Landäganderätt - jordfrågan
Kan man äga jord?
Hur är det med jord egentligen? Kan man äga den? Det är en fråga där folk som räknats till den så kallade vänsterlibertarianska traditionen skiljer sig ganska mycket åt. Anarkokapitalister tycker i regel att ja - man kan äga jord, genom att blanda sitt arbete med den, och genom denna blandning äger man jorden "för evigt" (eller näst intill), och har all rätt över den även om man slutar att beblanda sitt arbete med den och överlåter arbetet till någon annan. Georgister, som följer den amerikanske ekonomen Henry George's teorier, säger nej - man kan inte äga jord. Privat. Istället ska jorden ägas av staten, som representerar någon slags kollektiv "mänsklighet", och staten ska genom detta ägande ta skatt av den som brukar jorden och ge tillbaka dessa pengar till samhället. Georgister anser nämligen att jorden, eftersom det inte är skapad av någon enskild individ, tillhör hela folket - och använder någon en bit jord för sig själv ska hon visserligen kunna göra det, men måste då betala en skatt till de människor som genom hennes ensamrätt till jorden nu blivit berövade möjligheten att också använda marken. I och med att en person tar något som tillhör alla, måste hon således betala alla andra för att få ensamrätt till detta; det tycker georgisterna bör vara den enda skatten (georgisterna kallas därför ofta för "the Single-Tax Movement"). Andra skatter är alltså enligt georgisterna inte legitima, på grund av det tvång de innebär för individen, vilket generellt placerar georgisterna bland vänsterlibertarianerna.
Mutualister skiljer sig från båda dessa grupper. Mutualister anser å ena sidan att jord visserligen i grunden tillhör varje individ på jorden* - en gång i tiden fanns ju ett stadie då ingen ägde land exklusivt, och vem som helst kunde göra vad hon ville med det land hon för tillfället befann sig på, liksom alla andra kunde göra samma sak (även om de inte nödvändigtvis visste hur man gjorde detta, förutom att t.ex. använda en bit mark som övernattningsplats). Mutualister anser däremot att en individ bör kunna ha exklusiv äganderätt över land, utan att betala någon skatt eller någon annan tvångsavgift till någon. Själva existensen av en stat går ju inte ihop med anarkismen; och eftersom staten generellt äter upp handen om man ger den ett finger anser mutualisterna, liksom anarkokapitalisterna, att någon stat inte alls bör blandas in. Däremot ser vi liksom georgisterna det av hela mänskligheten gemensamma ägandet som markens "naturliga stadie", om man vill uttrycka det så. Faktum är ju att en individs ensamrätt över en bit mark innebär att det finns mindre mark för resten av individerna kvar att bruka än det fanns innan denna individ tog marken för sig själv. Därmed följer att äganderätten måste bestå av besittning och bruk. När en individ hittar en bit land som ingen annan använt, har hon full rätt att på denna bit land börja bedriva jordbruk eller bygga ett hus, eller något annat. Hon kan däremot bara åt sig själv ta så mycket land som hon kan bruka; tar hon mer än så är det en kränkning av resten av folket. Tänk t.ex. att person A hittar en ny kontinent mellan Europa och Amerika, och väljer att bosätta sig där. Enligt en anarkokapitalistisk jordäganderätt är det enda hon nu måste göra att t.ex. köra över hela kontinenten med en plog i en viss tid, och således blanda sitt arbete med marken, för att sedan få total äganderätt över den. När hon gjort detta är kontinenten hennes; och vill någon annan bruka denna mark måste de göra det på hennes villkor. Om hon själv brukar 1% av kontinenten, och ytterligare 99 personer kommer dit (för att inga andra alternativ finns, förutom att bruka annan mark som också någon annan redan gör anspråk på, och kräver "skatt" för) för att bruka de resterande 99% kommer hon kunna säga till dem "för att få bruka jorden, min jord, kräver jag att ni betalar mig 50% av er produktion i hyra". Och deras valmöjligheter här är att gå med på det, eller flytta därifrån; till annan mark där ägaren ställer liknande krav. Att välja mellan att underkasta sig hierarki A, eller hierarki B. Och som alla anarkister redan listat ut är valet mellan två ofriheter knappast detsamma som frihet.
Det är inte sannolikt att detta inträffar på så här stor skala; men på mindre skala inträffar det idag hela tiden, och skulle med en jordäganderätt, som inte baseras på personlig besittning och personligt bruk, troligtvis vara väldigt vanligt förekommande. Men vad person A gjort här är trots allt att genom sitt ägande utropa sig själv till härskare, eller stat (vilket vi återkommer till nedan), i det här samhället - som plötsligt inte längre känns speciellt anarkistiskt, utan "kapitalismen" har tagit över i anarkokapitalismen, och gjort sig av med prefixet "anarko-".
