Kapitalismen haltar
På senaste tiden har det varit stor uppståndelse gällande den ekonomiska krisen som drabbat främst USA; men även till stor del Ryssland - och då givetvis, direkt och indirekt, även resten av världen. Statsinterventionister gottar sig och menar att "nu visar det sig verkligen att marknadsekonomi inte fungerar, utan stater och centralbanker tvingas skjuta in pengar och reglera räntor för att lösa problemen". Centralbanker går in och köper upp banker för att de ska klara sig, och idag sköt sex av världens stora centralbanker till 180 miljarder dollar (!) för att försöka få bukt på den ekonomiska krisen (och givetvis blir det i slutändan folket som får betala för detta); så visst har interventionsförespråkarna delvis rätt. Kapitalismen haltar absolut - men vilken marknadsekonomi skulle halta? Världens kapitalistiska system är uppbyggt på så sätt att kriser liknande denna dyker upp med jämna mellanrum; men kriserna har inte med marknadsekonomi att göra - utan snarare de interventioner och monopol som redan finns i ekonomin. Eftersom att man har en lagstiftad statsvaluta och centralbanker som försöker se till att den är i balans genom, just, intervention i ekonomin genom räntereglering och lån från och till andra banker blir det givetvis problem då deras planering inte stämmer överens med verkligheten.
Vi kan jämföra det med pappersförsäljning. Ifall varje land hade en lagstiftad typ av papper som var det enda lagliga papperet (resten skulle vara "svarta papper" och motarbetas av stat och polis), medan de enda lagliga producenterna av papperet var staten och produktionen planerades efter hur man tror, på "papperscentralenheten", att pappersefterfrågan kommer att utvecklas, så skulle givetvis planen då och då inte stämma. Hur pålästa, erfarna och duktiga centralenhetens planerare än är. Papperets pris kommer troligtvis inte till hundra procent utvecklas som experterna förutsett (vilket kallas inflation när vi pratar pengar), och på ett vettigt sätt anpassa ett reglerat pris till flukturerande marknadspriser har visat sig vara svårt. Speciellt om de enskilda pappersförsäljarna fifflar med papper, säljer fler papper på kredit än de borde och fuskar i redovisningen av pappersförsäljningen. Vi har sett många exempel på hur centralplanerad produktion i statens händer kan få väldigt otrevliga konsekvenser; varför skulle produktionen och försäljningen, eller utlånandet, av pengar vara annorlunda?
Man tvingas alltså inte till intervention i ekonomin eftersom att marknadsekonomin haltar; utan för att vi inte har någon marknadsekonomi och systemet är uppbyggt av intervention av olika slag. Centralbanker reglerar räntor hela tiden, banker lånar hela tiden pengar av varandra och staten lägger hela tiden till och tar bort lagar om hur marknaden ska fungera, hur folket ska beskattas, vilka varor som ska vara högre beskattade än andra, vilken nivå import- och exportavgifter ska ligga på, et.c. Givetvis kommer detta leda till att det krisar då planen inte stämmer överens med hur verkligheten ser ut, och då tvingas staten och centralbankerna till större interventioner än vanligt, medan ekonomin stabiliseras (eller faller ihop); men dock interventioner som äger rum hela tiden. Kapitalismen haltar, definitivt; det har den alltid gjort! Men detta beror på den del intervention och monopol som kapitalismen representerar (se mer om dessa i andra inlägg på den här sidan), inte på de marknads- och konkurrensfunktoner som kapitalismen också innehåller. Det lustiga med interventionisternas gottande i kapitalismens kriser är att de inte överhuvud taget verkar ha reflekterat över vad som orsakar kriserna; utan helt enkelt ser att ökad statsintervention används som metod för ekonomins stabiliserande och av det antar att statsintervention då måste vara vad som håller ekonomin flytande - och då automatiskt, "givetvis", att det måste vara den fria marknaden det är fel på - och att permanent ökad reglering därför borde vara ett nationalekonomiskt utopia.
Vad skulle då ökad intervention leda till? Jo, helt enkelt att fler delar av samhället fick uppleva samma trevliga kriser som kontanter och likviditeter har nöjet att uppleva idag. För utan valutamonopol, statlig beskattning av folket, banker som lånar ut mer än de klarar av, et.c. skulle problem liknande detta inte särskilt lätt uppstå; och om de uppstod skulle folket själva ta hand om det. Vad händer t.ex. om efterfrågan på papper stiger högre än utbudet? Grovt förenklat kan man säga att först ökar pappersföretagen antagligen priserna på papperet som finns, och sedan - då papper nu är en lukrativ marknad - börjar fler aktörer producera papper tills efterfrågan tillfredsställs. Skulle en valuta baserad på, säg, guld halta skulle antagligen banken ifråga även börja ge ut pengar med silver som säkerhet. Skulle den inte göra det skulle en annan bank göra det; ifall den här banken inte hade monopol på att ge ut pengar (se mer angående detta i inlägget "Vi behöver inget valutamonopol"). Skulle folket sluta lita på sin bank skulle de helt enkelt byta bank; precis som man byter bröd ifall man tycker att en sort inte är speciellt god.
