Socialism och frihandel

Socialism och individualism, precis som socialism och frihandel, kan kanske i dagsläget låta som motsägelser; då folk ofta tänker på kollektivistism och planerad ekonomi när de hör ordet socialism. Detta är troligtvis mycket av historiska anledningar - större delen av den socialistiska rörelsen har sedan marxismens övertagande av första internationalen (som från början hade många mutualistiska medlemmar), och socialdemokratins och kommunismens triumf som dominerande ideologier i det socialistiska lägret, varit just kollektivistisk och kritisk mot frihandel. I socialismens historia finns däremot en hel del förespråkare av mer frihetlig socialism; de engelska sk. ricardianska socialisterna, de proudhonska socialisterna i Frankrike, och de amerikanska individualanarkisterna för att ta några exempel.

Den kollektivistiska socialismen kritiserar kapitalismen för dess delvis fria handel - vilken man menar är för fri - och kräver antingen att den avskaffas helt till förmån för planerad ekonomi, eller åtminstone regleras av staten. Individualistiska socialister kritiserar också kapitalismen för dess delvis fria handel - vilken man däremot till skillnad från kollektivisterna menar är för ofri. Frihandelssocialister ser missförhållandena som uppkommer av kapitalism, inte som effekter av kapitalismens så kallade "fria handel", utan tvärtom som effekter av regleringarna i denna handel. På en fri marknad kan man utgå från att jag om jag byter något med dig tjänar på mitt byte, liksom även du gör; annars skulle inte bytet äga rum. Om jag byter till mig en telefon mot en gitarr är det troligt att jag föredrar telefonen framför gitarren, och du föredrar gitarren framför telefonen. Samma sak gäller med arbete; om jag säljer mitt arbete till dig för pengar är det troligt att jag tycker att pengarna du erbjuder mig är minst lika mycket värda som arbetet jag utför åt dig; och du tycker att arbetet du får är minst lika mycket värt som pengarna du betalar för det.

För att ett sådant här byte ska kunna ske med ömsesidig vinst krävs däremot jämlik frihet; vilket inte existerar på den kapitalistiska marknaden. I vägen står statsinterventionen på marknaden som staten och storkapitalet gemensamt kommit överens om under kapitalismens framväxt, och som format samhället till vad det är idag; lagar, skatter, patent, landmonopol, valutamonopol osv. Kapitalist- och jordägarklasserna är inte av naturen kapital- och jordägare, inte heller har de kommit till sina maktpositioner genom att "arbeta hårdare än alla andra och spara sin lön", som naiva och opålästa - eller pålästa och lögnaktiga - högerförespråkare ofta påstår; tvärtom har detta skett genom statsintervention, stöld och våld. För att inte direkt citera Karl Marx (han får vänta ett litet tag), som liberaler av idag generellt antar ljuger om allt han säger av någon anledning, citerar jag istället högerförespråkaren och österrikiske nationalekonomen Ludwig von Mises som i "Socialism" skriver:

"Ingenstans och aldrig har storskaligt ägande av land uppkommit genom marknadens ekonomiska funktioner. Det är resultatet av militärt och politiskt handlande. Det är grundat i våld, och det har uppehållits av våld och enbart våld."
 
Genom våld och stöld har kapitalister och landägare lyckats inta en priviligerad position i samhället skyddad av staten, vilken sätter dem i överläge mot arbetarklassen och gör att byten inte sker med ömsesidig vinst, utan ofta med vinst för en part på en annan parts bekostnad; och här, naturligtvis, oftast med den priviligerade parten som vinnare. Som Marx nämner i "Kapitalet" kunde fabriksägarna bara få folk att arbeta i deras fabriker efter alla andra alternativ tagits bort för dem; genom t.ex. lagstiftning, beskattning, lurendrejeri och ren stöld. Kevin A. Carson använder här en liknelse och säger att när kapitalisterna var "snälla" och "gav arbetarna jobb" (vilket ofta allvarligt påstås av högerförespråkare och prokapitalister) är det snällt på samma sätt som om staten bryter dina ben och sedan gratulerar sig själv för sin snällhet när den ger dig kryckor. Och visst; utan kryckor skulle du inte kunna ta dig fram - men ett bättre handlande av staten vore ju att inte bryta dina ben från första början.