Besittning och bruk - jordens speciella natur
Vad mutualister istället förespråkar är en jordäganderätt baserad på besittning och bruk. Så länge en individ kontinuerligt brukar mark som hon tagit till sig själv från den "allmänt ägda marken", som förklarad ovan (se även fotnoten), blir marken exklusivt hennes. Detta dels av principskäl - en arbetare bör ha rätten till vad hon med sitt arbete producerar; men även dels av praktiska skäl - vem skulle t.ex. odla säd om vem som helst fick komma och ta de färdiga produkterna, och producenten fick stå kvar med kostnaderna för att producera dem? Däremot innebär detta inte att markägaren har denna äganderätt i all evighet, eller ens "näst intill". Slutar han använda marken och flyttar därifrån slutar han ju också blanda sitt arbete med marken - och äganderätten upphör därför**. Ägandet återvänder till "alla", och vem som helst, som vill och kan bruka marken, får återigen göra ägandet exklusivt till sig själv. Jord, även om den är brukad, är nämligen inte som vilken produkt som helst. Om jag hugger ner ett träd och av det gör brädor och bygger en lådbil, har jag självklart full rätt till min lådbil. Denna har jag skapat genom mitt arbete, som jag blandat med naturresursen (i det här fallet trädet), bearbetat med mitt kapital (som varit olika sågar, hammare osv.), och fått fram produkten; en lådbil. Detta träd är alltså nu mitt, genom det arbete jag blandat med det; men det ger mig däremot inte rätten till alla träd som växer upp i dess ställe. Skillnaden mellan trädet och marken här - vilket gör det enkelt att se det gamla och nya trädet som skilda ting, men den gamla och nya marken som samma resurs - är att marken inte försvinner och blir ny mark. Men det är ändå vad som i realiteten händer. Jag har fått ut olika typer av produkter ur marken medan jag arbetat med den, och när jag lämnar den är den inte lika med trädet som blivit en lådbil, utan lika med trädet som växer upp i dess ställe. Trädet jag fällde dog och blev något annat, medan marken fortfarande "lever", och fortfarande är mark - dvs går att använda för ytterligare, likartad eller annan, produktion - liksom träden som ännu lever, som växer där jag fällde trädet jag nu äger, men som inte är samma träd. Marken är fortfarande kapabel att ge produkter - precis som det nya trädet är, men som lådbilen inte är (annat än kanske som brasved eller tandpetare; men ni förstår nog poängen). Marken separeras alltså inte från naturen; jorden kan inte separeras från jorden - och kan därmed inte bli någon egentlig produkt på samma sätt som lådbilen blev från trädet. Därmed bör inte arbete med jord ge inte samma "eviga" äganderätt som mitt arbete med trädet, vilket gav mig till lådbilen.
Det är dock viktigt här att understryka att principen om besittning och bruk inte är, och inte är menad att vara, någon slags "objektiv sanning"; det är högst subjektivt om man ser marken som trädet som blev en lådbil, eller som det nya trädet som växer upp - båda inställningar går att förklara konsekvent och utan motsägelser. Man måste istället titta på vilken av dem som faktiskt verkar vettigast. För en anarkist borde det inte vara så svårt, i min mening (med tanke på konsekvenserna av respektive inställning på individens frihet och principen om jämlik frihet), men det är uppenbart att det finns andra som inte tycker samma sak.
Besittning och bruk i den fiktiva praktiken
Så - nu har vi alltså ett jordäganderättsystem baserat på besittning och bruk. Fantastiskt. Men vad får det egentligen för följder? För det första kommer den mark staten idag äger, och som ingen brukar, inte längre att säljas till redan rika individer - eller till aspirerande bönder som tvingas låna för att ha råd med mark att börja bruka - för skyhöga summor. Den kommer inte heller kunna ägas av stora jordägare och hållas utanför produktionen för att pressa upp priser på folkets bekostnad, som inte är något helt okänt i utvecklingsländer. Den kan helt enkelt besittas och brukas av vem som helst som kan och vill bruka den, eftersom att ingen ännu brukat den, och den då - även enligt "kapitalistisk" lockeansk äganderätt - borde vara "up for grabs". Detta innebär att en arbetare med dåliga villkor plötsligt har ett nytt alternativ för ett betydligt lägre pris än idag - jordbruk, eller vad som helst en plätt jord kan användas till. Detta sätter press på företagen att göra arbetarnas villkor bättre och ge dem högre ersättning, eftersom det nu finns ett reelt hot från en annan näring som kan "ta" deras arbetskraft. För första gången i världshistorien blir det alltså möjligt för en "marknadsmässig" lön att faktiskt vara marknadsmässig. Det ger även arbetare större möjligheter till egenföretagande, genom att de har en avgift mindre att betala för att kunna driva ett företag, vilket på samma sätt skapar en större press på arbetsgivare, som måste förbättra villkoren för att inte förlora arbetskraft.
