mutualism

Vad är egentligen vänster och höger i politiken? Ofta resonerar nyliberaler att ett samhälle skulle vara "mer höger" ju mindre staten lägger sig i folkets angelägenheter, och "mer vänster" ju mer inblandad staten är; speciellt i ekonomin. Är detta en hållbar ståndpunkt? Definitivt inte; detta är enbart en historielös applicering av höger-vänsterspektrumet på existerande politik. Visst vill Socialdemokraterna, som räknas till vänstern i Sverige, ha mer statsinblandning än Moderaterna, som räknas till högern. Så det kan ju se logiskt ut, om man inte tänker längre än så. Det stämmer däremot inte i alla scenarion, ens i faller sossar mot moderater (speciellt inte historiskt); och den här vänster-högeruppfattningen får sig en rejäl smäll då många klassiska vänsterideologier är helt antistatliga. Till och med den marxistiska kommunismen, som nu för tiden ses som en inriktning där staten har extrem makt, är i grunden antistatlig. Engels skrev i ett brev till Bebel att: 

Troligtvis är det tron att man genom staten ska "kuva sin motståndare" som ledde till att utvecklingen i Öststaterna blev som den blev - när man en gång fått smaka på makten vill man inte gärna lämna ifrån sig den - men tanken var även hos kommunisterna att staten skulle försvinna; och gjorde man inte det kunde det inte "bli tal om frihet"; vilket det ju heller inte blev. Här blir det pinsamt uppenbart att den naiva höger-vänsteruppfattningen med höger som antistat och vänster som statsförespråkare helt enkelt är fel. Ännu mer uppenbart blir det då man blandar in vänsteridéer som brukar kallas extremvänster, dvs frihetlig socialism och anarkism, i kakan; då förespråkar man inte ens staten som metod för att uppnå statslöshet! Hur kan man då dela upp höger och vänster? Jag skulle säga att vänster är de idéer som syftar till att utveckla samhället framåt, ge makten till folket och sträva efter dess frihet och jämlikhet. Höger är de idéer som syftar till tillbakahållande av samhällets utveckling för elitens kortsiktiga vinning, samt elitism snarare än folkmakt - att en elit, må det vara statspriviligerade kapital- och landägare, diktatorer eller monarker, ska leda massorna som de anser inkapabla att leda sig själva (men de säger det givetvis inte rakt ut, förutom i fallet extremhöger). Denna skillnad syns tydligt, även inom libertarianismen, där vänsterlibertarianer tror att folket själva klarar av att styra sina liv; medan höger"libertarianer" ofta skriker efter nattväktarstater, skatter, statsinterventioner i ekonomin som syftar att hålla arbetarklassen nertryckt till kapitalisters och landägares fördel, osv. "Men anarkokapitalismen är ju jättefrihetlig" kommer högerförespråkare nu att säga; "lika frihetlig som mutualismen!". Jo, det är mycket möjligt; men en högerförespråkare som hävdar detta har missat att anarkokapitalister oftast inte bara ser sig själva som vänster, utan extremvänster, och ser kommunism och kollektivistisk socialism som ideologier till höger om anarkokapitalismen; eftersom de, som anarkokapitalismens "fader" Murray N. Rothbard menade i "Left and Right: The Prospects of Liberty", är idéer som försöker uppnå vänsterideal som frihet och jämlikhet; men medan man använder sig av högermetoder som statsintervention, nationalisering av produktionsmedel, tvång över individen, osv. för att uppnå dessa mål. Anarkokapitalisten Karl Hess skriver i sin artikel "The Left-Right Spectrum" att:

Faktum är att högern i Sverige motsatt sig de flesta förändringar som varit av frihetlig natur i vår historia; till och med själva rösträtten! Ser man däremot på frihetsförespråkare, har de nästan uteslutande sett sig som en vänsteropposition till det existerande statsskicket och den reaktionära eller konservativa högern. Och så är det än idag; både socialistiska mutualister och individualanarkister, och kapitalistiska anarkokapitalister (som däremot förespråkar en frihetlig "kapitalism" som är mer lik mutualismens socialism än faktiskt existerande auktoritär statskapitalism) ser sig som delar av en frihetlig vänsterrörelse. Karl Hess skriver även i ovan nämnda artikel att:

"Långt ut till höger betyder lag och ordning härskarens lag, och den ordning som tjänar härskarens intresse, vanligtvis ordningssamheten hos drönararbetare, undergivna studenter och äldre människor som antingen är hunsade och kuvade till lojalitet eller totalt indoktrinerade och tränade till den lojaliteten. Både Josef Stalin och Adolf Hitler ledde högerregimer, politiskt sett, oavsett deras försök att få sina regimer att utåt sett verka socialistiska." 

Slutsatsen hos de frihetliga ideologierna blir således att vänster representerar folkmakt, jämlikhet och viljan att utveckla samhället framåt; medan högern representerar elitism (vilket är otroligt tydligt om man ser till dess historia) - varför den frihetliga rörelsen självklart ställer sig på den yttersta vänsterkanten. Då vänsteridéer innebär ökad statsintervention, är det för att på längre sikt avveckla staten och ge individen ökad frihet. Vissa idéer, som t.ex. socialdemokratin i Sverige eller marxism-leninismen i Sovjetunionen, tappade däremot totalt detta mål, och staten blev istället ett självändamål - och går således inte längre direkt att kalla vänsterrörelser, utan de blir då, som Karl Hess beskriver ovan, bara högerrörelser med vänsterterminologi. Denna utveckling bör vara talande för dagens vänster; att idéer som strävar efter socialism genom centralism i regel inte verkat fungera utan resulterar istället i stagnation och högervridning - ren frihetlig och individualistisk socialism kanske är vägen för vänstern i framtiden, om man tar någon lärdom av historien?