Eftersom kapitalism alltså inte är frihandel, utan lagar och patent skyddar produkter från konkurrens och bestämmer vilka produkter vi får och inte får handla med, landmonopol förhindrar folk från att bruka land utan att betala avgifter till parasiter, valuta- och bankmonopol hindrar folk från att handla som de vill och tvingar dem att betala ränta, statliga monopolföretag och skatter tvingar folk att betala för produkter och tjänster de inte vill ha, osv. kan man inte på något sätt påstå att de äganderelationer ett sådant här system leder till skulle vara legitima. Inga överenskommelser utgår från frihet och jämlikhet, även om det kanske kan se ut så ifall man inte analyserar de kapitalistiska strukturerna djupare. Frimarknadsanarkisten Per Bylund gör en jämförelse med yttrandefrihet i artikeln "Free Market Thinking: Not Applicable":

"...själva valet är frivilligt [...] men valet är fortfarande fattat i en omgivning där de flesta val har blivit tvångsmässigt borttagna och där väljaren är fråntagen möjligheten att göra valen han eller hon kunnat göra på en fri marknad. Det är som att säga att du har yttrandefrihet - men du får inte säga X, Y, Z eller A, B, C, D, E, F, G, H, I, J och K. Det är inte yttrandefrihet - det är reglerat, och vad du väljer att säga beror nödvändigtvis på vad du inte tillåts prata om."

Med bakgrund av detta ser frihandelssocialister att frihandel inte existerar i dagens samhälle (om handeln sker inom lagens ramar) och att den därför knappast kan beskyllas för de orättvisor som existerar i samhället. Även Marx menade ju att frihandel inte var att beskylla för snefördelningen, utan de avgörande faktorerna var snarare våld och stöld. Att frihandel skulle vara anledningen menade han tvärtom vara en "borgerlig barnsaga", som borgerliga kapitalistapologister använder för att rättfärdiga dagens orättvisa, som de med denna saga som sanning menar skulle vara baserad på de fattigas fria val. Ändå gör sig även kommunister ofta skyldiga till att tro på den här sagan, varför de drar slutsatsen att planerad ekonomi krävs; vilket däremot är en felaktig slutledning på grund av en felaktig historieuppfattning.

Vilken slags socialism förespråkar då mutualisterna? Jo, en fri marknad, där arbetarna själva styr sina liv och bestämmer vad de vill göra. Mutualismen förespråkar egenföretagande och arbetarkooperativ, där arbetare tillsammans styr och äger företag och konkurrerar mot andra på en fri marknad. Kommer några överens om att planering av ekonomin krävs är det upp till dessa individer att frivilligt ingå i en plan - som däremot inte tvångsinblandar folk som vill hålla sig utanför; kommer andra överens om att kapitalistisk produktionsstruktur är vad deras företag kräver så är det upp till dem att fatta det beslutet. I och med de avskaffade privilegierna och monopolen som leder till snefördelning kommer troligtvis av detta inget klassamhälle växa fram; och de rester av det gamla klassamhälle som under mutualismen finns kvar kommer troligtvis dö bort då det inte är troligt att arbetare vill fortsätta betala delar av sin lön till kapitalister och jordägare när de har valet att helt enkelt inte göra det; vilket blir en reell möjlighet då deras statsuppbackade privilegier försvinner. Att ta bort privilegierna, för att återknyta till Carsons liknelse med att staten bryter dina ben, är att låta dina ben läka så du kan gå på dem igen; snarare än att fortsätta slå på dem så att du i all evighet kommer att vara beroende av dina kryckor.

Kommentarer
Postat av: Erik

Vad är skillnaden mellan rådskommunism och mutualismen?
Är du med i SAC? Hur många är med i Skellefteå?