Det gör också att samhället på allvar blir statslöst; vilket det utan denna ägandeprincip, åtminstone enligt min subjektiva åsikt, inte annars är även om staten som institution försvunnit. I en ekonomi med kapitalistisk jordäganderätt blir nämligen stora jordägare små stater i sig, och kan i vissa fall (som exemplet med person A:s nya kontinent tidigare i texten; men mer realistiskt genom någon form av kartellbildning), även bli stora stater - där individen till och med har mindre att säga till om än i dagens stat! Jordägaren fungerar precis som en stat. Han säger "det här är mitt land, ska du bo eller producera här måste du betala ränta, hyra och avgifter till mig för att få göra det!", precis som staten säger "det här är mitt land, ska du bo eller producera här måste du betala skatt för att få göra det!". Det finns heller inget som hindrar jordägaren från att sätta upp egna lagar och regler på "sin" jord, vilket eventuellt kränker individen på ännu värre sätt än statens lagstiftning idag, förutsatt att vi talar om en demokratisk stat, då folket i alla fall har en viss, om än väldigt liten, påverkan på den demokratiska staten; vilket de inte har på den allsmäktige jordägaren/diktatorn/kungen/drottningen. Om legitim äganderätt avgörs av besittning och bruk kommer en jordägare inte att säga "du måste ge mig 50% av produktionen för att få använda den här jorden!", då han inte har någon som helst rätt att bestämma ifall han själv inte besitter och brukar jorden. Jord han inte besitter och brukar har han heller ingen rätt till. Den kan således användas av den som det behagar utan att något måste betalas till vem som än påstår sig "äga" den, staten eller den tidigare jordägaren, då denne i själva verket inte gör det enligt principen om besittning och bruk. Uthyrning av mark blir således en väldigt problematisk sak, då ju ägande bestäms av vem som brukar marken. Då du överlämnar bruket av marken till någon annan överlämnar du även ägandet av den (naturligtvis är det en "regel" som bör vara flexibel; om du t.ex. drabbas av skada eller sjukdom bör man kunna ordna speciella överenskommelser som ger någon annan temporär bruksrätt utan att ägandet påverkas). Varför större jordbruk med flera inblandade i stort sett alltid skulle fungera som kooperativ med gemensam äganderätt hos brukarna, snarare än på ett kapitalistiskt vis, med en ägare och flera arbetare/bönder som själva inte äger det de producerar utan bara får en liten del av det tillbaka från ägaren. Givetvis kan och får man även bedriva produktion på "kapitalistiskt" sätt; men just inom jordbruket skulle det i realiteten omöjligt, då arbetarna/bönderna bara behöver säga "nej, nu vill vi äga det här kooperativt istället", och då byter ut jordens ägare, eftersom att den verkliga rätten ligger hos dem genom deras arbete - vem som än ser sig själv som landets "ursprunglige" ägare och arbetarnas arbetsgivare.
Slutkläm
Det går inte att säga att en typ av äganderättsystem är "rätt" eller "fel". Alla äganderättsystem är i grunden sociala påfund som fungerar som något som ger individen frihet och incitament till arbete, och belöning för arbetet; vilket skapar välfärdsvinster både för individen och samhället. Det är alltså upp till var och en att avgöra vilket system som verkar vettigast; ett som skapar klassklyftor, en politisk och en ekonomisk parasitär härskarklass som lever på andras arbete, försämrade valmöjligheter för individen på bekostnad av härskarklassernas möjligheter till slöseri, och ett system där majoriteten inte äger några produktionsmedel överhuvud taget - dvs det kapitalistiska systemet - eller ett där klassklyftor suddas ut, där parasitära härskarklasser försvinner, där individen är fri att göra i princip vad hon vill så länge hon inte skadar någon annan, och där de som arbetar äger vad deras arbete producerat - dvs det klassiskt anarkistiska och mutualistiska systemet. För mig känns valet, som sagt, inte så svårt; men många håller inte med, och många har fortfarande inte ens hört talas om möjligheten, utan tror att valet står mellan kapitalism och kommunism. Men varför välja mellan pest och kolera, när man kan vara frisk? Mutualismen som idé må vara bortglömd i de flesta delar av den politiska debatten; men ju längre tiden går, och ju mer vi ser av så väl kapitalismens som kommunismens och statssocialismens misslyckanden, desto rimligare verkar de mutualistiska idéerna - och tiden har nog aldrig varit mer mogen än nu, när de gamla systemen antingen totalt misslyckats eller har uppenbara men svårlösta problem, för det "nytänkande" (trots att idéerna är allt annat än nya) som mutualismen erbjuder dagens samhälle.
------------------------------
* Vad som menas med "jorden i grunden tillhör varje individ på jorden" och "gemensamt ägande" i denna mening är alltså inte vad som menas med gemensamt ägande när t.ex. en kommunist talar om en sådan ägandeform. En kommunist menar att vi äger, och därför bör styra, all jord gemensamt; och att vi därmed inte bör förändra formen av ägande från "naturtillståndet" utan istället hitta bra sätt att gemensamt styra över jorden - medan en mutualist menar att det gemensamma ägandet enbart är ett naturtillstånd för icke brukad jord, vilket övergår till individuellt "ägande" vid besittning och bruk. Vi skulle alltså lika gärna kunna säga att ingen äger jorden i ett naturtillstånd - vilket ger samma resultat. Vad vi poängterar är alltså helt enkelt att utan något privat anspråk på jord, över huvud taget, kan vem som helst ta vad som helst från naturen utan att stjäla från någon eller göra någon orätt; därmed är naturtillståndet att betrakta som antingen en form av gemensamt ägande - i bemärkelsen att allt potentiellt tillhör alla, och tillfaller den som separerar det från naturen; eller ett tillstånd där ingen äger någonting alls, men allt tillfaller den som separerar det från naturen.
