitima. De enda lagar som gäller i samhället i stort är att man inte får utsätta andra individer för våld och tvång (om man inte har deras medgivande förstås; t.ex. i en boxningsmatch som givetvis innehåller våld, men som är ömsesidigt överenskommet). Utöver det är det ditt val om du vill dricka alkohol, röka hasch eller skjutsa någon på cykeln. Det bör ingen annan lägga sig i. Även över din egen egendom har du lagstiftande makt; tillåter du t.ex. inte haschrökande i ditt hus är det din sak att bestämma, och avlägsnar sig individen som röker mot din vilja har du rätt att köra ut honom eller henne, samt att få hjälp med detta av din självförsvarsorganisation.

Du skriver vidare: "I den traditionella socialistiska anarkin finns ingen äganderätt, och allt ägs gemensamt"

Vilket inte kunde vara mer fel. I den traditionella socialistiska anarkin, förespråkad av t.ex. Pierre-Joseph Proudhon och Benjamin Tucker, existerar i allra högsta grad äganderätt till allt värde man genom sitt arbete skapat; samt sådant man köpt, bytt till sig, et.c. Invändningen finns i jordäganderätten, vilken man inte anser legitim då arbete inte skapat jorden; jorden är en icke-producerad produktionsfaktor som man därför inte kan äga utan enbart ha exklusiv besittningsrätt till. Denna anarkism förespråkar alltså en jordbesittningsrätt baserad på besittning och bruk; dvs du kan "äga", eller ha exklusiv rätt till, den jord du brukar - men inte mer än så, och om någon annan hyrs in för att bruka marken sker en överförning av "ägandet" till denne individ. "Urliberalen" John Locke skrev om en förbehåll i jordägande; dvs att den som tar en bit jord endast får göra så om han lämnar nog jord kvar till alla andra. Det är ett system som inte fungerar längre; därför är besittning och bruk ett betydligt bättre sätt att dela upp naturresurser på - samtidigt som man omöjliggör jordägares exploatering av produktiva bönder, företagare och arbetare, då de inte längre kan hyra ut jord till en avgift, utan legitimt äger jorden då de anlitas för att bruka den (och därför inte behöver betala någon avgift - mer än den som i första hand ger honom rätten att bruka jorden).

De anarkister du tänker på, som inte erkänner privat äganderätt, är antagligen anarkokommunister; dessa är däremot inte traditionella socialistiska anarkister och är en nyare gren av anarkismen än denna.

Du skriver: "Har man inget rättsystem finns ingen gemensam lagstiftande organisation, och därmed finns inga rättigheter."

Detta är totalt felaktigt. Rättigheter kommer inte genom staten; staten är en försvarare av folkets rättigheter, och även den som grövst kränker dessa. Det enda som krävs för att människor ska ha rättigheter är att de själva inser sina rättigheter och sedan försvarar dem emot intrång; dvs våld och tvång. Det krävs ingen stat för detta, enbart individer som insett sina rättigheter och samarbetar för att försvara dem - staten har sedan dess uppkomst kränkt individens rättigheter betydligt mer än den skyddat dem; och när staten skyddat individens rättigheter har detta varit enbart för att individerna själva insett sina rättigheter och kämpat för dem. Mot staten, som sedan tvingats erkänna dessa rättigheter, och för att kunna ha kvar sin makt även tvingats skydda dem; även om den kränker dem när det passar och så mycket detta anses vara möjligt utan att folket ställer sig upp emot den. Gemensamma lagar är på inget sätt rättigheternas ursprung, utan endast ett sätt att göra dem gällande - medan individuella lagar är ett sätt att både göra dem gällande och komma ifrån den kränkning av rättigheter som gemensamma lagar innebär.

Du fortsätter med: "när anarkister sitter och slipar på sina anarkistiska utopier så bestämmer dom saker som att "allt skall vara gemensamt" eller "allt skall vara privatägt", trots att det i en anarki inte finns några medel att bestämma sådant"

Vilket är mycket riktigt. Även detta är däremot en poäng med anarkismen, inget ogenomtänkt som du vill få det att framstå som. Poängen är just att människor skall kunna organisera sina liv och sin produktion på det sätt de anser bäst. Anser en grupp att de trivs bäst i kapitalistiska företag, har de kapitalistiska företag och privat äganderätt till produktionsmedel. Anser en annan att kommunismen är det bästa samhället organiserar de produktionen efter kommunistiska principer; mutualister efter mutualistiska principer, et.c. Själva tanken med anarkismen är att jag inte ska styra ditt liv, och du inte ska styra mitt liv; därför är alla samarbeten helt legitima så länge ingen tvingas in i samarbetet med våld eller tvång - eller tvingas vara kvar i sammarbetet med dessa metoder.