2008-04-10 @ 04:56:33
Postat av: Emil

Den största skillnaden mellan rådskommunism och mutualism är att mutualismen förespråkar frihandel och privat egendom, medan rådskommunismen i regel förespråkar decentraliserad planekonomi, dvs en ekonomi planerad av demokratiska råd, med gemensam egendom. På en mutualistisk marknad finns ju däremot inga hinder för rådskommunistisk ekonomi mellan parter som frivilligt vill vara med i en sådan ekonomi; däremot motsätter sig mutualister att folk ska tvingas in i den. Anledningen att jag själv ser konkurrerande demokratiska företag som att föredra framför en helt planerad ekonomi, är av anledningen att det sätter igång marknadskrafterna och frihandelns "automatiska prissystem"; vilket gör att man undviker den ytterst konstiga och ineffektiva prissättning, och ineffektiva produktion (om folk inte är slavar eller tvingas in i arbetsläger) planerade ekonomier gjort sig kända för.

Nej, jag är inte med i SAC men sympatiserar med dem; var däremot med i SUF tidigare medan det fanns i Skellefteå.

2008-04-10 @ 16:17:24
URL: http://mutualist.blogg.se
Postat av: Erik

Om jag har förstått det rätt så kan i praktiken en kapitalist uppstå inom mutualismen om han får folk att ställa upp på löneslaveri? Då kan man i teorin hitta en diamant sen sälja och skapa sig ett kapital för att kunna skaffa sig arbetare som kan skapa ännu mer kapital. Då tillslut kommer kapitalismen att vara återinfört?
Hur har man tänkt sig att avskaffa kapitalismen utan en revolution? Borgarklassen lär ju knappast gå med på en demokratisering av ekonomin frivilligt.

Behövs prissättning inom rådskommunism då? Allting kan ju vara gratis? Ja hur ska det funka då tänker du nu? Jo om allt är gratis så ger det ju ingenting för en enskild person att samla på sig en massa varor därför att man kan ändå inte handla och byta med varorna eftersom att alla andra lixs kan hämta samma vara gratis. Sen kan man ju ha någon som övervakar "förrådet" så att detta inte utnyttjas av någon förstås.
Sen angående den ineffektiva produktionen så skulle jag känna mig mer motiverad att producera för allas bästa än bara för kapitalistens bästa ;).

Känner mig tveksam mot mutualismen då det känns som att klassamhället kommer återinföras. Hur mycket ska planeras egentligen? Hur ska sjukvård och andra icke vinstdrivande funktioner finansieras?

Rådskommunism förspråkar att produktionen inte får vara privat ägd, det får den alltså vara i mutualism? Vem ska ha rätt att bryta malm osv då? Då kan ju arbetarna på gruvföretagen bli miljonärer allihopa och bygga kapital.

Nu vet jag inte om jag totalt missförstått mutualismen efter det lilla jag läst men. Rätta mig gärna.

2008-04-13 @ 04:15:52
Postat av: Emil

Jo, en kapitalist får anställa någon till löneslaveri, ifall arbetaren går med på detta; någon som hittar en diamant får självklart sälja den och använda det han får för den som han behagar osv. Annars skulle ju ingen som helst frihet existera. Grejen är den att ett kapitalistiskt samhälle knappast skulle uppkomma när marknaden är fri, kredit och pengar sköts av fria mutualistiska banker istället för en nationell monopolbank, land kan användas efter besittnings- och bruksprincipen osv. Som Marx skrev i "Kapitalet" var staten och kapitalisterna först tvingade att ta från det blivande proletariatet alla alternativa möjligheter för försörjning innan de kunde tvinga in dem i fabrikerna; detta skedde inte genom den fria marknaden och skulle med all trolighet inte hehher göra det, varför mutualister och individualanarkister tror att MER individuell frihet krävs för att socialismen skall kunna uppnås, än mindre som kollektivistiska socialister förespråkar. Att man byter förtryckarens namn från kapitalist och landägare till "folkets representant" eller "den store ledaren" - eller ens "folket", som demokratiskt styr - gör ju inte individen mindre förtryckt när hennes egna vilja är att göra någonting annat än ledaren. När hon vill producera någonting som inte stämmer överens med viljan "rådet" beslutat om att alla ska producera (många uppfinningar och mycket nytänkande skulle effektivt dödas i fosterstadiet under parecon eller rådskommunismen).