** Ett motargument mutualister ofta får emot en jordäganderätt baserad på besittning och bruk är att "då kan ju vem som helst komma och göra vad som helst bara man åker och handlar eller ligger och sover" osv. Givetvis krävs det en viss tid innan mark kan anses övergiven och återigen "allas egendom", och exakt hur lång den tiden ska vara är upp till aktuellt samhälle, eller aktuella försvarsorganisationer som tar på sig uppgiften att skydda jorden, att avgöra. Det troligaste är dock att ägarbyte oftast kommer att ske genom försäljning, som idag; dvs en jordbrukare säljer jordbruket innan han flyttar därifrån, och kan han inte sälja det väljer han hellre att bo kvar ett tag till tills köpare dyker upp. Så länge han bor där och brukar jorden har han ju exklusiv äganderätt, och kan sälja som han vill. De viktigaste aspekterna i en äganderätt av det här slaget är just möjligheterna till användandet av obrukad jord - och att det rent praktiskt blir omöjligt för "frånvarande jordägare" att, liksom en stat, ta "skatt" från jordens egentliga brukare.
Tack för en intressant genomgång av olika syn på äganderätt.
Jag delar din grundsyn om att dagens starka och marknadsliberala äganderätt bör ifrågasättas. Det verkar närmare bestämt vara så att min ideologi är väldigt lik, kanske identisk till Henry Georges tankar. Jag måste kolla upp vem det var.
Dock så ser jag vissa problem med idén om besittning och bruk.
Min första invändning är att bruksbegreppet som sådant är vagt. För vad ska man till exempel säga om någon som inhägnar ett stort område och släpper ut en endaste ko? Det kommer att bli svårt att definiera exakt i vilket grad en naturresurs måste brukas, för att den ska kunna besittas. Detta ställer också frågor vad gäller naturområden som endast brukas för rekreation. Har till exempel den som vill plöja upp marken och hugga ner skogen företräde framför någon som bara vill använda området för att ströva fritt och andas frisk luft?
Men min huvudinvändning är ändå av rättvisekaraktär, nämligen att konstruktionen ändå inte förhindrar ohejdad orättvisa av olika slag. Ponera till exmepel att en rik person startar ett robotiserat jordbruk över större delen av marken i ett land, där grödorna som odlas endast används för att framställa drivmedel till personens privata jetplan. Samtidigt är det andra människor som svälter. Men detta ska då inte betraktas som fel, eftersom den rike personen brukar den mark han har tagit i besittning?
Jag är lite nyfiken på hur mutualister ser på dessa frågor.
I mitt system med naturresursdelning skulle de ha sina lösningar. I första fallet så kan människor hyra mark för att göra vad de vill, antingen odla mat eller gå runt i skogen om de så vill. Det är upp till var och en att definiera på vilket sätt som de vill bruka naturresurserna.
I det andra fallet, så skulle en person som odlar upp ett helt land för att odla jetbränsle behöva köpa upp många naturresursväxlar av den övriga befolkningen, vilket skulle innebära en omfattande rikedomsomfördelning till den fattiga befolkningens fördel.
Robert Wensman:
"Min första invändning är att bruksbegreppet som sådant är vagt. För vad ska man till exempel säga om någon som inhägnar ett stort område och släpper ut en endaste ko?"
Så länge det inte finns fler människor som behöver området är det naturligtvis i sin ordning. Om det däremot dyker upp fler människor i hans område har han enbart rätt till den jord han faktiskt behöver för att kunna ge sin ko betesmark; jord utöver det kan han inte legitimt hävda att han besitter och brukar.
"Detta ställer också frågor vad gäller naturområden som endast brukas för rekreation."
Den normala inställningen hos förespråkare av besittning och bruk är att platser för rekreation - en del av en skog, en park, et.c. - kan hävdas rättigheter till, från de grupper som utnyttjar dem. T.ex. kan en naturvårdsorganisation hävda att en viss plats är viktig att hålla obebygd för fortlevnaden av en viss art, eller ett samhälle mena att en skogsstig, med kringliggande skog, är viktig för invånarna i samhället, vilka därmed kräver en slags "kollektiv" äganderätt till dem - organisationen i det ena fallet, samhället i det andra. För lite mer angående detta, även om frågan inte direkt berörs vidare ingående, kan du titta på Kevin Carsons "rejoinders" i Journal of Libertarian Studies http://mises.org/journals/jls/20_1/20_1_7.pdf (svaret till Roderick Long, sida 132)
"Ponera till exmepel att en rik person startar ett robotiserat jordbruk över större delen av marken i ett land, där grödorna som odlas endast används för att framställa drivmedel till personens privata jetplan. Samtidigt är det andra människor som svälter."
Ett ytterst beklagligt scenario, naturligtvis - och ett ganska osannolikt sådant; men enligt principen om besittning och bruk gör han egentligen inget fel, om han faktiskt besitter och brukar jorden. Liksom homesteadingen i USA var begränsad till ett visst område som sågs som "rimligt" för att kunna tillräkna sig genom förvärv tänker/tänkte sig däremot vissa mutualister, t.ex. Benjamin Tucker, att ett "rimligt" tak för vad som skulle kunna räknas som besittning och bruk kunde utformas av ett samhälles invånare och de skyddsorganisationer som har som uppgift att skydda individers jord. Han skriver t.ex.:
"let us suppose further that the Anarchistic view that occupancy and use should condition and limit landholding becomes the prevailing view. Evidently then these municipalities will proceed to formulate and enforce this view. What the formula will be no one can foresee. But continuing with our suppositions, we will say that they decide to protect no one in the possession of more than ten acres."