Vidare: "Om äganderätten skall respekteras är upp till den grupp av människor som har den reella makten."

Nej, om äganderätten skall respekteras är upp till individen själv. Vill hon äga privat eller gemensamt? Då gör hon på det sätt hon föredrar. Vill någon kränka hennes rättighet till detta begår denna individ ett brott, och den kränkta individen har då rätt till självförsvar; själv eller via sin skyddssammanslutning.

Du skriver sedan: "Utan våldsmonopol så MÅSTE varje person själv skaffa sig skydd [...] Det är därför man har uppfunnit den demokratiska staten, för att man gemensamt skall samla den största vapenmakten i händerna på en demokratiskt styrd organisation, där alla har en röst var"

Inte alls. Den demokratiska staten uppfanns inte för att få samordning ur anarki, utan för att få frihet från diktatur. Demokratiska stater grundades inte för att anarkismen inte visade sig fungera; utan för att staten redan fanns, hade fått sin makt genom våld och tvång och utövade den på samma sätt. Den demokratiska staten var ett medvetet försök från folket för att få mer frihet; inte, som du framställer det, som ett försök för folket i total frihet att få mindre. Utan våldsmonopol måste man själv skaffa sig skydd, det är korrekt. På samma sätt som man måste skaffa sig själv mat, skaffa sig själv lägenhet och skaffa sig själv arbete. Man väljer då en skyddsorganisation som är vettig, som respekterar ens rättigheter och som erbjuder ett effektivt skydd av dessa - för ett bra pris. Detta leder till att "poliskårerna", som extrem kontrast till idag, blir både effektiva, självsanerande och brydda om sitt rykte och sina medlemmar. I dagens planekonomiska poliskår är det, liksom i alla planekonomier, inte lönsamt för poliserna att arbeta. Arbetar de effektivare och löser fler brott på kortare tid får de inte en belöning, som skulle vara fallet på en fri marknad. Istället blir det nedskärningar och avsked, eftersom att organisationen nu effektiviseras på så sätt att de anställda dras ner; då färre kan sköta jobbet. Monopolet gör det alltså lönsamt för dem att inte jobba effektivt; då får de större resurser, fler anställda, mer befogenheter et.c. - för att polisen måste effektiviseras, och för att detta utan konkurrens enbart kan ske genom ökade resurser. Ett våldsmonopol leder alltså till en ineffektiv polismakt.

Vidare är en monopolistisk poliskår på inget sätt självsanerande. Och varför skulle den vara det? Folket har ju inget annat val ändå! Om två poliskårer däremot konkurrerar ligger det i deras intresse att hålla korruption och oangelägenheter borta från verksamheten - annars förlorar de sin ställning hos folket. Vem vill vara skyddad av en korrumperad poliskår, när man kan välja en som inte är det? Det kommer även ligga i andra poliskårers intresse att utreda konkurrenter, då detta även ökar deras ställning - överlag leder konkurrensen alltså till en sundare miljö.

Konflikter kommer också att vara sällsynta, då detta varken är kostnadseffektivt - i jämförelse med samarbete - eller något medlemmarna önskar. Blir en kår känd för att använda medlemmarnas pengar till att starta konflikter med andra kårer och inte respektera andras rättigheter kommer folk helt enkelt att söka sig bort ifrån denna organisation, till en som satsar pengarna på skydd av medlemmarna och som respekterar folkets rättigheter. Monopol har inga fördelar, förutom för företaget i monopolposition; och beskyddsverksamheten är inget undantag från denna "lag".

Du skriver vidare: "Ett företag som har en monopolställning och börjar ta ut för höga priser eller göra för dåliga produkter riskerar alltid att få konkurrens från uppstickare. Det gäller inte polisföretag."

Jo, det gäller i allra högsta grad polisföretag. Om konkurrens är tillåten är det precis vad som kommer att hända; idag händer det, av den enkla anledningen att konkurrens faktiskt inte tillåts.

Du fortsätter med: "Problemet är att storleken på polisföretaget i sig påverkar kvaliten. Ju större företaget är, desto bättre är dess produkt, helt automatiskt."