Visst haltar kapitalismen! Och kapitalismen kommer att fortsätta halta, så länge vi tillåter den existera. Men det beror på de kapitalistiska monopolen - inte på den fria marknaden som, liksom vi tidigare konstaterat, inte finns idag. Givetvis tvivlar folk lätt på pengavärdet och blir skeptiska till investeringar då värdet är påhittat och bara backas av statens ord! Vad är den riktiga lösningen på bankkriserna? Det verkar ganska klart att det bästa skulle vara en fri valutamarknad; frihandel, anarkism, socialism. Den fria marknaden är inte problemet; den är lösningen. Men eftersom att stat, banker, politiker, stora jordägare och kapitalister skulle förlora på detta - och "bara" folket skulle vinna - kommer det nog inte med i åtgärdsprogrammet.
Vi kan jämföra det med pappersförsäljning. Ifall varje land hade en lagstiftad typ av papper som var det enda lagliga papperet (resten skulle vara "svarta papper" och motarbetas av stat och polis), medan de enda lagliga producenterna av papperet var staten och produktionen planerades efter hur man tror, på "papperscentralenheten", att pappersefterfrågan kommer att utvecklas, så skulle givetvis planen då och då inte stämma. Hur pålästa, erfarna och duktiga centralenhetens planerare än är. Papperets pris kommer troligtvis inte till hundra procent utvecklas som experterna förutsett (vilket kallas inflation när vi pratar pengar), och på ett vettigt sätt anpassa ett reglerat pris till flukturerande marknadspriser har visat sig vara svårt. Speciellt om de enskilda pappersförsäljarna fifflar med papper, säljer fler papper på kredit än de borde och fuskar i redovisningen av pappersförsäljningen. Vi har sett många exempel på hur centralplanerad produktion i statens händer kan få väldigt otrevliga konsekvenser; varför skulle produktionen och försäljningen, eller utlånandet, av pengar vara annorlunda?
Man tvingas alltså inte till intervention i ekonomin eftersom att marknadsekonomin haltar; utan för att vi inte har någon marknadsekonomi och systemet är uppbyggt av intervention av olika slag. Centralbanker reglerar räntor hela tiden, banker lånar hela tiden pengar av varandra och staten lägger hela tiden till och tar bort lagar om hur marknaden ska fungera, hur folket ska beskattas, vilka varor som ska vara högre beskattade än andra, vilken nivå import- och exportavgifter ska ligga på, et.c. Givetvis kommer detta leda till att det krisar då planen inte stämmer överens med hur verkligheten ser ut, och då tvingas staten och centralbankerna till större interventioner än vanligt, medan ekonomin stabiliseras (eller faller ihop); men dock interventioner som äger rum hela tiden. Kapitalismen haltar, definitivt; det har den alltid gjort! Men detta beror på den del intervention och monopol som kapitalismen representerar (se mer om dessa i andra inlägg på den här sidan), inte på de marknads- och konkurrensfunktoner som kapitalismen också innehåller. Det lustiga med interventionisternas gottande i kapitalismens kriser är att de inte överhuvud taget verkar ha reflekterat över vad som orsakar kriserna; utan helt enkelt ser att ökad statsintervention används som metod för ekonomins stabiliserande och av det antar att statsintervention då måste vara vad som håller ekonomin flytande - och då automatiskt, "givetvis", att det måste vara den fria marknaden det är fel på - och att permanent ökad reglering därför borde vara ett nationalekonomiskt utopia.
Vad skulle då ökad intervention leda till? Jo, helt enkelt att fler delar av samhället fick uppleva samma trevliga kriser som kontanter och likviditeter har nöjet att uppleva idag. För utan valutamonopol, statlig beskattning av folket, banker som lånar ut mer än de klarar av, et.c. skulle problem liknande detta inte särskilt lätt uppstå; och om de uppstod skulle folket själva ta hand om det. Vad händer t.ex. om efterfrågan på papper stiger högre än utbudet? Grovt förenklat kan man säga att först ökar pappersföretagen antagligen priserna på papperet som finns, och sedan - då papper nu är en lukrativ marknad - börjar fler aktörer producera papper tills efterfrågan tillfredsställs. Skulle en valuta baserad på, säg, guld halta skulle antagligen banken ifråga även börja ge ut pengar med silver som säkerhet. Skulle den inte göra det skulle en annan bank göra det; ifall den här banken inte hade monopol på att ge ut pengar (se mer angående detta i inlägget "Vi behöver inget valutamonopol"). Skulle folket sluta lita på sin bank skulle de helt enkelt byta bank; precis som man byter bröd ifall man tycker att en sort inte är speciellt god.
Visst haltar kapitalismen! Och kapitalismen kommer att fortsätta halta, så länge vi tillåter den existera. Men det beror på de kapitalistiska monopolen - inte på den fria marknaden som, liksom vi tidigare konstaterat, inte finns idag. Givetvis tvivlar folk lätt på pengavärdet och blir skeptiska till investeringar då värdet är påhittat och bara backas av statens ord! Vad är den riktiga lösningen på bankkriserna? Det verkar ganska klart att det bästa skulle vara en fri valutamarknad; frihandel, anarkism, socialism. Den fria marknaden är inte problemet; den är lösningen. Men eftersom att stat, banker, politiker, stora jordägare och kapitalister skulle förlora på detta - och "bara" folket skulle vinna - kommer det nog inte med i åtgärdsprogrammet.
Kommentarer
Trackback