Det finns naturligtvis många sätt att urskilja legitim besittning och bruk, och tar man en sådan här approach till frågan finns det ju ingen risk för det scenario du målar upp; även om det naturligtvis kan vara en risk - om än en otrolig sådan - där sådana här "tak" inte tillämpas.
Lite kritik mot ett georgistisk system, dock...
"I mitt system med naturresursdelning skulle de ha sina lösningar. I första fallet så kan människor hyra mark för att göra vad de vill, antingen odla mat eller gå runt i skogen om de så vill."
I detta fall skulle det finnas väldigt små ekonomiska incitament till att köpa upp naturresurser man inte har för avsikt att använda för produktion. Att hyra en del av en skog för att gå runt i kostar precis lika mycket som att hyra jord för att odla majs eller bygga en affär på; så enbart väldigt rika individer skulle antagligen ens tänka tanken på att hyra dessa områden - och litar vi till de rikas filantropi och altruism fungerar det naturligtvis bra, men det gör ju då även jetbränsle-exemplet som i så fall aldrig skulle inträffa ;)
Helt enkelt - ett system där rika såväl som fattiga måste betala en skatt på jord till staten innebär troligtvis att medelinkomsttagare riktar in sig på att hyra jord enbart för produktion, medan låginkomsttagare antagligen inte har råd med någon jord över huvud taget. "Lyxen" att t.ex. kunna gå runt i en skog kommer nog att tillfalla rika individer. Här skulle jag av rättviseskäl luta mer mot besittning och bruk, där samhällens besittning och bruk av en del av en skog som rekreationsplats ger dem rätt till jorden, och rika liksom fattiga kan bruka ännu obrukad jord utan att tvingas betala något för det...
"I det andra fallet, så skulle en person som odlar upp ett helt land för att odla jetbränsle behöva köpa upp många naturresursväxlar av den övriga befolkningen, vilket skulle innebära en omfattande rikedomsomfördelning till den fattiga befolkningens fördel."
Det har du helt rätt i. Betänk dock att ingen egendomsbegränsning genom besittning och bruk existerar. Istället för att enbart använda den jord han faktiskt kan besitta och bruka kan han dessutom äga all annan jord han kan betala för. Gör vi ett extremt exempel av det igen, kan det innebära all jord i och omkring ett helt samhälle. Han betalar sin avgift till staten, medan resten av samhället tvingas hyra jord av honom, för ett högre pris. På så vis kan han producera ännu mer jetbränsle till sig själv; samtidigt som han kräver ockerhyror av alla andra för att över huvud taget få bo och arbeta i samhället. Så länge han tar mer i hyra av ockupanterna än han betalar till staten är det dessutom en vinstaffär för honom, på alla andras bekostnad. Även här skulle jag alltså luta mer åt besittning och bruk, ur ett rättviseperspektiv. Visst vore det ytterst beklagligt med jetbränsle-exemplet under besittning och bruk; men det skulle trots det inte få lika förödande konsekvenser för folket i samhället som samma exempel under en georgistisk äganderättsregim.
Kul diskussion!
Vid närmare betraktelse så verkar det dock som att min naturresursdelning inte riktigt är identisk med Henry Georges teorier, vilket får betydelse i de fall vi diskuterade.
Den avgörande skillnaden är att man i mitt system betalar hyra för naturresurser, medan Henry George betalade skatt. Det betyder att mitt system ändå mycket elegant löser problemet med personen som odlar jetbränsle. Såhär går det till:
Personen som hyr större delen av marken i ett land för att odla jetbränsle måste OVILLKORLIGEN betala hyra för denna mark i form av naturresursväxlar. Hyran är också fast, och beror inte på någon "vinst" hos den som besitter marken. Konsekvensen av att inte betala hyra är att bli vräkt ifrån delar eller hela av hyresrätten.
Även om den övriga befolkningen tvingas hyra i andra hand, om vi för diskussionens skull antog att detta var tillåtet, så har de inte något stort underläge eftersom monopolisten är beroende av den övriga befolkningens samtliga naturresursväxlar. I samma stund som någon andrahandshyra uteblir så kommer monopolisten att vräkas från en del av sin hyresrätt, och personen som tidigare hyrde i andrahand, kan istället gå över till att hyra direkt. Så det enda som andrahandshyresgästerna behöver göra är att "glömma"
att betala hyran tillräckligt ofta, eller om de kan använda resurser som monopolisten inte har i besittning tillräckligt länge för att vräkning ska ske.
Ett ännu enklare sätt att komma åt det problem du beskriver är helt enkelt att reglera eller helt enkelt förbjuda andrahandsuthyrningar. Jag tror att det finns få hyresbolag som idag skulle acceptera att en enda kund hyrde hela deras lägenhetsbestånd, för att sedan hyra ut i andra hand. Staten i mitt exempel skulle knappast tillåta detta heller.