Nej, det finns inga ekonomiska lagar som helst som stöder detta påstående. Visst finns skalfördelar upp till en viss storlek, men efter denna storlek börjar skalnackdelarna märkas av, och polisföretag är inget undantag. Visst kommer ett växande företag få ökande kvalitet med storleken, men vid en viss punkt börjar storleken snarare bli en nackdel än en fördel; beslut kan inte fattas effektivt, företaget blir för klumpigt för att kunna konkurrera med mindre, mer flexibla, konkurrenter et.c. Speciellt på en fri marknad, där ingen gynnas av statens interventioner eller missgynnas av dess avgifter, kommer skalnackdelarna märkas av. Konsumenterna kommer att dras till den poliskår som erbjuder bäst service till lägst pris, helt enkelt - och när denna "slöar till" kommer konkurrensen antingen att väcka upp den, eller ersätta den.

Du skriver: "Om man inte kan komma överens om en domstol på fredlig väg, då kan det stora företaget hämta och tvinga folk till den domstol dom vill ha"

Visst kan det göra det. Det är däremot betydligt mer troligt att man kommer överens om att samarbeta med varandra, och därmed kostnadseffektivisera, och ha domstolar som är gemensamt erkända av skyddssammanslutningarna. Speciellt om medlemmarna vill detta, vilket jag inte tvivlar en sekund på att folk anser skulle vara det bästa alternativet. Du får inte glömma bort att folket skapar samhället i en anarki, till skillnad från i ett statligt samhälle; inte staten eller polisen. I anarkin är folket inte underställd polisen, som i det statliga samhället; utan polisen är underställd folket. Gillar folket dem inte byter de helt enkelt ut dem, och den gamla poliskåren blir då utan finansiering och tvingas i konkurs - det ligger därför i deras direkta intresse att inte gå emot folkets vilja, utan faktiskt tjäna folket.

Du fortsätter: "Att [anarki] inte fungerar är enkelt att konstatera. Hade det gjort det hade vi fortfarande haft anarki."

Detta är nog, ursäkta mig, bland de dummare saker jag läst på länge. Menar du att demokrati inte fungerar eftersom att Sparta besegrade Aten...? Visst kan alla samhällen sägas ha varit anarkier en gång i tiden; men anarkier utan organisation, utan teknologi och utan skydd från en stat man fortfarande inte hade någon aning om vad den skulle komma att vara. Idag vet vi vad staten är. Anarkister har klara idéer om hur beskydd ska skötas, och hur man ska bygga upp alternativa organisationer som tar över statens uppgifter - men med frivilligt medlemsskap hellre än påtvingat. I den "primitiva anarkin", om vi ska kalla den så, hade människor ingen aning om att de levde i en anarki och var inte beredda på att deras frihet skulle tas ifrån dem. När någon gjorde det var det genom våld och tvång; ingen stat har bildats på frivillig väg i ett gemensamt beslut av alla statsanslutna. Att någon med våld blir fråntagen något betyder inte att det system som försvann inte fungerar. När nazisterna tog över Norge betydde det inte att nazismen är överlägsen demokratin, precis som ett våldsamt statbyggande och expropriering av människors tillgångar inte innebär att en stat är överlägsen en anarki.

Du skriver vidare att: "När vi inte har ett gemensamt system för att ordna konflikter, så finns det bara ett sätt att lösa konflikten: Våld."

Ingenting kunde vara mer felaktigt. När vi har ett gemensamt system finns det bara ett sätt att upprätthålla det: våld! När vi har flera individuella gruppers fria samarbeten och sammanslutningar är den enda lösningen absolut inte våld, utan snarare samarbete. Alla tjänar vi på att inte använda våld mot någon annan, mot den andres löfte att göra detsamma; och med organisationer som ser till att dessa löften följs och utfärdar straff för överträdelse. Att vi ska säga upp våra rättigheter för att få dem är lika ologiskt som det låter. Och en gemensam lagstiftning om hur individer ska agera, utöver den grundläggande principen att individen inte har rätt att använda våld och tvång utan att den utsatte - med hjälp om så behövs - har rätt till självförsvar mot detta, är ett sätt att effektivt säga upp våra individuella rättigheter.

Jag hoppas att du orkar läsa och ta till dig av detta, och kanske till och med modifiera din beskrivning av anarkismen på din hemsida något.

MVH

Emil, http://mutualism.blogg.se/