Att avskaffa kapitalismen utan revolution är inget som mutualismen förutsätter; tvärtom ser man varje steg mot mutualismen som en del av revolutionen, då den inte går genom parlamentarism, centralism eller byråkrati utan genom direkt aktion. Om kapitalisterna eller staten väljer att med våld slå till mot mutualistiska organisationer, om mutualismen kommer så långt, är givetvis våld i självförsvarssyfte befogat; men att ta till våld emot någon som inte själv använt våld emot dig är givetvis alltid förkastligt.

Angående att allt ska vara gratis krävs det inte mycket grundläggande nationalekonomi för att förstå varför ett sådant system inte skulle fungera. Folk vill oftast ha ut så mycket som möjligt av sitt arbete; om du får välja mellan att jobba två timmar eller en månad för 10 000 kronor, skulle du troligtvis välja två timmar, eller? Detta är vad som händer under "av var och en efter förmåga, till var och en efter behov"-produktion; om jag jobbar en minut eller 24 timmar om dygnet hela månaden, får jag ändå ta ut så mycket jag vill av de producerade varorna. Att jobba en minut gör alltså att jag tjänar väldigt mycket mer på mitt arbete än ifall jag jobbar mer; och ju mer jag jobbar desto mindre tjänar jag på mitt arbete.

"Sen angående den ineffektiva produktionen så skulle jag känna mig mer motiverad att producera för allas bästa än bara för kapitalistens bästa ;)"

Kanske det; men så länge kapitalisten ger dig lön efter insats, snarare än efter behov eller godtycke, kommer du att jobba hårdare för att SJÄLV tjäna på det. Under mutualistisk ekonomi tar man helt enkelt bort arbetarens beroendeställning till kapitalisten, och allt arbete blir för dig själv. Mer incitament till arbete än så går inte att hitta, och därför följer en effektivare produktion och arbetarens frigörelse från kapitalismen. Om jag plockar blåbär åt en kapitalist under ackord som sedan säljer blåbären på en marknad, kommer jag om jag plockar mer bär få mer betalt. Där har jag alltså ett direkt samband mellan antal plockade bär, och antal pengar jag drar in genom plockandet. Detta är logiskt, genom att fler bär bidrar till en större total produktion, vilket gynnar hela folket (ju mer varor som finns, desto fler kan ha nytta av varorna). Det ologiska ligger i varför en kapitalist ska ta en del av min produktion, vilket också är vad mutualismen motsätter sig och kommer med alternativ till. På en ekonomi där inget sådant samband mellan produktion och lön finns, gör det som jag visade ovan att så lite arbete som möjligt ger så lite lön som möjligt. När sedan arbetet drivits ner till en så liten produktion att det inte ens räcker för att mätta folket, kommer folket ändå inte börja producera mer - då mer produktion tar mer energi; och det man producerar tillfaller ändå inte en själv, utan den som INTE arbetar har mer energi kvar att gratis ta dessa produkter än de som faktiskt bidrar till produktionen. När folk märker att deras ökade arbetsinsatser inte ger dem någonting alls, utan andra parasiterar på deras arbete, kommer de helt sakna incitament till arbete och ekonomin kommer att kollapsa - och folket att svälta. Vad man skapar är en ekonomi där hela folket tar kapitalistens parasitära roll på arbetaren; istället för att, som mutualismen förespråkar, helt enkelt ge arbetaren möjligheten att få sitt arbetes fulla värde - vilket han sedan kan göra vad han vill med. Då innebär mer arbete mer välstånd, och man får sedan värdesätta balansgången mellan ökat välstånd (arbete) och tid att njuta av detta välstånd (fritid) som man själv behagar.

"Rådskommunism förspråkar att produktionen inte får vara privat ägd"

Det gör givetvis inte anarkomutualismen, som är anarkistisk; helt enkelt eftersom den är anarkistisk. Att någon ska sätta sig över dig och ge dig tillåtelse vad du får och inte får göra - så länge du inte skadar en annan individ - är något som givetvis går helt bort; under ett sådant system kan man heller inte prata om någon frihet.