Men den psykologiskt viktiga skillnaden är att jag inte talar om "ägande" och "skatt" på samma sätt som Henry gjorde, eftersom det ger felaktiga signaler. I mitt system kan människor endast hyra naturresurser, och en hyresrätt är det närmaste de kan komma dagens form av ägande.
Så det är nog direkt fel att kalla min naturresursdelning för "Georgistisk äganderättsregim". Det är ingen äganderättsregim alls, det är mera en "hyresrättsregim för naturresursdelning".
Dessutom så tror jag inte alls att scenariot är helt orimligt. Det finns förvisso idag inget helt robotiserat jordbruk, men de senaste hundra åren har det manuella arbetet som krävs för olika produkter minskat drastiskt. Förrut behövdes hundratals människor som arbetade på fälten. Idag åker en bonde runt med en högtekonologisk skördemaskin, som dessutom i allt högre grad har tillverkats av industrirobotar och i allt mer sofistikerade fabriker. Det finns inte heller något som tyder på att den utvecklingen kommer att avta.
Resultatet är att värdet av naturresurser kommer att öka i förhållande till värdet av arbete. Den som äger mycket mark kommer att automatiskt bli mycket rikare, än någon som äger lite mark. Vi har redan sett en sådan utveckling, men det kommer att bli ännu värre. Det är därför som jag vill göra staten till ensam ägare, och sedan inrätta hyresrätter för människorna.
Tänk dig ett helrobotiserat samhälle där det finns robotar som i stort sett kan utföra alla arbeten som människor kan göra. I ett sådant samhälle är människors arbete nästan inte värt någonting alls, utan det enda som betyder något är vem som äger naturresurserna som man kan tillverka maskiner och produkter av. Att nyttja marken som någon besitter är absolut inget problem för vem som helst, det blir bara att trycka på en knapp så kommer en armé av robotar ge sig ut i markerna för att odla, skörda energi, bygga, omforma etc. I en sådan framtid är kan jag inte se att något annat system än naturresursdelning skulle fungera.
Sedan vad gäller områden för rekreation, så tror inte jag heller att enskilda individer kommer att hyra mark för sådant. Däremot så tror jag att människor kommer att betala en del naturresursväxlar i skatt, till exempel till kommunen, som sedan använder dessa naturresursväxlar för att hyra lämpliga skogsområden för rekreation etc. Att det betalas en avgift för detta är inte heller så dumt, för det kan nämligen komma tider då det blir viktigare att odla mat än att ha bra fritidsområden, och då kan man se i kalkylerna direkt hur mycket naturresursväxlar som kommunen spenderar på nöjen etc.
Robert:
"Personen som hyr större delen av marken i ett land för att odla jetbränsle måste OVILLKORLIGEN betala hyra för denna mark i form av naturresursväxlar. Hyran är också fast, och beror inte på någon "vinst" hos den som besitter marken."
Detta förändrar ju dock inget i sak. Om jetbränslemannen hyr all mark från staten för den fasta hyran 1000 kr, och han sedan hyr all mark som finns - då han (ganska orealistiskt) är så rik - för att sedan hyra ut marken till andra för 3000 kr, tjänar han ju ändå 1000 kr; medan alla andra förlorar 1000 kr till jetbränslemannen och i praktiken får stå för de 1000 kronor som går till staten.
"I samma stund som någon andrahandshyra uteblir så kommer monopolisten att vräkas från en del av sin hyresrätt, och personen som tidigare hyrde i andrahand, kan istället gå över till att hyra direkt. Så det enda som andrahandshyresgästerna behöver göra är att "glömma""
Varför? Monopolisten kommer ju fortfarande att betala den fasta hyran till staten; "glömmer" andrahandshyraren avgiften kommer det ju bara bli han själv som vräks, av monopolisten. Varför skulle staten, som får sina pengar, vräka monopolisten för att andrahandshyresgästen glömmer att betala sin avgift till monopolisten? Makes no sense ;)
"Ett ännu enklare sätt att komma åt det problem du beskriver är helt enkelt att reglera eller helt enkelt förbjuda andrahandsuthyrningar."
En blandning mellan besittning och bruk och georgism - på sätt och vis - alltså? Ja, det kan säkert fungera; även om jag personligen ser mer onytta än nytta med att tvinga alla att betala en avgift till staten för sin jord.
"Dessutom så tror jag inte alls att scenariot är helt orimligt. Det finns förvisso idag inget helt robotiserat jordbruk..."
Det orimliga ligger både i att någon besitter och brukar all mark - det innebär att ingen annan praktiskt taget existerar; annars är stora delar av tillgänglig jord redan i besittning och bruk av någon annan; och att allt denne brukar skulle läggas på produktion av något han ämnar att använda själv (jetbränsle), vilket är högst otroligt, då den allra största delen i verkligheten antagligen skulle åka ut i handel. Att någon på egen hand - även om han har robotar - kommer att kunna bruka väldigt mycket jord är också ganska otroligt; robotar behöver trots allt ganska mycket underhåll, övervakning, styrning, osv. Men jag förstår naturligtvis poängen; och en slags "övre gräns" på vad som är rimlig besittning och bruk kan säkert komma att tillämpas i många mutualistiska samarbeten.
"Däremot så tror jag att människor kommer att betala en del naturresursväxlar i skatt, till exempel till kommunen, som sedan använder dessa naturresursväxlar för att hyra lämpliga skogsområden för rekreation etc."
Ah, jag tror att du har ett lite högre pris på naturresurser än de flesta georgister då ;) Med ett så högt pris, att jordavgifterna ska täcka rekreationsområden, nöjen, et.c. - hur ska vanligt folk ha råd att bruka jord? En av poängerna med besittning och bruk är att jorden blir fri för alla att bruka - vilket i mångt och mycket gör att de rikas monopol på jorden försvinner till förmån för småbönder, arbetare och småföretagare; i det system du förespråkar bör väl det mesta bli kvar i samma händer som idag? För det system du verkar förespråka är ju i princip det vi har idag, med skillnaden att de skatter staten tar från oss på en mängd områden idag alla skulle falla på jord - men vad jag kan se inte skulle kunna vara så mycket mindre än den totala skatten idag, om den ska bekosta allt från försvar, polis (antar jag?) till rekreationsområden och nöjen, kommunala styren, et.c. Kort sagt - vad är det du ska förändra med ditt system, och hur förändras det med det?
Det kan vara så att vi närmar oss ett liknande system, fast ifrån olika håll. Du nämnde ju tidigare att det till exempel även i ditt system måste finnas en begränsning av hur mycket en person får äga av marken, något som börjar likna den naturresurs som finns i mitt system.
Fast jag vill ändå vidhålla att det är en rad saker som du missuppfattar om mitt system. De naturresursväxlar som används i mitt system är inte alls samma sak som pengar, utan är ett parallellt värdepapperssytem. Vad som karaktäriserar detta system är att:
1. Varje månad betalas det ut en medborgarlön i form av ett visst fixt belopp av naturresursväxlar till varje människa.
2. De hyror som tas för samhällets samtliga naturresurser, är lika med summan av alla människors medborgarlön.
Det är alltså helt omöjligt för en monopolist att hyra samhällets samtliga resurser, och sedan ta ut mer andrahandshyra för det, än summan av alla människors medborgarlön. Räknat i naturresursväxlar blir detta en matematisk omöjlighet.
Det är därför som monopolisten börjar vräkas från sin hyresrätt bara om EN ENDA person vägrar att betala sin andrahandshyra, eller lyckas fördröja den på något sätt. I samma stund som dessa naturresursväxlar inte passerar monopolistens händer, så blir delar av hans hyresrätt indragna, och bjuds ut till nya hyresgäster av staten.
Men beroende på hur hyresrätterna utformas så skulle det ändå kunna uppstå vissa begränsade och tillfälliga former av monopol. Även om monopolisten inte kan gå med vinst räknat i naturresursväxlar, så kan andrahandshyror även inkludera vanliga pengar. Att hyra i andra hand kan aldrig bli en bra deal, men ovan beskrev jag hur man kan göra slut på en sådan situation. Det är också svårt att bygga ett system som samtidigt är liberalt med fri avtalsrätt, och som samtidigt inte kan monopoliseras.
Kanske kan idén om "bruk" vara en viktig princip vid uthyrning. Att det till exempel inte ska vara lagligt att hyra en naturresurs som sedan inte används av den person som hyrde den.
Det verkar som att du vill centrera systemet kring "bruket", medan jag tycker att varje människas kvot av naturresurserna är det viktiga. Men kanske är det besläktade idéer vi förelsår.
Jag kan förresten ha ett högt pris på naturresurser, eftersom det samtidigt ingår i ett medborgarlönssystem. Alla naturresurser kostar många dyra naturresursväxlar, men alla människor får samtidigt en summa av sådana insatta på sin bank varje månad. Alla är därmed GARANTERAE sin beskärda del av jordens resurser. Det blir därmed inte en fråga om pris, utan en fråga om fördelning.
Robert:
"Du nämnde ju tidigare att det till exempel även i ditt system måste finnas en begränsning av hur mycket en person får äga av marken..."
I all ärlighet tror jag att kravet på kontinuerlig personlig besittning och bruk är begränsning nog; men börjar man märka av många robotiserade jordbruk som täcker hela länder, och där allt som odlas används till jetbränsle, då är jag naturligtvis villig att tänka om ;) Då skulle antagligen en begränsning lik den Tucker föreslår vara önskvärd; då det är en begränsning som förhandlas fram mellan skyddssammanslutningarnas medlemmar (dvs hur mycket mark kan en individ besitta och bruka, samtidigt som skyddssammanslutningarna ska vara villiga att försvara denna mark, hellre än att hjälpa någon annan att få bruka den).
"Det är alltså helt omöjligt för en monopolist att hyra samhällets samtliga resurser, och sedan ta ut mer andrahandshyra för det, än summan av alla människors medborgarlön."
Nej, han kräver bara den ytterligare kostnaden i riktiga pengar. Då får han in naturresursvalutan, plus sin extra hyra - och det blir ju helt omöjligt för hyresgästen att påstå att han inte kan betala; med ett sådant system där naturresurspengarna ska in till staten den 25:e, och nya betalas ut den 26:e, kräver monopolisten garanterat naturresurspengarna av sina hyresgäster den 27:e - och betalar nästa månad in dessa till staten. Sköter det sig inte har ju monopolisten gott om tid på sig att hitta en ny hyresgäst; eller bara köpa till sig lite naturresurspengar från någon som inte använder naturresurser.