Individen har äganderätt till allt han själv skapat genom sitt arbete (och som han har bytt till sig med detta, eller helt enkelt fått av någon annan), och när det gäller land har han äganderätt till det så länge han kontinuerligt brukar det (med lokala bestämmelser för vad som räknas som övergivelse). Vård, polis och andra "icke vinstdrivande" sektorer, som du kallar dem (men som i själva verket givetvis är lika vinstfrivande som vilken annan sektor som helst) ska även de drivas fritt; frihet är det viktigaste här. För den som t.ex. inte gillar polisen, ska det inte finnas något tvång för honom att finansiera den. Det ska ske genom frivilliga kontrakt. För den som föredrar en poliskår över en annan ska givetvis finnas möjligheter för honom att ingå kontrakt med denna kår hellre än den han gillar mindre. Samma sak gäller sjukvård; även här ingår man frivilliga kontrakt med sjukvården. Det fungerar i princip som idag, förutom att den som inte vill vara med helt enkelt kan hålla sig utanför, eller starta upp egen verksamhet. Frihet är ett genomgående tema, och allt tvång och våld som inte är reaktioner på tidigare tvång och våld, dvs självförsvar, skall inte förekomma under mutualismen.

2008-04-14 @ 01:29:34
URL: http://mutualism.blogg.se
Postat av: Emil

Läste igenom mitt inlägg nu och det var lite stavfel och grejer här och där och där jag skrev "gör det som jag visade ovan att så lite arbete som möjligt ger så lite lön som möjligt" är det hjärnsläpp; och det ska stå "så lite arbete som möjligt ger så MYCKET lön som möjligt".
Jag hoppas du förstår det bra trots detta!

2008-04-14 @ 03:49:10
URL: http://mutualism.blogg.se
Postat av: Jonas

Väldigt bra skrivet av er båda. Jag är själv Social Anarkist och tycker det Erik skriver låter väldigt bra måste jag säga. Erik använder samma kritik mot Mutualism som Bakunin gjorde, och instämmer i mycket av det han skriver. Men Emils teorier är naturligtvis också bra. I ett decentraliserat direkt demokratiskt samhälle så tycker jag man kan anpassa produktionen och ekonomin efter vad den lokala befolkningen tycker. Vem säger att det anarkistiska samhället måste se likadant ut i Norrland som det gör i Skåne? Om allt ska vara förutbestämt i ett exakt program och stadgar så bryter det ju mot det anarkistiska idealet enligt mig. Jag tror både Individualism och kollektivism är väldigt viktigt och ser båda som möjligheter utefter befolkningens behov och vilja, man ska kunna leva i ett mutualistiskt område om man vill, passar det inte är det bara att flytta till ett kollektivistiskt område. Tackar för mig! /Jonas

2008-04-23 @ 18:46:59
Postat av: Emil

Jonas sa:
"I ett decentraliserat direkt demokratiskt samhälle så tycker jag man kan anpassa produktionen och ekonomin efter vad den lokala befolkningen tycker. Vem säger att det anarkistiska samhället måste se likadant ut i Norrland som det gör i Skåne?"

Precis; det är precis vad mutualismen går ut på. Att de som vill får ha ett kollektivt, "bakuninistiskt", samhälle; andra ett kommunistiskt "kropotkinianskt"; en tredje grupp kanske ett kristet samhälle och en fjärde ett där företagen styrs efter kapitalistiska principer. Jag må tycka att det är orätt att du ska styra över mig - men då måste jag ju komma ihåg att det är lika orätt att jag styr över dig. Det missar många "anarkister" som har ett färdigt samhälle framför sig - där folket helt enkelt måste anpassa sig efter deras "anarkism"; som ju i själva verket, därför, inte är någon anarkism överhuvud taget.

2008-04-23 @ 19:07:06
URL: http://mutualism.blogg.se
Postat av: Jonas

Precis, håller helt med dig Emil. Även om jag ser mig som Social Anarkist, men är starkt emot Tvångs kollektivism av alla former.

2008-04-23 @ 22:54:11
Postat av: Smsa Låna

Grym blogg du har! Har du designat den själv? Om inte, var hittar man isåfall designen du använder? Tack :)

2011-07-20 @ 06:53:26
URL: http://smsalåna.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0