"Det är också svårt att bygga ett system som samtidigt är liberalt med fri avtalsrätt, och som samtidigt inte kan monopoliseras."
Absolut! Besittning och bruk är nog så nära vi kommer ;) Är man inte så fast vid individens frihet och gärna vill att staten ska vara med och styra kan säkert det system du förespråkar i kombination med besittning och bruk fungera även det. Själv förespråkar jag dock ingen stat, då staten är en tvångsanslutning och därmed kontraktsfrihetens negation; vad jag vill åstadkomma med jordrätten är tvärtom att göra det så svårt som möjligt för någon att leva på någon annans arbete (såväl stat, vars monopol du förespråkar, som kapitalist eller jordägare) - varför besittning och bruk av naturliga skäl faller just mig mer i smaken.
"Jag kan förresten ha ett högt pris på naturresurser, eftersom det samtidigt ingår i ett medborgarlönssystem."
Yup, vet ju inte riktigt vad ditt system i helhet går ut på, så några medborgarlöner hade jag ingen aning om förrän nu; men det stämmer som du säger - ifall alla får en medborgarlön i relation till priset på jorden spelar det ju ingen som helst roll om priserna är 10000000 "jordkronor" eller 10 "jordkronor"; det enda som skulle förändras är hur mycket medborgarlön staten betalar ut.
"Alla är därmed GARANTERAE sin beskärda del av jordens resurser. Det blir därmed inte en fråga om pris, utan en fråga om fördelning."
Nja, rent ekonomiskt är det nog lite ogenomtänkt. Då alla inte vill bruka jord, och vissa kanske behöver pengar idag, för att få mat i magen, hellre än att starta upp ett jordbruk, en affär eller bygga ett hus; är det högst troligt (utan tvivel, egentligen) att en andrahandsmarknad för "jordkronor" uppstår, där naturresursvalutan får ett pris i ordinarie valuta efter lagen om utbud och efterfrågan och sedan handlas med som vilken annan vara som helst. Folk som äger mycket kommer att kunna producera mycket, få ett stort överskott och därmed köpa fler "jordkronor" för att betala statens hyra med. Visst skulle systemet, tillsammans med besittning och bruk, säkert åstadkomma en del; men utan besittning och bruk skulle vi nog på lång sikt se en fördelning av jorden som ser ut ungefär som idag. Jag tror över huvud taget att det viktiga i ditt system faktiskt skulle vara besittning och bruk - om du lägger in det; resten skulle nog medföra en del kortsiktiga förändringar, men skulle nog på lång sikt bara resultera i en ny marknad - marknaden för naturresursvalutan - med ojämlika egendomsförhållanden intakta. "Jordkronorna" skulle alltså spela ungefär samma roll som en vanlig medborgarlön, i ordinarie valuta - då de oundvikligen kommer att få pris i ordinarie valutor på en andrahandsmarknad; och jag ser inga större fördelar med en medborgarlön, tyvärr; hellre tvärtom.
Med tanke på medborgarlönen så kan man i alla fall konstatera att det system jag förespråkar inte är georgistiskt i så fall. Det är nog snarare "wensmanistiskt" ;-)... Fast det är inte bara jag som haft denna tanke, och jag föredrar att bara kalla det för "naturresursdelning" kort och gott.
Ta inte så mycket för givet. Jag har visst tänkt på att det kommer att skapas en växelhandel mellan "jordpengarna" och vanliga pengar, och att de flesta människorna kommer att växla in sina jordpengar för att sedan köpa vanliga produkter för det som kommer därutav.
Systemet kommer inte att helt säkert garantera att inga oligarkiska strukturer uppstår, men alla människor har i alla fall en chans till oberoende vilket är mer än vad som kan sägas om dagens marknadsliberala värld, där människor utan startkapital inte är garanterade någon chans i livet.
Dessutom, om du läser på lite på min sida under "arbetskrediter" så inser man att jag även har en ganska revolutionerande idé för hur penningsystemet ska byggas upp. Denna förändring kommer att göra det oerhört mycket svårare att monopolisera vanliga pengar också.
Den medborgarlön jag förespråkar rättfärdigas helt enkelt eftersom precis som Henry Georg sa, "jorden är allas gemensamma ägodel". Jag vill därmed tillägga att alla människor därför borde ha rätt att få ut värdet av sin beskärda del i handen. Ungefär som att en aktieägare har rätt till utdelning. Men utöver detta så finns det ytterligare många bra argument som talar för att medborgarlön verkligen är någonting bra. Här är tre artiklar jag skrivit på temat:
http://robertwensman.wordpress.com/2010/01/28/googledag-at-folket/
http://robertwensman.wordpress.com/2010/02/02/ideologi-for-robotarnas-varld/
http://robertwensman.wordpress.com/2010/01/22/en-digital-rost-for-medborgarlon/
Medborgarlönen som sådan är ett av huvudargumenten för mitt system.
